Känner mig äcklad av mitt egna privilegierade liv just nu. 

Det är sent på lördags kväll och jag har funderat på vad jag vill förmedla idag – men allt känns futtigt och idiotiskt efter det senaste dygnets nyheter från Sverige. Det är såklart inte det senaste dygnet bara – detta har pågått länge och det vet vi alla. Men ändå har man bara stått i ett hörn och tittat på utan att agera.
Känner mig äcklad av mitt egna privilegierade liv just nu.

Jag vill ju bidra, hjälpa, engagera mig och allt det där som blossar upp inom. Vet ni hur?

Jag började lyssna på “Tills alla dör” av Diamant Salihu för att förstå mer och har “Mammorna” av Alexandra Pascalidou att ta tag i därefter. Har även ett sommarprat från Nicolas Lunabba som pratar om hur morden på unga är konsekvensen av det samhälle vi skapar att lyssna på.  Vill även tipsa om att följa @insaneninja7 på Instagram.
Jag har redan tipsat om Nadim Ghasales sommarprat kring integration men jag gör det igen.

Jag hoppas jag kan komma på vad jag kan göra mer än att dela detta till er.
Vad kan du göra?

 

Hela familjen har ett mer jämställt tänkande nu efteråt

Marknaderna här – de är drömmen. När allt bara är utlagda i lådor eller på dukar på marken och man får gå och riva och leta. Igår var jag på en helt fantastisk marknad i Sête och kom hem med en mängd fint. Så snart blir det ett inlägg med alla fynd såklart.
Avslutade med en  klassisk crepe fylld med nutella i höstsolen och just då kändes allt komplett – hjärtat var fullt!

Idag sprang jag ner till den lilla butiken i gränden nedanför och köpte nybakta croissanter – kan inte fatta varför jag inte gjort det tidigare.

Det gjorde vi nästan varje dag då hela familjen var här i somras men jag hade någon slags idé om att jag ville komma hit och sköta om mig själv på alla sätt, med mycket promenader, yoga och hälsosam mat. Men nu tänker jag släppa det den sista tiden här – måste ha crepes, croissanter och massa ost.
Det vill kroppen också ha!

Den här kommentaren fick jag på ett tidigare inlägg och jag tyckte det var så inspirerande så jag delar med er andra också.

“För några år sedan fick jag erbjudande om ett utbyte i Kina och jag skulle åka dit i 10 veckor. Mina barn var då runt 15 år båda två. Jag var otroligt tveksam till att åka så långt bort. Till slut fick jag kontakt med en kvinna som åkt året före mig och hon hade mindre barn än mig. Hon berättade att det varit ett svårt beslut för henne också, men att hon till sist bestämde sig för att det var viktigt att visa sina barn att även mammor kan åka på längre jobbresor och lämna ansvaret till pappa.
Även om inte allt blev på hennes vis, när hon var borta, så var det utvecklande för hela familjen.
Kort och gott, jag åkte! Vilken upplevelse jag fick! Nästan de bästa 10 veckorna i mitt liv. Jag fick vara bara mig själv och njuta av att jag visste att mina barn hade det jättebra med sin pappa. FaceTime underlättar ju nu för tiden, så kontakten var det inget fel på..
Jag har inte ångrat en sekund att jag åkte då och hela familjen har ett mer jämställt tänkande nu efteråt.”

Hela familjen har ett mer jämställt tänkande nu efteråt. Det stannade hos mig. Jag kan se det hos oss också.
Är så glad över alla dm, kommentarer och mail jag fått gällande detta – att ni också har blivit inspirerade till att vilja göra något liknande och åka iväg ett tag själva.

Önskar er en fin helg nu,

Naturen nu – brinnande gyllene

Helt plötsligt skiftade naturen från klorofyllig grönska till gyllene toner med röda inslag. Jag har aldrig mött hösten i ett annat land förut och är helt förundrad – får gåshud då jag kör genom landskap fyllda av förgyllda vinfält och alléer som lyser som solsken. Det är så vackert och jag vill bevara allt detta inom mig – naturen känns i hela kroppen liksom.

Promenerade i en liten by – nedanför kan man paddla kanot i det turkosa vattnet. Den stora turistsäsongen är över och det är lugnt och rofyllt vart man än vänder sig.

Och det är också ganska stängt…jaja.
Man får kolla upp vad som är öppet helt enkelt om man åker hit i oktober.

*

Men att vandra ensamma i en gammal by och äta en crêpe med honung och valnötter på byns enda öppna ställe är inte så tokigt.

Kolossalt vackert – kunde inte lägga ifrån mig kameran.

Jag har en vän som har köpt ett hus i samma by – hon är nere några dagar så vi har hittat på lite grejer. Så fint att träffas, skratta, prata, uppleva saker ihop och umgås litegrann.
Känner mig lyckligt lottad och tacksam.

Är det sharonfrukter , gula löv och ett rosa hus med mintgröna fönsterluckor? Det kan man kalla perfekt kombo, inte sant?

Eller det här. Påminner mig om oljemålningen jag köpte tidigare i år.

Inatt vaknade jag vid fyra över att regnet öste ner och jag flög upp på terassen för att plocka in alla kuddar och filtar. Kunde såklart inte somna om och låg istället och tittade på serier resten av natten. Känns så himla lyxigt att kunna göra så. Vara helt fri och göra precis som jag vill. Vid 09 hade jag ett viktigt möte och efter det svävade jag lite lättare ett tag – fasen vad förbannat jävligt det är att vara kreatör och pendla mellan att man tycker att man själv är strålande eller vill gå och gömma sig för att man är så värdelös. Phu.

Checkar av en sak till på min bucket list. Snart berättar jag mer.

Klantigt minst sagt – eller otur?

Denna dagen lär gå till historien som en av de mest klantiga. Är så himla ledsen och förbannad på mig själv.

Jag hade bestämt mig för att arbeta hela dagen och hade en hel lista på uppgifter jag skulle bocka av – en hel del datorjobb såklart så jag började med det direkt då jag vaknade. Döm om min förvåning när inte nätet fungerade. Ägnade sedan hela förmiddagen åt att stänga av och på, uppdatera, ringa fransk support och svära åt att allt var jävligt orättvist eftersom jag inte kunde jobba och skicka in det jag lovat. Snark.
Det var helt omöjligt att utföra jobbet utan uppkoppling och allt gick segt.  Arbetsdagen blev pannkaka minst sagt och typ 30% blev gjort även fast jag la ner hela dagen vi datorn.

Frustrationen skapade ett otroligt obehag i kroppen så helt plötsligt började jag fokusera på ännu fler problem som snurrade runt i periferin. Funderade på förbättringsåtgärder och började navelskåda både det ena och det andra både i privata ärenden och i företagande. Destruktivt och inte speciellt konstruktivt direkt.
På eftermiddagen skulle jag upp i bergen och fota – det är så vackert nu när landskapet runt mig skiftat från grön till gyllene gult och rött och jag ville föreviga det hela och samtidigt passa på att fota för Klco.
Jag knäppte några foton md kameran på stativ samtidigt som regnovädret hängde över Boris och mig. Plötsligt kom en kraftig vindpust och drog omkull hela stativet och min kamera gick i delar. Helt chockad. Ringde min man och sa att det var typ värre än om bilen hade rullat ner för ett stup. Vad gör jag nu? Känns dyrt, fruktansvärt och hopplöst. Mitt viktigaste verktyg.

Som att jag “had it coming” med min pissiga inställning  – man ska ge fan i att mata det negativa. Min man svarade att jag borde vara mer lösningsorienterad och inte fokusera på problemet – det lönar sig aldrig. men tack hörru… Sedan hjälpte han mig att googla efter olika kamerabutiker i städer runt där jag är. Phu.
Kände mig rätt ensam, dum och liten en stund. Men allt löser sig.

Nu ska jag krypa till sängs och lämna denna dagen bakom mig.

Så här såg det ut i huset innan vi flyttade in – Maison Violette

Är det dags för lite förebilder? Hur såg det egentligen ut när vi köpte huset här nere?

Man får kanske backa bandet lite för er som inte var med från början. Vi åkte alltså på en weekend till Languedoc och var ute och gick i byn vi bodde i dagen innan vi skulle åka hem. På en balkong stod det en “till salu” – skylt och jag fick en magkänsla och frågade min man om vi inte skulle ringa mäklaren och be om att få kika in. Har aldrig gjort något liknande innan och vi båda blev alldeles pirriga. Mäklaren kom och mötte upp oss och visade oss runt.
Här kan du läsa mitt första inlägg härifrån.

Här står jag och mäklaren på övervåningen. Där barnen nu har sina sängar och där dörrarna gränsar till takterassen. Det låg inget golv på varken terassen eller i detta rum.

Jag kunde helt klart visualisera en mysig takterass här – tänkte mig riktigt vackra stenplattor men det slutade med ett golv i trä.

Men vi tar oss ner till entrén och börjar på bottenplan tycker jag?
Här går man in genom det violetta dörren och stiger rakt in i kök och matrum. Drömfångaren och klockan hängde kvar och skapade skön feeling.

Och köket var en blandning av spännande kulörer.

Jag gillar ju gult men här gjorde den sig inte. Förstod inte den här öppna spisen – när och hur skulle man använda den och vart skulle man ställa en vanlig spis och kylskåp? Men tryggt med Madonnan där på spiselkransen.

Här fick man kisa för att se potential. Men vi såg den – absolut!

Ner med överskåpen, den öppna spisen och lite ny färg så blir det toppen sa jag till Jonas och började fundera på om detta ens vore möjligt – finns det utrymme i våra liv just nu med ett hus i södra Frankrike?

Badrummet var en härlig blandning av allt men relativt nyrenoverat. De gamla klinkerplattorna på golvet är vackra men bården kunde de kanske skippat att sätta upp…

I sovrummet var det olika kulörer på väggarna och en fastborrad trätrall i det fina golvet.   

Tänk att vi åkte hem ifrån den här visningen och la ett bud direkt – de enda budgivarna och efter några dagar hade vi skakat en digital hand på affären och skötte allt via notaries och banker digitalt. Besökte inte förrän nästan ett år efter. Vilken spännande resa vi haft!

Nu är jag här under en längre tid och har verkligen boat in mig i rummen – känns absurt att detta var förutsättningarna från början. Men vi har verkligen fixat minimalt – lite färg, golv och möbler.
En lokal snickare hjälpte oss lägga golv samt riva ut och måla i köket. Vi har målat en del själva och handlat sängar och vitvaror digitalt som skickats till huset – allt stod travade i lådor på köksgolvet då vi anlände första gången. Resten har vi köpt på Emmaus och marknader runt om i Languedoc.

Vi har en bit kvar men det är ingen stress – vi är otroligt tacksamma och glada över denna investering.