Marknaderna här – de är drömmen. När allt bara är utlagda i lådor eller på dukar på marken och man får gå och riva och leta. Igår var jag på en helt fantastisk marknad i Sête och kom hem med en mängd fint. Så snart blir det ett inlägg med alla fynd såklart.
Avslutade med en klassisk crepe fylld med nutella i höstsolen och just då kändes allt komplett – hjärtat var fullt!
Idag sprang jag ner till den lilla butiken i gränden nedanför och köpte nybakta croissanter – kan inte fatta varför jag inte gjort det tidigare.
Det gjorde vi nästan varje dag då hela familjen var här i somras men jag hade någon slags idé om att jag ville komma hit och sköta om mig själv på alla sätt, med mycket promenader, yoga och hälsosam mat. Men nu tänker jag släppa det den sista tiden här – måste ha crepes, croissanter och massa ost.
Det vill kroppen också ha!
Den här kommentaren fick jag på ett tidigare inlägg och jag tyckte det var så inspirerande så jag delar med er andra också.
“För några år sedan fick jag erbjudande om ett utbyte i Kina och jag skulle åka dit i 10 veckor. Mina barn var då runt 15 år båda två. Jag var otroligt tveksam till att åka så långt bort. Till slut fick jag kontakt med en kvinna som åkt året före mig och hon hade mindre barn än mig. Hon berättade att det varit ett svårt beslut för henne också, men att hon till sist bestämde sig för att det var viktigt att visa sina barn att även mammor kan åka på längre jobbresor och lämna ansvaret till pappa.
Även om inte allt blev på hennes vis, när hon var borta, så var det utvecklande för hela familjen.
Kort och gott, jag åkte! Vilken upplevelse jag fick! Nästan de bästa 10 veckorna i mitt liv. Jag fick vara bara mig själv och njuta av att jag visste att mina barn hade det jättebra med sin pappa. FaceTime underlättar ju nu för tiden, så kontakten var det inget fel på..
Jag har inte ångrat en sekund att jag åkte då och hela familjen har ett mer jämställt tänkande nu efteråt.”
Hela familjen har ett mer jämställt tänkande nu efteråt. Det stannade hos mig. Jag kan se det hos oss också.
Är så glad över alla dm, kommentarer och mail jag fått gällande detta – att ni också har blivit inspirerade till att vilja göra något liknande och åka iväg ett tag själva.
Önskar er en fin helg nu,
Wow! Jag har svårt att bara åka iväg på ett längre yogapass. Tar nästa aldrig tid för mig själv. Vill inte vara till besvär för maken. Vill ge honom tid. Tokigt tänk. Behövde läsa detta för att få perspektiv. Tack. 🧡
Så tänkvärt och inspirerande! Och kittlande förbjudet läskigt att tänka tanken. Min man har varit borta flera månader från familjen varje år alla år som vi haft barn (han är militär). Jag är den som alltid finns hemma, finns tillhands, vet allt och den barnen tyr sig till när det gäller. Förra helgen var jag borta över dagen men hemma till middagen och det var som att jag var djävulen själv som lämnat dem övergivna hemma. Så skumt med alla skuldkänslor som är inblandade i allt detta. Men på riktigt har jag tänkt på dig i Frankrike och andra som gjort samma sak nyligen jättemycket och vet att jag måste göra något liknande för mig själv. Tack <3
Så fint att du delar det här – är helt övertygad om att det är många fler som sitter i exakt samma situation och känner likadant. Ta en funderare på vad som skulle hända om du åker bort ett tag och prata med din man och dina barn om det – jag tror det skulle vara lärorikt för er alla . stor kram