
Jag ska redigera flera hundra bilder men åker och badar, tränar, filmar min frukost och dammsuger hela huset istället.
Det var likadant igår. Jag hade sjukt mycket förberedelser inför fotografering och en todo -lista att följa men fick flera blogguppslag i huvudet. Skrev nog hälften på fyra olika tills det brände i skallen. På ett skönt sätt alltså.
Sedan blev det en jäkla fart på mig.
Därefter åkte jag och fotograferade, kom hem med tre minneskort proppade med bilder och började med redigeringen. Jag älskar verkligen tempot!
Det susar i öronen och jag får så mycket bra idéer under press och stress. Positiv press och stress ska det naturligtvis vara..
Jag tror det är därför jag prokrastinerar nu… För att jag ska sitta i skiten sedan och bli typ hög av min snabbhet när kniven trycker mot strupen. Är det kanske knasigt att förstå?
Hahaha, det är konstigt hur hjärnan kan fungera så olika hos människor.
Det är likadant på gymmet. Jag blir alldeles rusig över utvecklingen och över hur tungt jag kan lyfta, vill ha mer, mer och mer… Hur snabbt kan jag ro 1500 meter och hur många varv av denna övning hinner jag på 18 minuter. Var målet 4 sa du?! Fan, shit, jag gjorde 7!!!
Hur många bilder hinner jag redigera på en timme? Wow – jag är otrolig!!! (taget direkt ur mitt huvud alltså)
Ibland blir jag tillsagd. Ofta av människor som har andra sorters hjärnor. Att jag gör för mycket och pressar mig för hårt. De säger att de är oroliga och vet allt om utmattning för där har de minsann varit och dit vill jag väl inte?
De ser dock inte när jag checkar ut och ligger och glor på Netflix i badkaret eller går långa promenader med Moonica Mac i lurarna. Jag uppskattar inte när främlingar berättar om sin oro för mig. Känns både obehagligt och orättvist då de inte har hela bilden av vem jag är eller hur mitt liv ser ut.
Jag har en kompis som har liknade hjärna. Eller jag har faktiskt flera för lika barn leka bäst – känner mig inte som ett störigt gränslöst ufo bland dem. Den här kompisen nämner då och då att det är alla kommentarer om att hon kommer bli utbränd som i så fall får henne in i väggen. Jag anser inte att det är av välmening att gå fram till någon man följer på sociala medier och be hen dämpa sin energi och framfart med att varna för utmattning… Det är 2023, alla vet vad utbrändhet och utmattning är. Och de som har en hög fart, inte har verktyg för återhämtning och ligger i rikszonen har nog en handfull nära vänner och anhöriga som i så fall flaggar med sin oro. Man ser ju inte någons hela liv via digitala kanaler även om det faktiskt känns så ibland.
Jag har varit i utmattningsdepression en gång i livet – & det var inte jobbet som drev mig dit utan den var privata familjeproblem. Jobbet och min fart har alltid räddat mig.
När detta inlägg publiceras är det torsdag och jag ska redigera bilder, jobba i trädgården, bada i havet, skicka in en deadline och ha Trädgårdslive med Hanna Wendelbo. Så tacksam över att vädret är strålande.
Ovan bild är från fotograferingen och nedan är en liten skärva av resultatet.

Ha en fin dag nu.



















