Är du på väg mot väggen tro?

Jag ska redigera flera hundra bilder men åker och badar, tränar, filmar min frukost och dammsuger hela huset istället.
Det var likadant igår. Jag hade sjukt mycket förberedelser inför fotografering och en todo -lista att följa men fick flera blogguppslag i huvudet. Skrev nog hälften på fyra olika tills det brände i skallen. På ett skönt sätt alltså.
Sedan blev det en jäkla fart på mig.
Därefter åkte jag och fotograferade, kom hem med tre minneskort proppade med bilder och började med redigeringen. Jag älskar verkligen tempot!

Det susar i öronen och jag får så mycket bra idéer under press och stress. Positiv press och stress ska det naturligtvis vara..
Jag tror det är därför jag prokrastinerar nu… För att jag ska sitta i skiten sedan och bli typ hög av min snabbhet när kniven trycker mot strupen. Är det kanske knasigt att förstå?
Hahaha, det är konstigt hur hjärnan kan fungera så olika hos människor.

Det är likadant på gymmet. Jag blir alldeles rusig över utvecklingen och över hur tungt jag kan lyfta, vill ha mer, mer och mer… Hur snabbt kan jag ro 1500 meter och hur många varv av denna övning hinner jag på 18 minuter. Var målet 4 sa du?! Fan, shit, jag gjorde 7!!!
Hur många bilder hinner jag redigera på en timme? Wow – jag är otrolig!!! (taget direkt ur mitt huvud alltså)

Ibland blir jag tillsagd. Ofta av människor som har andra sorters hjärnor. Att jag gör för mycket och pressar mig för hårt. De säger att de är oroliga och vet allt om utmattning för där har de minsann varit och dit vill jag väl inte?
De ser dock inte när jag checkar ut och ligger och glor på Netflix i badkaret eller går långa promenader med Moonica Mac i lurarna. Jag uppskattar inte när främlingar berättar om sin oro för mig. Känns både obehagligt och orättvist då de inte har hela bilden av vem jag är eller hur mitt liv ser ut.

Jag har en kompis som har liknade hjärna. Eller jag har faktiskt flera för lika barn leka bäst – känner mig inte som ett störigt gränslöst ufo bland dem. Den här kompisen nämner då och då att det är alla kommentarer om att hon kommer bli utbränd som i så fall får henne in i väggen. Jag anser inte att det är av välmening att gå fram till någon man följer på sociala medier och be hen dämpa sin energi och framfart med att varna för utmattning… Det är 2023, alla vet vad utbrändhet och utmattning är. Och de som har en hög fart, inte har verktyg för återhämtning och ligger i rikszonen har nog en handfull nära vänner och anhöriga som i så fall flaggar med sin oro. Man ser ju inte någons hela liv via digitala kanaler även om det faktiskt känns så ibland.

Jag har varit i utmattningsdepression en gång i livet – & det var inte jobbet som drev mig dit utan den var privata familjeproblem. Jobbet och min fart har alltid räddat mig.

När detta inlägg publiceras är det torsdag och jag ska redigera bilder, jobba i trädgården, bada i havet, skicka in en deadline och ha Trädgårdslive med Hanna Wendelbo. Så tacksam över att vädret är strålande.
Ovan bild är från fotograferingen och nedan är en liten skärva av resultatet.

Ha en fin dag nu.

 

Antiinflammatorisk kost – vad är det?

Detta inlägg var tänkt att publiceras redan tidigt igår men när jag läste igenom mina ord så lät jag så präktig och självgod så jag blev alldeles röd om kinderna. Insåg att jag nog fick lägga till en del och kanske även ta bort några ord här och där men fann tyvärr inte utrymmet för det igår. Beklagar.
Mest till mig själv faktiskt – vet ju att ni ofta har överseende med  mig men jag blir så förbannat irriterad på mig själv när jag inte får gjort de saker jag bestämt mig för att göra. Men nu så, håll tillogodo, här kommer ett inlägg om mat.

Man kanske kan tro att det är krångligt och tråkigt att äta antiinflammatorisk kost men det kan jag intyga – det är det inte. Men möjligt att man behöver smyga in det pö om pö i sin livsstil, kylskåp och skafferi. Jag ser det alltså som en livsstil och inte någon form av diet eller kortvarig fix.

Det är så trist när folk ska ”sälja på” och ”frälsa” en med deras egen livsstil både när det kommer till träning, kalla bad, yoga, mat och allt som är pk. Jag är medveten om det och blir du provocerad och tycker det är larv att äta mindre av vissa råvaror så ber jag om ursäkt för det på förväg. Jag vill bara berätta vad det gjort för mig och inspirera på ett positivt sätt att äta mer hälsosamt. Varken skamma eller ifrågasätta. Mina barn äter en hel del snask och processad mat samt att jag har nära vänner som typ käkar semlor till frukost – jag skulle aldrig någonsin döma dem för det.

Det började med att jag helt slutade äta godis för många år sedan och därefter åt jag mindre och mindre vitt socker överlag. Bytte ut sötningen mot dadlar, honung, bär och banan.
Sedan drog jag ner på glass, desserter och kakor. Och skulle jag äta bröd så blev det oftast ett surdeg från bageriet eller något med mer fibrer mindre vete i. I takt med att jag också började följa många kreatörer, lyssna på poddar i ämnet och läste böcker så ökade intresset och viljan att stoppa i mig råvaror som hjälpte min kropp snarare än stjälpte.

Jag vet. Det låter astrist för den som är van att äta en burgare från kedjorna, köpa påsen med godis till helgen och äta mackor till frukost. Jag vet det!
Jag har ju också älskat detta och kanske inte brytt mig så mycket om vilka obalanser den skapat i kroppen. En nära anhörig till mig diagnostiserades diabetes och fick lägga om sin kost. Hen sa att det var som en pina att behöva äta hälsosam mat och inte kunna ”unna” sig längre. Jag känner exakt tvärtom nu.
De få gånger jag behöver äta snabbmat från kedjor med tillsatser i gör mig illamående och jag får ont i magen. Jag är aldrig sugen på det längre. Då letar jag hellre efter en banan och lite nötter längst ner i väskan istället.

Med det sagt så äter jag absolut en lakritsglass, en dessert om jag blir bjuden, en kardemummabulle eller en riktigt smörig pasta full av gluten och ost ibland. Jag älskar verkligen pasta och ett god nybakt croissant med brie och marmelad, mums! Inget är svart eller vitt och jag är ogärna helt anal i något – blir så svårt att leva då och man missar en hel del.  Men överlag så väljer jag bort detta.

Det sägs att viss forskning tyder på att kosten kan ha stor inverkan på mängden skadliga inflammationer i kroppen.  Och jag vill ge min kropp bra förutsättningar för god hälsa. Precis som jag motionerar den och ger den sömn, skratt, beröring och andra upplevelser jag vet är bra.

Eftersom jag numer äter mest antiinflammatorisk kost så skulle jag vilja slå ett slag för det. Men vad är det för sorts mat då?
Jo, mycket frukt, grönsaker, rotfrukter och bär. Fet fisk som makrill, sill lax. Tarmstärkande fibrer och bakterier som fermenterade grönsaker, yoghurt med deras hälsosamma bakterieflora och fibrer från fullkorn och grova grönsaker. Avokado, oliver, olivolja och nötter är viktiga i den antiinflammatoriska kosten, eftersom dessa livsmedel innehåller så kallat MUFA-fett (enkeltomättade fettsyror – eller MonoUnsaturated Fatty Acids), som hjälper till att minska inflammation. Jag äter också mycket bönor och linser. Det finns en mängd frysta grönsaker som man kan använda sig av och så kan man kolla vad som är i säsong. (källa)

Kolla här på vad man till exempel kan ha som alternativ på tallriken.

Den här sortens mat behöver verkligen inte vara trist. Kolla min grymt härliga frukost ovan. Yoghurt med hackade dadlar, jordnötssmör, honung, bär, vallmo, rostade pumpafrön och kokos. Toppade med lite god olivolja och flingsalt. Ett kokt ägg är super för extra protein och en liten shot med blåbär.

En lunch kan se ut så här. Romanesco, grapefrukt, spenat, gurka, frön, pressad citron och kokt ägg. Här hade det suttit bra med en bit rågbröd och en skiva lax på också för en ordentlig mättnadskänsla. Maten gör mig stabil i humör och mage. Mår bra av detta och jag upplever inte att det blir så mycket dyrare i matkassen.

Inspiratörer jag följer med god behållning är Foodpharmacy, Green Kitchen Stories, Plantbasedbythess, Maria Borelius, Cleanlifestyle och Johannes Cullberg.

En bra podd att lyssna på är då Maria Borelius möter Kristin Kaspersen, den är otroligt inspirerande! Maria ger superbra tips på hur vi kan börja vår egen resa att leva ett liv i balans, energi och tacksamhet. Här pratar de om maten men också om vad du mer i livet kan göra för att minska och förebygga  inflammation i kroppen. Det finns tydligen forskning på att förundran kan vara inflammationshämmande. Så ut och glo på den vackra våren som slår ut i Sverige nu och fäst din blick på en solnedgång.

Ha en fin dag nu!

Risotto, tatueringar och Isabella Löwengrip

Solen går upp över takåsarna utanför mitt fönster och morgontrafiken susar i bakgrunden. Jag är hemma i min soffa i Varberg  igen och var så trött igår så jag orkade inte blogga och tidsintälla till klockan 06 – ambitionen är såklart att falla in i de goda rutinerna igen att alltid ha inlägg tidigt på morgonen här.

Vi körde in i Varberg vid nio söndag morgon och dukade genast upp till en mysig födelsedagsfrukost för min man. Därefter blev det långpromenad med hund och trädgårdsarbete för hela slanten. Sedan  lyckades jag tvätta bort all kogödsel under naglarna och påbörjade middagen medan min man städade upp på altanen i den ljumma vårsolen. Vilket härligt väder!
Ser ut som det blir en stråande vårdag idag igen, kroppen jublar!

Jag har en hel del jobb och trädgårdsarbete att ta igen efter våra dagar i Frankrike. Imorgon ska jag fota vår kollektion ute i Tvååker så den måste jag förbereda för idag samt  att jag har en hel del möten också. Känns riktigt bra – jag är sugen på att komma i mål med saker jag jobbat hårt med under lång tid. Har vi tur så får vi en leverans med nya möbler till butiken också och då kan vi ställa ordning där.

Jag lagade en av mina paradrätter. Risotto med svamp, tryffelolja och sparris. Och så några havskräftor med romsås till förrätt. Så gott!
Jag brukar hacka en charlottenlök och en vitlöksklyfta som jag låter svettas i olja innan jag slänger i 3 dl risottoris. När riset glänser så så häller jag i 2 dl vitt vin och låter det koka in på medelstark värme. Därefter pytsar jag in min buljong – har 9dl hönsbuljong som jag först häller i fyra av och låter det koka in medan jag rör då och då. Sedan 1dl i taget för att låta buljongen koka in i riset så det blir krämigt och fint. Låt inte det bli för stabbigt. Sedan river jag en halv permesanost och tar i detta tillsammans med tryffelolja & svartpeppar. Salta vid behov.
Toppar med svamp jag stekt vid sidan i smör.

I våra butiker här i Varberg säljs små kokta havskräftor lite billigare så här på burk – ett kilo blir lagom till oss för förrätt.

Havskräftor är det godaste jag vet.

I full styr mot den godaste risotton. När jag steker svamp så gör jag det i torr panna för att de ska steka bort vätskan innan jag tillsätter smöret. Det är verkligen ett lifehack.

Sådärja! Middag blev det och alla blev mätta och glada. Vi bommade helt på presenter i år på grund av att vi reste till Frankrike men min man var rätt glad över det – han tycker vi ska vara ekonomiska och inte köpa några grejer i onödan. Funderar på om diskbänken i Frankrike kan agera födelsedagspresent…

Jag lyssnade på Fördomspodden då Isabella Löwengrip var gäst under helgen. Tatueringar kom upp som samtalsämne och hennes inställning till det. Hon var av åsikten att tatueringar kändes ”white trash” och mycket Paradise Hotel. Att det säger mycket om personen som bär dem. White trash.

Jag har inte slutat tänka på det faktiskt… Alla de kvinnor jag själv inspireras av och tycker är vackra har inte en enda tatuering och nu när jag tittar ner på mina armar så kan jag inte hjälpa det men jag känner att de hade varit vackrare utan. Begränsar mina tatueringar mig nu istället? Känner jag för att skyla dem? Känner jag mig oseriös och ”white trashig”….? ”Raggig” liksom?
Ska på ett bröllop i sommar och vill vara klassisk sval –  tatueringarna höjer kanske inte helhetsintrycket?
Har inte tänkt på det tidigare. Tatueringarna har liksom bara funnits där och varit en del av mig precis som mitt öra och min näsa. Men nu börjar jag undra om de kan begränsa mig i arbete – skulle jag bli mindre bokad som influencer på grund av dem? Att nya följare och kunder till KLco tycker mitt varumärke signalerar ”white trash”?
Ska fundera vidare. Men det enda man kan göra egentligen är ju bara att äga sin kropp och sin inställning – det är det här jag har och så är det inte mer med det. Det värsta som kan hända är väl om man börjar skyla sig och börjar skämmas över sin kropp?

Googlar white trash:
”White trash (engelska vitt skräp, förkortat WT) är en starkt pejorativ benämning på vita personer i USA med låg social status. Under senare tid har termen även börjat användas i Sverige. Vanligen syftar den nedlåtande termen på personer som är socialt utsatta men inte nödvändigtvis socialt utslagna.”

Tack Isabella. Du kom verkligen in i mitt huvud på ett oskönt sätt. Hahaha.

Alla hörn som är kvar

Det finns en mjuk krock i att vilja bli klar så fort som möjligt och aldrig vilja bli klar. Att bygga ett hem med färg och form är ett av mina mest tillfredställande göromål – klart jag aldrig vill bli klar.

Vi sitter i bilen  på vägen hem och jag har tankat upp alla bilder som togs under våra dagar i nya huset – jag ser det med andra ögon via bilderna. Eller kanske inte andra ögon. Nya ögon är nog en mer korrekt formulering.
Jag har tre sätt att se på på miljöer – genom mina ögon då jag känner in känslan i kroppen, genom linsen då jag lägger märke till hur ljuset faller och sedan genom bilderna jag tar.

Vi är långt ifrån klara. Det hänger tavlor på platser jag själv inte valt, det finns möbler jag nog helst vill skänka vidare, diskbänken är risig som tusan och ja, listan är lång och det är precis som det ska vara. Min önskan är att det alltid finns att göra i huset.

Ska vi kika in i de rum jag inte visat för er än?

Här är en liten snäv bild på lillebrors rum med den gula vackra tapeten. Den får gärna vara kvar för min del men han ska givetvis också få tycka till. Kanske att man tar bort sänggaveln här och flyttar till ett annat rum – blev lite gult på gult. Säkert mer vackert med mörka möbler och detaljer här inne. Solen ligger dock inte på här så det blir inte så ljust. Men det är också bra – för då blir det inte så varmt under högsommaren.

Inne i mellanbrors rum. Överallt är det vackra golv och här är inget undantag. Vi funderar på att måla i samma kulör som vi har i sovrummet – mörkbeige kalkfärg.

Det enda viktiga för honom verkar vara en ny säng – han har vaknat med ryggont varje morgon efter en natt med dålig sömn.
Sängar är jätteviktiga så det måste plånboken prioritera.

Innanför entrén ser det ut så här. Tar du höger kommer du in i vardagsrummet och till vänster ligger köket. Rakt fram är kontor och en lång korridor. Sovrummen lägger längs denna korridor och längst ner är badrummet.

I andra änden av korridoren ligger vårt sovrum och dubbeldörrarna till höger är en garderob. Vi har så många hörn att inreda!
Peppen är stor och precis här ska en mobil hänga om jag når upp med stegen till taket. Ska vi måla om korridorren får det bli en väldigt ljus kulör. Mycket att drömma om och planera inför alltså.

Nu kör vi snart in i Varberg och har kört i ett helt svep. Turats om att sova och haft med oss mat. På det sättet har vi skippat kostnaden för hotell och kört in tid. Barnen har stått på sig och velat ha det så och vi hakade på idén. Nu ska jag hem och krama min hund, borsta tänderna, ta ett bad, laga en gryta och kolla en serie. Så skönt att komma hem till våren i Halland.

Köket i Le Vigneron

Vårt kök är bland de mest oängsliga och trevligaste om du frågar mig.

Den förra ägaren har fixat en fuktskada i väggen och tyckte det var så fint att lämna väggen på detta sätt och jag är beredd att hålla med. Det får vara tills vi beslutat oss för kulör att måla med – det kan ta tid och det kan också bli gjort inom ett par veckor.
Vi har beställt nytt kyl, en gasspis och en diskmaskin. Allt är nu på plats och vi tyckte det var fint att placera spisen framför fönstret. Vi har målat hyllorna, lagt in två mattor och bytt ut köksön mot et bord jag redan hade hemma. Minimalt med fix!

Dörren till höger används inte men den leder till vinden. Den långa korridoren i huset har en dörr dit man når samma mål. Någon gång i framtiden så stänger vi till öppningen och bygger om planklösningen i köket. Kan ta fem år. Kan ta femton år.

Det är ungefär fyra meter i tak och rymden är fantastisk. Det gör något för ljusinsläppet och jag blev riktigt nöjd över att min vackra lampa fann hem.

Känner mig både tacksam och glad över det här påsklovet tillsammans här nere. Vi har prickat av allt på vår lista och hunnit med mer än vi vågat drömma om.
Nästa gång satsar vi på mer vila och vandringar i bergen.