Jag ska redigera flera hundra bilder men åker och badar, tränar, filmar min frukost och dammsuger hela huset istället.
Det var likadant igår. Jag hade sjukt mycket förberedelser inför fotografering och en todo -lista att följa men fick flera blogguppslag i huvudet. Skrev nog hälften på fyra olika tills det brände i skallen. På ett skönt sätt alltså.
Sedan blev det en jäkla fart på mig.
Därefter åkte jag och fotograferade, kom hem med tre minneskort proppade med bilder och började med redigeringen. Jag älskar verkligen tempot!

Det susar i öronen och jag får så mycket bra idéer under press och stress. Positiv press och stress ska det naturligtvis vara..
Jag tror det är därför jag prokrastinerar nu… För att jag ska sitta i skiten sedan och bli typ hög av min snabbhet när kniven trycker mot strupen. Är det kanske knasigt att förstå?
Hahaha, det är konstigt hur hjärnan kan fungera så olika hos människor.

Det är likadant på gymmet. Jag blir alldeles rusig över utvecklingen och över hur tungt jag kan lyfta, vill ha mer, mer och mer… Hur snabbt kan jag ro 1500 meter och hur många varv av denna övning hinner jag på 18 minuter. Var målet 4 sa du?! Fan, shit, jag gjorde 7!!!
Hur många bilder hinner jag redigera på en timme? Wow – jag är otrolig!!! (taget direkt ur mitt huvud alltså)

Ibland blir jag tillsagd. Ofta av människor som har andra sorters hjärnor. Att jag gör för mycket och pressar mig för hårt. De säger att de är oroliga och vet allt om utmattning för där har de minsann varit och dit vill jag väl inte?
De ser dock inte när jag checkar ut och ligger och glor på Netflix i badkaret eller går långa promenader med Moonica Mac i lurarna. Jag uppskattar inte när främlingar berättar om sin oro för mig. Känns både obehagligt och orättvist då de inte har hela bilden av vem jag är eller hur mitt liv ser ut.

Jag har en kompis som har liknade hjärna. Eller jag har faktiskt flera för lika barn leka bäst – känner mig inte som ett störigt gränslöst ufo bland dem. Den här kompisen nämner då och då att det är alla kommentarer om att hon kommer bli utbränd som i så fall får henne in i väggen. Jag anser inte att det är av välmening att gå fram till någon man följer på sociala medier och be hen dämpa sin energi och framfart med att varna för utmattning… Det är 2023, alla vet vad utbrändhet och utmattning är. Och de som har en hög fart, inte har verktyg för återhämtning och ligger i rikszonen har nog en handfull nära vänner och anhöriga som i så fall flaggar med sin oro. Man ser ju inte någons hela liv via digitala kanaler även om det faktiskt känns så ibland.

Jag har varit i utmattningsdepression en gång i livet – & det var inte jobbet som drev mig dit utan den var privata familjeproblem. Jobbet och min fart har alltid räddat mig.

När detta inlägg publiceras är det torsdag och jag ska redigera bilder, jobba i trädgården, bada i havet, skicka in en deadline och ha Trädgårdslive med Hanna Wendelbo. Så tacksam över att vädret är strålande.
Ovan bild är från fotograferingen och nedan är en liten skärva av resultatet.

Ha en fin dag nu.

 

Publicerat av Kristin Krickelin

Kommentarer till “Är du på väg mot väggen tro?”

  1. Så enig! och så trött på alla “välmenande”komentarer från folk. Gör du inte lite väl många saker just nu? brukar jag få höra. Ibland tar det ner en och man blir lite låg av att höra det, tänker att man gör kanske för mycket och hjälp är jag på väg att bränna ut mej. Men mest så tänker jag att folk är lite svundsjuka på allt roligt som jag gör🎉 eller att dom är för lata och bedagliga för att få gjort ting☺️

  2. ja, det är väl livet är som adhd hjärna, haha. gillar också farten och kreativitet och att ha många idéer, för många oftast och för lite tid….det kan vara utmattande, rätt ofta till o med, men det går snabbt att återhämtar sig också för att man får energi att ha många bollar och få utleva sin kreativitet!

  3. Jag tror inte att det farliga är att ha mycket att göra utan det farliga är bristen på vila och återhämtning. Så länge man också vilar så tänker jag att kroppen får sin återhämtning.

  4. Men åh, detta ängsliga klagandet hela tiden. Din blogg är bra i grunden, men det börjar bli tröttsamt med all exponering av negativa kommentarer, hur du uppfattas som person och andras tillkortakommanden. Antingen får du göra som Elsa B och helt enkelt ignorera, eller så får du göra det lika bra som UnderbaraClara och lyfta det ett snäpp högre, bortom dig själv.

  5. Förhoppningsvis vet man bäst hur ens egen kropp fungerar och gör på det sätt som känns bra för sin egen del:)
    Väntar med spänning på din nya kollektion!

  6. Jag skjuter upp det mesta, både privat och i mitt jobb. Men sen helt plötsligt får jag en jäkla fart. Kan göra hur mycket som helst, och blir hög av det. Får nog en dopaminkick av att pricka av saker. Dumt bara att jag inte fattar det innan allt läggs på hög. Jag var likadan när jag pluggade. Sköt upp allt in i det sista. Kunde sen sitta uppe och plugga hela natten innan tentan. Repetera på bussen till skolan. Stå i korridoren och läsa på en sista gång. Klarade tentorna, men ingen studieteknik jag rekommenderar. Tror man faktiskt glömmer bort det mesta sen.

    Har aldrig varit utmattad eller gått in i väggen. Depressioner och ångestproblematik har jag lidit av, men har ändå alltid tvingat mig till att gå till jobbet. Nu för tiden är det mitt privatliv och fritid som gör mig mer stressad. Arbetar heltid och tycker att man har alldeles för lite fritid till att klämma in allt annat som man både vill och behöver göra. Och under vinterhalvåret är jag bara trött när jag kommer hem, och orkar inte ta tag i någonting. Då ska allt klämmas in under helgerna. När jag är på jobbet kan jag ändå koppla bort hemmet. Inte se alla dammråttor därhemma, eller tvätthögen som bara växer sig större. Är det någon annan som känner igen sig i detta?

  7. I mitt jobb har jag alltid presterat mycket och fort och trodde att det skulle uppfattas som positivt. Men upptäckte att majoriteten av kollegorna inte gillade mig; det ”rätta” var istället att klaga på hur mycket man hade att göra och att det aldrig fanns tid att göra det. Jag stack nog i ögonen på många när jag helt enkelt presterade mer än dem på samma tid. Jag gjorde dem obekväma på nått sätt.
    De som däremot alltid har uppskattat mig är kollegorna som presterar lika mycket eller mer. Så lika barn leka bäst även i det vanliga arbetslivet. Jag har slutat bry mig om den stora massan. Hoppas du kan skaka av dig kommentarerna om utbrändhet för jag tror inte heller det är 100% välmenat ❤️

    1. Det ligger verkligen något i det du skriver!
      Jag kan absolut skaka av mig det och nu förtiden omger jag mig med människor som uppskattar min fart 🙂

  8. Åh jag känner igen det där med att bli “hög på kickar” när jag presterar. Gärna i hög fart. 🙂 Dock har jag lite svårt att hitta dragläge, men jag jobbar på det. Min bästa återhämtning är definitivt mina bad. Älskar din blogg, dina bilder och din uppriktighet. Det känns så äkta.

    Ha en fin dag!

  9. Och vilket jobb du är denna fena av rang på sen! Bloggar är inget för mig, endast din. Vackert, skört, humoristiskt, tänkvärt och läsvärt! Fotokonsten du står för är så njutbar. Jag sitter ofta och ”ååå – och drar samtidigt ett djupt andetag.

Kommentarer stängda