En söndag i september

Hej och välkommen till min söndag. Igår alltså. Jag fotade mig igenom dagen och den var alldeles lagom av allt – det enda som stack ut och var anmärkningsvärt var att jag åt så himla lite. Det var både dålig planering och synd för mysiga helgdagar brukar oftast innebära mycket god mat och härligt häng,

Jag började som vanligt med två koppar kaffe och ett kallt dopp i poolen. Huset sov och dagen grydde.

Vi har inte på värmen så därför kan pooltäcket ligga av och det gör det mycket lättare att ta ett spontandopp. Vattnet håller ungefär fjorton grader just nu och är alldeles perfekt för ett krispigt och uppfriskande bad.

Därefter satt jag mig här och jobbade med dagens lansering. Bilder, utskick och sociala medier.

En proteinshake med banan slank ner innan jag svidade om till tights.

Jag hade nämligen bokat nio-passet på crossfit.

Så här såg dagens utmaning ut och den var perfekt. Så rolig. Kände mig stark och glad.

Så tacksam över att inte behöva resa så mycket kommande veckor. Det gör att jag kan boka in mig på massa kul här i boxen. Hurra!

Efter träning var det raka vägen till ett dopp i havet. Herregud så skönt!

När jag kom hem så hade min familj bakat scones och kokt ägg. En mysig stund runt bordet tillsammans.

Min man och jag tog med oss Boris och åkte till min barndoms strand. Vi gick längs med hela och pratade om framtiden, om vart vi skulle bo och hur vi ville leva. Sedan gick vi till min pappa och hälsade på. Jag har nog inte skrivit det här på bloggen tidigare faktiskt – men min pappa har varit väldigt sjuk.
I början av sommaren amputerade han ett av sina ben efter en lång sjukdomsperiod och strax därefter fick han en stroke så han har tillbringat hela sommaren på sjukhus. Efter sin stroke hade han stora problem med afasi samtidigt som det var svårt för kroppen att återhämta sig efter amputationen. Afasi innebär att ha det svårt med språket efter en hjärnskada. Det kan vara svårt att prata och att förstå.

Han är på bättringsvägen nu och har fått komma hem från sjukhuset.

Vi åkte hem och klockan var tre. Det var dags för lansering av min höstkollektion. Jag brukar alltid vilja vara nära en dator vid dessa tillfällen för även om allt är tidsinställt och förberett så vet man aldrig vad som kan hända. Jag låg vid poolsidan och Jonas hade telefonmöte med en kollega.

Sedan lade vi båda undan jobbet och pratade om daten vi skulle ha. Vilka restauranger har öppet en söndag mitt i  lågsäsong i Varberg? Eller skulle vi göra risotto med kantareller hemma? Efter mycket velande fram och tillbaka samt diskussioner om vilka barn som hade ätit vad under dagen så började i alla fall mitt blodsocker dala och irritationen pyrde inom… Men vadå, skulle vi inte laga en god middag eller hitta en bra restaurang… Vad ska barnen äta? Vad är klockan egentligen? Har ju bara ätit frukost…! Så dumt!
Känner ni igen det?

Det slutade med att vi båda cyklade med vår fjortonåring till stadens pizzeria och tog med oss maten till en klippa. Jag var lite sur över det hela för det var långt ifrån vad jag själv hade tänkt mig men jag svalde besvikelsen och gladde mig åt den glada killen med kebabrullen.
Hahaha! Man älskar ju när barnen är nöjda och glada.

Vi hade en riktigt mysig stund här medan solen gick ner.

Älskar verkligen närheten till havet.

Mysigt att sitta här med sin kärlek en söndag i slutet av september. Det blev ju en riktigt bra date till slut.

Vi cyklade hem när den gyllene solen sjönk i havet. Vårt fina kallbadhus i skymning.
Det är så stilla här i Varberg nu under lågsäsong.

När vi kom hem stod en uppvärmd bastu och väntade på oss. Det blev chips, öl och fler kalldopp i sval pool. Så många bad under en och samma dag. Lyllos mig! Bland det bästa jag vet.
Vill göra en copy paste rakt av snart men absolut lägga in både nygräddad äppelpaj, pumpasoppa till lunch med gott levain och sedan en god middag till kvällen med råraka till förrätt och en risotto med svamp och kyckling till varmrätt. En riktigt fin söndag med andra ord.

Höstnyheter – så här stylar jag dem

reklam för egen verksamhet 

Det är dags för mitt andra släpp på höstkollektionen hos K. LAGERQVIST. Vi fotada alla kampanjbilder på Tjolöholm slott och det blev ett fantastiskt material som jag kommer visa mer av. Men jag stylade även mig själv i de nya plaggen och knäppte lite foton.

Vi har gjort en y design av en byxa som heter Olivia. Den här känns tajtare i midjan även om den håller samma mått som byxan Theoni. Det är för att ”gubbavecken” och den extra mängd tyg inte finns kvar över höfter och mage. Men samma mått i midjan som sagt – gå upp en storlek här om ni tänker er ett köp.

Dessa byxor är lätta att sy upp med en raksöm om de är för långa – inga problem.

Vår jumper Minou i finaste merinoull och kashmir kommer i brunt och grönt. Älskar den här.

Vår uppskattade blus Nütie kommer i en kulör vi kallar Hot Fudge. Den är så fin!

Jackan Ella har varit efterfrågad sedan jag först visade den.

Det är vår variant av Barbour jackan – ni vet den gröna oljerocken jag har? Den kommer med vidd i ärmen och med krage i mörkbrun manchester.

Handledsvärmare som är handstickade i merinoull och kashmir.

Ja, vi har fler nyheter i detta släpp så kika in på vår hemsida här. 
Hoppas ni har en härlig helg.

På lördagen

Det är lördag kväll och min minsta och jag ska se på film och somna i soffan. De andra är ute på äventyr men mitt största fokus idag är att bara få vara.  Det finns väl inget skönare än att mysa ner sig bland massa kuddar utan några måsten eller sociala åtaganden?

Jag går runt här bland rummen i sensommarljuset, pillar bland böcker, vattnar växter och tänder doftljus.

Buketter plockas in och kaffet dricks med andakt. Sakta ska det gå. Skärmen ligger i annat rum.

På jobbet har jag skapat nya moodboards. Från frankofil till anglofil. Det är det engelska landsbygden all over och vi laddar för morgondagens lansering.

Jag jobbar några timmar – möter kunder som är fulla av kärlek och pepp.

Det är en förmån att få ta emot. En dam kommer från Tyskland och åker hit bara för mig. Hon är så himla fin och jag signerar en bok med snirkliga bokstäver, säger hur mycket jag uppskattar henne och gläds åt att hon vill ha på sig sin nyköpta blus med en gång. Så fint. så fint.
Jag är lyckligt lottad, tänker jag gång på gång.

Hela veckan har vi arbetat mot ett nytt släpp och att styla om butiken. När vi når lördagen så står det vackra buketter i varje hörn och alla sommargrejer är undanstuvade. Skönt.

Hemma väljer jag mellan grönt och grönt. Blir det enfärgat eller randigt dagen till ära.

Hoppas ni har en härlig helg.

The Wild Atlantic Way på Irland ~ del 2

reklam för Tourism Ireland 

Irland i mitt hjärta!
Nyss hemkommen från denna otroliga ö och bläddrar genom mina bilder. Kan knappt greppa att jag haft förmånen att få uppleva allt detta spännande och vackra.
Vi körde längs med The Wild Atlantic Way med fokus på två rutter – The Ring of Kerry och sedan The Slea Head Drive. Den senare gick runt underbara Dingle som ligger högt beläget på Irlands sydvästra atlantkust, med utsikt över Dinglebukten och ut mot Blasketöarna.

Vi körde mot ön Valentia Island där vi hyrde elcyklar som därefter tog oss runt på hisnande äventyr på ön. Stränder, utkiksplatser och mysiga små vägar. Att upptäcka en plats på cykel är något jag varmt rekommenderar.

På Valentia Island så sög vi också i oss kunskap  kring det Åttonde Undret, internets föregångare. Otroligt intressant!
På Transatlantic Cablestation lärde vi oss om den första globala kommunikationen. Atlantkabeln är en sjökabel för telekommunikation som lades över Atlanten. Före dess tillkomst kunde kommunikation mellan Europa och Amerika bara ske med fartyg, vilket vanligen tog minst tio dagar. Kabeln minskade tiden till några få minuter, så att en fråga kunde telegraferas över Atlanten och svaret telegraferas tillbaka samma dag. Det förändrade hela världen.

Från 1857 till 1865 gjordes olika försök att lägga en kabel mellan Valentia och Newfoundland. Dessa möttes av en blandning av korta tekniska framgångar och misslyckanden. Slutligen, 1866, gjordes en framgångsrik och varaktig anslutning vid Telegraph Field på Valentia och 1868 byggdes en ny permanent kabelstation i Knightstown på Valentia följt av en annan vid Heart’s Content.

Uppskattade verkligen utställningen för informationen var rolig, kreativ och pedagogisk. Passar ungdomar och vuxna.

En morgon hade vi en bokad båttur ut mot Skellig Michael.

Vi skulle besöka ett medeltida kloster, uppfört år 588 på den branta bergön med samma namn.

Platsen ligger omkring 12 km från kusten i grevskapet Kerry, Irland och 1996 blev Skellig Michael uppsatt på Unescos världsarvslista. Munkarna bodde i små stenhus byggda högt upp på i det närmaste vertikala klippväggen. En otrolig plats och en av de häftigaste upplevelserna jag haft. Vandringen uppför berget var utmanande och spännande – inget för den höjdrädda. Att sedan få höra historien om hur munkarna rodde ut hit med båtar gjorda i trä och skinn för att lämna civilisationen och bygga sig en plats nära Gud var otroligt intressant. Om morgonen gick de ner de 670 trappstegen och fiskade till frukost och tillbringade sedan resten av dagen med att be i kyrkan , sköta sina trädgårdar och studera.

Det var många ”nyp mig i armen” tillfällen denna dag.

Tänk att det finns så vackra och spännande platser. En varm rekommendation!

En annan dag körde vi mot Dingle för att ta oss runt halvön på The Slea Head Drive. En vacker biltur där man rekommenderas att åka medsols för att det inte går att få möte på den slingrande vägen uppe bland klipporna.

Får, karga klippor, spektakulära utsikter över hav och öar…
Allt vackert du kan tänka dig om Irland korsar er väg denna rutt.

En hel del Star Wars filmer är faktiskt inspelade på olika platser längs med denna kust.

Vi stannade för god fika längs vägen och jag beställde banankaka och kaffe.

Inte så tokigt alls.
När det gäller körtid är det möjligt att köra hela slingan på cirka 3 till 4 timmar. Men jag skulle rekommendera att ni avsätter mycket mer tid, ungefär en hel dag eftersom det finns så mycket att se och så många ställen att stanna. Det finns episka vyer, orörda stränder och mysiga ställen att äta på.

Vi hade inte hela dagen men stannade så ofta vi kunde för att njuta av den vackra miljön.

Fråga mig inte hur många foton jag har från vår resa till Irland…

Detta var sannerligen en fin resa och en varm rekommendation – att åka så här från by till by och uppleva flera delar av kusten var toppen.

Vi tog oss till och med fram med häst under en dag i Killarney – då kunde vi ta oss genom Nationalparken där det var bilfritt på ett trevligt och smidigt sätt.

Har ni rest till Irland någon gång? Varit på västkusten?
Berätta gärna om era upplevelser.

Jag skulle vilja rekommendera att åka till Irland off season så här i september och oktober eller tidig vår.
Här kan ni läsa mer om The Wild Atlantic Way.

Fokus – Återhämtning

Jag blir lika rädd varje gång då jag balanserar ut så här på gränsen för vad jag pallar med. Jag blir både rädd, arg och besviken faktiskt för jag tycker det är så ovärt och korkat att pressa sin kropp och sitt psyke in i sjukdom. Så nu hämtar jag hem med alla verktyg jag har och gör så gott jag kan för att samla ihop mig. Det är nog något med åldern och hormonerna också tror jag – att man inte orkar hålla det höga sociala tempot.
Så är det för mig i alla fall. Först en vecka i Stockholm med arbete och sociala sammanhang, sedan en stor fotografering, därefter en vecka i Frankrike med vänner samt jobb inför lansering och slutligen en veckas arbete på Irland. Och så lite härlig otillräcklighet som både dotter, fru och mamma på det.

-Vad är det för dålig affärsmodell vi skapat egentligen, sa jag till min kollega igår. Detta håller ju inte alls! Men hon svarade bara det jag redan visste – att vi tackat ja till allt i september för att vi inte vågade tacka nej. Och nu rusar och brusar det kring öronen. Jag sätter sikte mot söndag kväll och funderar på att ta helt ledigt från allt på måndagen. Tipsa mig gärna om serier och filmer så ska jag bannemej bädda ner mig och ligga hela dagen i pyjamas. Dricka te och äta knäckebröd med ost. Kanske ligga i badkaret och se ett avsnitt.

Det är inte synd om mig för jag har världens roligaste jobb men även det kan ju få en att halta fram till slut om man trycker in mer än vad dygnets timmar håller för. Nog om det. Allt kommer bli kalasbra och nu är jag ju över puckeln så det är väl en bra dunk i ryggen och ett ”hurra, vad du gjorde det bra!” på sin plats istället för deppighet och gnäll.

Njuter av att vara här hemma med familjen.

Hoppas att ni fått en bra start på veckan.