Imorgon är det fullmåne och jag vet att jag alltid sover lite sämre då. En supermåne sägs det.
En supermåne blir det när en full- eller nymåne inträffar vid ett så kallat perigeum, när månen är så nära jorden som den kommer på sin omloppsbana, vilket gör att månen ser extra stor och ljus ut. Det uppkommer ungefär 4–6 supermånar årligen. Hoppas det blir en klar natt så man ser månen tydligt.
Det känns som om något föränderligt rör sig i universum. I mitt egna universum i alla fall. Jag har världens pms och har gråtit hela dagen. Känner att jag vill ha en ny chans på livet och göra om alltihop. Bli bättre liksom. Känner mig värdelös.
Så idag gick jag två och en halv timme utan min telefon eftersom jag kände mig förgiftad av den. Bara gick och gick. Rundade fyren och fortsatte gå. När solen gick ner så gick jag hem, stekte halloumi och fick kramar. De där hemma sa att jag var tillräcklig och man får väl ta dem på orden.
Tänk att världen är så här vacker.
Kanske tror man att det inte hjälper med supermånar, solnedgångar eller andra spektakulära vyer mot det mörka inom människan. Men det gör det.
Att bara vara ute och gå, lyssna på vågorna och skogens läten, låta vinden och solen vandra över ansiktet & kroppen få röra sig. Det är läkande.
Jag kastar mig rakt in i vardagen här hemma och sitter uppkrupen i soffan med datorn i knät. Kom hem fyra i natt och har väl sovit två och en halv timme ungefär… Underbart!
Men jag njuter fullt ut av att vara hemma igen och jobbar ikapp, bunkrar upp med citroner och rotfrukter, slänger in en tvätt och snurrar runt med dammsugaren med hög musik i högtalarna.
Ägg, surkål, grönsaker och rotfrukter. Allt jag längtat efter all restaurangmat och hotellfrukostar det senaste.
Jag slängde in ett gäng i ugnen med en gång. Detta kan jag ha som bas till veckans olika middagar. Kyckling, lax, tonfisk, bulgur, kalla såser, surkål, tomater och hummus får agera tillbehör.
Det var fint att komma hem till familjen och landa in i min mans famn. Boris kom och mötte mig med viftande svans i hallen i natt.
Man ska inte ta sin vardag för givet. Just nu känner jag att det är det mest givande i livet – jag vill bara landa här hemma nu och vara med min familj och mig själv.
Hösten är här och med den kommer suget att göra om här hemma lite. Boa in sig liksom. Men all min energi är helt slut efter hög arbetsbelastning det senaste. Jag försöker finna balans men jag har tackat ja till lite för mycket just nu och allt hopar sig över mina axlar.
Men på agendan står bad i hav, bastu och återhämtning så jag får helt enkelt bara stänga ner alltihop och pausa. Det är aldrig värt det när man pressar på för mycket. Jag vet ju det och nu känner jag flåset i nacken på det där obehagliga sättet igen…
Hejdå mail och redigering. Dags att ligga ner och sträckglo på Netflix.
Sedan. När energin är tillbaka. Då ska jag måla om i detta rum och så måste jag finna en finsnickare som kan bygga en bred fönsterbräda längs med hela väggen och hyllor under längs fönstret. Grönt? Blått? En ljus gråblå kulör kanske?
Dessa två köpte jag till min man efter resan till Irland. Bok och parfym.
Att få gåvor då någon reser iväg från familjen är väl kotym?
Nu är det jag som går ut och säter på bastun och går en promenad med son och hund. Hej på er.
På uppdrag av Jordbruksverket har jag fått i uppgift att sprida viktig information om växter. Detta hade jag själv inte en aning om innan de kontaktade mig.
Jag visste inte att det är förbjudet att ta in vissa växter och växtprodukter i Sverige. Visste du?
Jag minns då min familj var i Barcelona för många år sedan. Bilden ovan är från detta tillfälle och kan det har varit tio år sedan. Jag tror Igor var fem här …
Utanför huset vi hyrde växte ett helt otroligt fikonträd där frukten hängde mogen och söt för oss att plocka varje dag. Som minne av denna resa plockade jag med mig en stickling i bagaget som jag sedan planterade hemma. Fikonträdet växte sig frodigt och jag hade det i hela sju år fram till ett par år sedan då jag missade vattna så mitt fina fikon tackade för sig och gick i graven.
Nu tillhör ju i och för sig Barcelona EU så det jag gjorde var inte olagligt – men hade jag däremot tagit med mig ett minne från Los Angeles eller ett besök i Norge så hade det varit helt fel.
Låt mig berätta – det är nämligen lite olika regler kring olika länder och platser.
Visst blir man sugen på att ta med sig växter hem då man är i spännande länder? Men viktigt att man har koll på vad som gäller.
Jag hörde talas om den japanska trädgårdsborren som kan äta våra svenska äppelträd helt kala. Den japanska trädgårdsborren är en av många så kallade karantänskadegörare, alltså växtskadegörare som ännu inte är spridda i Sverige eller EU, men som skulle orsaka omfattande skador ifall de etablerade sig här.
För att skydda växter från olika hot finns det regler när du flyttar eller beställer växter och växtprodukter, både inom EU och till och från EU.
Växtskadegörare orsakar upp till 40 procent av de totala förlusterna av livsmedelsgrödor globalt och till ett värde av 2 300 miljarder kr – ÅRLIGEN! Enbart Xylella fastidiosa, en bakterie som tagit sig till södra Europa och drabbar olivträd och citrusträd, kan ställa till med produktionsförluster på 60 miljarder kr om den sprider sig i hela EU.
Växter utgör 80 % av maten vi äter. De renar luften vi andas och hjälper oss att bekämpa klimatförändringarna genom att minska kol från atmosfären. När växter är friska ger de livsmiljöer och matkällor för många djurarter, vilket bidrar till den biologiska mångfalden och den övergripande stabiliteten i vårt ekosystem. Genom att skydda växter skyddar vi livet.
Så risken för att sprida karantänskadegörare är mycket stor och detta kan alltså påverka:
1. din mat
2. din hälsa
3. världsekonomin
4. framtiden för vår planet
Lika mycket som jag är helt för ”man tar seden dit man kommer” så är jag också rätt bestämd med vad jag vill äta som första mål på dagen. Jag kan absolut tacka ja till alla sorters olika middagar och även desserter om jag blir bjuden men beslutar gärna själv vad jag ska äta till frukost och får jag möjlighet att välja mat så tar jag gärna det min mage mår bäst av.
Jobbar man så här i flera dagar i ett annat land så är det jättejobbigt att gå runt med uppsvälld krampande mage och jag ger mig själv gärna förutsättningar för att orka så mycket som möjligt och må så bra jag bara kan. Jag vet inte om det låter präktigt eller så men jag prioriterar i alla fall att må mitt bästa jag.
Minns i början då vi flyttade till Frankrike – vi gick och köpte baguette och croissant för det kändes så himla festligt – det var svingott såklart men det slutade bara med att jag mådde illa i flera timmar och det var liksom aldrig värt.
Denna morgon serverades det bara toast, konstiga flingor, korvar och inlagd frukt till frukost på vårt hotell. Man kunde beställa ägg så jag tog två kokta och ett helt äpple ur en frukstskål. Fick också tag på gröt kokad i mjölk och honung. Ingen bra start så redan vid 11 var jag jättehungrig.
You do you – tänker jag. Ta vad sjutton ni vill ha brukar jag säga till mina barn vid en hotellfrukost för det är ju så härligt att få välja och vraka. En kommer alltid tillbaka med tallriken full av goda frukter och meloner och en annan går direkt till våffeljärnet och Nutella burken. Vi är olika och så ska det få vara.
Men om det är så att du tycker det är svårt att finna hälsosamma alternativ på en frukostbuffé för utbudet är för stort så kanske detta kan vara inspirerande.
Så här gör jag – detta brukar jag kika efter på frukostbuffén för att få i mig bra grejer.
Först tänker jag protein och kollar vad som finns. Brukar undvika äggröra eftersom många hotell köper ägg på tetrabox och det känns inte så färskt och fräscht. Jag tar kokta ägg eller stekta. Färskt frukt, grönsaker, keso, osockrade bär, nötter, frön och naturell yoghurt – detta brukar alltid finnas på svenska frukostar. Finns det färkspressad juice eller juice som inte är sötad så tar jag den men annars tar jag vatten eller te till maten. Fröknäcke har en del och det är ju super med en bit ost på.
Här på Irland kunde jag finna ovan en av morgnarna. Ägg, sallad, grapefrukt, melon och gröt med bär. Gick och hämtade två extra ägg och stod mig sedan till lunch.
Hemma i Sverige gör jag smoothie med protein och ibland äter jag ett kokt ägg till.
Det är en fröjd att vara tillbaka på Irland och även få möjlighet att uppleva västkusten. Vi kör längs med The Wild Atlantic Way och den är hela 2600km lång – faktiskt en av de längsta definierade kustvägarna i världen. Vi har tagit oss sträckan Ring og Kerry och har Dingle kvar att uppleva. Längs resan så har vi stannat i små städer och byar för att få en mängd spännande upplevelser.
Förundranseffekten har varit hög – har stannat bilen överallt för att njuta av den vackra naturen. Jag har hört att förundran kan ge dig gåshud och välbehag, men också minska oro och stress, göra dig mer generös och engagerad och det sägs även att det kan dämpa inflammationer i kroppen. Häftigt va!
Bege er ut i naturen med en gång och upplev den färggranna hösten.
Första dygnet tillbringade vi i staden Killarney. En stad full av små butiker, pubar, hotel och vackra omgivningar. Ett ställe blev jag extra förtjust i – det var J.M Reidy. Ett café/pub med anor från 1870-talet och var tidigare en uppskattad livsmedels- och handelsbutik. Vi tog en öl här samma kväll vi kom och lyssnade på livemusik och pratade med lite trevliga irländare. Dagen efter återvände vi för scones.
De små båsen, gamla kassorna, bänkarna, möblerna, originalfoton och kvitton ger puben dess karaktäristiska charm. Allt känns bevarat och genuint.
Framförallt så inspirerande och häftigt. En varm rekommendation ifall du passerar staden.
Killarney kallas ofta ”The Town in The Park”. Vårt hotell gränsade nämligen till den stora Nationalparken. Vi började med ett besök hos Killarney House & Gardens som är som porten till nationalparken på hela 103km2.
Killarney House & Gardens är från slutet av 1700-talet och byggdes i fransk slottsstil. En dröm att vandra runt här i parken bland alla blommor.
Vi tog oss vidare längs rutten Ring of Kerry och stannade på lite olika ställen i nationalparken. Här kan man både vandra och cykla så gillar ni friluftsliv så är detta något för er. Jag borde bytt kläder och tagit på mig regnjacka och kängor.
Vi hade dock en hel del på vårt schema så vi körde vidare mot Kenmare. Här kan man gå länge och titta på de vackra blommorna som väller ut från färggranna husfasader och kanske köpa med sig ett minne från någon av butikerna. För oss blev det lunch och kaffe. Jag tog en laxburgare och en lokal Ipa.
Min kollega Theoni kör bilen då vi är här eftersom hon är van vid vänstertrafik. Jag vågar mig inte på den faktiskt och jag försöker arbeta lite i bilen också men det går sådär på grund av så slingriga vägar – de gör mig alltid lite åksjuk att ha näsan i datorn då. Det är väl dock meningen att man ska fästa blicken på den vackra utsikten när man bilar västkusten ner.
Vi anlände till Derrynane Beach vid fyra på eftermiddagen. Då skulle tidvattnet ligga perfekt för att gå på tångsafari med John Fitzgerald som har Atlantic Irish Seaweed tillsammans med sin fru. Ni vet sedan tidigare att jag har ett stort intresse för denna klimatsmarta, nyttiga och goda råvara, eller hur?
Men det jag fick lära mig denna dag slog allt. Så mycket kunskap och nya smaker. John berättade om munkarna som levde längs kusten och utforskade råvaran och fick i sig alla näringsämnen därifrån. Om hur vikingarna kunde färdas långt sjövägen tack vare att de åt tång och om att förr, när barnen var små och vi inte hade läkemedel – då blötte de upp lite torkad tång i mjölk och honung för att barnen skulle få i sig rätt näringsämnen under vintertid.
Och varför använder vi buljong med massa konstiga tillsatser när vi kan använda tång för den bästa umamismaken för våra rätter…?
Den här lilla rackaren heter Pepper dulse, Osmundea pinnatifida, Míobhán och kallas också “Truffle of the Sea”.
Den är en delikatess och svår att få tag på. John skördade lite färsk åt oss på vår vandring och den smakar tryffel, vitlök och chili. Den var otrolig!
Vi har ett par dagar kvar här på Irland och jag har så mycket mer att berätta. Därför kommer ett del 2 av Wild Atlantic Way på Irland nästa vecka. Håll utkik.
Killarney kallas ofta ”The Town in The Park”. Vårt hotell gränsade nämligen till den stora Nationalparken. Vi började med ett besök hos Killarney House & Gardens som är som porten till nationalparken på hela 103km2.
