Ibland känner jag mig dålig för att jag påbörjar men inte avslutar. Eller snarare inte håller i…

På jobbet. Jag gör upp en plan kring hur jag ska jobba med Tik-Tok och börjar. Men faller rätt snabbt ur planen på grund av att det är tråkigt, svårt och så är jag inte så bra på det. Mitt motto är oftast “gör det roligaste först” så därför har jag ganska svårt för de tråkiga bitarna. Det är dock en fördel med mitt motto för jag får väldigt mycket gjort eftersom jag tycker det är mycket som är kul med mitt arbete.
Men det tråkiga då? När det kommer till jobbet så är det oftast kvittoredovisning, exceldokument, lära mig nya tekniska grejer, långa dokument och siffergrejer som jag skjuter framför mig. Turligt nog har jag anställt folk som löser allt ovan för mig. Utom att jag ska lära mig nya tekniska grejer då vill säga…

Jag var med i en podd där vi pratade om just om uthållighet och tålamod. När det kommer till kreativa företagare så ser jag ofta, framförallt kvinnor, som har så många idéer och tankar med vad de ska göra men ofta eller aldrig fullföljer dem. Planerna och drömmarna finns där men det exekutiva saknas. Min poddpartner sa att det kan nog handla om mod. Att gör man klart något och visar upp det så blir man bedömd och just den delen kan vara jobbig. Så då slutför man istället inte. Intressant reflektion.

Jag har svårt att relatera till detta men det är nog för att jag blir bedömd konstant i mitt arbete och är van vid det. Ju mer man gör saker man är rädd för desto lättare blir det ju faktiskt. Tala på scen var för mig helt uteslutet för några år sedan men jag behövde behärska det för att utvecklas i mitt jobb och det var verkligen några tillfällen då jag både ville spy och svimma men jag tog mig igenom. Nu är det inte så farligt längre. Att tala inför en kamera var jobbigt i början också men jag testade massa olika sätt att jobba med rörligt på sociala medier ändå. Vad funkar? Vad funkar inte?
Tänker att folk glömmer så fort ändå. Om jag är pinsam och dålig vill säga. Imorgon är något nytt de dömer ut i sina digitala flöden så skit i “jante”. Viktigaste är väl att jag utvecklas och komma vidare i mitt arbete.
Nu kanske detta blogginlägg låter motsägelsefullt – ha tålamod med mig, för jag har många bottnar. Men de röda trådarna flyter väl in i vart annat tror jag.

Det jag egentligen ska skriva om idag är inga “måste -grejer” och sådant jag behöver för att utvecklas inom mitt arbete  –  Jag behöver verkligen inte göra detta.
Men det är ändå saker jag påbörjat med en önskan om att fortsätta och då känner jag mig dålig som inte fortsätter.
Mitt sunda förnuft säger ju dock att det finns 24 timmar på dygnet och 365 dagar på året och man kan inte ha hur många intressen som helst. Man måste ju ligga i badkaret och kolla Netflix också. Men jag inredde ju en keramikverkstad, köpte utrustning för att dyka efter tång under säsong och i förrådet i viken står min fina surfbräda och väntar på mig tålmodigt. Vad hände?

Att utforska havets skog var en spännande resa och jag lärde mig så otroligt mycket om tång. Ett klimatsmart superfood som växer längs kusten i Sverige. Vi dök och skördade, lagade mat på tången och använde den både i badkaret och i trädgården som gödsel.

Så spännande och gott. Att lära sig om de olika sorterna, vilka som smakade bäst och vad man kunde använda dem till gav mig verkligen massor.

Men så konstigt. Inte en enda gång tog jag på mig simfötterna och cyklopet för att dyka efter tång under 2023. Kanske blev det för krångligt att dra på sig våtdräkten och dyka ner i niogradigt vatten så fort vinden la sig på vårkanten. Trappsteget blev för högt hur härligt det än var när man väl vara nere under ytan och upplevde allt det vackra.

Ett år fick jag för mig att jag skulle börja dreja. Så mysigt med en egen verkstad i trädgården ju!

En stor investering i drejskiva och ugn gjordes. Jag drog på mig förklädet och satte mig här vid fönstret. Timmarna flög verkligen iväg och det var jättekul. Väldigt svårt dock – jag lyckades inte skapa några fina grejer jag var nöjd med.

Jag började ringla och kavla istället. Det gick fort och var enkelt.

Resultatet blev ju så bra också! Men sedan skulle de torka, skröjbrännas, laseras och sedan brännas igen…
Det tog en evighet och där någonstans vid skröjbränningen dog alltid mitt tålamod. Men resan dit var ju ljuvlig i och för sig. Det är ju inte alltid resultatet som är belöningen. Jag tror jag kavlade en gång under hela 2023… eller var det sommaren 22 kanske?

För några år sedan investerade jag i en oerhört fin longboardbräda. Den skulle jag använda i viken här i min hemstad då det var vågor. Att vågsurfa kan vara en ev de mest härligaste grejerna man kan göra. Att vara fysiskt aktiv i havet och uppleva naturens fantastiska kraft med vågor och vind gör att man är totalt närvarande i stunden och det är omöjligt att tänka på något annat än just det du gör.

Jag tog mina första stapplande paddeltag då vi var på Sri Lanka 2016 och har surfat både där och hemma i Varberg sedan dess. Åkte även på en surfresa till Portugal faktiskt.

Jag tog mig ut en gång 2023. Helt stört ju. Älskar detta men ändå prioriterade jag det inte mer. Men brädan står ju kvar.

Så vart vill jag komma här med mitt resonemang då?

Jo, att både vara lite klok, strategisk och snäll mot mig själv.
-Jobbgrejerna man behöver utföra för att ta sig framåt och nå resultat får man helt enkelt bara göra – upp med hakan och tre djupa andetag. Det är ju inte hjärnkirurgi man håller på med och det får bli fel. Eller så får man betala någon annan att utföra det man inte pallar med eller tycker är tråkigt.
-De privata roliga grejerna får vara flyktiga, komma och gå i livet. Jag vill inte känna att jag är dålig för att jag inte har kontinuitet och uthållighet här. Jag vägrar.
Att vara en utforskande människa som testar olika saker ger ju jättemycket kunskap i olika ämnen och väldigt mycket energi. Jag vägrar klanka ner på mig själv utan vill istället hylla mig själv för att jag är en nyfiken människa som vill testa nya grejer. Både drejskiva och surfbräda är kvar tills jag är redo igen. Så det så.

Podden jag var med i heter  Krativitet med Vogel & Rahm. Om ni är nyfikna så beskrivs avsnittet:
Vi pratar om kraften i att vara en multipassionerad kreatör som kan slutföra, om varför kreativiteten blomstrar i Varberg och om fenomenet att säga till varandra hur vi bör vara i sociala medier. Varför blir oftare kvinnor ifrågasatta när vi tar plats? Hur kan vi vara sårbara i sociala medier, men ändå ha sunda gränser? Vi imponeras av Kristins förmåga att ha en röd tråd i den kreativa värld hon har byggt upp, och tackar för ett samtal med massor av humor och äkthet. Lyssna här.

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Allt jag började med – vad hände?

  1. Ett annat perspektiv är att det är en sjuk i-landsproblematik att inrätta en keramikverkstad och all möjlig anskaffning av dyra prylar för att sedan aldrig knappt använda det. Visst är det bra och utvecklande att prova på nya saker men det är också på något sätten ytterlighet av en förmäten livsstil.

    1. Ja, det är sannerligen ett i-landsproblem och ingen har hävdat något annat.
      Förmäten livstil?

      Som i :
      överskattning av egen förmåga, anspråksfull, övermodig; alltför djärv l. (själv)säker, överdådig; förr äv. dels närmande sig l. övergående i bet.: oblyg, fräck, oförskämd, dels: som överskattar sitt eget värde, högfärdig, högdragen, överlägsen, ”förnäm”, ”stursk”.

      Det är alltid lite jobbigt när kvinnor tar för sig ~ inte sant Örjan?

      1. haha, ja, bra svar på en korkad kommentar.
        men ja, det är svårt att håller till med nåt allt för länge om man har adhd…1000 ideer på en gång. fullkomligt förståelig det du berättar…

    2. Nu var Örjans kommentar rätt tyken men kan ändå hålla med om att det ÄR i-landsproblematiskt att köpa massa dyra grejer o ställa i ordning en hel verkstad för en hobby som man knappt börjat med eller ens vet om man gillar mer än som en helg workshop. Tycker inte det handlar om att det är jobbigt att kvinnor tar för sig och att koka ner det till det i svaret tycker jag är att inte alls ta åt sig av kritiken som jag tycker att vi alla borde ta åt oss av. Vi HAR som samhälle nära till att genast ”kitta upp oss” när vi hoppar på nya grejer. Allt från att ställa upp en hel verkstad för att testa att dreja till att köpa nya träningskläder o alla prylar som hör till när vi börjar träna/ska åka o vandra/osv.

  2. Jag snöar också in på olika projekt så stor igenkänning här. Vill också lyfta VILKEN
    ( vädermässigt ) URDÅLIG sommar det var 2023. Vi har båt och det var väldygt lite vi var ute för vädret satte stopp för det. Och heja dig och Er som testar på olika grejer! väldigt inspirerande och jag gillar att se det i ditt flöde.

  3. Jag har också testat dreja, gick en kurs hos Folkuniversitetet. Det var hemskt! Jättesvårt och jag började nästan grina varje gång. Aldrig mer! Utförsåkning är också något jag ratar. Åkte som barn och hatade liften, ångest varje gång. Skejta gör jag inte heller. Tog PT lektioner. Verkligen inte min grej, åker hellre klassiskt eller med turskidor. Så skönt när man bara bestämmer sig för att sluta, eller pausa för den delen…

  4. Åh så skönt att höra att jag inte är ensam om dessa evinnerliga uppstartade aldrig slutförda projekt!
    Bra skrivet!
    Kram
    Marika
    p.s klänningen som jag beställt kom igår. Den är sååååå fin! d.s

  5. Åh… känner så igen mig.
    Brukar säga att min bästa och sämsta egenskap är att jag är så lättinspirerad. ☺️
    Skulle aldrig vilja vara utan den.
    Men den ställer också till det för mig. Som nu när jag gått in i väggen, och ska få hjärnan att förstå att vi inte ska gå igång på allt. Kommer dagar jag blir så involverad och boom så ligger jag pall igen.
    Längtar tills jag kan få bara go with the flow igen och fixar vara så där nyfiket inspirerad.

  6. Jag tycker att den där egenskapen att vara nyfiken och entusiastisk är underbar! Jag har den också och är väldigt glad för den men tyvärr tar den mig sällan så långt som den gör för dig, att faktiskt komma till skott och köpa grejer och prova saker. Skulle vilja bli bättre på det. Tänker att det ju är att leva en massa, att prova nya saker, vara med om nya upplevelser! Sen kan man känna att det var nog att prova vissa saker utan att fastna för dem, vissa saker blir man klar med och andra fortsätter man med. Upplevelsen är ju den härliga grejen.

  7. Stor igenkänning i det här. Har dock landat det sista året i att jag inte alltid kan hjälpa att min uppmärksamhet spretar. Men det som alltid står stadigt kvar är löpningen och skrivandet. Vet inte hur många universitetspoäng jag har eller hur många kurser jag gått för att hitta något som stillar mitt intresse. Som att vara fast i ett erkorrhjul av att hela tiden försöka hitta något nytt som ska tillfredsställa mig. Så skönt att förstå att det inte alltid går att styra det där lustfyllda begäret av att hela tiden vilja mer. Hos mig finns det en känsla av misslyckande varje gång intresset svalnar eller jag inte orkar hela vägen fram. Man blir liksom matt och deppig av det men sen kan jag också tänka att jag i vart fall vill något till skillnad från många andra och då känns det ju lite bättre.

  8. Var intressant att höra om dina personliga projekt som lite ”gått i stå”, för såna har vi ju alla? Känner mig lätt kass för att jag inte färdigställer eller jobbar vidare med just såna här saker, men i stället borde jag ju se det som att ”vad mycket nya, olika saker jag testat på”! Och som vanligt bara skönt att läsa att man inte är ensam om saker… heja dig!

  9. En annan reflektion jag får när jag läser detta, är ur en NPF-synpunkt. Jag firar snart ett år med min ADHD-diagnos, och herregud så mycket jag klankat ner på mig själv genom hela livet, för att jag inte kunnat slutfölja saker. Både privat som jobb. Jobbar stenhårt på att se själva resan, testa-på:andet och den njutning det kan ge, omfamna nyfikenheten istället precis som du säger. Svårt dock när man gör lite större inköp för ett intresse som dör efter en vecka för att man inte var omedelbart superbegeåvad 😉 men men. Ni har ju NPF i er familj så du känner säkert igen det hela och kan relatera till den biten med.

    Jag har spelat mycket dataspel med fantasyinriktning och en av mina favoritkaraktärer är en druid, som i sammanhanget beskrivs lite som: “A jack of all trades is a master of none, but oftentimes better than a master of one.” En karaktär som kan både heala, ta emot en hel del stryk, och skjuta superhäftiga arcane blasts – med helt lagom effekt, varken mer eller mindre. Hyfsad på det mesta som är viktigt i spelet liksom och väldigt anpassningsbar. Jag ser mig lite som en jack-of-all-trades, och det ger mig fördelen att jag i princip alltid kan hitta en gemensam nämnare när jag träffar nytt folk, för jag har haft så himla många olika intressen, projekt och jobb. Och de flesta av mina intressen går i cykler – det kan ta ett år, men till slut har man varvat tillbaka till keramiken. Himla skönt att då bara sätta sig ner vid färdig drejskiva då och bara fortsätta 🙂

  10. Råkade skicka iväg innan jag skrev: med andra ord, tack för din slutsats att det inte är skäl till att klanka ner. Man har roligt, det må vara flyktigt, spela roll!

  11. jag är också mångbottnad och brukar kalla det att “snöa in på grejer”. Och när jag inte har ett tänkt projekt igång så drömmer jag om att få nästa. Och jag, liksom du, lägger mycket pengar på det hela när jag väl snöar in – jag har löpt massor av utrustning till snowboard, till att skapa egna smycken, till att klättra inomhusklättring, till att dansa jazz. Det enda jag ännu är duktig på är snowboardåkning… men har vuxit ur många av sakerna.

  12. Jag har också hoppat på olika hobbys och aktiviteter, skaffat utrustning och grejer men sen inte ’slutfört’. Jag försöker ha tankesättet liknande ditt, att jag alltid bär med mig kunskapen och erfarenheten av just den hobbyn men att den kanske inte har plats i mitt liv, på lång eller kort sikt och det är helt ok. Jag har några hobbys som jag alltid återkommer till och då fortsätter jag spara just de sakerna medan vissa saker var one and done och då får jag sälja eller skänka vidare just de prylarna till någon annan istället.

    1. Grymt ! Min man är lite likadan och vi har både brädpr och cyklar som inte används här hemma… får ta en kik och se om vi kan sälja av lite kanske. Behålla godbitarna bara.

  13. Jag tror ändå att allt har sin lilla tid. 2023 satsade du på träning. Köpte nytt hus och tog flera stora steg i företagandet. Vi hinner inte allt. För att börja måste vi sluta och det vi slutar med eller pausar, någon månad eller flera år så kan vi alltid börja igen. Lite av livet hos oss som vill mycket och inte är rädd att testa nytt!

    1. Javisst är det så – jag inser också att det var mycket annat som trycktes in 2023. Träningen med crossfit har tagit tid från andra grejer – jag kallbadar mycket mer sällan sedan jag började träna så mycket också. Allt har väl sin tid antar jag och det får bli väl. Kram och tack för ditt avtryck

  14. Så klokt tänk kring det där med att inte slutföra, det ska jag försöka komma ihåg när jag tycker jag är dålig för att jag inte “gör klart” saker på fritiden. Och jobbgrejerna, precis det där med att bara ta några andetag och sen göra, det klarar jag ju utmärkt på mitt statliga jobb, dags att jag tar med det till min spirande egna verksamhet. Tack för inspirationen!