Jag frågade mina följare på Instagram om vad de önskade för ämnen som blogginlägg. Fick en hel uppsjö av förslag.

– Lampor
– Klimakteriet
– Marknadsföring
– Arbetsprocessen med linnekollektionen
– Träning
– Att vara förälder till tonårsbarn
– Medberoende

Ja, listan kan göras ännu längre för jag fick in så mycket önskemål. Så nu blir det åka av här på bloggen!
Har verkligen ett enormt sug efter att blogga och slukar andra bloggar och poddar med hull och hår. Så mycket kreativa, smarta och fantastiska kvinnor där ute som delar med sig av sitt liv, mängder av inspiration och sina erfarenheter. Det finns också en hel de dömande åsikter från följare. Jag älskar ett levande kommentarsfält så missförstå mig inte – upplever dock ibland att en del gärna vill sätta bloggaren på plats och då är det en utmaning att kunna vara sårbar och inte bara dela med sig av det ytliga tycker jag. Tycker verkligen Elsa sätter fingret på det i senaste podden av Billgren & Wood. Lyssnade ni?

Innehållsbeskrivning:
I veckans avsnitt dyker vi ner i ett läskigt ämne som förhoppningsvis känns som lättnadens suck när vi är på andra sidan. Vad stör sig folk på hos oss? Vi pratar präktighet, ögon, spegelbild, mental health brake, hur vi är på internet och irl. Det blir ett ärligt, lättsamt ibland och tuffare ibland, samtal om vad man ska dela, vilka ens inre (och yttre) monster är och om tiden vi lever i där allt kan diskuteras och dissikeras.

Elsa delade en intressant reflektion om hur kommentarsfältet har förändrats under åren. Sofia pratade också om sina erfarenheter kring att bli bedömd hela tiden. Det är klurigt när man själv kanske kämpar på som tusan i livet.  Här kan ni lyssna på avsnittet.

Ja, i alla fall. Ni var många som ville att jag skulle skriva mer om Frankrike. Och när jag ändå pratar om kommentarfält och engagemang från er följare – jag uppskattar så mycket när ni lämnar avtryck och vi måste inte alltid hålla med varandra. En god ton är dock ett krav jag har här i mitt forum. Tack!

Jag längtar så jag blir tokig snart. Men jag kommer åka ner då mimosan blommar som vackrast och jag räknar ner dagarna tills jag står här vid diskbänken och häller upp morgonkaffet igen.

Eller kryper ner bland nytvättade lakan.

När jag kommer ner ska jag ta tag i ett av vindsrummen tror jag. Kanske målar jag om, rullar ut en matta och bäddar upp en säng.

Så skönt att vi är klara med de viktigaste rummen vi använder mest. Varmvattenberedaren gick nyss sönder så vi har ordnat så den är utbytt – phu, det hade inte varit kul att komma ner och bara ha kallvatten.

Jag fick en fråga om hur det var lätt att komma i kontakt med fransmännen där vi bor.
Ja, det skulle jag vilja säga  – alla är väldigt vänliga och pratar gärna. Jag kan inte göra mig förstådd på franska men min man är duktig. Fransmän talar ogärna engelska tyvärr.

Vi umgås med våra vänner Åsa och Mattias som också är svenskar, de har dragit med oss på lite picknics  och fester på torget med byborna. De är mer sociala än oss och har verkligen vårdat relationerna med grannarna – jag är lite mer av det slaget att “oh no, ska jag behöva prata med de här främlingarna nu…?”. Jag vet – det är dumt och jag är verkligen social när det krävs men jag söker inte upp dessa situationer.
Älskar bykrogen och att prata med ägaren där – så gullig och hjälpsam! Hälsar artigt på alla jag passerar. Vi anlitar bara lokala hantverkare och supportar såklart butikerna – anstränger mig alltid för att prata franska, googlar massor.
Jonas, min man, pratar med alla och har noll jobbigheter med det sociala.

I framtiden hoppas jag att vi bygger upp närmre relationer med våra franska grannar. Jag ska träna mer på Duolingo.
Så jag tror det handlar mer om hur man själv är och hur bra man är på språket.

Sist jag var här så fann jag en helt fantastisk målning med svanar på i en av antikbutikerna. jag blev snål och köpte inte – grämer mig så mycket. Den hade varit så fin i köket tror jag. Håller tummarna för att den är kvar.

När vi flyttade in satt det ikea hyllor här på väggen men efter vi målat så fann jag den här bruna gamla hyllan i källaren. Ägnade flera timmar åt att skrubba bort damm från 100 år tillbaka och sedan lyckades vi skruva upp den.

Likadant med skohyllan – den är byggd på samma sätt och tillhör den ursprungliga inredningen.

Jag har gärna äldre möbler och konst som passar husets stil. Vi har dock nya sängar till alla för det känns lite fräschare och skönare. Den här spegeln tillhör också husets historia. Likaså pianot och vårt matbord.

Enda rummet som fått gardiner är vårt sovrum. Vill sätta upp skira antika spetsgardiner på toaletten och i köket.

Måste verkligen lösa det här med de öppna spisarna också. Tänk så mysigt att kunna elda här i då man är här tidig vår och sen höst. Tända i brasan, gå och brygga en kopp kaffe och sen smita ner bland lakanen i sängen igen.

Längtar efter att ha ro att läsa böcker. Har tagit en ofrivillig paus och kommer liksom inte igång. Stackars vår bokcirkel här på bloggen – den har verkkligen blivit lidandes.

Jag tänker mycket på hur mina olivträd har klarat vintern här ute. Jag har en tjej som vattnar regelbundet så de ska nog vara okej men undrar såklart ändå hur det går. I år ska jag köpa mer fetbladiga växter tror jag.

Och så ska jag sitta på kontoret och jobba. Just det – här hängde redan sådana här skira spetsgardiner – visst är det vackert? Ska samla på mig fler. Vi bor med tio minuter till Pezenas och där finns en mängd antikbutiker. Såg ni avsnittet då systrarna besökte Pezenas i Vintageresan på Svt? 

Ha en fin dag nu.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Är det lätt att komma i kontakt med fransmännen där vi bor?

  1. Mimosa blommar så vackert nu i södra Frankrike.Det är nog ett par veckor kvar av blomningen.
    Undrar om den funkar i södra Sverige (träd)?

  2. Hej Kristin
    Fint inlägg med franska bilder. Jag föll pladask för den vita ljusstaken i forma av en monsterfot(?) på första bilden. Var kan man hitta en sådan?

  3. Bonjour,
    Så subtilt så vackert, huset andas, rummen talar med varandra i nyanseringar och föremål. En gestaltning i husets själ. Tack, jag blir inspirerad. Visst finns det mycket att ”tala om” , själv lyssnar jag till vad hjärtat vill , vi kan inte vara alla till lags. Ps jag bor i Caux strax utanför Pézenas ☀️

  4. Jag tänker ibland på alla de fina kommentarer ni bloggare aldrig får… De där man har i huvudet, tankarna man får kring någon intressant diskussion eller något fint man vill berömma, men sedan kommer vardagskaoset emellan och man hinner inte gå in igen och skriva. Så blir det ofta för mig, med tre barn på 2, 7 och 9 år och mycket kalabalik i hemmet. Lite synd faktiskt! Tänker ibland i efterhand ”just ja, jag hade ju velat delta i den där diskussionen”…

  5. Vilket fint inlägg!
    När du beskriver känslan av att få kontakt med fransmän och hur det känns att inte behärska språket, så tänker jag osökt på hur det är att leva i Sverige och inte kunna språket. Kanske vill man bara ibland gömma sig och undvika jobbiga situationer ?
    Bara en tanke… Det är inte så lätt att leva fullt ut i ett land när man inte kan språket. Det ge hade ju egentligen ingenting att göra med ditt inlägg!

  6. Jag har lite svårt att förstå att influencers/bloggare verkar tro att det finns en massa galna haters som liksom spenderar hela sina dagar med att hata, tänka ut elaka kommentarer osv. De allra flesta tänker jag har väl egna liv med ungar och jobb, men att det för vissa är lite ”love-hate” att läsa en blogg eller följa någon på Instagram som man egentligen bara stör sig på? (Jag har inte lyssnat på ovan nämna poddavsnitt kan tilläggas) Man kan ju också följa någon för att man gillar dennes bilder/fotografi/inredning, utan att ens gilla denne som person. Så är det för mig med flera jag har följt genom åren.
    Jag tycker att jag märkt en sak som är trist, och det är att flera stora influencers använder samma språk, dvs samma uttryck, (alltså har de influerat varandra), och det kan kännas lite tråkigt som läsare, när någon plötsligt (sannolikt utan att ens vara medveten fullt ut om det själv) skriver annorlunda eller använder uttryck som andra bloggare använder. Det blir som att alla smälter ihop och till slut kanske det man gillade från början inte ens finns kvar. Jag uppskattar personlighet och nytänk, blir inspirerad av de som går sin egen väg. Sen är ju såklart ingen människa en ö, det förstår ju jag med:-)

    1. Tack för avtryck och reflektion.
      Jag är helt övertygad om att ingen influencer verkar tro att människor spenderar hela sina dagar med att hata, tänka ut elaka kommentarer osv. Det där är ju ganska förminskande att skriva om jag ska vara helt ärlig – eller vad tycker du?
      Du får väl lyssna på avsnittet innan du kommer med dömanda åsikter vetja 🙂

      Självklart har människor fullt upp med sina egna liv med slajdar ändå in i kommentarsfält för att trycka till, vara oskön mot bloggaren och får hen att känna sig dum.
      Så ser klimatet ut på sociala medier.

      När det gäller bloggare som skriver likt andra så vet jag inte gentligen hur du menar men det är säkert så att man influeras av varandra och kanske påverkas utan att man reflekterar över det själv, precis som du skriver. Eller så tar man efter medvetet när andra gör bra och inspirerande grejer – det är ju så livet ofta funkar. ha en fin dag.

      1. Jag menar inte att vara dömande. Jag bara känner att det kanske är en bit av att vara offentlig, även om det såklart kan vara både obehagligt och säkert sårande med elaka kommentarer. Utan att ha lyssnat på avsnittet så känner jag spontant att det låter som navelskåderi att ägna ett poddavsnitt åt att analysera vad sk haters tycker och tänker. Men det är min åsikt, och jag kan givetvis ha fel.
        Jag har familjemedlemmar som är offentliga på olika sätt, och växte upp med att obehagliga eller fulla personer ringde hem till oss med hat eller bara sjuka saker att säga (det var ju på tiden man vara hade fast telefoni och före sociala medier och internet). Onödigt hat är ju just det, onödigt, men man behöver nog kunna bara skaka av sig det (om det inte är direkta hot, som givetvis ska polisanmälas).
        Jag kommer inte lyssna på avsnittet (eftersom jag inte gillar deras podd trots flera försök till lyssning) men har däremot lyssnat på UnderbaraClara och Malin Wollins podd där detta ämne också berörts. Man väljer ju själv vilket klimat man vill ha på sin blogg, och många rensar ju friskt bland kommentarerna och släpper bara fram sådant som inte skaver eller kritiserar.

        1. Ja, det är klart – jag håller med dig om att det är en del av att vara offentlig. Men man måste ju får prata om ämnet oavsett – allt positivt och negativt som kommer ens väg kan skapa ett intressant samtalsämne för någon annan att ta del av. Det är ju det bloggande och poddande handlar om. Men är just ämnet inget för dig så är det ju helt okej.

          Det är ganska svårt att skaka av sig dömande åsikter om hur man lever sitt liv – det är ju sällan direkt hat utan mer nålstick och gliringar som är obehagligt tycker jag.
          Jag personligen blir bättre och bättre på att hantera det och jag brukar bara radera kommentarer när jag tycker det ballar ur i kommentarsfältet – har hänt väldigt sällan.
          Men måste säga att när jag är extra sårbar så kan dessa kommentarer tyvärr förfölja mig och ta alldeles för mycket energi. Det är dumt. Önskar verkligen allt bara skulle kunna rinna av.

          1. Jo, jag kan absolut förstå det:-/ Tänker bara på alla ”fel” jag kan se hos mig själv, min familj eller hur man tex är som förälder, vad man äter för mat eller hur bra jag är på att måla tex. Skulle antagligen kunna ta åt mig av sådant som liksom träffar en öm punkt:-/
            Sen tänker jag att det nog är skillnad på hur man är offentlig, alltså vad man gör. Journalister, skribenter och författare får en helt annan typ av hat, medan kanske influencers får kritik för saker som hur mkt man flyger, konsumtion, eller vilken bild man målar upp. Jag kan förstå att man riskerar ta åt sig mer om man tex bloggar om sitt privata liv, det är ju ens allra närmaste. Sen är det väl alltid någon som blir irriterad (inkluderat mig själv) vilket håll man än vänder ändan. Jag är ändå för ett öppet klimat i kommentarsfält, och tycker man absolut får lov att bita ifrån ordentligt som bloggare (det är tex UnderbaraClara bra på tycker jag, och du också), hellre det är ett kommentarsfält med idel hurrarop:)

    2. Håller helt med om detta. Det har lutat alltmer åt det hållet på senare tid.
      Mycket (det mesta) av vad som finns i de svenska större bloggarna kör runt i cirklar,
      influensers som inspireras av varandra.
      Det tar bort känslan för det som egentligen är inspirerande och kul att läsa om,
      i alla fall jag längtar efter något nytt friskt.
      Din blogg, Kristin, innehåller ofta ämnen som känns lite annorlunda och utanför boxen.
      Tack för det.
      Ha en fin helg!

      1. Hek Mrs M –
        Ja, så kanske det kan upplevas. Eller så är det så att läsarna har blivit mer och mer kräsna, man ställer högre krav på innehållet man tar del av på sociala medier nu för tiden. Vad är det friska nya du längtar efter ? – dela gärna med dig 🙂

        Tack för feedback om mitt innehåll.

        1. Hej Kristin.
          Först. Det som börjar kännas redigt uttjatat nu på många bloggar är loppisfynd, dyra viner till vardags, Köpenhamn o Paris, gotlandsstilen, Ett hem (även om allt detta är underbart i sig)
          så börjar det helt klart kännas på repeat. Hoppas inte att samma dissekering av Italien och brittiska landsbygden går samma öde till mötes framöver….något vackert går förlorat när det pratas och analyseras sönder för länge och för ofta.
          Jag tar gärna del av vackra foton på kläder, miljöer, härliga recept, lite djupare tankar om livet, även mindre djupa vardagshändelser, ja ungefär så som du brukar hålla det på din blogg.
          Din mix är super. Dina bilder och texter från det franska huset är helt underbara, tack för dom.
          Alltså mindre influence från de andra bloggarna, det var så jag menade.

  7. Härligt inlägg att läsa och såå roligt att du är pepp på bloggandet Kristin!!
    Ser fram emot allt kommande på din blogg!

  8. Ert hus är så oerhört fint. Förstår att ni föll pladask.
    Jag och min man drömmer också om hus söderut. Vi är valet och kvalet mellan Italien (som vi älskar med dess otroliga mat, vin och trevliga människor) och Frankrike (vi har aldrig varit i Langedouc, men har fullständigt DÖTT på hur fina hus med vackra golv det finns. För att inte tala om alla boulangerier med sinnessjukt bröd.
    Önskar att man kunde blanda de två länderna och sno det bästa av bägge!

    1. Frankrike alla dagar i veckan! Du har charmen, det sydländska, den goda maten, den avspända atmosfären, bylivet och ljuset! Men du slipper det kaos, både politiskt, administrativt och i vardagslivet, som man ofta möter i Italien. Frankrike är både välordnat, med bra sjukvård t ex, och ändå fyllt med den sydeuropeiska känslan som många av oss svenskar längtar efter.
      En del uppfattar fransmän som svåra och kanske ovilliga att prata engelska. Nyckeln till att bli väl bemött är att ALLTID hälsa! Vad du än tänker säga och vilket språk du än tänker prata – börja med att säga “Bonjour”! Fransmän är inte alls ovänliga, de bara ogillar det de uppfattar som brist på normalt hyfs. Vi är ju inte så känsliga på den punkten i Sverige 😉