Jag befinner mig i en hotellsäng i Värmland och det är tidig morgon. 05.40 hämtade jag två kaffe i receptionen som jag nu druckit upp. Jag är här och jobbar några dagar.

I början av veckan var jag i samtal med två inspirerande kvinnor som frågade mig vilka tre största fördomar det finns om kvinnliga företagare. Ibland blandar jag ihop fördomar som människor har mot influencers med den generella inställningen till kvinnliga entrepenörer men jag ska försöka svara nyktert på frågan ändå. För jag tror inte min analys ligger långt ifrån realiteten – men hjälp mig gärna diskutera ämnet bland kommentarerna är ni snälla.

1. Min första spontana tanke är att många verkar tro att det står en förmögen man bakom en kvinna som bygger företag, Att man helt enkelt inte skulle klara av att “hålla på med sin lilla kreativa business” om man inte har en man som försörjer en samtidigt. Så kan det säkert vara ibland såklart –  men det finns säkert en hel del manliga musiker, konstnärer och idrottare där frun betalar större delen av fakturorna i hemmet. Det är helt klart svårare att tjäna pengar inom kreativa yrken tänker jag så det ligger egentligen inte på könet i sig, eller?
Men det omvända, att en man blir försörjd av sin fru när han är företagare verkar vara en ickefråga. Varför skulle det ens höjas på ögonbrynet eller pratas om det? Kanske hör ihop med min tredje punkt jag svarar på här dock, vad tror ni?
Hemma hos oss har det alltid varit den som har pengar som betalar. Vi delar lika på ekonomi, ansvar och ja, prick allt. Förra året tjänade jmin man och jag ungefär lika mycket så att han försörjer mig är en falsk fördom om vår relation. Längre ner i detta inlägg ska jag analysera lite kring hur viktigt jämställdhet har varit för oss.

2. Andra fördomen om kvinnliga företagare verkar vara att de inte finns där för sina barn.
Att de inte är engagerade i familjelivet och prioriterar jobbet framför föräldraskapet. Det är en ganska grov och skev fördom tycker jag. Inget är så heligt som att vara just mamma och att bli ifrågasatt kring detta gör enormt ont. Kanske just därför en del inte vågar löpa linan ut som företagare för att de är osäkra på hur det funkar med ansvaret som mamma. För att man inte vill bli dömd som en dålig mamma.
Män blir sällan ifrågasatta kring föräldraskap. Vi kvinnor bär, föder och ammar barn vilket gör att vi drar det större ansvaret för att skapa en familjekonstelation där det ingår barn. Att vi sedan inte ska dela lika på ansvaret att ta hand om barnen vi båda satt till världen är det mest skeva jag vet. Mammor skammas hela tiden över deras prioriteringar när det kommer till barnen och jag tror detta är en stor bromskloss för kvinnligt entreprenörskap i världen.
I vår familj har vi prioriterat bort socialt umgänge med vänner och intressen på fritiden till förmån för familj och arbete. Det har varit möjligt och vårt val från båda håll – vi har ansett att vi fått utlopp för det sociala samt våra intressen på arbetstid.

3. Den tredje fördomen är att inte kvinnor satsar och vågar ta lika höga risker som män. Men är det en fördom om det är helt sant?
Generellt så tar kvinnor mindre ekonomiska risker än män när det kommer till företagande. Om man kikar på mitt företag så har jag byggt det organiskt utan investerare och lån. Hade det varit en man som startat det så hade det med stor sannolikhet sett ut på ett annat sätt – förmodligen hade han velat skala upp affären snabbare och gått hårdare ut. Jag säger inte att något är rätt eller fel. Det är olika sätt att driva företag på bara – men resultatet av att växa organiskt är att saker och ting tar längre tid. Har du investerare så har du press och stress att nå upp till förväntade resultat och bygger du organiskt kan du ta det i din egen takt. Fördelen är att det blir ett stabilt och tryggt bolag med kontroll över alla bitar – och detta verkar vara ett sätt kvinnliga företagare föredrar.

Ju mer jag pratar med företagare, både män och kvinnor, allt från storbolag på börsen med hundratals anställda till den lilla kreatören med egen studio, desto mer ser jag hur möjligheter till företagande hänger ihop med jämställdhet. Lever du i en relation som inte är jämställd så är det omöjligt att satsa som företagare. Man behöver support från stöttande anhöriga.
Drivkraften och pannbenet räcker långt men inte hela vägen anser jag. Att aldrig känna att man räcker till som fru och förälder är ett gissel som kväver – har det väl börjat skava hos en partner om att den andra prioriterar fel och inte räcker till så är det ganska svårt att bära ansvaret som egenföretagare och hålla fanan högt. Det blir liksom inte värt det.

Ibland undrar jag hur min relation sett ut om jag hade fortsatt arbeta som servitris parallellt med att min man gjort sin resa genom finansbranschen och in i bolagsbyggande. Hur hade samtalen sett ut och hade jag haft lika stor förståelse för hans drivkraft. Hade jag tyckt att det var okej att han plockade med sig arbetsdatorn på vår semester och peppat honom genom tunga arbetspass. Jag undrar också hur det hade sett om det var tvärt om. Ifall min man hade jobbat 8-16 och lämnat jobbet för dagen – hade han blivit tokig på mig som fyllt hela vårt hus med ett ständigt arbetande projekt. Hade han suttit och livligt diskuterat min bolagsform och mitt företags utveckling i timmar över levande ljus en fredagskväll? Hade han tyckt att min drivkraft som entreprenör var sexig? Eller hade det stört honom?
Jag vet inte. Men en sak jag vet är att vi har mycket att vinna på att vi har lika mycket driv och brinner för våra jobb otroligt mycket båda två. Att vi unnar varandra och växeldrar – när den ena har mycket bär den andra mer i hemmet och tvärtom. Min Jonas kan sitta en hel kväll med resultatberäkningar för mitt företag – det är enormt generöst och stöttande.
Så när det kommer till kvinnligt företagande så tror jag att relationen du lever i är enormt viktig – jämställdhet och support är A och O om du frågar mig.

Så med det sagt – att leva i jämställd relation där partnern stöttar och förstår till 100% är en framgångsfaktor för kvinnligt företagande anser jag.
Och jag tror tyvärr inte majoriteten av kvinnor lever i sådana. Vad tror ni?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Att leva i en jämställd relation – en framgångsfaktor för kvinnligt företagande

  1. Jag tror att definitionen på “jämställd” är problemet, att “sammalika” inte funkar för de allra flesta (om man inte har exakt samma personligheter, uppväxt och förutsättningar). Jag och min man har varit ihop i trettio år. Vi är enormt olika och har väldigt olika behov, men håller gemensam front inför “viktigt på riktigt”-frågor (trygghet för barnen och varandra, ekonomi, hur vi vill prioritera i livet etc). Han ifrågasätter aldrig mitt stora sociala behov och jag förstår hans behov av egentid. Han har varit så generös gällande önskningar i mitt yrkesliv och jag har gjort mycket av hemarbetet (vilket jag kunnat göra eftersom jag har förvärvsjobbat färre timmar). Vi har sett till hur våra val skulle påverka framtiden för oss båda för att inte en av oss skulle stå som vinnare och den andra som förlorare om något tragiskt skulle hända och vi inte skulle fortsätta vårt liv tillsammans.

    “Unna varandra och växeldra” – så viktigt! Jag har många gånger ifrågasatt par där man faktiskt varken unnar den andra framgång eller är beredd att dra mer/få mer utrymme i perioder. Millimeterrättvisa funkar nog bara om båda tycker det är viktigt…

  2. intressant! det ju ofta man tänka så….men hur kan man hyra en dyr lokal, ger en klädkollektion i uppdrag och köpa in dyra produkter utan ett företagslån, hur mycket sparpengar behövs för att starta ett sånt företag på egen hand? de som coachar nyföretagare rådgiver hela tiden att har minst 200tkr startkapital. har ni lust att berätta hur mycket det krävs?

    1. och sen skulle jag tillägga att det inte går så bra utan partner som stöttar en när eget företag går dåligt eller blir en flop. om man är ensam då riskera man skulder eller att förlora hemmet och allt. tyvärr.

      1. Hej igen,
        Jag råder alla att starta ett aktiebolag och inte blanda in privatekonomin i företagandet. De pengarna det kostar att registrera ett AB kan du också använda i verksamheten. Blir ditt AB en flopp så sätts bolaget i konkurs men din privatekonomi påverkas inte på samma sätt.

    2. Ja, det kan jag göra. Parallellt med min fasta anställning på hotell började jag vara egenföretagare. 2009 kanske det var då…
      Jag jobbade som fotograf för barn, bröllop, kampanjbider till företag och olika tidningar. Efter några år fick jag även kunder som ville göra reklam genom mina kanaler och då skrev jag och fotade åt dem.
      År 2016 hade jag såpass mycket likviditet så jag vågade säga upp mig och kunna börja ta ut lön från mitt eget företag.
      När jag startade K. LAGERQVIST 2020 hade jag ett startkapital jag själv sparat ihop på olika sätt och det var en bra bit över 200 000kr.
      Vad du behöver för att din affärside ska bära kan endast du veta – man behöver en realistisk startbudget för att etablera dig i början och sedan en likviditetsbudget som löper bredvid ditt företagande så man har koll på inkomster och utgifter,

  3. Hej! Jag har lyssnat på senaste podd-avsnittet, och måste ju säga apropå detta med adhd och medicin; det är ljuvligt! Jag har ju som sagt adhd (diagnos för bara nåt år sen, så jag har inte varit en sån där som klättrar på väggarna i klassrummet som liten osv)
    Men när jag pluggade på universitetet och skulle läsa min master så ville jag testa medicin (jag fick concerta) och MAJ GAAWD vad fantastiskt! Tänk dig att du har ett konstant brus omkring dig, som du inte lagt märke till förrän det blir TYST. Det var som att simma i grumligt vatten och så plötsligt blev det glasklart. Det är svårt att beskriva men det är fantastiskt. Däremot har jag bara tagit det när jag måste, alltså måste kunna fokusera. Jag tar det aldrig annars, främst för att jag blev typ helt humorlös 😅 och lite surig.
    Men otroligt värt! Så om du överväger en utredning just för att få prova medicin kan jag bara rekommendera det. (Vill man inte klarar man sig ju ändå, det har du ju bevisat☀️)

  4. Jättebra text, tusen tack! Jag tycker också mycket av det du skriver är relevant för kvinnor och ledarroller (förutom att kvinnliga ledare skulle bli försörjda av sina män då). Negativa och osanna narrativ som att ett kvinnlig ledare skulle vara en sämre mamma eller kvinnor inte ”klarar att ta risk” kan begränsa kvinnor i onödan. Och även för ledarroller är jämställdheten i hemmet avgörande.

    Tack för att du använder ditt plattform till att göra positiv skillnad!

  5. Du har helt rätt, det underlättar om man har en partner som förstår vad man håller på med och som har liknande driv, så att man kan göra resan tillsammans.
    Själv har jag drivit bolag som ensamstående mamma, förstår inte hur jag tänkte när jag trodde att det var en bra idé:)

  6. Tack för en intressant text. Jag har en pojkvän som har ett arbete han brinner för medan jag jobbar i servicebranschen och inte riktigt vet vad jag vill göra. Han är väldigt stöttande och bra på alla sätt, och vill ju gärna att jag också hittar något som slukar upp mig. Men jag märker att jag nästan kan bli svartsjuk när han slukas upp av sitt jobb, medan jag längtar efter något annat.

  7. Intressant post, tack. Det roligaste & mest berikande är ju som ni gör, lyfter varandra till att utvecklas & bli bättre. Tillsammans & var för sig. Känns som behoven av kärlek, att bli sedd osv oxå tillgodoses då ju. /Martina

  8. Jag har drivit eget i två och ett halvt år nu, och det skulle ha varit nästan omöjligt utan min mans support! Så visst är relationen viktig!
    Känner igen mycket av det du skriver om min förståelse för hur även han behöver ha med jobbdatorn på helger och ledighet, ibland. Hur prioriteringarna ibland måste ligga, men att familjen alltid kommer först.