De första dagarna i Le Vigneron

Det bor två katter i vår trädgård. De ligger och lapar sol på lekhusets tak om dagarna. Den ena är svart som en panter och den andra är vit med gyllene fläckar – båda har stor integritet och vill inte ha min omsorg. Jag kikar på dem på avstånd från terassen. Funderar på hur det blir för dem då lekhuset har åkt till soptippen och jag planterat stora solrosor på dess plats. Hoppas de vill besöka mig då också – kanske vi blir vänner till slut.
Det är ett fasligt liv en av cypresserna i trädgården. Sträcker jag ut en hand från terassen kan jag nästan nå dess barriga klädsel. Hon är över tio meter hög och jag tycker hon ser risig ut. Det har växt upp en murgröna längs stammen som sedan tröttnat och gett upp. I kronan spretar det ut någon annan slingerväxt som saknar liv. Men det försegår ett jäkla tjatter – jag räknar med ögat nu, det sitter tjugofem småfåglar och snackar med varandra i kronan. Bor de där?
De skriker och gapar på varandra och jag undrar om de inte är lite väl aggressiva stundtals – bråkar de?
De håller aldrig tyst i alla fall och jag har slutat lyssna för länge sedan. Vill såga ner cypressen för att släppa in solen i trädgården men det är nog inget man gör själv på en eftermiddag. Då måste jag ha hjälp av en arborist och det känns dyrt.

Kanske bäst att prioritera ny diskbänk och att få igång diskmaskin.

Mycket har vi dock gjort under de få dagar vi bott i huset. Porten är målad, nytt kyl och frys på plats, även spisen har fått flytta in och hyllor har målats.
Tavlor spikas upp och tas ner, flyttas runt och så lagar vi mängder med god mat. Älskar dynamiken i köket. Alla hjälps åt och får plats.

Om morgonen sitter jag här. Ensam vaken som vanligt. Tänder ljus och brygger kaffe, väntar på soluppgången. De där hyllorna ska målas idag och alla gamla grejer ska bort – här ska endast det fina få stå kvar. Dubbeldörrarna har lyfts av sina gångjärn och är på väg ner till källaren.

Se. Dagens första kaffe och hyllorna jag målat. Hurra!
Så tillfredställande att se resultaten efter dagar med en stor röra i huset.

Åt andra hållet är denna vy – en pannkaksfrukost på det gamla bordet som stått här sedan huset byggdes om jag förstått gamla ägaren rätt.

Även pianot och den här spegeln har fått vara med sedan Fru Astrucs tid i huset. Den här rutiga tapeten bakom tänker jag måla över och kanske får spegeln flytta?
Vi får se, var sak har sin tid och det tar lite tid att boa in sig i ett nytt hem.

Varje dag har jag tänkt att jag ska grundmåla vårt sovrum men så blir klockan sex och då känns det för sent. Då får vi försöka städa upp allt vi håller på med och laga middag.
Tidigare, i förra huset, gick vi nästan alltid på byrestaurangen men nu är det så härligt att äta hemma.

Jag jobbar en del också. Ska fota kläder inför nästa släpp hos KLco, har poddat och spelat in Trädgårdslive. Har även samlat in material till en vlogg och kommer blåsa liv i min Youtube kanal igen.

Oj. Nu knackar det på dörren och vårt stora gamla skåp vi fyndat på Emmaus kommer bäras in i sovrummet. Vi ses snart igen.

Förodla Dahlior i plastpåse

Jag är kvar i Frankrike och sitter just nu i mitt kök med en kopp kaffe bredvid och kliar mig i huvudet på grund av den dåliga uppkopplingen. Hm, det går så segt. Det är sannerligen svårjobbat och de där gyllene stunderna på morgonen när jag brukar skriva och ladda upp bilder blir alldeles för utdragna. Vi hade fixat fiber men det verkar som om något blivit fel.
Well well. Då vet ni varför det ekar lite tomt här bland inläggen under påsklovet.
Jag hade förberett och tagit bilder hemma – ett av dem är det här med hur jag förodlar dahlior och ett annat om mitt hår. Sedan varvar vi Frankrike tycker jag.
Vi ska måla idag så kanske lite bilder från detta dyker upp här i dagarna också.

Innan jag åkte hit så passade jag på att sätta ett gäng dahliaknölar i jord en solig dag i växthuset. Så här gjorde jag.

Dessa sorter kommer jag ha i mina odlingar i år förresten. Copper Boy, Jowey Nicky, Labyrinth, Wizard of Oz, Hamari Gold, Penhill Watermelon och Yvonne.
Jag är nästan glad att jag missade ta upp mina knölar förra säsongen för jag gillade inte alls den vita som blommade mest. Nä, nu börjar jag på ny kula med nya knölar. Längtar mest efter Hamari Gold och Penhill Watermelon.

Jag använder 3 liters plastpåsar och planteringsjord. Lägger några nävar jord på botten och lägger därefter i knölen. På med mer jord så den täcker bra. Jag hade ganska fuktig jord och jorden behöver inte vattnas förrän knölen utvecklat sugrötter – de ser du enkelt genom plastpåsen.

Klar! Stoppade i etiketten också för att ha koll på sorten. Men min kompis Hanna tejpade den på utsidan av påsen istället och det är verkligen ett smartare alternativ. Den här kommer jag  vattna på så det kan bli svårt att se till slut vad det står – vi får se.

Runt trettio stycken. Tar minimalt med plats! Förr använde jag krukor och det blev väldigt skrymmande. Nu kan jag faktiskt få plats med ännu fler.

Odlar ni dahlior i år. Vilka sorter?

Nu står de här i källartrappen. Jag slänger på lite vatten då de behöver det efter ett tag och när plantan kikat upp så kommer jag bära ut dem om dagarna och in om nätterna. Det är risk för frost fram till en bit in i maj tänker jag – det gäller att ha koll på vilken zon man är i och kolla noggrant på prognosen. I växthuset brukar dock mina plantor reda sig riktigt fint även under frostnätter så den sista perioden innan utplantering så kanske de bor där.

Vi flyttar in i Le Vigneron

Hej på er!

Jag sitter vi detta skrivbord och knapprar  på datorn det fortaste jag kan för strax gå bilen till marknaden i Clermont-l’Hérault. Har usel uppkoppling här så allt tar mycket längre tid.

Vi bilade ner från Varberg i torsdags och körde i ett helt svep. Turades om att sova och köra.
Eftersom vi hade elbil så tog laddningen extra, det tog ungefär trettio timmar och sträckan är tvåhundra mil.

Det är fint att landa här i Le Vigneron. Att se hur solen går upp om morgonen och ner om kvällarna, äta frukost på terassen och laga den första middagen i vårt nya kök.

Men det har helt klart varit mycket jobb så här de första dagarna. Flyttlådor står huller om buller, gammal kyl och spis står på terassen för att bäras bort, resväskor ligger utspridda och ja, det är lite kaosigt just nu faktiskt. Längtar till jag kan lägga mig i dagbädden med en bra bok.

Så jag får avsluta nu med löfte om att kika in snart igen med en liten längre rapport från Le Vignoron. Ska ta lite fler bilder och uppdatera er om läget.
Hoppas ni har en skön påskhelg och att solen skiner på er. stor kram

Mina dofter

Jag har haft en och samma signaturdoft sedan 2018 då jag köpte en flaska på Le Labo i Los Angeles. Jag känner dock inte doften på mig själv längre och det är ju trist såklart. Ibland använder jag mina andra parfymer men oftast åker den vanliga på ändå. Den känns trygg och mest mig.

Idag tänkte jag visa er min doftgarderob.

Dessa två har jag med mig i handväskan eller då jag reser. Iris 39 från Le Labo är verkligen fantastisk och jag är smått besatt av MANTLE doft. Har den i doftljus, tvål, handkräm och nu parfymolja. Den är otrolig! Rökig och mystisk utan att vara för tung. The High Road är ett exklusivt samarbete mellan MANTLE och de svenska parfymskaparna CRA-YON. Med örtiga, sensuella och djupa toner av cannabis, fikon, mysk och viol. Mums för näsan!

Jag googlar ”vad doftar Iris”  och får upp:
Iris eller Orris, som det ofta kallas i parfymvärlden, doftar dyrt. Så är det bara. Den har en viol-ton med en varm och lite krämig, jordig kvalitet. Pudrig men med ett lätt stråk av trä och läder
Och ja, det stämmer, jag håller med om att Iris 39 doftar elegans och en viss exklusivitet.

Det här är min signaturparfym.
Santal 33 – Imagine sitting in solitude on the rugged, wide plains of the American West, firelight on your face, indigo-blue night skies above. There is nothing around save for the soft, desert wind. You. Are. Free.

En doft av kardemumma, iris, viol och ambrox som kombineras med en rökig träblandning (australiskt sandelträ, papyrus, cederträ) och kryddiga, läderartade, myskiga toner, vilket ger parfymen dess unisexsignatur. Jag älskar den! Det fina är att jag brukar köpa en ny då jag är i en storstad och reser. Se ovan – den äldre är från Berlin och den nyaste är från Köpenhamn. Båda med mitt namn och med den som blandade doften åt mig i butiken. Ja, för de blandar den där på plats medans man tittar på. Hela köpet är en fantastisk upplevelse.

Jag har Diptyque’s  Eau Duelle men använder den ganska sällan på grund av väldigt söt i doften. Jag gillar den men som sagt, sött doftar den.

EdP som inspirerats av resor och vanilj. Längs kryddvägen i hjärtat av Eau Duelle antar vaniljen nya aromer: ljusa och fängslande accenter av växten kalmus och mörka, rökiga nyanser av cypriol. Bourbon-vanilj från Madagaskar reser genom tid och över gränser och uppenbarar sig mellan mörker och ljus.

Molecule 01 är en annan på parfymhyllan som mest står och dammar. Vet inte varför. Eller ji, det vet jag ju, det är för att det bara är ett fåtal som faktiskt verkar känna doften och jag har själv ganska svårt att få grepp om den. Jag ska utmana mig lite mer och bära den mer ofta.

Läst om parfymen:
Molecule 01 innehåller endast doftämnet Iso E Super. Du känner den som en aura av diskreta, sammetsmjuka tränoter, som i upp till 10 timmar först tonar fram, sedan försvinner för att åter dyka upp igen och igen. Många som bär Molecule 01 upplever att doften har en markant effekt på andra människor; de får ofta kommentarer och komplimanger.
Iso E Super förekommer normalt i en mycket liten dos och ger mer en effekt än en egentlig doft. Den utvecklar sig i kontakt med den varma huden till en säregen, feromonliknande utstrålning.
Används av såväl kvinnor som män.

Ska jag tipsa om dofter för män så är det dessa två från Aesop. Karst och Hwyl.
Den sistnämnda är min absoluta favorit och det doftar Jonas för mig.

Om våldet jag levde med – i vår podcast

Hej! Jag har en fråga till er som delvis är tonårs mammor. Jag funderar så mycket på det här med att vara en närvarande förälder. Vissa säger ”det spelar ingen roll, hamnar ditt barn i dåligt sällskap skiter det sig ändå…” Man vill inte vara för ”på” och lägga sig i eller vara en skämmig förälder men ändå alltid finnas där. Och en personlig fråga till dig Kristin: fanns din mamma där för dig när du kom in i ditt destruktiva förhållande? Försökte hon bryta? Förstod det som att din pappa hade sitt missbruk att handskas med… Kanske detta kan vara diskussions underlag om detta ämne tas upp i er podd. Tack för trevlig lyssning ❣️
Viktoria

Och detta kanske inte alls passar i detta forum om entreprenörskap och kreativitet kommer jag på nu… men privatliv och jobb ska ju oxå gå hand i hand.

Marina och jag lyfte in denna frågan i podden efter en lyssnare skrivit till oss. Kanske finner vi inte  de bra svaren för hur man kan vara en närvarande förälder för att det inte ska gå åt helvete  – men vi valde i alla fall att spela in ett avsnitt av det mer personliga planet. Jag berättar hur jag gick vilse som sextonåring och drogs in i en relation fylld av våld och ensamhet samtidigt som ungdomar i min ålder reste, utbildade sig och skapade relationer för livet. Jag var 21 år då jag tog mig därifrån och därefter fortsatte hoten om våld i flera år till.
Jag delar inte detta för sympatier och är heller inte med på att bära någon offerkofta. Jag berättar om mina erfarenheter för att hjälpa andra och bryta stigman kring ämnet.

HÄR KAN NI LYSSNA PÅ AVSNITTET

Knacka på eller ring polisen då du hör någon bli utsatt för våld. Erbjud din hjälp om du misstänker att någon i din omgivning utsätts.

Lever du med våld eller misstänker att ditt barn, kollega, vän eller granne gör det så finns det hjälp.
Följ konton som @unizonjourer @kvinnatillkvinna @ungarelationer.se @huskurage

Socialtjänsten har enligt lag ansvar för att ge stöd och hjälp till våldsutsatta kvinnor och män, både i hetero- och hbtq-relationer. Det kan handla om skyddat boende, rådgivning, stödsamtal eller ekonomiskt bistånd vid behov. Även barn som upplevt våld har rätt till hjälp.