Det är inte så tokigt att plocka bort och skala av för att få en ny blick på sitt hem tänker jag.
Kill your darlings.
Då vi skulle skrubba golvet i köket så bar vi ut det gröna skåpet som stod här. Helt plötsligt kom köksön mer till sin rätt och rummet kändes mycket större. Insåg att det faktiskt känns trångt om jag ställer tillbaka den och funderar nu på en platsbyggd och inmålad hylla som inte är så djup. Vad tror ni om det?
Riktigt skönt faktiskt! Är nykär i mitt kök.
Mina svärföräldrar målade sina köksluckor i en varm offwhite kulör istället för att ha kalla ljusgrå. Blev väldigt inspirerad – vårt kök är ungefär 15 år och det är både klassiskt och bra. Men en ny kulör på luckorna och en ny diskho hade varit välkommet. Just nu stoppar vi alla pengar vi har över i huset i Frankrike. Inte för att det är så mycket över efter alla kostnader ökat så mycket…Men drömma får man göra!
Bordet som stod här åkte med en lastbil till det franska köket förra veckan. Så sammetspuffen som stod i ett hörn fick flyttas ut i rummet och agera bord istället. Funkar toppen tycker jag!
Nu sitter jag i bilen på väg ner till Frankrike. Jag har med mig poddväskan och spelar in både podcast, Trädgårdslive och vlogg till ny youtube-serie därifrån. Ser verkligen fram emot att komma ner och flytta in.
Min vän och jag jobbar med liknande saker – vi driver båda destinationer och konceptbutik med personal. Vi brukar peppa, gråta ut, ge varandra high fives och söka stöd hos varandra.
Och världsläget gör något med en som företagare just nu. Det puttrar en rädsla inom.
Men nu har vi bestämt oss för att vi kan inte älta oron över att vi befinner oss i lågkonjuktur och vara mer positiva i våra samtal – för det du matar växer tänker jag.
Ger jag en mängd energi till rädslan så tar den energi ifrån att vara kreativ och lösningsorienterad.
Under förmiddagen igår så fick jag nog över mitt eget negativa ältande. Nu får jag skärpa mig tänkte jag – detta gör inget gott.
Det var en strålande solig dag, fåglarna sjöng, alla barn mådde bra och jag hade påsklovets resa till Frankrike att se fram emot. Men ångesten som tryckte över bröstet var besinningslös. Jag hade svårt att dra ner luft i lungorna.
Jag har satsat i år med stora inköp till både butik och web och känslan av att allt bara kommer gå åt helvete pumpade i mina öron. Det är ju så här varje år – likviditeten ligger på botten och svänger sedan upp igen. Eller?
I alla fall. Jag bestämde mig för att affirmera positivitet in i mina tankar istället. Jag kan inte råda över världsläget och i en lågkonjuktur finns det en möjlighet att växa och finna nya kreativa väger. Precis som det gör i alla kriser. Jag jobbade, tränade och tog ett bad i havet. Försökte dra andetaget ända ner i magen.
Och faktiskt – det blev lite bättre.
Tror jag ska köpa ett gummiband och sätta på handleden som kan hjälpa mig. Varje gång det börjar susa i öronen av oro så ska jag smätta till med det så jag kommer ur den negativa spriralen.
Blir ni fast i oro och maler på med katastroftänk inom er kring arbete eller privatlivet ibland?
Bilderna har egentligen inte med texten att göra mer än att de är från mitt arbete. Jag är inne på mitt fjärde år med KLco och varje år utvecklas konceptet och växer sig lite större.
Även detta år har vi samarbetat med Hanna Wendelbo som gör sommarens mönster som trycks och sys upp i linnekläder.
Vilken stjärna hon är va!
Detta året har vi tagit in ett stort sortiment med mysiga grejer man kan ta med sig då man går bort på middag eller kanske köpa till sig själv som en liten guldkant på vardagen. En fin choklad, en olja till salladen, en skön ansiktsmask eller en bra bok. Älskar verkligen sortimentet i butiken och är så stolt över blandningen.
Ja, ni hör ju – det kommer gå toppen i år.
Jag har fullt förtroende för min affärsidé och mina investeringar så varför ska jag gå runt och älta. Kom igen nu!
Titta här till exempel. Under april har vi stort fokus på trädgård och säljer både dahliaknölar, trädgårdsböcker och fröer.
Befinner ni er på västkusten under påsk så ska ni veta att vi har öppet på påskafton. Varmt välkomna!
Har under en längre tid känt att jag borde skrubba trägolvet i köket. Det har inte blivit av utan jag har mest gått runt och stört mig på att det är så otroligt smutsigt. Hur blev det så? Hur ofta bör man skrubba ett trägolv och varför räcker det inte att moppa?
Skiten har liksom grott ner i träplanket och behöver sig en rejäl skrubb. jag började prata om grönsåpa och och ättika – hade läst på Instagram att ättika är ett klimatvänligt sätt att städa på. Eller var det kanske bikarbonat de använde…?
– Nä, nu måste vi skaffa riktiga grejer som får upp smutsen och behandlar det samtidigt så golvet håller länge, hävdade min man då jag stod och pratade om olika lösningar.
Vi åkte till färghandeln och fick hjälp med en vitpigmenterande såpa för oljade trägolv. Vi fann ett danskt varumärke som hette Woca och den rengör olja-, vax- och såpabehandlade träytor. Såpan tränger in i träet och rengör milt, avlägsnar smuts och hjälper golvet att inte torka ut och spricka.
Jonas bar ut möbler och dammsög. Jag bad han ta av sig tröjan så det skulle bli en roligare bild.
Haha, nä, jag skojar bara! Jag tror han hade passat på att slänga den i tvätten då han var i källaren och var på väg upp mot garderoben för att dra på sig en ny och stannade upp mellan för att göra detta.
Vi har det gamla plankgolvet i hela huset utom just här i köket. Jag vet inte hur originalgolvet är här faktiskt – men det är också de här lite nya planken som blivit smutsigast. Det är mest skitigt där vi går ofta såklart.
Jag blandade ut såpan med vatten och svabbade hela golvet rikligt med detta. Efter ett par minuter la jag mig på knä och skrubbade med et smart verktyg jag köpte i samma färgbutik. Som en liten grövre svamp. Kolla så smutsigt vattnet är!
Jag fick byta till rent vatten flera gånger och torka upp. fattar inte varför jag inte gjort det här tidigare – helt galet faktiskt hur hemmablind man kan bli.
När barnen kom in i köket efter så var deras första reaktion att det blivit så ljust i rummet.
Ja, det hade verkligen dragit ner helhetsintrycket och gjort det mörkare här inne – vårt stackars skitiga golv.
Nöjd! Nu ska vi skrubba det en gång till och sedan behandla det. Tror det blir vax.
Vad har ni för erfarenhet av det?
Vi passade på att ta ut eb skänk som stod längs väggen och det blev mycket rymligare och finare faktiskt.
Visar mer en annan dag. Nu kanske det blir jättemånga inlägg härifrån nu när vi äntligen tagit oss för att skrubba golvet.
Drömmen hade varit om vi städat källaren, snickarboa, keramikstudion, garaget eller garderoben. Fy, här är trappsteget alldeles för högt. Undrar just när vi ska ta tag i dessa surdegar…
Vi kollar lite på vad jag sparat ner på Instagram tycker jag. Ja, det här var sannerligen en mysig kompott av både inredning, mat och annat smått och gott.
Sparar ner en mängd köksinspiration just nu för vårt hem i Frankrike. Vi kommer inte renovera utan fixa med budgetlösningar. Då behöver man lite kreativa idéer och inspiration i massor.
Mönstrade gamla tallrikar och påskliljor till kommande helg? Vi åker iväg så jag har inte pyntat någonting. Men får se om det finns påskliljor i södra Frankrike…. har docks sett att blåregnet blommar nu så mimosans tid borde vara förbi.
Färg, färg färg…och mösnter. Jag kan inte sluta sparar dessa glada bilder på färgglada hem med skojig inredning. Sodobordet går bort för mig dock – , nä, det gillar jag inte. Men en ljusblå soffa och en randig kudde med volang, ja, tack!
Jeanne Damas är grundare av franska Rouje och jag tycker det är så kul att följa henne. Kvinnor bakom grymma varumärken överlag som har et eget konto på Instagram är jättekul – kolla upp Sezane, Anine Bing, Sequelle, Blankens…
I alla fall. jag brukar spara ner reels och bilder i min mapp för inspiration jag själv kan skapa till innehåll för Instagram. Här visar Jeanne en film om sin morgonrutin och ja, det är möjligt något liknande dyker upp hos mig snart.
Florawis har varit hos La Colombe D’or, St-Paul-De-Vence, i Provence. Jag svimmar! Jag vill åka dit direkt!
Så otroligt vackert!
Lugn. Jag ska varken ha fler bar eller fota barn men jag sparade ner denna idé. Jag ska förmodligen fota med tre modeller nästa gång så jag sparar ner inspiration hej vilt här nu…
Så fint eller hur. Min idé är också at färga ett stort linnelakan i te och använda som backdrop när jag fotar. Vi får se vad jag hinner med helt enkelt.
Vårmat. kanske skippar rosblad då det inte är säsong nu men små penséer går ju också.
Ett påskpynt som är mig troget är en mängd ägg på ett fat. Påminner mig själv om att köpa det idag för dekoration hos KLco.
Gula skor. Yes – dessa kan jag bära hela sommaren. Tror jag klickar hem direkt hos Blankens. Satan vad fina!
Detta året har jag varit bloggare i femton år och man kan verkligen säga att den digitala närvaron och branschen förändrats under dessa år. Allt började som ett fritidsintresse för mig och det var ingen som hade bloggen som arbete på den tiden. Influencers liksom, vad var det?
Under åren har olika verksamheter och arbetsmöjligheter växt ut ur min digitala närvaro men det var aldrig målet från början – så man kan ju säga att jag är den ofrivilliga företagaren. Många influencers som kommit in senare har haft som vision att bygga varumärke och följare för att bygga arbetsmöjligheter ur den digitala närvaron – så det är verkligen olika drivkrafter bakom alla konton. Jag var här innan pengarna var här och drivs mer av kommunikationen än inkomsten även om jag nu dock är beroende av inkomsten eftersom jag inte längre har ett annat arbete vid sidan av.
Jag läste ett inlägg hos Elsa Billgren där hon skrev reflektioner kring influencern i framtiden – en riktigt intressant och välskriven text.
Elsa är verkligen en klok och bra bloggare tycker jag – en fröjd att följa.
Det bästa med den digitala närvaron är att jag har möjlighet att påverka. Det är ju faktiskt det influencers betyder – att influera, påverka. Att kunna påverka i både stort och smått. Allt från inspiration till en god frukost, skörda tång till din middag, ta ett kallbad, odla sommarblommor och till vilken bok jag rekommenderar. Ibland lyfter jag lite allvarligare ämnen som ligger nära hjärtat och jag själv har erfarenheter av. Inte för att dra på mig en offerkofta och få medlidande utan för att belysa ett stigmatiserande ämne i ett livsstilsforum många besöker – för att bredda kunskap, lyfta det jobbiga som många håller inom och för att uppmuntra människor att söka hjälp.
År 2020 så öppnade jag ett nytt forum för fysiska möten – det finns nämligen något väldigt fint i att kunna kombinera både den digitala världen med fysiska möten. Jag öppnade mitt KLco i Varberg där jag säljer mina egna kläder och teblandningar. Vi använder lokalen som butik och showroom främst men har också regelbundna workshops och föreläsningar. Vi har växtfärgat tyg, haft teprovningar, målat i akvarell, lagat mat, haft yoga och mycket mer. Vi har haft kurser med ungdomsjouren, haft föreläsningar inom NPF och kvinnokroppen. KLco är verkligen en plats som finns till för att människor ska mötas och inspireras av varandra, utbyta kunskap och dela erfarenheter.
I nästan hela mitt liv har jag levt runt beroendesjuka älskade anhöriga och själv insjuknat i ett tungt och destruktivt medberoende. Ett medberoende är inte att man dricker och använder substanser med den sjuka (som en del verkar tro) utan det betyder att hela ditt liv går ut på att kontrollera och hjälpa den sjuka. När du vaknar på morgonen och direkt undrar hur den sjuka mår, vart hen är eller vad hen gör istället för att tänka på ditt egna mående är ett bra exempel på att du lider av ett medberoende. Under åren har jag läst åtskilliga böcker i ämnet, sett dokumentärer, lyssnat på poddar, filmer och läst artiklar på nätet.
Kunskap är till för att delas och jag jobbar som influencer – en som påverkar. Så därför har jag bjudit in Sanna Lundell till en föreläsning i ämnet. Biljetterna tog naturligtvis slut på bara några timmar – det finns ett stort behov av kunskap kring missbruk.
Som anhörig till en beroendesjuk person är det ofta svårt att se situationen klart – vi drabbas i bland av tunnelseende där hopplösheten känns övermäktig. Men det finns ett ljus i slutet av tunneln och Sanna Lundell delar med sig om hur hon hittade det.
Nu när hon kommer tänkte jag ändå passa på att ställa henne lite frågor som jag kan publicera här på bloggen. Dela det som sägs denna afton så ni som inte hann haffa en plats kan få ut något av detta möte också.
Finns det några frågor ni vill skicka med mig?
