Det är måndag och det har regnat hela dagen. Bra. För jag har suttit vid matbordet eller i sängen hela dagen och jobbat. Ätit grönsaker till lunch och en tartlette med hallon på till kvällsmat. På kvällen pratar jag med min man och säger att jag nog behöver duscha – tror jag luktar armsvett, men jag träffar ju ingen ändå. Han skrattar och sedan pratar vi om ifall lillebror har stövlar till morgondagens friluftsdag.
På kvällen postar jag ett inlägg jag jobbat med länge – ett viktigt som sitter långt inne. Efter samtal med en familjemedlem tar jag bort det igen. Det finns en tid för allt och idag var inte rätta tiden. Om det var någon som hann läsa så vet ni. Jag har den här platsen, en möjlighet att nå ut till många och skapa förändring – mitt främsta mål med detta forum är att kunna påverka samhället till det bättre och skriva om de ämnen jag tror gör gott och gör oss lite mjukare. Inspirera till livskraft, glädje, kreativitet och civilkurage.
Det var allt från mig idag. Tydligen ligger både Instagram och Facebook nere – så himla bra att få en ofrivillig paus och öppna en av böckerna istället…
En mjuk tystnad fyller gränderna då jag vaknar om morgonen. Klockan slår sex när jag öppnar balkongdörrarna och släpper in dagen. Det är fortfarande kolsvart ute och den kyliga natten kryper över golvplattorna då jag smyger ner för den rosa stentrappan, fram mot kaffekvarnen och brygger dagens första kaffe.
Kaffet bär jag med mig upp till sängen igen – sen ligger jag och tittar ut, ser solen gå upp och svalorna sjungande flyga förbi.
Rofylld. Rofylld är det första ordet som kommer till mig och jag tänker att det var ett tag sen den svepte in över bröstet och ner i magen.
Smyger upp på terassen efter någon timme för att se solen gå upp över vinplantagen nedanför byn och kanske att man kan stretcha ut den onda nacken innan frukost och promenad.
Boris är lurig han.
Han vill gärna vara med och blir stressad av mina konstiga rörelser. Inte så rofyllt. Det får vara, ingen idé att fortsätta, ha mattan för dig själv då din buse…
Jag har varit själv några dagar i huset och det känns märkligt, pirrigt, lite läskigt och underbart på samma gång.
Jag är inte på semester utan ska jag ska jobba som vanligt – jag har bara bytt miljö. Men helt klart, att ta bort vad det medför att vara mamma i en trebarnsfamilj med stort hus och trädgård, alla sociala möten och måsten vardagen medför genererar en hel del fritid såklart. Att bara få fokusera på sig själv och sitt jobb. Otroligt.
Har aldrig upplevt detta förr.
Har ju Boris såklart men han sover mest och är galet nöjd med två riktigt långa promenader i bergen varje dag.
Har gjort vad jag kunnat för att det ska kännas som hemma. Tagit med mig lite prylar och smaker men är såklart all in med att köpa lokalt. Idag tänkte jag baka paj och tidigare i veckan rostade jag granola. Det är spännande att skapa en vardag i ett nytt hem.
Det första jag gjorde när min man åkte var att storstäda hela huset och gjorde sedan listor för att få struktur. Fast besluten om att göra det absolut bästa av den här tiden jag har här nere – är väl medveten om att detta är en generös gåva från min kära familj. Tack.
Hem ska en grundad, klok, lugn och insiktsfull mamma komma.
Hahaha, om jag sätter höga krav på mig själv? Ja, alltid!
Jag jobbar verkligen med att ”bara får duga utan prestation”. Kan man prestera i återhämtning? I så fall är det kanske där jag är nu…
Jag har nämligen gjort listor på hur många steg jag ska gå varje dag, hur länge jag ska sova, vilka utflykter jag ska göra, vad jag ska fixa i huset, hur mycket jag ska jobba varje dag och utmanat mig själv i att meditera varje dag.
Lyckas jag inte bocka av detta så känner jag mig lite kass. Är det fel? Det är ju bara bra grejer på min lista… Jag tävlar ju inte med någon och jämför mig inte – men jag behöver liksom det här för att ha ordning på mig själv.
Annars blir jag bara liggandes med Wahlgrens Värld i sängen och det är ju lite synd att slarva bort det här äventyret.
Är det någon som känner igen sig?
Bra mat står på listan. Igår åt jag lunch på ett litet torg i en by jag körde förbi.
En griffeltavla med snirkliga oläsbara meningar ställs framför mig och jag som lärt mig säga ”har ni fisk på menyn” på franska fick välja mellan två rätter – det ena hade jag snabbgooglat – grodor…det vill jag nog inte ha, tar det andra och får in jätteräkor. Beställer sedan en cappuccino och får in en kaffe med mängder av sötad vispad grädde.
Jag tänker att jag kommer hamna i många sådana här situationer och har nu också utökat listan med minst en timme på min Duolingo om dagen – det räcker inte med min högstadiefranska här.
Får gulliga uppdateringar från familjen hela tiden. De äter japanskt, ser på bio och gräddar pankisar till frukost – slängkyssar flyger över Face-time och de mår bra.
Boris mår också bra. Det är väldigt många skällande hundar här så han är inte lika kaxig som vanligt, miljöombytet verkar ha gjort honom lite extra mjuk i kanterna.
Fint – inte sant?
Det finns så många vackra gränder att strosa runt i.
Blomstermorot som har torkat – ger en fantastisk bukett här på hallbordet.
Undrar hur många foton på drömmiga gränder som kommer fylla mitt minneskort under denna månad.
Här är i alla fall vårt hus. Längst ner är garage och sedan kommer balkong utanför köket, därefter badrum och sedan takterass.
Inget speciellt men det finns en första för allt. Jag har öppnat ostron och hängt upp en gardin – varför har jag låtit min man göra det under hela mitt liv?
Solen går ner någon gång strax innan åtta och husväggarna blir alldeles magiskt vackra.
Utanför mitt sovrumsfönster hör jag sorlet från vinbaren mitt emot och de glada skratten fyller nu gränderna.
Det är mysigt att krypa ner i sängen med en bok efter ett varmt bad med ansiktsmask och allt.
Imorgon bitti färgar morgonsolen väggen gyllene igen och allt börjar om.
Nu är det dags att berätta om ett stort projekt jag varit delaktig i under det senaste året. Kors så kul!
& lite nervöst också faktiskt…
Jag har designat tjugo olika kuddfodral – gjort en hel kollektion för Ellos! Är otroligt stolt och glad över detta.
Alla kuddfodral är tillverkade i Textilfabriken som ligger i Borås. Tygerna kommer från Rekotex, som samlar in rester från andra företags produktioner.
Jag är ju född och uppvuxen i Borås så det känns ju superkul – som att allt i livet flätas ihop.
En av tjejerna i teamet var en av de tokpopulära tjejerna på min högstadieskola och jag beundrade henne massor – ping Malin!
Världen är bra liten ibland.
Kollektionen ligger oss också lite extra varmt om hjärtat, för vi alla vet ju hur viktigt det är att se över våra sätt att producera och konsumera.
Jag gick loss med kameran här nere i det lilla huset idag medan min man målade övervåningen. Jag hade nämligen med mig sex av kuddarna hit ner till Frankrike.
Alltså så fina! Tyg som en gång använts till kappor, jeans, blusar och mycket mera. Nu har de överblivna tygerna tagits om hand och skapat en ny funktion – smart också att en del av dem är vändbara tycker jag. De med teddy på är otroligt fina tycker jag – mina absoluta favoriter.
Idag är det 23 grader här och vi har mest sprungit runt på byggvaruhus och fixat med huset. Men igår var vi på stranden, låg och läste bok och kastade oss i vågorna. Så skönt! Min man åker hem på onsdag och sedan ska jag finna mig bra rutiner här nere – sova, yoga, läsa, jobba och äta gott.
Resan har varit lång i detta kuddprojekt – att ta fram en kollektion är inget man gör på en eftermiddag. Bra saker tar ju tid som ni vet.
Från det första mötet, provtyger utspridda över matbordet, överfull inspirationsmapp, skisser, tusen mail och listor.
Men imorgon kan vi äntligen visa upp resultatet!
Ni minns väl kampanjbilderna som knäpptes på mig och kuddarna i vårt hem i Varberg?
De blev jättefina!
Otroligt stolt och pepp.
Från Ellos kampanj med mig:
Som en del av vårt Made by Women-initiativ tar vi med jämna mellanrum in kvinnliga inspiratörer och kreatörer i våra kampanjer och kollektioner. Krickelin, eller Kristin Lagerqvist, har tillsammans med oss på Ellos tagit fram en kollektion kuddfodral, av resttyger, som tillverkats i en fabrik i Sverige. Den här kollektionen handlar om att ta vara på det som annars skulle ha gått till spillo. För att återanvända sådant vi redan har är inget revolutionerande. Det är nödvändigt.
Boris agerar modell som vanligt.
De kuddarna som är gjorda med lappteknik ligger det väldigt mycket arbete bakom – detta är ett otroligt hantverk!
’
Ok, är ni redo imorgon 28/9, på förmiddagen?
Man får vara snabb om man ska få sin favorit för det är nämligen begränsad upplaga.
Kommer lägga länk i min story på Instagram så fort de är lanserade.
Kikar snart in med en ny hälsning här nerifrån. Hoppas jag kan visa er det nymålade rummet då.
Vi kör in i Frankrike mot Lyon och Paris runt tio denna förmiddag. Vi har kört sedan lunch igår med avbrott för färgan över till Tyskland och vi turas om.
Tar en tupplur när den andra kör och stannar för att rasta Boris då och då. Verkar ju dock som att jag har mer aktiv blåsa än Boris och jag googlar – klimakteriet eller prostatacancer. Köper en citrontartlette och en juice och på rastplatsen är det nu 28 grader…Vi har tre timmar kvar och Jonas vill lyssna på poddar som handlar om börsen – jag vill lyssna på Victoria och Jenny i Röda Vita Rosen.
Jag muttrar och glaset är halvtomt – han påpekar att jag blivit så negativ det sista och jag skäms. Säger att han måste ha ett stoppord när jag går igång – då ska jag bara sluta, jag lovar. Men påminn mig snälla, det är som jag bara är inne i en negativ loop. Och negativa människor är man ju allergisk mot.
Saknar redan lillebror – måste ringa två gånger på facetime.
Det var så sjukt men denna natt vid 03.00 körde en bil mot oss i vårt körfält på autobahn. Jonas berättade att det finns människor som gör så för att få kickar. Jävla dåre – gränslösheten hos någon annan kunde satt punkt för oss alla.
Blir alldeles kallsvettig nu när jag tänker på det. Jag vill borsta tänderna – tänker mycket på det också. Och på att jag ätit väldigt konstiga ljusa mackor under 1,5 dygn – min mage uppskattar inte detta.
Nu blev jag så där negativ igen…
Ska tänka på att jag ska ha några ensamma dagar med min man i Frankrike istället.
Ses imorgon. Vi har ju vår Trädgårdslive vid 10.00 så jag kickar igång den på min kanal och så ska Hanna Wendelbo dela med sig av hur hon sätter tulpanlökar i kruka.
På återseende.
Så jag köper en keps där det står ”slow down” i versaler på och packar ner böcker som ska göra mig klokare. Jag plockar också ner kärleksbrev, egengjord salva och livsnödvändiga kaffebönor. Fattar knappt att jag ska åka och skickar inlämningar till höger och vänster samtidigt som jag håller tummarna för att inget ramlar mellan stolarna. Det känns ungefär som man har satt sig i bilen och kört motorvägen hem och upptäcker att man glömt ett av barnen på Liseberg då man kör förbi Kållered – har aldrig hänt mig, men tänk om.
Jag fotar mina dahlior såklart. Sådana viktigheter får man inte glömma innan höststormar och frost tar dem. Jag blundar åt att bananflugor och getingar har fest i växthuset med vindruvor jag inte skördat av men glädjer mig åt att hjälpa lillebror komma ikapp i matten och att skjutsa storebror till jobbet.
Sen fotar jag min samling. Det blev några grejer ändå. Fat, muggar, skålar och små brickor. Inga spektakulära saker men hallå – har ju precis börjat.
Hade ingen plan med att det skulle gå i gult och grönt – det bara blev så. Tänkte mest beige och brunt först men sedan gick glaseringen av bara farten och det blev både randigt och tvådelat.
Har fortfarande inte lärt mig centrera på den här. Det kanske är närvaro och mer ”slow down” den behöver för att svara snällt på min omfamning?
Vi tar nya tag i november tänker jag och då ska jag ta med mig te, värmefläkt och tända massa ljus här ute.
