Hej där
Hur är det med er?
Detta inlägg har jag börjat skriva på flera gånger nu och sedan suddat ut. Jag har testat med olika ämnen – trädgård, föräldraskap, ekonomi, återhämtning…
Men inget har liksom kommit till mig som det brukar göra när jag bloggar. Faktum är att hjärnan är sprängfull. Eller helt tom.
Det beror på hur man ser det – orden sitter långt inne och jag känner mig som en nybörjare med kameran.
Men det finns väl inget värre än när en privilegierad människa beklagar sig över den situation hon själv satt sig i – det är ju rent av oförskämt, så jag ska bespara er detta.
Jag står själv här i mitt hörn och hämtar andan lite bara – sen ska jag skriva så tangenterna glöder. Var så säker.
Något jag funderat på det sista – nu när det mesta öppnar upp och folk börjar träffas som vanligt igen.
Det är det sociala umgänget – events, fester, sociala jobbsammanhang och vännerna.
Ända sedan pandemin drog igång har jag knappt umgåtts med folk alls – jag har bara jobbat eller varit med min familj.
Medan andra har uttryckt en sorg över detta så har jag tyckt det varit hur bra som helst – jag har verkligen kunnat fokusera, satsa och jobba som tusan utan avbrott. Det har passat kalasbra nu när jag startat upp en ny verksamhet att bara ha digitala möten, inga jobbresor och längre sittningar.
Jag har verkligen mått bra av att ”slippa” träffa människor. Och det betyder ju inte alls att jag inte älskar mina vänner – jag mår jättebra av att hänga med dem men har verkligen dragit fördel av att inte vara social och börjat njuta mer och mer av att vara själv.
Funderar på om jag är en introvert personlighet trots allt. Har nog aldrig trivts i större sammanhang och folksamlingar. Ser verkligen fram emot att vara helt själv under några veckor i Frankrike och kan inte tänka mig något härligare än att få slippa anpassa mig och prata med någon annan. Är det pandemin som fått mig att bli ännu mer ensamvarg? Eller är det mitt jobb?
Eller min familjesituation?
Hur känner ni för det sociala i livet? Får ni energi eller tar det energi?
Spelar såklart stor roll vad det är – så mysigt och bra att sitta och skratta bort ett par timmar med vänner och slippa vad i sin egna hjärna hela tiden.
Lite av vad jag funderar på…, verkar ju som det blev ett blogginlägg med lite mer djup än vad mina dahlior har för kulör – trots allt.
Det var nog allt.
Ok, så nu ska jag runda av det här inlägget och ta mig i kragen. Fyra snabba innan jag lämnar er.
1.Jag var hos revisorn och han gav mig en high five för ett fantastiskt H1.
2.Förhör mellanbror inför prov i samhällskunskap och blir stolt över att varken han eller jag tappar det. Båda har stora koncentrationsvårigheter – Vi håller ut och ihop.
3.Lyssnade på Gunhild Stordalen om vikten att lyssna på sin egen kropp och tillgodose alla behov för att undvika sjukdom – träning, sömn, kärlek & beröring, bra mat, återhämtning.
4.Tog mig äntligen i kragen och köpte en Hövding idag.
