Ghaaaa.
Jag hade högtflygande planer för denna dag – jag skulle vara effektiv på jobbet, träna kroppen, vara närvarande och intresserad förälder, sysselsätta uttråkad hund och laga bra mat. Jag hade bestämt mig. Inget blev så.
Känner att jag näst intill blivit helt passiviserad i januari och februari och känner inte igen mig själv. Är inte lika skarp och snabb i hjärnan som jag brukar vara. Jag gillar högt tempo och ha mycket att göra och när det är så här lugnt tappar jag bort mig lite tror jag allt. Är tröttare än någonsin. Är förvirrad och prokrastinerar. Och glömmer saker – kan säga att jag ringer upp direkt och glömmer på en sekund.
Googlade lite.. såklart… Har ju misstankar om hormonobalans nu runt 40 då jag närmar mig klimakteriet. Mamma säger dock att det är adhd och stress. Men är inte alla lite nedstämda och i obalans efter ett år med pandemi ändå… Kom fram till att jag har någon form av hjärndimma.
VAD ÄR HJÄRNDIMMA?
Brainfog eller hjärndimma är inte en definierad medicinsk diagnos utan snarare ett symptom som uppkommer till följd av andra medicinska problem. Det finns ingen exakt definition av brainfog men symptomen brukar innefatta:
-Nedsatt minne
-Nedsatt koncentrationsförmåga
-Nedsatt mental klarhet
-Oförmåga att fokusera
Check på allt. Nu går jag och lägger mig och tar nya tag imorgon. Då ska jag skriva det där smarta snygga inlägget jag först hade planerat idag… kram
Jag bor på västkusten i den lilla staden Varberg.
Här har en badkultur och en hälsofrämjande livsstil varit med oss sedan många år tillbaka. Här fanns både varmbadhus och kallbadhus redan på 1800-talet och där erbjöds gyttje- och tångbad, massagerum, bastur, flera duschar och varma och kalla havsbad.
Precis som idag – vi har flera spahotell, badplatser för kallbad och Sveriges i särklass vackraste kallbadhus.
Varberg var och är en framstående kurort och det är med stolthet jag skriver om Varberg och dess tillgångar. Jag har alltid velat lyfta Varberg som stad i mina texter och bilder och det senaste året har jag även plockat in staden i min produktutveckling. Jag har till exempel skapat ett halsband med Subbe Fyr och gjort två olika sorters tångte i samarbete med varbergsbaserade företaget We are Laja.
Laja-tjejerna hyr för övrigt in sig i min lokal här i Varberg så vi har ett nära samarbete i mycket och delar luncher, kalla dopp och high fives tillsammans .
När vi började prata om Varberg och vad vi ville skapa så tänkte Anna och Lovisa på We are Laja på musslor och matlagning, mycket för att blåmusslan är bland det mest hållbara och nyttiga man kan äta och också för att de älskar möten och upplevelser.
Jag tänkte på tång – att det skulle vara fantastiskt att skapa något kring denna ganska försummade växt från havet. Vi började spåna och drömma, kolla upp och bubbla av tankar och idéer.
Tänk om vi bara kunde åka ut med en båt och skörda massa tång, lägga det på tork hos oss och sedan sälja på hekto i tryckta vackra papperspåsar, så kunde inresande få med sig en bit av Varberg hem att skrubba sig med i duschen eller ha i badkaret. Underbart ju!
Men sen så lät vi två produkter korsbefruktas istället och frågade min televerantör om det var möjligt att blanda ihop te och tång.
Yes – sagt och gjort. Efter en hel del testande och provsmakande så landade vi i två olika sorters tång och två tesorter. Det blev en grön Sencha med fingertång och en Rooibos med sockertång.
Vi jobbar med Louise Hay som är tångdykerska på västkusten sedan 2016. Hon älskar havet lika mycket som vi och driver VÅGRÄT vid sidan av sitt heltidsjobb som ingenjör.
Som tångdykerska skördar hon små mängder vilda alger med kniv för hand på ett skonsamt och hållbart sätt – året runt.
Skördesäsongen börjar i januari och vi får små hälsningar från henne då och då om hur det går under hennes dykningar – just nu skördar hon sockertång till oss och vår nya blandning med örtte som lanseras inom kort. Alltså det här är så spännande!
Men vad vet du om om tång då? Kanske har du ätit maki som sushi? Den har ju ett hölje av tång runt sin rulle.
I så fall känner du till den lite salta umami- smaken. Maten från våra jordar innehåller allt färre nyttiga beståndsdelar så att använda tång i matlagning är inte tokigt – de är bland annat rika på vitaminer, mineraler, antioxidanter och fibrer.
Torkad sockertång passar bra som smakförstärkare och ersättning för salt. Det är sockertång på bilden ovan. Man kan ha den i sallader, på fisk och pizza. Den passar även utmärkt att woka och ha i soppor. Pulveriserat passar sockertången perfekt att ha i bröd och pastadegar.
Många använder tång som växtnäring i sina trädgårdar här på kusten. Man kan se rosenbuskar längs kullerstengatorna prydda med tång vid rötterna. Tång hämtades förr på stranden och kördes tillsammans med gödsel från djuren ut på åkern.
Men jag har hört att man slutat med detta för man får med sig massa plast och skit som slängts i havet och det vill man såklart inte bönderna ha ut över åkrarna. Tång är mullbildande och förbättrar jordens struktur. Färsk tång innehåller dock en del salt så för att få bort saltet kan man kompostera tången öppet under vintern, då regnar saltet bort.
På våren kan man lägga ett lager tång direkt på rabatterna.
När du badar i havet nästa gång så rekommenderar jag dig också att dra upp en näve med blåstång eller sågtång och skrubba kroppen med.
Tång sägs lindra muskelvärk, göra huden mjuk och elastisk, stimulera blodcirkulationen och förbättra hudens struktur.
Dessutom innehåller algerna de ämnen som skyddar mot solljus och det är en egenskap växterna har utvecklat efter tusentals år på havsbotten. Så du kan finna en hel del krämer med solskyddsfaktor som har alger som en ingrediens.
Just nu har vi bara Sencha med fingertång i lager men inom kort fyller vi på hyllorna med nytt tångte.
Jag skippade helgbuketten denna vecka och plockade fram min blomsterpress istället. Försöker lägga band på mig att inte köpa blommor det inte är säsong för men ibland faller jag dit ändå såklart.
Längtar efter min egen trädgård och dess blommor – har så många planer för den i år.
Men de här torkade blommorna från i fjol kan jag njuta av nu i tidiga februari då temperaturen ute visar -12. Det är häftigt!
Rudbeckian blev en sann vän under sensommaren – så trogen och vacker att blanda in i buketterna.
Den blev tjusig att att pressa också.
Jag plockade ur mormor Ruths gamla skolfoto ur en ram och valde en vit rosenskära att byta med.
Här tänker jag att det bara behövs en ram med glas och det gulnande pappret får agera bakgrund. Fint så!
Tänk vilken bra gåva att ge bort under vinterhalvåret. Eller kanske är detta starten på en ny tavelvägg här hemma.
Rosenskära och blomstermorot.
’
En liten tejpbit bara så var den klar.
Så fint – eller hur?
Har landat i min soffa här hemma alldeles mör i kroppen efter en familjedag ute i snön. Nu vankas pizza, bastu och tidig nattning.
Kommande vecka ska jag ha jourtelefonen för Kvinnojouren och det är första gången jag har ansvaret för den. Jag är redo men det känns ändå nervöst – jag vet inte vad jag har att vänta mig. Under kommande vecka tänkte jag berätta i ett inlägg om hur det är att vara volontär på kvinnojouren och samtidigt berätta lite mer om vad man kan göra för att hjälpa någon som är utsatt för våld.
Sedan har jag min första intervju gällande min serie om förklimakteriet och den är jag jättepepp på att skriva om. Jag väntar också in prover på vårt mönstertryck inför vårens linneprodukter. Mycket som ska hända med andra ord.
Hoppas ni haft en fin helg och njutit av det vackra vintervädret. Vad har ni hittat på?
Det är fredagsmys för hela slanten här hemma. Fransk musik ljuder ur högtalarna, vitt i glasen och killarna tar hand om middagen. Jag har den ärofyllda uppgiften att duka bordet men är redan klar så jag passar på att kika in till er för en liten uppdatering sedan sist.
Först och främst, stort tack för all fin feedback på tidigare inlägg där jag berättade om min skrivarkurs och drömmen om en bok. Ibland blir det inte som man tänkt sig – eller ganska ofta blir det inte som man tänkt sig rättare sagt. Jag vet nog knappt en enda gång det gått som jag tänkt mig nu när jag tänker efter…
Men vet ni – vi har ju målat om hos KLco i veckan. Vi målade över en rosa vägg och fick en helt annan känsla i rummet – mer vilsamt och mjukt.
Dämpade toner som passar fint till gyllene gult.
Världens skönaste arbetsplats om du frågar mig.
Denna vecka har vi jobbat mycket med våra produktnyheter till vår och sommar. Det kommer bli bra – är så pepp på att visa er. Jag har planerat ett blogginlägg med praktisk information och tips som egenföretagare – hur vi skapat investeringsbudget inför lansering, likviditetsbudget att jobba emot, digital närvaroplan och en bra affärsplan. Är detta något ni är intresserade av att ta del av?
Idag var jag och fotade dessa vita muggar och solen hjälpte mig med spotbelysning – tack!
Jag har också en idé om att skapa en digital teprovning live på Instagram – tänker att man ska kunna beställa hem ett kit med olika små påsar och information i en låda så möts vi upp en kväll och dricker te ihop och så ska jag lära ut allt jag lärt mig om denna fantastiska dryck. Det finns så mycket historia och kunskap bakom en god kopp te. Just nu dricker jag helst ett gott örtte med massa nyttigheter i.
Vad gillar ni bäst? Svart te, grönt te, Rooibos, örtte..?
Ibland är det bra att ta en kik i backspegeln för att vara säker på att man är på väg åt rätt håll. Jag valde att vända hela vägen tillbaka till 2012 då jag åkte till Toscana på egen hand med drömmen om den bok som finns inom mig.
33 år och trebarnsmamma – jag jobbade på hotell med gästrelationer och marknadsföring och min yngsta son hade precis fyllt två år. Jag är en sökare och eftersom jag då hade bloggat i fyra år och verkligen fick mersmak av berättandets form i skrift, så kändes det dags för nästa steg.
Det var som en hunger i bröstet. Jag ville skriva en bok.
Fast jag behövde kunskap och verktyg för detta såklart.
Jag hade blivit bromsad på vägen i livet då jag blev fast i en våldsam relation under flera år och situationen gjorde att jag hoppade av skolan efter nionde klass. Jag blev därefter gravid med min första son redan som nittonåring och hade inte möjligheter att bygga upp ett socialt nätverk eller utbilda mig, inte på grund av att jag var en ung mamma men för att jag levde väldigt isolerat och kontrollerat – jag hade också en väldigt skev bild av mig själv under dessa destruktiva år. Den bilden levde kvar länge och jag kämpar stundtals fortfarande med ett stort självförakt.
2012 levde jag med min nuvarande man och han har alltid varit stöttande i alla lägen. När jag sa att jag ville åka på en skrivarkurs till Toscana och sedan ta ett år tjänstledigt för att skriva min bok så var han den som bokade flygbiljett och gav mig en high five. Tack!
Nu i efterhand så förstår jag hur enormt generöst det var av honom. Det påverkade vår familjs ekonomi mycket såklart men det gjorde också att jag var hemma mer med barnen och jag fick också testa på frilanslivet.
Jag fann en skrivarkurs på en gård på landsbygden i Toscana, packade ner dator, kamera och lite klänningar och begav mig ut på mitt äventyr.
På ovan foto sitter jag i min hotellsäng i Pisa en tidig morgon.
Det var spännande att resa själv – det hade jag aldrig gjort förr och jag njöt i fulla drag. Ingen att behöva förhålla sig till, inga tider att passa – bara jag, min bok och min kamera. Jag satt under det lutande tornet med hallon, karta, kaffe och päron. Jag minns att jag läste Malin Wollin.
Detta är ett fint minne jag sparar nära.
Har du rest ensam någon gång? Jag rekommenderar det verkligen.
Man upplever platser, känner dofter och hör andra ljud än när man är upptagen av familj och vänner.
Jag blev hämtad i Pisa av värdparet och de körde mig till gården där kursen skulle äga rum. Ett gult stort hus omgärdat av olivlundar – det var fantastiskt.
Jag hade landat mitt i min dröm och fick nästan nypa mig i armen av allt det vackra och av vetskapen om att jag hade en spännande vecka full av skrivande framför mig.
Varje morgon stod dagens agenda på den svarta tavlan när man kom ner för att att äta frukost med hemgjord yoghurt och färskpressad juice…
…& köket var sådär italiensk lantligt som man älskar. Ett gammalt stall från 1800-talet om jag inte minns fel.
Jag hade med mig en mängd böcker – antingen låg jag och läste på rummet under siestan eller så utforskade jag trädgården och dess miljöer. Minns det stora fikonträdet med värme i bröstet – det var så lyxigt att ta en paus och plocka varma frukter och ta med sig till datorn för att fortsätta skriva eller läsa.
Ibland i sällskap av en öl eller en kursdeltagare. Ibland alldeles själv. Precis så som jag gillar det. Inga krav på att vara social.
Det var otroligt vackra och inspirerande miljöer – en rofylld plats att landa på.
Vi gjorde små utflykter till byar och vingårdar, åt god mat, läste, skrev och hade lektioner.
En kväll bjöds det på biovisning utomhus mot fasaden under stjärnklar himmel. En svartvit gammal klassiker – det var fantastiskt!
Efter filmen hade vi djupa samtal med kursledaren, drack rödvin och rökte cigarr så dagen efter var jag alldeles tung i huvudet – men så värt för det skapade ett skoj minne.
Ursäkta kass bildkvalité här – jag hade inte lärt mig fota i mörker än.
Ser du på tavlan – en uppgift med Anna Gavalda. Har du läst något av henne?
”Tillsammans är man mindre ensam” är en av mina absoluta favoriter.
Varje kväll satt vi här och åt middag ihop och pratade om dagen.
Vad fick jag med mig från denna skrivarkurs? Och hur gick det med boken?
Faktum är att jag blev blev helt låst i mitt skrivande av alla regler kring författande och alla uppgifter kring att skapa texter kring sådant jag inte fann så stor behållning av.
Jag ville ju skriva från mitt hjärta, om mina egna upplevelser, om dofterna, formerna och smakerna – jag ville sätta punkt och komma där det passade mig – jag ville att det skulle sjunga mjukt från mina texter och också vrida sig i magen. Men istället för att vara full av inspiration och kunskap så kände jag mig tom, naiv och vilsen. Låst.
Två kursdeltagare och jag startade ett bokprojekt och jag skrev på det under det kommande året – det blev inget bra. Det var inte roligt heller. Och jag var nog ändå inte redo att skriva om livet med våld i bokform.
Men bloggen levde. Där byggde jag mina texter i reportage och artiklar. Här blandade jag livsbetraktelser, inredning, hjärtefrågor, trädgårdsliv och allt jag ville förmedla ut i det forum jag byggt upp. Mitt fotograferande utvecklades också och jag fick fler och fler uppdrag att fota. Böcker, reportage till olika magasin, kampanjer till företag och mycket mer.
Någonstans på vägen började jag också väva in det ideella arbetet med Ett Mjukare Varberg – där våra hjärtefrågor har varit de utmaningar ungdomar möts av i samhället. Jag skrev också texter om våld i nära relationer – delade kunskap, länkar och information.
Så på något sätt har min smärtsamma historia förmedlats ut för att hjälpa andra ändå – så som jag tänkte med min bok. Den som aldrig blev skriven.
Ibland öppnar man dörrar och går in – man har en förväntan och ett mål. Men så visar det sig att det finns så mycket mer där bakom dörren, det finns ett helt smörgåsbord med olika valmöjligheter och då måste man känna i magen vad som känns bra. Vart fokuset ska ligga.
Det som känns bäst för mig är det format du läser just nu – nämligen bloggen.
Och boken finns ju kvar.
