Detta gör mig sur – eller snarare förbannad…

Jag gjorde en omröstning på Instagram där jag frågade om nästa inlägg skulle handla om mitt hem eller vad jag blev sur av. Flest önskade följande.

Ja, vad gör mig sur egentligen? Ingenting om du frågar min man som tycker det bästa med mig är att jag alltid anstränger mig för att välja bort konflikt och surhet. Dels för att det helt enkelt är meningslöst att lägga energi på och att jag aldrig är långsint blandat med att jag tror det mesta alltid är mitt egna fel och är snabb på att förlåta. Kanske beror det på att vi lever med NPF hemma hos oss – det är aldrig värt att brusa upp eller vara negativ, då får man betala dyrt i längden och ett lågaffektivt bemötande är alltid det bästa.
Men det svartnar hos mig också såklart. Låt mig rabbla nedan.

Jag kan bli förbannat irriterad på detta:

1.Rökning. Jag har själv varit rökare i väldigt många år. Slutade när jag skulle springa Göteborgsvarvet när jag var 30+ så med risk för att skita i det blå skåpet, eller vad man säger…
Jag verkligen hatar när någon tänder en cigg bredvid mig på perrongen, när jag står i kö, sitter på en klippa i solnedgången, ligger och solar vid havskanten, när jag sitter och äter på en uteservering eller vart som. Varför ska  jag behöva andas in den skiten och få mina kläder att dofta rök? Verkligen provocerande.

2. Människor som kör långsamt i vänstra körfältet. Vad är det för fel på dem??!!! Blir förbannad när jag bara tänker på det. Kör in till höger, snälla, lämna plats åt de som vill ta sig fram.

3. Högerregeln och väjningsplikt. Otroligt hur många som stannar och tänker högerregel när de ser att jag har väjningsplikt med de de där taggarna i gatan.
Varför stannar de när de ser att jag har väjningsplikt och står still? Idiotiskt.

4. Människor som alltid ser det negativa hos andra och i situationer. Man frågar hur de haft det och de bara ”ja, det här var ju inte så bra….” så drar de upp det enda som var dåligt på en veckas semester. Eller när de ska beskriva en människa och berättar dess negativa egenskaper, så taskigt och småsint liksom.

5.När andra säger till mig att jag ska vila och ta det lugnt.  Det är en trigger för mig för det känns som de ifrågasätter mitt sätt att vara på. Jag är snabb, jag gör saker, vill att det ska gå fort. Jag vilar när jag har lust  – andra behöver inte uppfostra mig. Jag har en man och en mamma som kan prata med mig om detta.

6. När jag vill göra något med hemmet som känns vackert och min man ifrågasätter mig praktiskt. Blir så jävla förbannad inombords  – oftast för att han har rätt såklart. Jävla skit.

Hm… Nu kan jag inte komma på fler grejer. Klart jag kan rabbla upp vilket ojämställt samhälle vi lever i och göra ett feministiskt inlägg av detta. Eller prata om integration och orättvisor. Politiken inför slutspurten i valet gör mig vansinnig just nu btw. Deppigheten över detta är konstant såklart. Jag kan inte gå runt och sura i mitt liv och vara negativ för det i alla fall. Och det var heller inte ett sådant inlägg jag tänkte mig.

Vad blir ni sura eller förbannade av?

Kommentarer till “Detta gör mig sur – eller snarare förbannad…

  1. Hej hopp, skulle googla hur man rengör bambumöbler haha….och kom till din blogg. Sjukt kul!💕

    Ang nr 4 och nr 6: vår stuga består av 50% allrum o 50% kök. Vi älskar det. Är mycket i köket. Kommer en gäst hit som öppnar munnen o säger ”-verkligen ett onödigt stort kök!” Ehhh wtf……

    Jag får ju ca 5 briljanta (enl mej själv) idéer per dygn. Men kan inte greja allt själv. När min man säger ”nämen det går inte”, ”nämen det får inte plats” blir jag sjukt irriterad.

    Hälsningar Anna

  2. När bilar kör om och svänger in precis framför mig så att jag får bromsa in. Risk för stenskott dessutom. Då brukar jag tuta och säga fula saker. Jag som annars är kolugn…

  3. när vi ändå är på punkt två och tre: folk som kör konstant tio eller tjugo km under hastighetsgränsen. jag har förståelse att det kanske går lite långsammare man kör på lite slingriga vägar som man är ovan att köra på, men på breda vägar och långa rakor?!! eller folk som varierar hastigheten så att de ena sekunden kör jättelångsamt, andra sekunden kör enligt hastighetsgränsen så att de blir helt omöjliga att köra om. eller folk som ligger och trycker en meter bakom en men som aldrig kör om.

    hehe, nu öppnade du en pandoras ask för mig här, ber om ursäkt för det.

  4. Vilket bra inlägg! Jag instämmer verkligen i punkt 4 och 5. och 1. Håller med om allt faktiskt! Skönt att få det ur sig i skrift också va? 🙂
    Ha en fin vecka.

  5. – Att män utsätter kvinnor för våld i nära relation i så stor utsträckning.

    – Att det har sparats in på sjukvården i region stockholm så att den på vissa håll inte kan uppfylla god patientsäkerhet (arbetar inom sjukvården själv). Rösta medvetet i regionvalet, alla!

    – Patriarkatet. (Berör ju första punkten också). Män som mansplainar, tror dom har alla svar, tar mycket plats utan att be om ursäkt för sig själva det minsta och som dessutom klappar kvinnor på huvudet.

  6. I dag fikk jeg et sms av min granne; « Hei mine favoritgrannar…..» og jeg vet at hun ikke gillar meg. Det irriterer meg stort! Smiger er bara falskt og unødvendig!

  7. Nr 2 , 4 och nummer 6 – vilken igenkänning.
    Jag tror du formulerade det väl, men det negativa. Att se det negativa i situationer och människor. Att ” tvingas” lyssna på det, vilken negativ spiral det blir. Gynnar ingen. Men visst får man kämpa och anstränga sig för att inte lacka ur i flera situationer. Jag brukar tänka ” behöver det sägas, behöver det sägas av mig eller behöver det sägas nu?” Om svaret är nej på någon av frågorna så får det gå. Oftast. Inte alltid till min man. Haha.

  8. Folk som smaskar eller dricker för högt gör mig vansinnig. Vill bara skrika åt dem att stänga munnen eller svälja tystare. Jag kan inte förstå hur vissa kan låta så mkt när de äter😅

  9. Folk som gör sig till och ställer sig in hos en ny chef. Man ska väl bli bedömd på sin arbetsplats hur man är som arbetskamrat, hur man jobbar och inte hur mycket man kan smickra chefen.

Kommentarer stängda