’
Semester. Jag hade en tydlig plan: läsa ut minst en bok, sova mer än åtta timmar varje natt, ha meningsfulla och peppiga samtal om livet med min man, inte älta problem, få massor av fotkli, undvika all dålig energi, äta gott, kolla vintage och köpa något fint – och bada en miljon gånger.
Allt började toppen. Tills jag (tror jag) stoppade i mig ett dåligt ostron. Från klockan fyra på morgonen till åtta var det… ja, en rejäl tömning av systemet. Men när jag väl klev upp – med platt mage och allt – kunde jag ändå tänka att det var en sorts naturlig cleanse. Inget behov av tarmsköljning eller detox här inte.
Efter några glas vätskeersättning och lite yoghurt med melon var jag redo för dagen och tog tag i min semesterlista. Jag har nu bara några sidor kvar i Alla fyra av Miranda July. Jag hade faktiskt lagt undan boken för några veckor sedan – jag orkade inte med huvudkaraktären. Blev så otroligt triggad. Kanske är det rädslan för att själv tappa det totalt någonstans i klimakteriets berg-och-dal-bana?
Men nu läser jag vidare, och inser att en bok som provocerar, väcker tankar, skapar vrede, ger perspektiv och ibland framkallar en smula sympati – den har ju faktiskt allt. Jag ska återkomma med en större reflektion när jag är klar.
En sak jag fortfarande funderar på: varför blir jag så himla provocerad av att hon kallar sitt barn ”hen” hela tiden? Vad är grejen? Har någon av er läst boken och kan ge en tanke eller två om det?
Det verkar vara en bok som berör, men sen är det ju inte alltid att man vill bli berörd på så sätt att man blir arg eller provocerad när man läser. Man har väl olika läshumör olika dagar helt enkelt.
Krya på dig!
Jag blev också störd av det, mest eftersom jag inte upplevde att det framgick att barnet själv hade bett om det. Hen var i 7-årsåldern. Jag läste på engelska.
Jag tyckte det var en konstig, jobbig, ibland tråkig och ibland provocerande bok. Jag hade svårt att läsa ända till slutet… längtar efter att få diskutera den i min bokklubb, tror det är en bok man behöver prata om! Kul att du tog upp den 😊
Hon kallar sitt barn hen kanske för att barnet vill det. För att det finns barn som vill det? I verkligheten har författaren ett ickebinärt barn, och boken kan nog gissas vara iaf någorlunda baserad på egna erfarenheter.
Toppen att du synar och funderar på vad det är som gör dig provocerad av det, också toppen om du kommer fram till att det inte behöver vara något att bli provocerad av. Folk (och kanske särskilt barn) kan få benämna sig själva som dom vill, det är helt okej och behöver inte påverka dig.
jag är inte klar med boken än men fick för mig att det var ett väldigt litet barn hon hade ~ såg en treåring framför mig. Men du har rätt. Så är det förmodligen.
Har inte läst boken… kallar väl barnet ”hen” för att hålla det öppet vilket kön barnet vill välja framöver…. Bara en gissning som ligger i tiden. I min värld blir det en stor suck.
Har läst den på engelska, och tyckte att det framgick där att det är barnet som vill vara könsneutralt ”they”. Kan inte säga hur tydligt det är i översättningen.
Älskade inte heller boken, men tyckte den var läsvärd. Krya på dig!
Tack! Ok ~ här har det verkligen inte framgått att barnet är könsneutralt och vill benämnas som hen i de sidorna jag läst. Men så måste det ju såklart vara.
Tror ni att det finns föräldrar som kallar sina barn hen för att hålla det öppet vilket kön de själva vill benämna sig som när de växer upp ?🧐 det är såklart möjligt men något jag nog aldrig har tänkt på/hört talas om tidigare.
Självklart respekterar jag det ~ you do you.
jag har nog bara dålig kunskap, erfarenhet, är ovan, för gammal…osv eftersom jag höjde på ögonbrynen och var frågande till detta.
Jag antog att det var barnets foredragna pronomen.
Läst den i början av sommaren, men fick anstränga mig för att ta mig igenom den. Lämnade inget avtryck hos mig.
Åh, vilken klok tanke! ”Varför blir jag provocerad av…” istället för ”Varför gör hen (🙂) så?” Att nyfiket utforska sin egen reaktion istället för att älta vad den andre gör. Det tar jag med mig, nästa gång jag stör mig på någon/något.
Ps. Har inte läst boken så har inget eget klokt att säga…
Verkligen! Jag är helt för att folk får göra vad fan de vill och vad som passar dem. Om jag reagerar frågande så måste jag undersöka varför och skaffa mig mer/fler perspektiv och kunskap, ♥️
Det är allas ansvar.
Bra reflektion och något jag tar med mig. Det ska jag göra i större utsträckning framöver. Är man pigg och glad går det naturligt men när man stör sig rejält är det lätt att glömma av sig. En bättring skulle göra mig gott