Sista tiden har jag gått runt som i en dvala. Energilös och oförmögen att göra någonting.
Jag vet att jag kallade det den ”stora vilan” för det är väl precis vad det är. Kroppen vilar. Men jag känner inte till det här – jag kan absolut vila och ta det lugnt men jag vill inte att all energi ska vara som bortblåst. Jag har varit och handlat färg till ett helt rum men orkar liksom inte ens ta av plasten på rollern…
Jag skulle vilja städa mitt växthus men har bara tittat på det genom mitt köksfönster. Julstjärnan hänger fortfarande på sned där inne.
Orken är borta.
Ett under att jag klarat av att skicka in jobb och ligga i maildialoger.
– GUD JA!!!! Jag kallar det boksjukan, man blir sjuk. Jag går typ in i jordens krasch varje gång, det blir jag alltid efter jag lämnat in ett bokmanus, skriver min vän My i sms.
Jag fick mail från byrån som lägger pr-strategi för boklanseringen och de föreslog tre olika grejer i Stockholm samma dag – en intervju på morgonen, en lunch för kollegor och sedan ett följarevent på eftermiddagen. Herregud. Funderar på att maila och säga att jag är så ”boksjuk” så det blir max en grej om dagen sen måste jag lägga mig ner och titta på en serie – annars kommer jag ramla ihop i en blöt liten fläck.
Fast jag har februari. Mjuka fina februari.
Jag ska samla mig och bli mig själv igen. Nu kommer livet och kraften tillbaka in i kropp och själ. Lite snödroppar, utslagna körbärskvistar i köket, många långa bad med bok och ljusare dagar.
Det kommer lätta.
Vi säger så då. Ha en riktigt fin dag nu.
Har heller ingen energi eller ork till något, men jag kan tyvärr inte ange boksläpp som orsak. Tror att jag skulle behöva din bok nu för att få lite livskraft.
Du och My är kloka, smarta företagskvinnor. Ta hand om er så ni håller länge.
Ser fram emot boken! Lycka till!
Jag instämmer med Christina, kraven är alldeles för höga. Och ibland är de krav, vi har på oss själva helt orimliga. Vi driver oss för hårt. Jag tror på de ”små stegen”. Mest hållbart i längden. oavsett vad som händer oss i livet Är människovärdet intakt. Vi duger.
Du. har rätt – man ska inte pressa in mer än kropp och knopp klarar. Men ibland gör man ju det ändå för att det är det som krävs av en för att nå ett mål man satt – då är det ju bra att verkligen planera in återhämtning efter. Phu!
Det är för stora krav på en människa med 3 utåtriktade aktiviteter på en dag!
Jo, det kanske det är. Jag har inte haft några problem med det förr men de sista två åren har det tagit emot att boka in för mycket under samma dag eller vecka. Jag måste ha det luftigt nu förtiden.
Kram och tack för ditt avtryck.