Det sitter i själen – så känner i alla fall jag

Allt börjar med en känsla kring vad man vill skapa. Färg, form, miljö, arv och historia… både min egen men också andras. Jag brukar nästan alltid gräva där jag står när det kommer till mitt företagande och min kreativitet. Det blir så mycket enklare när man inte jagar något som inte är ens eget. Finns inspirationen nära, inom räckhåll och inom den egna erfarenheten – då är det bara att köra.

Kameran är mitt främsta verktyg, och den har jag använt varje dag sedan 2008. Det blir faktiskt 17 år och 8 månader – hela 6 455 dagar. Med andra ord har jag tränat, prövat, misslyckats och utvecklats med kameran som ständig följeslagare. Det, tillsammans med ett brinnande intresse för ljus, komposition och fotografi, har format mig.

Ibland får jag för mig att jag ska måla en akvarell. Jag vet precis hur jag vill ha den – färgerna ligger redo, penslarna är fantastiska, papperet perfekt. Ändå blir resultatet inte alls som i mitt huvud. Varför? Jo, för att jag inte övat. Jag målar inte varje dag. Hade jag hållit i en pensel i 6 455 dagar så hade jag förmodligen kunnat leva som konstnär i dag.

Och det är just det jag tror på: att hårt arbete slår talang. Varje dag i veckan. Det du gör mycket och ofta, blir du bra på. Det finns egentligen inga genvägar till att bli riktigt skicklig – inte ens med ChatGPT, den bästa utrustningen eller de mest avancerade programmen.

Man blir inte en fantastisk maratonlöpare bara för att man har de dyraste skorna och en snygg outfit. Man blir inte en otrolig kock för att man köper en exklusiv stekpanna. Och detsamma gäller fotografering: det handlar inte om kameran, utan om övningen, passionen och ett ständigt nötande med samma grej.

Med det sagt så har jag både en otrolig kamera och ett fantastiskt objektiv som verkligen hjälper mig i mitt arbete. En Canon EOS R5 och ett fast 50 mm-objektiv. Jag redigerar allt i Lightroom. Jag har sparat och bytt upp mig till bättre och dyrare utrustning längs hela min karriär.

Men resultatets förklaring ligger egentligen inte där. Det är alla dagar och alla timmar då jag haft kameran i min hand – då jag lärt mig hur solen möter hud och grönska under dagen – då jag suttit med tusentals bilder och penslat mig fram bland ljus, skuggor, strukturer och detaljer under långa arbetspass.

Det finns verkligen bra hjälpmedel för att ta fina bilder idag – VSCO funkar kanon i mobilen och Lightroom är också lättförståeligt för de flesta. Alla kan ta bilder och alla kan måla en akvarell. Men resultatet varierar såklart efter hur mycket erfarenhet och timmar som sitter i själen.

Igår fotade jag min kommande kollektion. Jag hade struktur, planering, tur med vädret, en otrolig modell och fantastisk utrustning. Samt en kollega som stöttade upp. Resten satt i själen – och är ett pågående arbete. Jag har helt enkelt inte lagt ner kameran en endaste dag sedan jag började.