En blandad söndag

Hej,

Jag tog dessa foton igår – jag var i trädgården och jobbade hela dagen. På kvällen satte mig för att skriva till er här men hade lite svårt att formulera mig. Det mesta kändes futtigt för söndagen var så lätt och krispig – som en varm fläkt och hälsning från en sommar som ligger framför , men samtidigt alldeles mörk och sorglig.

Igår var det 14 år sedan David dog. Min mans lillebror lämnade oss denna ljumna aprildag, jag fick beskedet vid diskbänken i köket och la handen över magen som att jag försökte skydda den från något –  därinne låg mellanbror ovetandes om vilken vändning livet tog.
För livet tycktes fortsätta där ute som vanligt för alla men för oss stod allt plötsligt bara still – sorg och chock klöste i bröstet och det var svårt att andas. Vi passerade åkrarna som rök i vårvärmen och solen bländade då jag vände blicken mot himlen. Hur skulle livet bli nu? Hur skulle vi kunna gå vidare?
Livet kommer och sveper iväg dig åt olika håll – kanske puttar de dig rakt ut för ett stup ibland och du faller. det går inte att värja sig.

Igår, 14 år senare – brann en väns hem och verksamhet ner. Ogreppbart.
Jag är så ledsen och förtvivlad för deras skull.  Så orättvist.

Så jag blandade söndagen med arbete här ute med kunskapspoddar i öronen och tankar om hur skört allt är.

Dahlior flyttades upp från källaren och in i växthuset – jag har säkert lika många kvar att bära in här.

Luktärtorna fick komma ut på härdning och solen la sig som en tröstande filt över söndagen.

Det var nästan för varmt att sitta här så vi flyttade ut på trappen för att fika.

Och det händer grejer i det här hörnet. Lådan ska bort och annat ska på plats. Det kommer bli fint!
Kanske kan den där gungan komma upp i trädet i år också.

Söndag med lite av allt. Var rädda om er nu. Låt oss försöka göra denna påskvecka till något bra – ring en gammal vän eller släkting. Läs en diktsamling. Måla ett ägg eller baka en god kaka. Små trösterika saker som hjälper.