Jag har den här boken att läsa ut men den är så himla dålig så jag hittar på andra grejer att göra istället. Jag dammsuger hela huset och går en lång promenad med en podd. Kollar en film eller frågar barnen om de vill spela kort.
Ska jag ge upp? Känns som slöseri med tid – när jag nästan läst ut den så kan jag väl ta mig till slutet eller ska man bara lägga den åt sidan och ta tag i en ny? Synd – hade verkligen sett fram emot en semester nedsjunken i grymma böcker.
Det är midsommarafton och jag är glad att jag slipper vara hemma och fira. Stora högtider med förväntningar och traditioner har aldrig varit min grej och jag tänker inte ha dåligt samvete för det. Jag har noll fomo nu förtiden och saknar varken fester eller gemenskap. (”Fomo” = ”fear of missing out”)
Jag såg ett så klokt och fint inlägg på Instagram. Det handlade om exkludering.
@lindamarie
”I större delen av mitt liv har jag ogillat midsommar. Och nyår och valborg. Egentligen har jag aldrig gillat några högtider som ”ska” firas med fest och vänner. För jag har så sällan i livet varken haft någon fest eller några vänner att fira med. De allra flesta midsomrar i mitt liv har jag varit hemma och firat med min mamma och pappa. När jag var liten var det såklart det enda jag ville, det var det bästa jag visste, men när jag blev äldre ville jag inget annat än att få bli bjuden på en fest med andra i min ålder. Det blev jag nästan aldrig, varken på midsommar eller nyår eller valborg. Jag var alltid hemma och såg sen ensam framför datorn dagen efter vad alla andra hade gjort.”
Läs hela inlägget här…
Det är så många barn, ungdomar och vuxna som känner sig ensamma under högtider och det är också många som lever i familjer med våld och missbruk. Det är en ensamhetens sjukdom. När de festa har det extra härligt under semestertider så eskalerar det destruktiva för många andra. Jag som levt vid sidan av anhöriga med missbruk i hela mitt liv har tillbringat flera sorgliga semesterdagar på sjukhuset.
Är du en av dem som inte mår bra under högtider, om du far illa eller känner dig ensam vill jag skicka dig en varm kram. En dag i taget. Sluta scrolla i telefonen och se andras lyckliga firanden – gör något som får dig må bra och jämför dig inte med andra.
Vi firar inte direkt här nere i Frankrike. Vi ska samla ihop oss och dra till stranden – ser fram emot att äta Moules Frites idag igen. Igår fyndade jag dessa finheter på en marknad. Den här tekannan är så fin tycker jag – har endast sett vita sådana tidigare och de är ju riktiga dyrgripar. Nu fann jag en svagt rosa för fem euro. Några glassskålar också – perfekt för en kula pistageglass eller lite nötter.
Frukoststund har guld i mun. Gör det bästa av dagen.
Kram från mig.
Omtänksamt inlägg. Fint att du använder ditt inflytande så här. Glad sommar!
Tack 🙂
Jag är en av dom som gärna tar emot en varm kram och uppskattar att du skriver om detta. Jag saknar familj, förutom en vuxen son som vid alla högtider väljer att spendera all tid med vänner eller flickvännens familj. Jag vaknade igår till ännu en midsommar helt ensam. Ensamheten gör mig ibland liksom tung i kroppen och trött på djupet. Det är som att jag inte får näring någonstans ifrån och jag blir utmattad av att sköta allt i livet helt själv. Jag hade tänkt ta med frukosten i bilen och åka till havet tidigt på morgonen, men var tvungen att stanna i soffan och äta min frukost där istället så jag kunde släppa ut tårarna och hämta kraft en stund innan jag åkte. När jag sedan kom fram till havet kände jag en sådan oändlig tacksamhet att jag hittat ett sätt att älska mitt eget sällskap och njuta av det enkla. Innan utmattningen var jag en av dom som hade ett jättestort socialt nätverk med massor av kompisar. Idag inte alls. Jag är väldigt noga med vilka energier jag släpper in i mitt liv och väljer hellre ensamheten än ett sällskap som känns krystat eller ställer krav på mig att jag måste kompromissa med mig själv.
Mina gamla kompisar umgås på midsommar, sedan vet jag att de åker hem och pratar illa om varandra i bilen, för att i nästa stund skicka hjärtan och skriva ”fina du” på sociala medier. Jag vet så många som inte klarar att vara ensamma överhuvudtaget, kanske faktiskt alla jag känner. Och det är en annan sorts fängelse som jag absolut hellre väljer bort än ensamheten. Ensamheten har många fördelar bara man kan se förbi stigmat som ju kan vara det som känns förlamande. Tanken på att någon ska fråga vad jag gjorde på midsommar är jobbigare än att faktiskt spendera den på egen hand, då jag som högkänslig snappar upp varenda liten nyans av ”tycka synd om” eller antydan till överlägsenhet som kan anas i tonfall eller blickar. Jag fick till slut en helt och hållet ljuvlig dag på stranden och kände en sådan enorm tacksamhet att jag kommit så långt i min personliga utveckling att jag väljer bort sådant som kompromissar min integritet. Jag hörde många, många konversationer på stranden mellan partners, föräldrar och barn som gjorde ont i magen. Pappor som drack på stranden och mammor som slet för att få allt att gå ihop, hundar som fick sitta i stekande sol, och barn som kom till stranden iklädda skjorta i hettan. Själv borrade jag ned tårna i sanden, njöt av solen och vinden som rufsade mitt hår och många, många dopp i svalkande vatten.
<3
Så fint och välskrivet! Sms:en i bilen. Så sant.
tack för att du delar dina reflektioner och tankar Eva – stor kram till dig.
Helt år senare, men känner igen mig. Har separerat och fått några ”nya” vänner som har fullt upp med familjer. Jag har vuxna barn, ett som bor långt bort och ett till min stora sorg som jag inte träffar nu. Har ingen övrig familj. Jag har skaffat hund och han är mitt liv just nu. ”Gamla” vänner vet knappt om att jag finns. Ibland är det som om människor runt de som är ensamma agerar så att de ensamma blir än mer ensamma. Jag har nu för tiden inget problem med att vara i mitt eget sällskap med bara hunden,då min tidigare sambo jobbade borta och reste mycket. Jag känner mig dock så trött av det livet ensam med barnen och vad det innebär, så jag känner att jag inte orkar göra så mycket nu för min egen skull. Visst vore det trevligt om någon vän eller så brydde sig om att man fanns även på midsommarafton, dock så känner jag att jag kan vara ute i naturen i ro med min hund och må bra av det.
_Marika
Så mycket igenkänning, jag har inget kompisgäng men en fin egen familj och är egentligen nöjd med att vara bara vi alla helger när många andra firar i stora sällskap. Länge trodde jag att jag också ville ha det så men nu har jag landat i att det mer var andras förväntningar på hur man borde umgås, tyckte frågan om hur vi ska fira var jobbig. Barnen är stora nu och drar vidare efter maten och jag och mannen blir själva, kravlöst och ganska skönt för en som ofta känner sig obekväm i sociala sammanhang.
Kan känna igen det där – tack för fint avtryck. Hoppas ni hade en mysig midsommar 🙂
Du skriver så mye klokt.
Glad midtsommer. Her feiret vi i går. ☀️😎
Stor kram och tack för ditt avtryck 🙂