Godmorgon! Jag slog upp ögonen redan 05.20, bryggde kaffe och öppnade fönsterluckorna för att släppa in lite frisk luft. Alldeles mörkt ute och så tyst. så tyst.
Det är nästan orimligt lugnt här. Har aldrig varit med om en så stilla plats förut. I Varberg bor vi mitt i stan så där är det alltid trafik och bullriga ljud även fast det är en småstad. Kan tänka mig att det är att likställa med att bo på landet – man hör bara fåglarna.
Jag har börjat baka för att varva mina sysselsättningar om dagarna. Jag kan ju inte bara vara ute och gå, ligga på yogamattan, läsa och jobba. Idag ska jag dock iväg och köpa en diskho och beställa kakel – tänkte också svänga förbi Emmaus. Vilket äventyr va?!
Den här galetten är det enklaste som finns. Man behöver inte ens en kavel – jag kavlade ut pajdegen med en vinflaska.
Du blandar smör, ett ägg, lite socker, en nypa salt och mjöl. Jag brukar gå på känsla men vill du ha ett mer exakt recept så har jag googlat åt dig. Jag tog hela ägget och hade inget vatten dock
3 dlVetemjöl
1 krmSalt
125 gramSmör
1 stÄgg (gula)
2 mskVatten
Knåda ihop allt till en smidig deg och lägg att vila i kylskåpet i minst 30 minuter. Sedan kan du bara kavla ut på ett mjölat bakbord – smart att ha smörpapper under så du slipper lyfta upp den ogräddade galetten. Toppa med det säsongen erbjuder – ibland smetar jag ut lite kondenserad mjölk under bären och frukterna, spara en bit av kanterna så att du kan vika över.
Ringla lite honung över och grädda på 180-200 grader – 20-30 minuter.
Jag har sett att Roy Fares har mandelmassa i sin galette – detta recept ska jag testa nästa gång.
Jag äter med glass men det går fint med en klick vispad creme fraiche eller vaniljsås till också.
Jag drog spindeln igår….
Det bästa med gardoben jag har med mig hit är att det mesta går ton i ton så allt går att kombinera hur bra som helst med lager på lager.
Mest går jag dock runt i shorts och linneblus.
En dag drog jag på mig den blommiga klänningen och fotade ullkoftan som snart kommer in i vårt sortiment. De började kalla mig mamma beige förra året… det är ok. Jag gillar denna färgskala. Känns lugnt och skönt.
Fast jag har med mig en röd klänning också – tänkte sätta på mig den någon dag och ta mig upp i bergen – ta med stativ och knäppa något foto. Måste bara fixa den där appen på telefonen så jag slipper springa fram och tillbaka till kameran med tio sekunders utlösare… hahaha..
Ha en bra dag nu och önska mig lycka till på det stora vitvaruhuset.
Låter underbart att få en längre tid med space. Bortom familjelivet. För en stund. Får jag fråga – hur löser du allt praktiskt hemma? Vem stöttar upp där?
Min man är ju hemma 🙂
Han jobbar en del hemifrån under denna period så att barnen ska känna att de har en förälder hemma som stöd.
Behöver han hjälp så ber han min mamma eller sina föräldrar. Barnen är bara ett telefonsamtal bort och på face-time.
Alla möten på jobbet och väglednning för min personal osv kör vi via videosamtal.
Så vilsamt allt låter.. lycka till på varuhuset (och annars också) önskar en annan, som också tycker om färgen beige
Tack snälla – det gick toppen! Körde dock fel på motorvägen två gånger så resvägen blev hela 60 minuter mer… hahahaha. Men annars gick det lysande!
Åh, alla de vackra bilderna. Det finns en sådan ro i dem, längtar tillbaka till Neffiès nu. Hoppas du kan koppla av och varva ner när du är där.
Måste få fråga: Var kommer sovrumsmobilen ifrån?
Tack för en finfin blogg! <3
Tusen tack! Den är från Artilleriet 🙂
Alla foton i din blogg är så otroligt vackra. Och man får inte känslan att de finns här för att visa upp något perfekt eller tillrättalagt. Utan för att visa det vackra – som egentligen finns runt oss och inom oss alla. Fantastiskt hus absolut, stor kunskap om inredning absolut men jag är övertygad om att du hade tagit lika vackra bilder hemma hos var och en av läsarna.
Det känns inte heller som att du publicerar bilder för att visa upp det du har, utan för att ge läsarna inspiration att använda sin egen blick. Så här kan man se på tyger, tomater, ogräs, naturen. Att liksom se det vackra i sina egna omgivningar. Det är ju blicken som är grejen.
Du skriver ju dessutom mkt även om sånt som skaver. Det är fint. Menar bara att även om man tar bort det ur ekvationen så känns de helt otroliga fotona ändå ”äkta”.
Precis som humor finns med även i kriser och bär oss genom svåra tider, så finns det ju möjlighet att se och vila i ögonblick med det som är vackert och harmoniskt rent estetiskt. Det kan nog alla öva på, att vara mer närvarande i blicken oavsett om man är stressad eller redan har det fantastiskt. Men det är en konst att ge andra tillgång till den blicken så tack för det.
Åh, så fina ord. Uppskattar verkligen dina reflektioner – du har rätt, det finns ingen strävan efter att visa upp vad jag har utan snarare önskan att inspirera till att uppskatta allt det vackra runt om oss.
Tusen tack för dina avtryck.
Fantastisk kofta! Tror jag behöver en sådan kram.
Härligt att höra! tack!
Åh, blir lugn i själen av dina vackra, vilsamma bilder!
Tusen tack – det glädjer mig!