”Jag förstår inte, 04.45 idag… fattar ingenting, varför kan jag inte sova?”
Jag sträcker mig efter andra koppen kaffe och tittar på min man under lugg. Han står och packar träningsväskan med sömndrucken uppsyn och håller med, han fattar inte heller varför jag envisas med att gå upp 05 varje morgon. Jag vet att jag varit här förr, det var under en period av stress och press och det är bara att gilla läget och göra det bästa av situationen.
Jag ska åka tidigare till jobbet denna lördag morgon och ta till vara på de extra timmarna jag ger mig själv. Men innan dess ska jag lämna er med en liten glimt från trädgården i höstskrud.
Rosenskäran växer mig över huvudet och tronar framför växthuset då morgonsolen långsamt stiger bakom huset.
Äppelskörden är gigantisk i år och jag gör kompott, paj, kräm och mos.
Det är fridfullt när hösten lägger sin hand över trädgården. Jag blir blödig och tackar för i år och viskar att jag ska vara mer kärleksfull nästa säsong.
Jag påminner min man och lillebror att det var ju de som skulle skörda ala vindruvor i år – inte sant?
Jag tar han om våra äpplen.
Än finns det mysigaste stunder att njuta av här ute.
Solroskärnor att förvara till nästa säsong eller skänka till fåglar.
Tack lilla trädgård. Du var fin även i år även fast jag inte skötte om dig som jag borde. Det bir väl.
Min kompis. Alltid bäst.
Önskar er en fin helg nu,
Ja! att man tar sig friheten att helt öppet här testar att mangla en blogginnehavare, med intentionen att smutsa ner, eller vad vill man?! Att vara så medvetet respektlös, man blir häpen, vi andra vill inte läsa sån skit, man skäms, man undrar hur detta hamnade i ett annars så sunt forum, en plats där eftersmaken som följer på läsning annars alltid är så behaglig.
Och båtarna?! Hur var det med dem? Jag tänker att som människor sitter vi i samma båt på flera olika sätt. Vi väljer själva hur vi vill vara mot andra människor. Man väljer själv.
Och vi är varandras omgivning, överallt.
Tistron, du har ordet och du har det så väl. Hoppas att det hjälper dig framåt, att du är en fena på att uttrycka allt som känns och att formulera det så bra. En stor styrka hos dig, en av många kan man läsa och förstå.
Tack för avtryck. Har läst min text flera gånger och jag nämnde inte båt en enda gång.
Det är tråkigt när ilska får bre ut sig på detta sätt på sociala medier och även i vårt samhälle – fikarummet, bland grannar, runt matbordet osv…
Önskar vi kunde nå varandra med olika perspektiv utan att vara dömande eller elaka.
Jag funderar givetvis på att radera och fortsätter denna ton får jag gå in och redigera mitt kommentarsfält i fortsättningen mer – detta här inte hemma i det här rummet och jag beklagar verkligen.
Jag tar absolut emot konstruktiv kritik och vi behöver inte vara överens alltid men det finns naturligtvis gränser för vad som är ok för mig och inte.
ha en fin dag,
Vad är det för trista sjuka kommentarer egentligen!? Så missunnsamma och otrevliga. Respekt och vanligt folkskick lyser med sin frånvaro.
Jag kommer också från brutalt våld, ett påtvingat läkemedelsberoende, en destruktiv släkt, ett samhälle som sviker. I hans våld som pågått nu i 18 år har jag förlorat precis allt! Jag får inte barn. Har inget jobb och inget närverk. Bara skulder – inget sparat. Men jag spyr inte ur mig liknande…
Att Kristin har det bra ekonomiskt och ett mer priviligerat liv är mycket möjligt, men hon har byggt det själv. Kanske har hon fått god hjälp och haft tur – men det är inte någon ursäkt att rappa till med liknande .
Bara för att man inte konstant pratar och skriver om våldet och allt jobbigt så betyder det inte att man inte vet hur det är. Man kanske helt enkelt väljer att inte riva i det för att det gör för ont. Det är tillåtet att ha sitt fokus på det som är vackert i livet, det kanske helt enkelt är det som gör att man överlever.
För ett år sedan anmälde jag min ex partner. Veckan innan hade han utsatt mig för sånt raseri att jag inte trodde jag skulle överleva den här gången. Det krävdes ett enormt mod och styrka, som jag egentligen inte trodde jag hade inom mig. Men istället för att få hjälp, att bli bemött med respekt och medmänsklighet har jag fått kvinnor på mig. Kvinnor som håller på precis som det görs i kommentarsfältet här. I juni orkade jag inte längre – sitter nu här med en svår depression istället för ett aktivt positivt liv. Allt för att kvinnor bestämmer sig för att om man en gång varit ett offer så måste man alltid vara…
Nej, det som är galet och fel är inte att Kristin har barn hon vill ge varsitt sovrum, att hon äger ett hus i Frankrike, att hon törs utöka företaget. Det som är fel är att människor beter sig illa och skriver liknande. Det som är fel är att människor inte kan njuta av det som är vackert utan att strössla salt.
(och ja, jag skriver med ett alias. inte för att jag inte står för det jag skriver utan för att jag faktiskt inte orkar med mer våld och fula påhopp)
Tack för att du satte ord på även min känsla av märkliga kommentarer. Och du Tistron, jag tänker på dig även om vi är anonyma för varandra. Skickar varma tankar och tänker att du tar dig vidare och önskar du får hjälp ❤️
Tror också vi behöver motvikt mot allt elände ibland. Vackra saker, mjuka ord och att kunna glädjas åt det lilla ibland. Kram till dig och Krickelin ❤️❤️
tack Annika
Du har helt rätt – jag hade kunnat skriva långa memoarer om våld, sjukdom och misär men väljer helt klart att försöka fokusera på det som skänker glädje i livet.
Stor kram
Hur har du fått kvinnor på dig, berätta gärna om du orkar och är du helt skyddad där du befinner dig just nu? Min bästa vän fick skyddad identitet, även barnet med skyddad adress för länge sedan.
Det har gått bra för dem, tack och lov.
Jag undrar vad jag kan göra som medmänniska för dig och andra i liknande situation?
Och Kristin, du är den finaste mest underbara människa jag läser om utan att ens ha träffat. Du ska inte be om ursäkt för hur du lever ditt liv, ert boende eller hur du expanderar ditt företag!
Kram till er två! ❤️❤️
/ Nike
tack snälla Nike –
tack för din ödmjukhet och för att du frågar vad du kan göra.
Motsvarande kvinnojour och socialtjänst (bor i Norge) pressade sig in i mitt liv i samband med att jag ringde politiet. De har gått över alla gränser, kallar mig för hora, narkoman och har i ett års tid försökt pressa mig till institution. Det blev samma extrema kontroll, tvång och fula ord jag redan upplevt. Victimblaming.
Tidigare har svensk sjukvård tillskrivit mig många psykiska diagnoser, pressat mig till mediciner och smärtsamma undersökningar. Trots att jag berättade om vad som pågick. Trots att jag sa att djuren drabbades. Deras våld har ofta känts som ett större problem. De utnyttjade min sårbarhet för att få utlopp för sitt eget. Jag trodde på dem länge, att våldet bara fanns i mitt huvud och att jag var paranoid.
Jag har inte skyddad adress, han är inte dömd. Jag blir inte trodd för han är en ”perfekt ingenjör” som charmar alla. Medan man hos mig bara ser det trasiga.
Vad som hade hjälpt är det jag försöker skriva här, respekt, självbestämmande, fokus på vackert, privatliv och lite vanlig vänlighet. Sånt som borde vara en självklarhet- jämt.
Jag skrev inte min kommentar för att få uppmärksamhet själv. Jag bara tog mig som exempel. Ville säga ifrån mot sånt som bara tar energi och bryter ned.
Det här är Krickelins värld och ska så få vara. Det räcker gott för mig att se fina foton, recept,resor etc. Det är en ynnest att få se nån annans liv så.
Vill du se vad jag grejar med finns jag som tistron_photography på instagram.
Tack för din omtanke. Önskar dig en fin kväll.
Hej Tistron.
Tack för ditt avtryck och för att du delar din historia. Det låter fruktansvärt!
Jag hoppas du har vänt dig till socialtjänsten för att få stöd och praktisk hjälp. Finns det en kvinnojur i din kommun som du varit i kontakt med?
Det är väldigt svårt att ta sig upp på benen och få ett fungerande liv efter flera års förtryck – jag lider verkligen med dig och skickar dig mina varmaste tankar.
Och de här kvinnorna – vad är det frågan om? Varför kastar vi skit på varandra när vi borde stötta och finnas där för varandra… Blir alldeles matt. stor kram från mig
Tack.
Dessa kvinnor jag skrev om är just kvinnojour och socialtjänst. Jag kom bort från det fysiska våldet men fick samma slags kontroll och fula ord jag kom ifrån.
Jag ville inte att detta skulle handla om mig. Det var inte därför jag skrev. Utan ville säga ifrån mot en hållning jag tycker finns alldeles för utbrett. Så väldigt onödigt och dumt att också skriva det till en blogg som presenterar vackra grejer.
See my self out….
Ibland skriver du så tänkvärt och fint.Självklart ska icke äpplen försakas.Du finner nog råd för hämtning.Se del 1 på Tunna blå linjen.Många av oss I YRKEN I KOMMUNAL verksamhet arbetar dagligen så.Skriver med stora bokstäver för vi finns i det tysta.
Håller inte alltid med Clara Lidström ( Underbara Clara)
…men hon har vettigt tänk.Vid eftertanke önskar jag mig henne som storasyster hahahaha…..Många av er sk.influenser tar korta simtag i er lilla ankdamm och vill mest vara med sådana som syns.Sorgligt och ledsamt.
Önskar även dig en god helg…..och
Du vill väl inte bara ha ja-
Sägare?