Klockan är 05.30

Hej,

Klockan är 05.30 och jag sitter i skräddaställning med datorn i knät i min soffa och med dagens första kaffekopp framför mig.
Jag förstår inte varför jag vaknar så tidigt varje morgon. Men det är ok –  jag gillar att starta dagen själv så här och då är jag oftast som skarpast i hjärnan också.

Jag tog dessa foton igår och skulle bloggat på kvällen men barnen och jag hamnade framför en film och Igor somnade i mitt knä. Vi är inne på tredje veckan hemma nu, Igor och jag. Tur att jag är frilansande och bara har jobb hemma nuförtiden. Alla externa uppdrag har ställts in.

Igor är allergisk och har astma – den här tiden på året går han alltid runt med hosta och snörvel och nu får han ju inte vara i skolan på grund av detta. Vi försöker göra det bästa av situationen såklart.

Det finns böcker, filmer, spel, skärmar, måleri och växter att sysselsätta oss med.

Jag tänkte lära mig spela piano via Youtube under denna märkliga tid vi spenderar så mycket i hemmet.

Barnen har slagit rekord i att baka havreflarn. Idag ska jag försöka dokumentera för att visa er något extra smarrigt som vi gör med kakorna.

Gissa hur många sådana här vi färglagt.
Tipset fick jag hos Morgane Sezalory som också delade länken så man kan printa ut själv där hemma. Jag har sett samma iniativ hos Anna Grundberg. Så bra att dela bra idéer – länken till hennes bilder att printa ut finner du här.

Jag tillbringar otroligt mycket tid med mina barn just nu och det har verkligen haft sina fördelar. Inget som pockar på min uppmärksamhet och allt får ta hur lång tid det vill. Försöker göra en utflykt per dag – gå ut med Boris i skogen eller åka och köpa bullar. Igår var vi och hämtade kogödsel. Det var intressant.
Vi hade med Boris och han började äta av gödslet – hur mycket som helst! Och sedan när vi skulle lasta in det i vårt bagage så ångrade vi naturligvis att vi inte hade släp – det stank ju i bilen såklart. Får åka och köpa en sådan där “parfym-grej” till bilen idag…

Tycker du det är svårt att veta hur du ska prata med barnen om viruset?
Här har Micke Gunnarsson gjort en bra film i ämnet.
Mina barn har inte visat någon oro alls men det kanske kommer. Jag tänker att det gäller att hålla sig lugn och vara saklig, svara på de frågor barnen har men inte sväva ut och spä på alla rädslor som sprids just nu.
Har du några tankar kring detta så får du gärna dela dem i kommentarsfältet. tack.

Ses sedan med de där kakorna då 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Klockan är 05.30

  1. Jag jobbar på en storsjukhus i storstan o har så splittrade tankar, jag dels vill bara vara hemma o typ lära mig o spela guitarr, pyssla i trädgården o o hänga med barnen o möta upp dom i vardagen o ta den tid vi lever i nu men allt är tvärtom .. jag jobbar långa dagar pga sjukdom i personal o snart är ” stormen här ” o jag börjar bli rädd att jag skall träffa för många sjuka o bli smittad kanske bli sjuk själv o ändå har man en djup pliktkänsla o barnen skämtar alltid att sjuk kan man aldrig bli hemma med en sjuksköterska till mamma… jag är så himla trött när jag kmr hem o min man som har eget företag slåss för sin överlevnad, jag är splittrad dels vill jag bara glömma o gömma mig hemma o ta barnen nära dels vara glad att jag har en faktiskt inkomst ….. jag är både rädd o tacksam … tacksam att vi tvingas stanna upp o tonårssonen har helt glömt att fråga om pengar till fika, gant kläder o hänger hemma med polare o dammade tom av sällskaps spel…började diskutera olika yrken som polis, brandman, läkare o militär tom städare/ de som jobbar i affär vilka som nu är ”viktiga” det är en skrämmande, märklig o magisk tid med alla känslor inblandade … hur kmr vi ha förändrats när detta är över ? Kmr vi diskutera miljö o djurhållning på ett annat sätt? Kmr världen att vara större? Mindre? Har våra hjärtan blivit mjuka? Eller har rädsla o misstänksamhet tagit över?

    1. Vill inte på ngt sätt framhäva olika yrken mot varandra för vad gör vi om alla konstnärer, musiker osv inte får mötas o måla våra liv med färg, musik, upplevelser vad händer då…

    2. Tack för din kommentar. Jag tänker mycket på er som jobbar i vården och känner mig helt maktlös. Här står jag nu utan jobb i princip och är hemma och gör mysiga saker medan ni i vården sliter som djur.
      Känner mig stundtals osolidarisk men har ändå beslutat för att fortsätta sprida inspiration och ljus i mina kanaler -det är det jag kan bidra med. Vi blir verkligen pumpade med skrämmande nyheter och “förståsigpåare” i alla andra kanaler och det kan vara skönt att vila ögonen och tankarna på något annat ett slag.

      Vi alla står inför extremt stora förändringar i livet. Jag funderar också på vart vi kommer landa i efter allt detta. Vilken värld kommer möta oss då?
      Om du, som jobbar inom vården, skulle vilja ge ett råd till oss andra som har mer tid i hemmet just nu och, är hemma med barn eller inte längre har ett jobb att gå till, vad skulle det vara?

      kram Kristin

      1. Njut av att vara hemma om ni kan, gör yoga, umgås med era barn, laga mat från grunden, har ni trädgård njut av den, bor ni i lgh ta er tid att packa ryggsäck med fika. O om ni vill så bjud in oss på vackra bilder! Häromdagen efter ett pass på 17.000 steg låg jag o scrollade mig bort i din blogg o njöt av bilder, text. När denna tunga period är över har jag lovat mig själv att ta 3 månaders ledighet och göra det ni har möjlighet för jag försöker se covid19 som en “gåva” från moder jord att stanna upp, reflektera över vårt behov att resa, konsumera för när det väl gäller är det ju hälsa, mat och närhet som är det viktigaste. Märken på kläder, att fylla kalendern med aktivitet blir i dessa dagar så futtigt….Tack för bilder och att du öppnar ditt hem/vardag för mig