Kan vi prata om kreativitet?
Eller snarare mod att följa drömmar och våga testa olika grejer i livet även fast man inte har en aning om vad man håller på med?

Jag vet inte vad det beror på –  att vissa hoppar på tåget och är beredda på att kastas av i farten för att bli rejält blåslagna medan vissa står kvar på perrongen och låter tåget swisha förbi utan att mod eller lust att hoppa på. Jag säger inte att något av alternativen är mer rätt ~ men jag är själv gärna den som hoppar på. Ska tilläggas att det verkligen inte alltid blir succé då jag hoppat på tåget utan jag ångrar mig bittert ibland och får lära mig en rejäl läxa.

Kanske beror det på olika personlighetstyper? Miljö? Arv?
Eller så beror det på erfarenheter och en förmåga av att kunna kämpa mot rädslan över att misslyckas. Mod är en muskel man kan träna upp precis som magmuskler. Ju mer man utmanar sig själv och vågar testa det man är nyfiken på desto mer växer denna muskel.

Vem är du? Är du mer eftertänksam och försiktig eller rycks du med och kastar dig ut? Hur går dina tankar i detta?
Jag undrar eftersom jag ofta möter människor som säger att de inte vågar göra det de drömmer om.

Jag kan bara tala för mig själv om hur jag känner och hur jag reflekterat över mitt egna beteende.
Jag tror jag har ett högre riskbeteende och är mer impulsiv än en del andra på grund av att vi har mycket adhd i min familj  – jag har ingen uttalad diagnos men visst känner jag igen mig i allt jag lärt mig kring adhd. Jag  känner också väl igen mig i både min mamma och mina barn som lever med NPF.
Jag har också upplevt olika trauman med våld under mitt liv så jag har inställningen ” det värsta har ändå redan hänt.. vad har jag att förlora egentligen?” och så har jag en så stor önskan om att leva livet fullt ut då jag varit på randen att förlora det. Möjligt att detta gör mig mer benägen att hoppa på tåget på vinst och förlust.

Jag har verkligen haft världens scenskräck – att tala inför människor har varit en mardröm för mig. Sömnlösa dygn med illamående och skakande knän. Fy bubblan.
Men min lust att förmedla det jag tror på och nyfikenheten att testa olika saker har alltid vunnit. Numer föreläser jag och att prata inför människor blir lättare och lättare.

Nu har jag tackat ja till ett av mina största livsprojekt någonsin – en dröm jag haft länge!
Det är lite avtal och grejer som ska på plats och processen måste startas i lugn och ro innan jag kan dela med er. Men tro mig – jag är fan livrädd!!!
Vill ringa och säga att jag hoppar av – ” det här går aldrig, jag är värdelös och ni vet inte vad ni ger er in på som ger mig detta förtroende….”

Ja, vi får se hur det blir. Vill inte jinxa detta nu. En sak i taget.

Ett annat projekt som handlar om kreativitet och mod att våga följa drömmar – min keramikateljé som börjar ta form i min trädgård.
Jag kan typ ingenting.

Men det finns ju så många andra som kan och jag är aldrig rädd för att be om hjälp. Jag är ödmjukt tacksam över att ta del av andras kompetens och tar gärna emot tips.
En del tips har jag redan samlat ihop och börjat skapa min plats efter dessa.

När jag kommit en bit på vägen och är lite mer hemma i i keramikens värld så ska jag dela allt med er.

Jag har testat drejskivan, fixat massa hyllor och en rejäl arbetsbänk. Verktyg är på plats, olika nyanser av glasyr är beställda och en toppmatad ugn är på ingång. Denna vecka ska jag testa att kavla och se vad jag kan skapa här i mitt lilla space. Jag är ödmjukt medveten om att jag är nybörjare här – men det ska inte stoppa mig tänker jag.

Håll tummarna för mig i mitt större projekt nu – hoppas det går vägen och att allting faller på plats. Tänker på sinnesrobönen varje dag nu.

“ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”

Kommentarer till “Kreativitet och mod ~ en muskel?

  1. Älskar ditt mod, och allt du tar dig för. Du är en stor inspirationskälla på så många plan! Och blir så nyfiken på vad det är du har för spännande på gång, men åh vad jag önskar att det är en bok, för du skriver så himla bra 👌🏻✨

  2. Så fint och klokt inlägg Kristin! Jag tycker att du är jättemodig och inspireras massor av ditt driv. Stort lycka till med ditt nya uppdrag. Det som slår mig när jag läser detta är att jag har bilden av mig själv att jag är en sån som hoppar på tåget men senaste åren har jag istället varit den som står kvar på perrongen.. klurar på varför det blivit så. Osäkerhet, familjeliv eller hmm, jag vet inte? Önskar att jag vågade vara lite friare i kreativiteten. Måste bara komma underfund med åt vilket håll tåget ska gå. Kram!

  3. Så avis på dig som tycks ha en hel lista med drömmar att förverkliga! Jag känner en bubblande kreativitet och nyfikenhet och älskar att testa nytt men har liksom inga härliga drömmar att hugga tag i… Känns så tomt. Hur hittar man sina drömmar? Om man inte har några, betyder det att man är nöjd? Funderar på att ta lite terapi kring detta.
    Säger iaf HEJA DIG! Tycker om att läsa om vad du tar dig för =)

  4. Du är SÅ inspirerande Kristin!
    Jag är sån som är väldigt rastlös utav mig, blir lätt uttråkad och nedstämd av ekorrhjulet som rullar på dag ut och dag in. Jag har lätt för att påbörja saker, men svårare att avsluta. Snöar ofta in på olika områden, och vill lära mig allt, men sen tröttnar jag, och hittar andra intressen att grotta ner mig i istället. Så det blir varken hackat eller malet. Det är den där kicken att påbörja något nytt som ger energi, sen måste man hitta nästa kick. Behöver lära mig att vara mer här och nu, samt uppskatta även de små sakerna i livet.
    Har många drömmar, men vågar inte riktigt. Nu börjar jag känna mig gammal också (44år) tänker att det är för sent, eller inte kan väl jag i min ålder osv…
    Det går också hand i hand med tankarna om livet just nu. Att allting går så fort. Känt så ett par år nu. Kanske är nån slags medelålderskris? Och hur råder man bot på det?

  5. Jag är precis likadan. Riskbenägen och orädd, ofta på gränsen till att det blir riktigt dumt, men så har det också gett mig förutsättningar för ett fritt liv. Jag gjorde en sån riskanalys på banken när jag skulle placera ärvda pengar och det var intressant, för även med pengar och sparande har jag tydligen ett mindre säkerhetstänkande än många. Just det kan i och för sig bero på att jag har ett bra skyddsnät om något skulle skita sig.
    Men till exempel: fick barn när jag pluggade, helt oplanerat. Blev frilans när han var ett år. När andra barnet kom ville jag ha ”trygghet” och fick ett fast jobb. Vantrivdes något fruktansvärt och ägnade sedan två år åt att ha ångest, ta tjänstledigt, jobba deltid etc. Nu är jag frilans igen. Har gått långa perioder utan inkomst för att jag bara MÅSTE få göra saker, som att skriva en bok. Nu ska den boken ges ut på ett stort fint förlag. Jag vet inte vad allt detta beror på, ingen annan i min familj beter sig såhär. Jag är slarvig, ouppmärksam, klantig och förvirrad men jag har mål och drömmar och behöver frihet, jag sköter mina jobb, levererar i tid, är duktig på det jag gör. För mig finns det andra saker som är trygghet än en fast anställning eller en bra SGI tex. Jag har ett litet radhus, en kille och två barn – utan dem hade nog allt bara kunnat sväva iväg åt okänt håll. TACK för att du skriver om detta och normaliserar den lite frifräsande kvinnliga småföretagaren – alla går inte i kavaj och söker riskkapital, vi är många som söker oss till den här sortens liv för att inget annat är tänkbart.

  6. Du inspirerar och skapar så mycket vackert! Jag måste komma förbi och titta på allt. Lycka till med ditt nya projekt! Kram 🌸💕💖❤️

  7. Kör, säger jag bara!
    Kör Kristin!
    Du inspirerar så många inklusive mig och jag är övertygad om att du klarar allt det du vill!
    Så spännande att få följa med dig i dina projekt och resor.
    Tack gode Gud för Kristin!
    Ber en Bön att allt ska gå vägen.
    Tack igen för all inspiration!
    💛 Dalslandsbönan.

  8. Åh du inspirerande människa! Du ger så mycket energi o lust!
    Klart du ska hoppa du kommer att landa helskinnad o skina starkare än nånsin.

  9. Håller tummarna för dig!

    Jag har mycket kreativitet inom mig i olika områden som bla trädgård, inredning, snickeri och olika hantverk inom slöjd. Men det stannar just ofta inom mig, jag kanske skriver upp idéer och går och håller lite i tumstocken men kommer inte mycket längre, dock är inte känslan att det handlar om rädsla. Har svårt att komma vidare och längtar efter kraft att påbörja och avsluta kreativa drömmar och projekt! När det gäller jobb drömmer jag om att hitta mitt drömjobb även om jag trivs okej och passar för det jag har. Önskar ett jobb som ger mer energi än tar.

    Tack för att du inspirerar<3

  10. Man kan ju inte annat än att bli väldigt nyfiken!

    Ang. att våga följa drömmar, så är nog mitt “problem” att jag inte riktigt har några. Drömde tidigt om att få barn, och nu… ja. Behöver nog hitta nya saker att drömma om helt enkelt.

  11. Ditt mod inspirerar! Håller tummarna för ditt hemliga, spännande projekt!
    Jag är den eftertänksamma typen, men som har mått alldeles för dåligt över det, alldeles för länge. Efter två trauman de senaste två åren, tänker jag att två av de värst sakerna som kan hända mig, redan har hänt. Så nu är det dags att växla upp! Har lyckan att ha ett projekt ihop med en fin vän och ser så fram emot att hoppa!

  12. Att mod är en muskel som kan tränas är så sant!

    Jag kan efter detta annorlunda år i ryggsäcken, känna att jag verkligen längtar efter att lära mig nya saker, vara i nya sammanhang och få öva upp mod-musklen. Om det beror på arv eller miljö….kanske lite av båda. Jag kan absolut se vissa drag av att styras av sina rädslor och inte våga testa mod-musklen hos min bonusdotter som jag någonstans vill tro att jag formar efter mitt arv och miljö. Så nog ligger det en stor portion arv bakom det.

    Jag ser verkligen fram emot att följa din keramik-utveckling!

  13. Du är grym! Jag både inspireras och lär av sig – varje dag ♥️

  14. Låter spännande det här du har på gång! Modigt!
    Tänkte på det här med verkstad/atelje… Har du haft elektriker hos dig? Det krävs ju rejäla doningar el för att driva en keramikugn… när jag byggde verkstad fick det utökas i proppskåp och dras tjock kabel mm mm… typiskt sådant som jag inte riktigt hade räknat med, tänkt på…, och det tog extra tid och pengar…
    Bara en tanke som slog mig…. önskar dig stort lycka till med skapandet❤💪😀👍

    1. hej hej,
      Jag ska ha den i källaren och vi har ett stort hus med mycket kapacitet, 3 fas och allt – så jag håller tummarna för att det inte ska vara några problem. tack för reflektionen!

Kommentarer stängda