Hej, idag ska ni få följa med under min dag då jag tar mig från en plats till en annan.
04.28
Alarmet är satt på 04.30 men jag vaknar av mig själv två minuter tidigare. Antar att kroppen sovit oroligt då den vet att den ska vakna tidigt. Sveper ett glas vatten med pressad citron i medan jag väntar på att kaffet ska droppa klart i kaffekokaren. Blickar ut över nyduschad trädgård – regnet som föll i natt var välbehövligt och får trädgården att lysa upp på ett mustigt sätt även fast inte solen gått upp över hustaken än.
06.45
Jag står i kön för att lämna in mitt bagage. Det är segt och jag använder tiden till att observera andra människor – ett ganska behagligt tidsfördriv om du frågar mig. Två kvinnor slinker fram i kön för business och fram till disken – den ena är klädd i en vit åtsmitande dräkt och har ljusrosa skor med säkert åtta cm klackar. Blonderad givetvis. Hon känns ”dyr” hinner jag tänka och baserar det på både hennes klädstil och jargongen hon utstrålar. Hon pratar snabbt med tjejen bakom disken och vänder sig sedan och går därifrån samtidigt som hon säger ”bitch” högt till sin vän och båda himlar med ögonen. Jag undrar hur hennes morgon har varit fram till nu och om den där vita lilla dräkten kommer kännas lika fräsch när hon kommer fram till sin destination.
07.15
Jag köper två pocketböcker och ett läppglans. Det är av märket jag alltid köper och som precis tagit slut i min handväska – ger en perfekt glans och får läpparna lagom röda. Jag köper också en kaffe med sojamjölk och går mot gaten. I baren sitter några äldre par och unga killar – alla har en öl framför sig och jag är tvungen att kolla klockan. Jo, den är 07.15. Får de servera alkohol denna tid ens?
Jag undrar över varför de vill ha en öl nu. Känns det sorgligt eller festligt i min mage? Det känns väldigt triggande bara och mitt medberoende börjar mola inom och trycka över bröstet. Jag är uppvuxen med alkoholism i familjen och har levt sida vid sida med missbruk hela mitt liv så en öl vid denna tid på morgonen börjar ringa i min varningsklocka. Men vad vet jag – jag vet ju i alla fall ingenting om dem som sitter här tänker jag. Lika lite som jag vet om kvinnan i den vita dräkten.
09.47
Jag sitter och redigerar bilder och är nästan klar. Att jobba samtidigt som jag förflyttar mig har jag svart bälte i. Jag gjorde alla fakturor och ett mailutskick i taxin till flygplatsen och nu på flyget betar jag av alla kampanjbilder och lägger i mappar. När jag får uppkoppling igen ska jag ladda upp dem på varje produkt och skriva texter – jag vill få allt klart idag eftersom jag har andra arbetsuppgifter kommande dagar Jag tror jag har lite över en timme för mellanlandning och jag kommer förhoppningsvis hinna trycka i mig en sallad också.
11.05
Jag finner inget uttag för min datorladdare och sitter med min lunch i knät på en flygplats i Zürich. Batteriet skriker envist rött och jag beslutar mig för att ladda upp bilder ikväll. Nu ska jag bara skriva.
Ringer hem – hur har det gått att få iväg alla till skola? Kom hunden ut? Kan du gräva ner blåklinten i rabatten och vattna pelargonerna?
12.58
Min dator dog. Suck. Önskar jag kunde sova som de båda bredvid mig gör men huvudet snurrar. Borde laddat ner en podd ~ så klantigt. Tror vi landar om en timme och jag funderar på hur jag kan använda denna stund på bästa sätt. Knäböj i flygplansgången känns uteslutet så jag tar upp min bok och börjar läsa om två barndomsvänner och deras livsöden.
14.36
Jag sitter i en minibuss från flygplats till stallet jag ska jobba på och swishar lillebror som ringer och vill ha sin veckopeng. Tittar ut över över blommande fält och känner mig upprymd över att vara på en plats jag aldrig mött förut.
15.30
Jag provar kläder och går igenom rekvisita. Äter pasta och ett fantastiskt focaccia med söta körsbärstomater över. Tittar mig storögt runt på denna magiska plats jag nu befinner mig på.
17.23
Tar en löptur genom olivlundar och tänker minst tre gånger att jag absolut inte får springa vilse och börjar sedan plocka blommor i dikeskanten istället för att springa. När jag kommer tillbaka ångrar jag mig att jag inte tog min löptur mer seriös och gör 20 upphopp för att känna att jag i alla fall fått lite puls idag. haha. Sen simmar jag längder i den vackra poolen, lyssnar på fågelkvitter och beundrar trädgårdens kronärtskockor.
19.20
Bestämmer mig för att posta detta innan middagen serveras. Vi är ett stort team som äter ihop – några nya ansikten och andra jag jobbat med tidigare. Fint med nya sammanhang. Känner mig både tacksam och väldigt pirrig inför morgondagens arbete.
Lina jag tycker att det var en jättebra kommentar. Så bra att vi kan lyfta sån här problematik utan att hamna i skyttegravar. Det här med att ställa om är något som är nytt och svårt för de flesta av oss och vi tjänar nog mest på att informera och ifrågasätta på ett schysst sätt istället för att skamma. Tips på bra ingångar om man vill lära sig mer är tex Plan B podden som drivs av Emma Sundh och Maria Soxbo. De bloggar även om hållbarhet och har gett ut böcker på ämnet.
Jag har lite funderingar…
Du verkar vara en människa som tänker mycket på kropp och välmående. Men hur tänker du med miljö? Du producerar kläder. En industri som är enormt skitig och förorenande. Har du koll på produktionen? Var odlas bomullen och linet? Hur färgas tygerna? Och sedan undrar jag över flygningarna du ofta gör. Jag får inte flygning att gå ihop med sojamjölk och välmående kropp. Varför r det ok att ta hand om dig själv men inte om jorden du lever på?
Jag vet att det kan verka hårt och petigt, men den miljöomställningen vi MÅSTE göra som samhälle innebär också att vi måste förändra vårat sätt att leva. Och DU har en stor möjlighet att bidra där med din stora plattform. Vill du inte vara med? Måste man producera mer kläder och bidra till konsumtion? Måste man fota långt borta?
Är nyfiken på hur du ser på detta.
Lina
Hej Lina,
Kloka reflektioner ~tack.
Nu är detta mitt arbete och jag skulle kunna byta jobb ~ sluta producera kläder och ta på mig uppdrag som kreatör i kollektioner. Jag skulle kunna tacka nej till ett uppdrag i annat land men det är tyvärr inte så svart och vitt alltid.
Istället försöker jag göra det så hållbart jag kan efter mina förutsättningar.
Jag producerar mina kläder i lin som är ett bra alternativ där inte lika mycket vatten används som till bomull. Hela produktionen är i Europa med fabriker som jobbar så hållbart de kan med stor miljömedvetenhet.
Jag uppmuntrar kunder till att använda mina plagg länge och skapar klassiker som kan få leva i garderoben länge med hög kvalitet.
Jobbar jag med kunder så försöker jag trycka på att vi väljer deras ”conscious collection” I kampanjer och så mycket eko det går.
Jag försöker också uppmuntra och inspirera till att resa i Sverige och gräva där man står, uppleva den närmsta naturen med bara en cykeltur bort.
Jag förstår absolut att det finns mycket att ifrågasätta med min livsstil och att vi alla befinner oss på olika platser med olika perspektiv i detta ämne.
Jag är ödmjuk inför detta och vet att jag har mycket att lära. Tack för att du tar upp detta på ett sakligt och respektfullt sätt i detta forum.
Jag tror att när vi håller dialog utan att gå till attack och i försvar ~ det är då vi kan skapa förändring och bli bättre i våra val.
Med vänlig hälsning, Kristin
Tack för bra svar! Så bra att allt produceras i Europa och att du har insyn i produktionen. Jag är säker på att dina kläder kommer bli framtida klassiker!
Lina
Det ditt varumärke står för Kristin är väldigt tydligt i din kommunikation om man läser ordentligt.
Är imponerad, vi måste alla ställa mat på bordet och de företag som gör sitt yttersta för att jobba hållbart skall ha en eloge… dvs en stor blombukett till dig Kristin ❤️
Vi kan med vår svenska hållbarhets approach och ”hållbarhetstänk” påverka och vi konsumenter kan välja vad vi köper.
Det kanske kostar mer men om denna rörelse att öka omställningen till hållbara produkter kommer det öka forskning till hållbara material och produktionsprocesser ännu mer.
Är mkt nöjd med det jag köpt av dig och det kommer finnas länge i min garderob som alla mina kläder. När jag inte gillar modellen längre brukar jag själv sy om mina kläder, på så sätt kan jag ha en blus i 10-15 år om tyget håller måttet.
MvH Linda
👍Ville bara trycka på gilla knappen för detta inlägg, men i avsaknad av sådan lagade jag till en själv..