-Bokmässan är i helgen, säger jag och tittar upp från datorn. Han står i hallen och snörar skorna.
– Vill du åka dit?
– Ja, väldigt gärna, svarar jag och fortsätter…
-…men jag pallar inte den sociala stimulansen just nu tyvärr. Har fått åtta timmars sömn i natt och vill inte sabba hela alltet med att bli dränerad på energi igen. Så synd – hade gärna velat gå…
-Mm, fint att se att du är piggare igen. Vårda det istället så du kommer i balans, han lyfter upp sin väska, ropar hejdå upp för trappen till lillebror och går ut genom dörren.
Jag ska gå en promenad med min hund, åka till jobbet och styla om butiken, träna, handla, jobba och bara vara med mig själv. För mycket social stimulans får mig att tappa lusten på allt vad livet innebär – en känsla av att livet runnit ifrån mig och jag bara vill lägga kroppen ner och blunda samtidigt som skallen är speedad och osorterad.
Det blir så mer och mer. Jag vet inte vad det kommer från eller om det alltid har varit så men det är inte förrän jag blev över fyrtio jag började känna efter att jag faktiskt inte orkar. Jag vill liksom inte pressa mig själv längre och har dessutom noll “fomo” över saker jag missar. Just nu vill jag bara ta det lugnt och ha noll saker på min agenda. En bastu. Ett bad. En serie. En kram från lillebror. Tack och bock för det säger jag.
Känner igen mig. Sinnesro för mig är att ta hand om mig efter jobbet och på helgen. Inga måsten. De relationer jag har är med människor där jag kan vara mig själv och inte behöver prestera något. Får lätt social baksmälla. Har nog att göra med min högkänslighet.
Och jag känner så igen mig. Är 57 år nu och vill helst bara vara hemma i lugn och ro. Behöver så mycket mer återhämtning efter flera dagar på jobbet med mycket människor omkring mig då jag tvingas att hålla huvudet skärp och kommunicera hela tiden. Jag blir helt dränerad och sover ännu sämre. Men jag som du har lärt mig och jag är helt ok med att inte vara social alltid, att välja bort saker och att inte ha ett umgänge som jag måste träffa
varje helg.
Just nu är det naturen, bad, stickning, böcker och ett eget skrivande som är fokus
Tack för allt du delar
❤️
LÅter fint – önskar dig en riktigt härlig helg. kram
Jag tänker när jag läser ditt inlägg att det påminner väldigt mycket om vår dotter. Vår dotter, som först i sena tonåren, fått sin ADHD-diagnos. Jag har läst på en hel massa och det är otroligt många tjejer och kvinnor som lever med en diagnos, utan att få hjälp. Vår dotter har fått ett nytt liv efter att hon fick sin diagnos och behandling i form av medicinering. Kanske värt för dig att läsa lite om detta och se om det finns igenkänning? Lästips är böckerna av Lotta Borg Skoglund som är docent och överläkare i psykiatri och forskar om NPF för kvinnor. Hon har bland annat skrivit ‘Från duktig flicka till utbränd kvinna’ och ‘,Åren går och ADHD består – att få en diagnos som vuxen och åldras med ADHD’
Hej, Ja, det stämmer att jag förmodligen har en diagnos. Jag har stor erfarenhet av diagnosen och lyckats suga in mig mycket kunskap under årenn.
Min mamma har adhd och mina barn har adhd samt add. Jag har läst all litteratur jag kommit över, (de du tipsar är jättebra) gått kurser, varit på föreläsningar och pratat mycket med insatta om det. Anledningen till att jag inte utretts själv är för att jag känner att jag har kontroll över mitt liv – jag vet vad jag inte fixar, när det blir fel och vad jag ska göra för att återhämta mig. Och jag vill inte heller äta medicin mot adhd, försöker reglera toppar och dalar med bra mat och träning.
Förändras det så är det möjligt jag ber om en utredning – men jag ser inte hur det ska förändra mitt liv mer. Jag är redan medveten om att jag är annorlunda och kämpar med saker som andra har lätt för.
Hoppas er flicka mår bra nu och fått den hjälp hon behöver. Ofta är det insikt och kunskap som behövs känner jag – att de närmaste får perspektiv och förståelse.
Tack för ditt fina svar!
Ja, vår flicka mår mycket bättre och utan medicin skulle hon, i alla fall just nu, inte fungera.
Det är precis som du skriver att kunskapen är otroligt viktig även, eller kanske framförallt, för omgivningen.
Underbart att du lärt känna dig själv så väl .
Allt gott!
❤️
Sitter på tåget hem från intensiva dagar i Stockholm och ser fram emot tysta timmar med bara mitt eget sällskap. Kommer ge mig en lugn introvert helg för att skapa balans. Jag är så glad att fler berättar om sitt behov av lugn och egentid 🧡
Låter underbart! Jag var med mig själv hela dagen igår förutom lunchpasset i Boxen – det var precis vad jag behövde. Avslutade med famij i soffan och film. Perfekt!