Om fotograferingen

blogginlägget innehåller reklam för egen verksamhet

Vi var och fotade hos Håkesgård – en plats som ligger väldigt nära mitt hjärta.

Ska plocka fram mina bilder från den första frostnatten över dahliorna här för ett par år sedan  –  Så vackert.

Den lilla stugan i slänten som klarade sig från den stora branden.

Vet ni – jag har påbörjat tre olika lite djupare inlägg som ligger och bearbetas som utkast just nu. De är viktiga och det känns bra att skriva om hur man känner efter förra veckans kritik över arbetet jag gör.
Men jag känner mig såklart också osäker just nu i vad jag förmedlar – därför kommer det bilder på dahlior och roliga jobb tills jag står trygg i mig själv och kan möta er med vaken blick och det lugn jag oftast känner inför denna plats. Hoppas ni har förståelse för det.

Jag älskar det här. Jag började fota år 2008 och under den senaste tiden har jag verkligen kommit tillbaka till hur mycket bildskapandet betyder för mig. Varför tar jag mig inte mer tid för detta?

Jag har så mycket vackra foton från den här dagen tillsammans med Nütie.

Är så glad över att hon ville bli KLco ansikte utåt.

Undrar när frosten kommer och nyper allt. Passa på att åka och till självplock nu innan kylan kommer så ni kan njuta av blomsterhärlighet lite mer. Snart dras knölarna upp och tulpanlökarna åker ner. Allt har sin tid och det är himla fint tycker jag.

Det var allt jag ville förmedla idag.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer till “Om fotograferingen

  1. Hej Kristin, hade helt missat stormen i tidigare inlägg.
    Din blogg har, och är, en favorit sen många år! Hoppas att du inte tar till dig för mycket av allt som skrevs för vi är många som finner en mycket inspirerande plats här inne, och älskar ditt vackra bildspråk! Det är trots allt din blogg, och så länge du står för innehållet så tycker jag att du ska fortsätta som du gör!
    Dialog i kommentarsfältet är ju alltid trevligt, men det finns ju gränser!

  2. Hej. Så otroligt fina bilder. Och sån miljö!

    Har du fått hård kritik förra veckan kring bloggandet? Det har jag alldeles missat. Men jag läser å andra sidan aldrig kommentarerna på någons blogg, för det är ju bloggaren jag är intresserad och tycker om. Och jag följer bara 2-3 stycken som verkligen ger mig något. Och det gör DU!

    Om det är du som fått hård kritik så blir jag ledsen med dig. Usch. Missunnsamma människor finns det alltid, men att folk uttrycker sig när de slipper bemöta någon face to face är en mkt feg sort. Samma som tutar argt när de kör bil, tänker jag. Brukar säga till barnen när det händer att någon tutar argt att ”den bilisten är inte arg på mig/ någon annan trafikant, den är bitter och arg i övriga livet, men tar ut det på folk som de slipper möta ansikte mot ansikte”. Samma sak lär ju gälla folk som är löjligt otrevlig mot folk som arbetar i kundtjänst etc.

    KRAM

  3. Hej Kristin!
    Jag blir beklämd, ledsen, sorgsen, bestört… Jag gick tillbaka och läste de kommentarer som jag gissar att du syftar på och fick en chock av all negativitet som ventilerades. Jag såg förvisso också de fina kommentarerna. Det är otroligt obehagligt att människor tar sig friheten att uttrycka så mycket hätskhet och negativitet i någons forum på detta sätt. Jag fattar ingenting av kritiken. I mina ögon ser den ut som rätt så illa dold avundsjuka och ren och skär mobbing. Jag är så ledsen att du ska behöva ta emot allt detta.

    Jag har alltid återvänt till din blogg just för att du är en kvinna som lyfter andra kvinnor, som tar strid mot våld mot kvinnor, som generöst delar din plattform med dina vänner. Om en vanlig människa har problem med innehållet i en blogg vandrar den vidare. Detta känns inte normalt. Jag kan förstå att du känner dig tvingad att bemöta kommentarerna. Det skulle jag också ha känt. Jag kan bara beklaga att du ska behöva lägga din tid, energi och kreativitet att göra det. Tänk vad fint det hade varit om du hade fått använda den energin till att göra fler av dina fina, peppande, vackra inlägg istället.

    Många varma kramar till dig! Vi är många fler som gillar det du gör, än tvärtom.

    1. hej, ja, ingen är felfri och verkligen inte jag.
      Det är speciellt att ta emot den här sortens feedback absolut. Hoppas det kommer något gott ut av det och att jag kan göra ett ännu bättre jobb i framtiden.
      Det är dock omöjligt att vara omtyckt av alla och det är såklart inte mitt mål heller. Jag gör så gott jag kan. Varm kram och tack för dig.