Krickelins

Godmorgon –
I natt har jag laddat batteriet till kameran och innan jag nattade mig själv så plockade jag fram all min utrustning och lade detta på rad i soffan. Idag är det nämligen fotografering för kommande släpp och jag ska fota inomhus i vår lokal och så tror jag att vi åker till en åker för ett par bilder utomhus också. Jag har bara bokat modellen halv dag så det gäller att vara effektiv.

Vid tre har jag ett möte där jag ska presentera en idéskiss för en grupp människor. Just nu sitter jag och lägger till anteckningar till min pp. Jag känner mig varken nervös eller osäker. Jag känner mig mer tvivelaktig om jag gör på korrekt vis eller inte. Jag har aldrig tagit på mig ett liknande uppdrag tidigare och inatt drömde jag om att jag berättade för Gert Wingårdh – minns inte hans reaktion men jag tror den var kärleksfull och full av pepp. Vi säger så i alla fall. Tänk om jag hade vaknat efter en dröm där han tittat på mig med avsmak och tyckt att jag tagit mig vatten över huvudet, skakat på huvudet och fnyst åt mig. Det hade inte varit en bra start på den här veckan. Förhoppningsvis blir det hela offentligt på torsdag och jag kan berätta för er vad det handlar om.

Jag har haft en helg blandad med arbete, vila och familj. Jag har inte tränat på 14 dagar för den där mykoplasman kom och tog hela familjen. Jag tror det var det för vi har varit sjuka allihop med liknande symptom. Jag var sängliggande ett par dagar och sedan har det suttit kvar i bröstet ända till nu tyvärr.
Läser:
Ungefär en av tio som smittats får lunginflammation. Andra vanliga symptom på mykoplasma är heshet, feber och torrhosta. Oftast går det över snabbt men ibland kan hostan hålla i sig i veckor.Den som misstänker att den smittats av mykoplasma ska behandla det som en vanlig förkylning. Om man känner sig riktigt dålig, till exempel att det känns jobbigt att andas och gör ont i bröstet och ryggen, ska man kontakta vården genom 1177.

Har ni haft det också?

Från det ena till det andra. Förra veckan var jag på anhörigvecka. Om en närstående är på behandling för en beroendesjukdom så kan det ingå en anhörigvecka. Det finns ett av fåtal behandlingshem i Sverige där den inskrivne patienten får möta sin/sina anhörig/anhöriga ”live”.
Behandlingen sker då tillsammans med andra anhöriga och patienter i behandling under en veckas tid.
Det är väldigt viktigt att anhöriga får kunskap och insikt om beroendesjukdomen och hur den påverkar ens tankar, känslor och beteenden. Jag har gått på mängder av föreläsningar, suttit i gruppcoaching och även individuellt, läst otaliga böcker och lyssnat på poddar Men det var första gången jag var på anhörigvecka. En otrolig upplevelse. Både smärtsamt, skönt, tungt och trösterikt.

Under denna vecka får anhöriga kunskap om beroendesjukdomen och hur ett medberoende kan se ut. Man får även insikt om att man inte är ensam – anhörigveckan är uppskattad och leds av duktiga behandlare. Det känns tryggt.
De säger att man först åker dit för att stötta sin beroendesjuka men förstår sedan att man är där för sin egen skull. I en familj med sjukdomen så blir alla sjuka och medberoende på olika sätt – jag tycker det är viktigt att identifiera ens eget beteende och försöka hjälpa sig själv.

Det som kännetecknar medberoende och beteendemönstret är att det börjar påverka ens liv på ett negativt sätt och det är inte ovanligt att man beskriver det som ”att man lever för någon annan”. Man låter någon annan styra ens mående beroende på vart hen är i sjukdomen just då. Eftersom man regelmässigt åsidosätter sina egna känslor och istället inrättar hela livet efter den som har ett missbruk. Man försöker hjälpa, täcker upp, tar överdrivet ansvar och försöker få sin anhörig att ändra sitt beteende. Man skapar ett otroligt destruktivt kontrollbehov som äter upp allt.
Beteendemönstret utvecklas ofta i hemmet men går sen igen i alla områden i livet, t.ex. på arbetsplatsen och i kompisrelationer. Medberoende leder ofta till psykisk ohälsa som depression, utbrändhet och ångest. Den här veckan har jag verkligen fått insikt i att mitt medberoende har spillt över i alla delar av mitt liv och alla mina relationer.

Beroendesjukdomen är kronisk och dödlig. Lever du sida vid sida med med den så gör du bäst i att få verktyg för att kunna må så bra du kan själv för att inte gå sönder bredvid.
Om ni vill så kan jag berätta mer om detta men naturligtvis inte om min egna familj – utan mer om ämnet och om vad man kan få för hjälp.

Bilderna är från min hotellhiss upp och ner mellan dagarna på behandlingshemmet. Väldigt oinspererande visuellt för ögat men så viktigt och läkande för det inre. Känner mig ödmjukt tacksam över upplevelsen.