Frankrike

Räknar ner dagarna.

Jag räknar ner dagarna till detta. Mysiga stunder i vårt franska kök med ostron och bubbel. Sträckläsa en hel bok. Sova ut. Bada i havet. Vandra i bergen. Paddla kajak. Spela kort med familjen. Laga mängder av mat. Gå på marknader. Fylla på. Landa lite.

I maj var vi på ostronsafari i Bohuslän och banen lärde sig ett grymt sätta att öppna ostron. Jag har faktist öppnat på ett helt annat sätt tidigare som jag lärt mig av en kunnig så jag vet inte om det finns några rätt eller fel här men kul var det. Barnen fick mersmak. Och väldigt mycket kunskap kring den fina råvaran som odlas både vid vår franska och svenska kust. Fast i Sverige odlas och skördas de inte på samma sätt som i Languedoc. I Sverige är de vilda och plockas för hand eller dyks efter . ett otroligt hantverk. Därav priset.
I min lokala franska matbutik kan jag köpa ett tjog färska goda ostron för 10 euro. Stor skillnad.

Innan vi åkte hem så var vi på den stora vintagemarknaden i Pezenas och gjorde en hel del fina fynd. Längtar efter att visa min familj. Killarna kommer nog tycka att denna vattenkanna är kul.

Skåpet jag ställde på bordet kom egentligen med en väldigt vacker glasdörr men jag hade svårigheter att sätta fast det. Jag ska be min man om hjälp eller så kanske man ska skippa det? Så skönt att ha en hylla framför hålet i väggen istället för en gardin som jag hade tidigare. Minns ni hur det såg ut?

En målplan är att få igång våra båda eldstäder så det blir lite varamare och mysigare att vara här under sen höst och tdig vår – kanske man rent av firar nyår här någon gång. Då vill man tända en eld i den öppna spisen såklart.

En sak i taget dock. Min man sitter med ritningar över trädgården och har bokat ett möte med en byggfirma då vi är där nere.

Vi har också bestämt oss för att göra ett stort badrum i ett av vindsrummen. Med badkar, härlig rymd och utsikt över taknockar.

Kanske gör hag en liten förändring här inne – ska leta blommiga kuddar att lägga i fåtöljerna i alla fall. Eller?
Man får testa sig fram helt enkelt.

Vi ska jobba på den här korridoren i alla fall. Sätta upp lite grejer på väggarna och så småningom även måla den ljusbeige i kalkfärg.

Och jag ska vårda mina olivträd. Ge dem näring och lite ny jord.

Längtar efter små promenader runt byn och middagar på kvartskrogen.

Vid de senaste tillfällena jag varit här så har jag målat om i badrummet. Det blev en hederlig budgetrenovering där jag jobbade med vad som fanns och försökte få det passa husets charm.
Så här såg det ut tidigare. 

Jag tog alltså net överskåpet, målade underskåpet, hängde upp en spegel, satte uppe en lampa, bytta knoppar och målade alla fönster gröna likt golvet. Fann också en brun hylla på marknaden som ska upp på väggen och en stege hittade jag i källaren. Små billiga lösningar som gav en annan känsla till badrummet.

Gjorde faktiskt nästan detsamma i vårt badrum i Varberg också – kolla här, ett inlägg från 2020. 

K. LAGERQVIST

Om mitt senaste – så stolt

reklam för egen verksamhet

Nu är jag såklart väldigt stolt och glad.
Eller faktiskt – ska jag vara helt ärlig så är jag helt slut nu när jag börjar närma mig ett par veckors semester. Måste verkligen vila nu innan högsäsong i butiken sätter igång. Aldrig har väl våren rusat i detta tempo tänkte jag högt en dag men min kollega hävdar bestämt att det vara samma visa förra året.
Man kryper in över målkant –  men tog sig i mål, ja det gjorde man. Det finns något tillfredställande med det där ändå. Arr man ger allt och går all in i det man gör. Hahaha, sedan glömmer man alltihop och kommer bara ihåg det roliga såklart. Annars skulle man ju hoppat av entreprenörskapet och börjat leta efter fasta anställningar  för länge sedan antar jag.

I alla fall. Stolt som en tupp över vårt senaste nedslag av vår sommarkollektion. Det är en härlig fransk historia.

Kjolar, shorts, blusar och byxor. Dessa shortsen heter Jolie och är favoriter!

Eller de blå är kanske de jag använder mest i och för sig.

Den här byxan är wow.

Eller vad tycker ni?

Klädd för midsommar?

Kanske fint att bryta av med en randig blus.

Samma blus till shortsen. Ja, det är det som är det finurliga, alla plagg ska gå att kombinera och använda länge. Klassiker som ska plockas fram även nästa år såklart.

Det är så smidigt och bra att kunna fota sig själv så här och redigera alla bilder. Tidseffektivt.

Men vad har jag i väskan?

Jo, jag ska bli bättre på att visa butikens sortiment på blogg och Instagram. Vi har så mycket fint och om ni kommer och besöker oss i Varberg detta år så kanske det är kul att se lite vad vi erbjuder. Inte sant?
Vi kommer ha öppet måndag till lördag vecka 27-32, bra att veta om ni planerar en resa till oss.

Här finner ni våra nyheter från vårt senaste släpp – hoppas ni finner något ni gillar.

Vardag

Killarna byggde en tallrikshylla

Lycka att ha stora barn man kan få hjälp av. Mina killar byggde den här tallrikshyllan till oss i butiken. Tanken var att Theoni och jag skule bygga den under våren och att den skulle vara klar inför högsäsong men vi släcker bara bränder hela tiden och kom liksom aldrig hit. Så jag bad grabbarna.

Så nöjd och stolt! Fantastiskt arbete.

Vårt kök i bitiken är så himla fint just nu och idag har jag varit här och jobbat själv med kameran inför släppet denna söndag – en fröjd faktiskt. Får nypa mig i armen över att få jobba i en så vacker miljö.

Vill ni göra en egen tallrikshylla så skrev jag ett inlägg med instruktioner här. Kolla – en följare har redan snickrat ihop den här.

Vardag

En försommartext den 5e juni 2024.

En försommartext den 5e juni 2024.
Grannens vackra rhodedendron har blommat över och regnet piskar bestämt sönder både vresros och vallmo denna morgon. Blomblad flyter längs trottoarkanten och jag kollar appen. Stackars studenter. Surdegsbröd med leverpastej på. Sedan viker jag alla kläder som ligger utspridda över golvet. Hävdar bestämt att de elaka är dem som är förlorarna i längden och att de kommer ha ett miserabelt liv. Det är de empatiska som är vinnarna och bara man tar sig igenom dessa år så ljusnar det sen. Det är en klen tröst men det är bara några dagar kvar till sommarlov och mammahjärtat värker sönder i bröstet. Jag längtar bort. Ska vi bara dra ihop? Bort från måsten, hund som ska kissas i spöregn, dumma människor, plantor som bör grävas ner och det stora gula huset som kollapsar under försommarkaoset. Jag räknar dagarna. Ett, två, tre…

Jag måste skicka bilder. Till höger och vänster och så bockar jag av. Det är föreläsningar och uppdrag i höst, avtal till januari och arbeten som ska in i juni. Någon återkommer  med att de vill ha en liggande bild också och en kompletterande text … Små saker som låter självklara blir en uppförsbacke när man redan springer terräng. ”Herregud – googla för i helvete en bild på mig – det finns tusentals och jag är ändå jätteointressant så det finns inget mer att berätta” vill jag skriva i versaler men gör det såklart inte för jag är ingen psykopat som vill skrämma bort människor. Jag sätter upp det på min lista och sedan bockar jag av. En i taget.  Skriver ”ha en bra dag” och ”hoppas du mår bra” för jag är en trevlig, vanlig och bra människa. Kissar hund. Sjutsar förälder till sjukhus. Brer en macka till ett barn. Pussar i nacken. Vattnar mårbackorna. Letar efter rena trosor i tvättstugan. Hämtar tre studentpresenter. Och sprayar luggen.

Tänker på mitt franska kök. På att öppna ostron med min artonåring och på att inreda ett franskt vindsrum. Allt blir bra. Det är bara några dagar kvar till sommarlov.

Kvinnokroppen

Igår hände det som absolut inte får hända.

Igår hände det som absolut inte får hända. Jag tog slut.
Det var inte bara jag som var överrumplad av detta olägliga tillstånd.  Även kollegor och familj tittade på mig med frågande blick och undrade hur det var fatt. När jag hade gått och satt mig i soffan flera gånger under dagens fotografering och tomglott rakt ut i luften så gick min närmsta kollega och rotade i lådorna efter vätskeersättning. Jag själv orkade knappt hålla upp kameran och undrade i mitt stilla sinne hur i helvete detta kunde ske just nu när schemat är späckat alla dagar fram till avresa mot Frankrike. Jag ville bara lägga mig på golvet och sova.
– Är jag utbränd tro…?

Jag tittade storögt på min kollega som hävdade bestämt att det skulle vara en omöjlighet och att jag nog bara hade åkt på något.
Sedan skiftade något i hennes blick och hon sa ”men gud, tänk om du är det.. utbränd alltså…”
Det var så konstigt för jag hade inte känt några varningsklockor alls den senaste tiden.  Tvärtom – jag har haft mycket energi och känt mig stark.
Jag masade mig hem efter utfört arbete och drog fram datorn för pass två. Jag hade nämligen en deadline som behövde tas om hand. Det är konstigt det där men som egen företagare så gör man det ändå. Även fast det typ inte går. När min man kom hem så sa jag att jag inte orkade lyfta mina armar, bad honom ta datorn för att fortsätta  dokumentet och så somnade jag i fosterställning på soffan. Det var verkligen det sjukaste.
Vaknade med malande oro denna morgon.
Hade jag pressat mig själv för hårt? Hur mår jag nu?

Efter kaffe och dusch beslutade jag mig för att genomföra tisdagen som planerat och efter samtal med andra så kom jag på vad som var fel.

Det var väldigt många som pressade sig för hårt under både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Att utföra en en fysisk prestation under sådan värme tar mer på kroppen än vad många kanske räknar med. Jag utförde en Metcon på Crossfit på söndagen vid tre och det var väl runt 27 grader då kan jag tro. Jag tog ut mig helt. Jag hade dessutom inte fyllt på med tillräcklig energi och vätska inför detta och valde sedan att fortsätta dagen i högt tempo även fast kroppen sa att den behövde vila. Det var dumt. På måndagen klarade jag knappt av att bära min egen kropp.
Man ska ha stor respekt för kroppens förmåga och över hur hårt man pressar sig själv. Idag är jag nästan okej igen men har bokat av träning och fyllt på med massa god mat och vätskeersättning. Jag ska lägga mig i god tid och bett om avlastning och hjälp med mina arbetsuppgifter.

Jag var inte utbränd. Jag tog korkade beslut och kroppen pallade inte men kunde ganska snabbt återhämta sig. Phu!

Tur. Jag är bra på återhämtning och att checka av kroppen så detta kom som en överraskning – men samtidigt en väckarklocka. Intag och uttag. Vila för att kunna maxa. Fylla på med energi för att kunna förbruka energi. Och så vidare och så vidare.

Tänkte att jag skriver ner det. Ifall någon av er också maxar just nu och har slarvat med att ge kroppen vad den behöver för att palla.
Vi har bara en kropp. ta hand om den.

Kram