En försommartext den 5e juni 2024.
Grannens vackra rhodedendron har blommat över och regnet piskar bestämt sönder både vresros och vallmo denna morgon. Blomblad flyter längs trottoarkanten och jag kollar appen. Stackars studenter. Surdegsbröd med leverpastej på. Sedan viker jag alla kläder som ligger utspridda över golvet. Hävdar bestämt att de elaka är dem som är förlorarna i längden och att de kommer ha ett miserabelt liv. Det är de empatiska som är vinnarna och bara man tar sig igenom dessa år så ljusnar det sen. Det är en klen tröst men det är bara några dagar kvar till sommarlov och mammahjärtat värker sönder i bröstet. Jag längtar bort. Ska vi bara dra ihop? Bort från måsten, hund som ska kissas i spöregn, dumma människor, plantor som bör grävas ner och det stora gula huset som kollapsar under försommarkaoset. Jag räknar dagarna. Ett, två, tre…
Jag måste skicka bilder. Till höger och vänster och så bockar jag av. Det är föreläsningar och uppdrag i höst, avtal till januari och arbeten som ska in i juni. Någon återkommer med att de vill ha en liggande bild också och en kompletterande text … Små saker som låter självklara blir en uppförsbacke när man redan springer terräng. ”Herregud – googla för i helvete en bild på mig – det finns tusentals och jag är ändå jätteointressant så det finns inget mer att berätta” vill jag skriva i versaler men gör det såklart inte för jag är ingen psykopat som vill skrämma bort människor. Jag sätter upp det på min lista och sedan bockar jag av. En i taget. Skriver ”ha en bra dag” och ”hoppas du mår bra” för jag är en trevlig, vanlig och bra människa. Kissar hund. Sjutsar förälder till sjukhus. Brer en macka till ett barn. Pussar i nacken. Vattnar mårbackorna. Letar efter rena trosor i tvättstugan. Hämtar tre studentpresenter. Och sprayar luggen.
Tänker på mitt franska kök. På att öppna ostron med min artonåring och på att inreda ett franskt vindsrum. Allt blir bra. Det är bara några dagar kvar till sommarlov.
Igår hände det som absolut inte får hända. Jag tog slut.
Det var inte bara jag som var överrumplad av detta olägliga tillstånd. Även kollegor och familj tittade på mig med frågande blick och undrade hur det var fatt. När jag hade gått och satt mig i soffan flera gånger under dagens fotografering och tomglott rakt ut i luften så gick min närmsta kollega och rotade i lådorna efter vätskeersättning. Jag själv orkade knappt hålla upp kameran och undrade i mitt stilla sinne hur i helvete detta kunde ske just nu när schemat är späckat alla dagar fram till avresa mot Frankrike. Jag ville bara lägga mig på golvet och sova.
– Är jag utbränd tro…?
Jag tittade storögt på min kollega som hävdade bestämt att det skulle vara en omöjlighet och att jag nog bara hade åkt på något.
Sedan skiftade något i hennes blick och hon sa ”men gud, tänk om du är det.. utbränd alltså…”
Det var så konstigt för jag hade inte känt några varningsklockor alls den senaste tiden. Tvärtom – jag har haft mycket energi och känt mig stark.
Jag masade mig hem efter utfört arbete och drog fram datorn för pass två. Jag hade nämligen en deadline som behövde tas om hand. Det är konstigt det där men som egen företagare så gör man det ändå. Även fast det typ inte går. När min man kom hem så sa jag att jag inte orkade lyfta mina armar, bad honom ta datorn för att fortsätta dokumentet och så somnade jag i fosterställning på soffan. Det var verkligen det sjukaste.
Vaknade med malande oro denna morgon.
Hade jag pressat mig själv för hårt? Hur mår jag nu?
Efter kaffe och dusch beslutade jag mig för att genomföra tisdagen som planerat och efter samtal med andra så kom jag på vad som var fel.
Det var väldigt många som pressade sig för hårt under både Göteborgsvarvet och Stockholm Marathon. Att utföra en en fysisk prestation under sådan värme tar mer på kroppen än vad många kanske räknar med. Jag utförde en Metcon på Crossfit på söndagen vid tre och det var väl runt 27 grader då kan jag tro. Jag tog ut mig helt. Jag hade dessutom inte fyllt på med tillräcklig energi och vätska inför detta och valde sedan att fortsätta dagen i högt tempo även fast kroppen sa att den behövde vila. Det var dumt. På måndagen klarade jag knappt av att bära min egen kropp.
Man ska ha stor respekt för kroppens förmåga och över hur hårt man pressar sig själv. Idag är jag nästan okej igen men har bokat av träning och fyllt på med massa god mat och vätskeersättning. Jag ska lägga mig i god tid och bett om avlastning och hjälp med mina arbetsuppgifter.
Jag var inte utbränd. Jag tog korkade beslut och kroppen pallade inte men kunde ganska snabbt återhämta sig. Phu!
Tur. Jag är bra på återhämtning och att checka av kroppen så detta kom som en överraskning – men samtidigt en väckarklocka. Intag och uttag. Vila för att kunna maxa. Fylla på med energi för att kunna förbruka energi. Och så vidare och så vidare.
Tänkte att jag skriver ner det. Ifall någon av er också maxar just nu och har slarvat med att ge kroppen vad den behöver för att palla.
Vi har bara en kropp. ta hand om den.
Drömmer du om att flytta till en gård på landet?
Häng med här nu för en mängd inspiration och kunskap.
För ett par veckor sedan var Hanna Wendelbo och jag inbjudna av Landshypotek Bank till att ha vår TRÄDGÅRDLIVE på Wapnö Slott. Det blev en alldeles underbar eftermiddag med mingel, samtal, kunskap och inspiration. Det bjöds på goda hamburgare och lokalen var smyckad från topp till tå med vackra blommor, goodiebags och godsaker.
På varje plats hade det dukats upp med en god grön nässelshot, tomater planterade i mjölkkartong, tapetkruka för gästerna att plantera solrosfrö i och ett varmt välkomnande. Älskar detta – när man tänker på helheten och gästupplevelsen då man bjuder in. Det lilla extra!
Som att Hanna fixat olika buketter på alla bord så när gästerna ätit upp sin hamburgare fick de varsin blomma då de gick in i lokalen och sedan fick de leta upp bordet med just den blomman på. Tips för dig som planerar fest i sommar kanske.
Detta blev oerhört lyckat! Hanna och jag pratade om våra trädgårdar, om växter och delade våra tankar kring trädgårdslivet och därefter välkomnades gårdsekonomen Karin Westman upp på scen.
Anledningarna till att bo på gård är många. Oavsett varför man vill bo på gård så var detta samtal otroligt inspirerande.
Ur mitt egna perspektiv skulle jag gärna vilja flytta ut på landet och bo på gård för att komma närmre naturen och kunna ha alla mina verksamheter i hemmet. Kanske kan jag ha en ekonomibyggnad i anslutning till boendehuset där jag har min butik. Eller så kanske det finns en stor lada jag kan använda som både fotostudio och hyra ut till bröllop.
Kanske ett B&B? Eller skapa blomsterbäddar för självplock och bjuda alla gäster på en kopp kaffe med kaka?
Har sett en hel del på Yellowstone det sista och jag ska inte ljuga… Jag vill också ha hästar, kattungar och några höns…
Snickarbrallor, cowboyhatt och alltid nära til en hammock att lägga mig och vila i.
Drömmarna kan se olika ut. Kanske är det så att man tar över en gård då man flyttat hem för att ta över föräldragården. Oavsett behov eller drömmar så har Landshypotek Bank en stor erfarenhet. Sedan 1836 har de med kunskap, goda villkor och engagemang hjälpt människor, verksamheter och landsbygder att växa. De har specialiserat sig på lån till lantbruk och skog och numera erbjuder de också trygghet och enkelhet vid bolån till hus och för sparande. Fick väldigt stort förtroende för denna bank efter flera möten på dem.
Karin är uppvuxen på Östgötaslätten och bor idag på en gård där hon och familjen bland annat hyr ut boxplatser, bostäder och uppställningsplatser. Hon berättade att de ser olika affärsidéer bland trädgårdsintresserade gårdsägare. Med gården kommer ofta större grönytor, skog och ekonomibyggnader. I kombination med sann entreprenörsanda är det många gårdsägare som hittar nya intäktskällor för sina gårdar, även om gården är i den mindre skalan.
– Men är det skillnad på att köpa en gård och att köpa en villa? frågade jag.
-En gård, med eller utan skog, taxeras alltid som en lantbruksfastighet, vilket gör dig som gårdsägare till en näringsidkare. Fastigheten drivs då i formen enskild firma. Banken har svar på alla frågor och en mängd kunskap du får ta del av.
Ju mer banken vet om gården, desto snabbare och bättre beslut kan banken fatta bär du behöver ekonomiskt stöd. Så ett tips är att samla ihop bokslut, budget, skogsbruksplan. Startar du ny verksamhet på gården, så hjälper en bra affärsplan till att förstå dig och din gård bättre då du kommer till banken.
Som gårdsägare blir du medlem och får del av bankens vinst, får bättre ränta på sparkonto och skogskonton och har tillgång till ett helt team av experter genom våra kundansvariga. Räntan för lånet sätts individuellt utifrån dina och gårdens förutsättningar.
När du står inför valet att välja bank för att finansiera din gård finns det flera saker att jämföra, och erbjudandena kan skilja sig åt. Inte minst när det kommer till kunskap och förståelse för marknaden, gårdens värde och potential. Det finns fler saker, utöver räntan, att jämföra i valet av bank för gården.
Nu ska jag bara övertala min familj om att det är gård vi bör bo på. Har redan börjat kika på Hemnet efter gårdar i Halland och etablerat en god relation med banken.
Är ni också sugna?
Kan ni inte berätta er gårdsdröm – hur skulle livet kunna se ut om ni bodde på en gård?
Den första juni och jag försöker samla ihop mig efter en intensiv maj månad. Än en gång står jag och stirrar ut i min stora trädgård och inser att jag inte hinner med den och letar i kalendern efter luckor eller grejer jag kan boka av.
Det får bli vad det blir. Jag har beslutat mig för att ta in hjälp med trädgården och plantera fler perenner. Det blir bra.
Den intensivaste arbetsperioden på året infaller alltid samtidigt som det är mycket trädgårdsarbete och en känsla av otillräcklighet sprider sig i varendaste vrå av mig. Vill gärna få kontroll. Helst igår.
Det bästa med att ha egen trädgård är att man kan plocka in fantastiska buketter varje dag.
En ljuvlig tid nu. Man måste passa på att njuta och inte springa den förbi.
Ikväll blir det popcorn och film i soffan så håller jag tummarna för lite trädgårdsarbete imorgon. Hoppas ni har en fin helg.
hej på er!
Det är sent. Efter nio och jag sitter i växthuset där jag tar skydd från ett stilla sommarregn som faller över trädgården. Bra. För jag har grävt ner jättemånga plantor nu på kvällskvisten efter jag serverat spagetti med köttfärssås till alla barns lycka. Jag borde fota mig själv i vår senaste kollektion. Visa upp.
Men nu är det mörkt, nattlampor tänds och jag är trött. Jag är dessutom sjukt ful i min lugg. Antingen klipper jag av den kort igen eller så får den växa ut. Hemsk tid. Där i landet i mellan ~ när det aldrig blir bra. Ska verkligen komma ihåg denna gång :
”klipp aldrig lugg! Du är inte Dakota Johnson.”
Men jag tog i alla fall en mobilbild på mina shorts tidigare idag. Fina ju!
Jag tillbringar mycket tid med min far på sjukhus just nu. Idag stod vi en evighet och väntade besked kring ett läkemedel och jag hann spana in apotekets sortiment av tabletter till hundar som skyddar mot fästingar. Och så tryckte jag i mig en protein power bar med chokladsmak till lunch. Franska apotek har roligare utbud, helt klart.
Ofta tänker jag på det här. Och undrar hur det är för min familj som går igenom så många olika personlighetstyper i en och samma mamma och fru. Hoppas de känner att den nya är bättre än den föregående…
Jag skyltar om i butiken och skärmdumpar hejvilt. Elsa har alltid koll på vad som är snyggt.
Egentligen. Finns det någon extra stolthet i att gå igenom smärta utan att andra vet? Detta tänker jag också på ibland.
De tyngsta utmaningarna jag haft i livet vet ni som läser här ingenting om. Så egentligen kan man väl vara stolt över att man fortsätter leva sitt liv så gott det går och försöker vara så positiv man bara kan även fast man har det tungt i livet privat. Men det finns ingen ära i att svälja och strutsa det jobbiga ~ eller? Jag tror på kommunikation och på samtalets läkande kraft. Men det måste såklart vara rätt forum för att kunna föra den sortens dialoger.
Alla kämpar med sitt.
Nu slutade det regna och mörkret har lagt sig över trädgården. Dags att gå in och plocka fram tandborsten.
