
Ibland känner jag mig dålig för att jag påbörjar men inte avslutar. Eller snarare inte håller i…
På jobbet. Jag gör upp en plan kring hur jag ska jobba med Tik-Tok och börjar. Men faller rätt snabbt ur planen på grund av att det är tråkigt, svårt och så är jag inte så bra på det. Mitt motto är oftast ”gör det roligaste först” så därför har jag ganska svårt för de tråkiga bitarna. Det är dock en fördel med mitt motto för jag får väldigt mycket gjort eftersom jag tycker det är mycket som är kul med mitt arbete.
Men det tråkiga då? När det kommer till jobbet så är det oftast kvittoredovisning, exceldokument, lära mig nya tekniska grejer, långa dokument och siffergrejer som jag skjuter framför mig. Turligt nog har jag anställt folk som löser allt ovan för mig. Utom att jag ska lära mig nya tekniska grejer då vill säga…
Jag var med i en podd där vi pratade om just om uthållighet och tålamod. När det kommer till kreativa företagare så ser jag ofta, framförallt kvinnor, som har så många idéer och tankar med vad de ska göra men ofta eller aldrig fullföljer dem. Planerna och drömmarna finns där men det exekutiva saknas. Min poddpartner sa att det kan nog handla om mod. Att gör man klart något och visar upp det så blir man bedömd och just den delen kan vara jobbig. Så då slutför man istället inte. Intressant reflektion.
Jag har svårt att relatera till detta men det är nog för att jag blir bedömd konstant i mitt arbete och är van vid det. Ju mer man gör saker man är rädd för desto lättare blir det ju faktiskt. Tala på scen var för mig helt uteslutet för några år sedan men jag behövde behärska det för att utvecklas i mitt jobb och det var verkligen några tillfällen då jag både ville spy och svimma men jag tog mig igenom. Nu är det inte så farligt längre. Att tala inför en kamera var jobbigt i början också men jag testade massa olika sätt att jobba med rörligt på sociala medier ändå. Vad funkar? Vad funkar inte?
Tänker att folk glömmer så fort ändå. Om jag är pinsam och dålig vill säga. Imorgon är något nytt de dömer ut i sina digitala flöden så skit i ”jante”. Viktigaste är väl att jag utvecklas och komma vidare i mitt arbete.
Nu kanske detta blogginlägg låter motsägelsefullt – ha tålamod med mig, för jag har många bottnar. Men de röda trådarna flyter väl in i vart annat tror jag.
Det jag egentligen ska skriva om idag är inga ”måste -grejer” och sådant jag behöver för att utvecklas inom mitt arbete – Jag behöver verkligen inte göra detta.
Men det är ändå saker jag påbörjat med en önskan om att fortsätta och då känner jag mig dålig som inte fortsätter.
Mitt sunda förnuft säger ju dock att det finns 24 timmar på dygnet och 365 dagar på året och man kan inte ha hur många intressen som helst. Man måste ju ligga i badkaret och kolla Netflix också. Men jag inredde ju en keramikverkstad, köpte utrustning för att dyka efter tång under säsong och i förrådet i viken står min fina surfbräda och väntar på mig tålmodigt. Vad hände?

Att utforska havets skog var en spännande resa och jag lärde mig så otroligt mycket om tång. Ett klimatsmart superfood som växer längs kusten i Sverige. Vi dök och skördade, lagade mat på tången och använde den både i badkaret och i trädgården som gödsel.

Så spännande och gott. Att lära sig om de olika sorterna, vilka som smakade bäst och vad man kunde använda dem till gav mig verkligen massor.

Men så konstigt. Inte en enda gång tog jag på mig simfötterna och cyklopet för att dyka efter tång under 2023. Kanske blev det för krångligt att dra på sig våtdräkten och dyka ner i niogradigt vatten så fort vinden la sig på vårkanten. Trappsteget blev för högt hur härligt det än var när man väl vara nere under ytan och upplevde allt det vackra.

Ett år fick jag för mig att jag skulle börja dreja. Så mysigt med en egen verkstad i trädgården ju!

En stor investering i drejskiva och ugn gjordes. Jag drog på mig förklädet och satte mig här vid fönstret. Timmarna flög verkligen iväg och det var jättekul. Väldigt svårt dock – jag lyckades inte skapa några fina grejer jag var nöjd med.

Jag började ringla och kavla istället. Det gick fort och var enkelt.

Resultatet blev ju så bra också! Men sedan skulle de torka, skröjbrännas, laseras och sedan brännas igen…
Det tog en evighet och där någonstans vid skröjbränningen dog alltid mitt tålamod. Men resan dit var ju ljuvlig i och för sig. Det är ju inte alltid resultatet som är belöningen. Jag tror jag kavlade en gång under hela 2023… eller var det sommaren 22 kanske?

För några år sedan investerade jag i en oerhört fin longboardbräda. Den skulle jag använda i viken här i min hemstad då det var vågor. Att vågsurfa kan vara en ev de mest härligaste grejerna man kan göra. Att vara fysiskt aktiv i havet och uppleva naturens fantastiska kraft med vågor och vind gör att man är totalt närvarande i stunden och det är omöjligt att tänka på något annat än just det du gör.

Jag tog mina första stapplande paddeltag då vi var på Sri Lanka 2016 och har surfat både där och hemma i Varberg sedan dess. Åkte även på en surfresa till Portugal faktiskt.

Jag tog mig ut en gång 2023. Helt stört ju. Älskar detta men ändå prioriterade jag det inte mer. Men brädan står ju kvar.

Så vart vill jag komma här med mitt resonemang då?
Jo, att både vara lite klok, strategisk och snäll mot mig själv.
-Jobbgrejerna man behöver utföra för att ta sig framåt och nå resultat får man helt enkelt bara göra – upp med hakan och tre djupa andetag. Det är ju inte hjärnkirurgi man håller på med och det får bli fel. Eller så får man betala någon annan att utföra det man inte pallar med eller tycker är tråkigt.
-De privata roliga grejerna får vara flyktiga, komma och gå i livet. Jag vill inte känna att jag är dålig för att jag inte har kontinuitet och uthållighet här. Jag vägrar.
Att vara en utforskande människa som testar olika saker ger ju jättemycket kunskap i olika ämnen och väldigt mycket energi. Jag vägrar klanka ner på mig själv utan vill istället hylla mig själv för att jag är en nyfiken människa som vill testa nya grejer. Både drejskiva och surfbräda är kvar tills jag är redo igen. Så det så.
Podden jag var med i heter Krativitet med Vogel & Rahm. Om ni är nyfikna så beskrivs avsnittet:
Vi pratar om kraften i att vara en multipassionerad kreatör som kan slutföra, om varför kreativiteten blomstrar i Varberg och om fenomenet att säga till varandra hur vi bör vara i sociala medier. Varför blir oftare kvinnor ifrågasatta när vi tar plats? Hur kan vi vara sårbara i sociala medier, men ändå ha sunda gränser? Vi imponeras av Kristins förmåga att ha en röd tråd i den kreativa värld hon har byggt upp, och tackar för ett samtal med massor av humor och äkthet. Lyssna här.







































