Frankrike, Vardag

Sårbar på nätet

Jag sitter på min terass i morgonsolen och har precis försiktigt ätit upp min smoothiebowl. Har legat till sängs ett dygn efter att lillebror insjuknade i magsjuka på påskdagen. Igår fick jag något liknande och jag antar att denna påskpresent kommer vandra runt bland oss fram tills det är lagom att åka hem. Suck.
Nej, nu ska vi inte vara deppiga för det. Allt är verkligen jättebra och några baciller i magen sveper förbi ganska fort. Eller?
Min franska granne har rökpaus i morgonrock på sin terass och pratar livligt i telefon. Hon överröstar nästan de skönsjungande fåglarna i cypressen. Jag vill ha en kaffe?
Vågar jag brygga mig en kopp efter det här dygnet?

Dagen kommer vara fantastisk. De väntas över tjugo grader med strålande sol och jag vill gå långt bland vinfälten. Eller så långt jag orkar. Helst vill jag springa men vi kanske inte ska utmana ödet med både kaffe och löptur…

Jag har tänkt på det där med att vara öppen och sårbar på nätet samtidigt som man driver sin agenda och varumärke. När man kapitaliserar på sina följare – för det är ju det man faktiskt gör även om man inte säljer reklam i sin kanal så kanske man säljer sina egna produkter eller tjänster. Alla som är aktiva på nätet har en agenda om att visa upp sig, få bekräftelse eller bygga varumärke. Annars kan man ju skriva i sin egen dator och spara i mappar för ingen att se, inte sant? Man vill dela. Förhoppningvis inte bara sälja. Man vill dela inspiration, kunskap, perspektiv och annat som får både en själv och andra att utvecklas. Det är en fantastisk plats av relationer, perspektiv och reflektioner.
Jag har varit bloggare i sexton år nu och vet mycket väl att trauma, tårar och sjukdom säljer – det lockar följare som bin runt en sockerbit. Det har jag själv fått erfara många gånger då jag delat med mig av mina erfarenheter kring våld i nära relationer, NPF, missbruk och andra stigmatiserande ämnen. Jag har delat detta då jag vet att jag har en stor plattform och en möjlighet att påverka många människor, bredda kunskap kring dessa ämnen och ge perspektiv. Ångrar inget jag delat online men allt kommer med ett pris. Lika mycket sympatier, igenkänning, tacksamhet och förståelse som kommer min väg – lika delar dömande, egentolkningar, åsikter och eventuell skadeglädje korsar den. Det i sin tur blir ju väldigt sårbart du du kommunicerar med flera tusen människor.

Jag är mer och mer försiktig med vad jag delar. Dels för att jag inte orkar – det tar oerhört mycket energi att dela det jobbiga man går igenom och sedan se det landa i knät på främlingar. Alla åsikter och oombedda råd kan vara dränerande. Likaväl som det kan vara fint när någon kommer fram till en och berättar att de gått igenom något liknande och att min historia hjälpt dem gå vidare. Det är dubbelt det där. Man vet inte vad man får tillbaka och man har ingen kontroll då man tryckt på publicera.
Dessutom vill jag varken vara ansiktet utåt för ”offer för våld mot kvinnor”, NPF- mamma” eller ”medberoende”.
Jag vill skapa vackert runt mig och inspirera till ett härligt liv med god mat, spännande upplevelser och tilltalande miljöer. Och så vill jag skapa fantastiska linnekläder till människor med mitt K. LAGERQVIST. Så känns det just nu i alla fall. Det betyder ju inte att allt är helt ljuvligt bakom skärmen hela tiden såklart. Jag har mina problem precis som ni har era.

Underbaraclara skrev ett inlägg om detta häromdagen.

”Det enklaste man kan göra för att bli älskad som influencer det är att dela med sig av sitt elände. Folk älskar elände! Är det inte stökiga diskbänkar så är det kärlekssorg, utmattning, depression eller ätstörningar. Tvärtom vad folk tror – att sociala medier kräver att man är perfekt och tillrättalagd – så älskar faktiskt läsarna det andra mer.
Det är så skevt när influencers ska hetsas att visa upp sitt mest sårbara – bara för att hjälpa andra att må bättre kring sitt mest sårbara. Detta delande av sitt innersta kan nämligen bli väldigt destruktivt.” Läs hela inlägget här. 

Vad tycker ni?
Jag förstår att det är viktigt att vi som jobbar med digitala kanaler visar upp fler sidor än bara det positiva och var och en får sätta sin egen gräns i hur generös man ska vara.
Idag delade jag på Instagram att jag ibland känner mig korkad för att jag hoppade av skolan efter nian – att jag känner skam över det i vissa situationer och att jag alltid tycker det är jobbigt när läxor ska göras hemma hos oss. Men att jag får påminna mig själv om att jag skickar med barnen andra värden i livet som också är viktiga.
Oj, oj, oj, så mycket reaktioner i dm. Ja, sårbarhet väcker sannerligen engagemang och man får ju göra vad man vill med det som kreatör.

Dagarna fortsätter här nere med lugna morgnar och små utflykter. Mellankillen har byggt en trappa och röjt i trädgården. Min man har pratat med elektriker och fixat belysning ute. Min lille har investerat i en ny doft till sin parfymgarderob. Jag har bränt mig i solen på höger axel och hälsat på en get.

resor

Vandra i Norge – Gaustablikk

Jag älskar att vandra. Hemma i  Halland, i Frankrikes berg , i de svenska fjällen eller i vårt grannland Norge. En sommar tog vi oss till Gaustablikk.
Det var min man och jag som packade in oss i bilen tillsammans med en madrass och triangakök. Så mysigt!

Gaustatoppen sträcker sig 1 883 meter över havet och är därmed Telemarks högsta berg.
Vandringen till toppen är 4,3 kilometer lång och tar ungefär 2,5 timme i vardera riktning från parkeringen i Stavsro. Vid klart väder kan du se upp till en sjättedel av Norges fastland härifrån. Med Gaustabanen tar du dig till toppen på bara 15 minuter från Stavsro och den lättaste vandringen till Gaustatoppen börjar vid parkeringen i Stavsro. Om du går i lagom takt  så tar alltså  turen ungefär två och en halv timme upp och runt två timmar ner. Det är ganska stenigt mot slutet så här bör man ha ordentliga vandringskängor.

Vi valde att vandra upp på andra sidan berget – både för att vi förstod att det var en vackrare upplevelse, en större utmaning och för att där vandrar inte lika mycket turister. Vi tog bilen genom dimmiga små bergsstigar, bland kossor med stora bjällror om nacken och granskog.

Vi hamnade uppe i bergen bland fjällbäckar, getter, små hyttor och fantastisk natur. Platsen heter Selstali Seter och ligger uppe vid Trollsjön.
I en hytte serverades römmegröt och vi beställde den med en lokal öl, saft och tunt bröd. Väldigt speciellt men älskar att smaka på de specialiteter som serveras på de platser man besöker.
Rømmegrøt är en norsk specialitet. Det är en vetemjölsgröt, som kokas med rømme (norsk gräddfil) tills fettet frånskiljs som smält smör, som simmar ovanpå. Gröten kan ätas med kanel, sylt av röda vinbär och socker. Vi tog socker och kanel på vår.

Men annars hade vi ju med oss eget kök och lagade både pannkakor, grytor och kokade kaffe.

Det är så gott att fixa middag utomhus ju!

Man kan se sig om och kika efter vad naturen bjuder på också. Denna gång var det blåbär.

Vi sov två nätter i bagaget på bilen. Vi bara fällde baksätet och bäddade med madrass och våra vanliga sänglakan. Mysigt!

Vid niotiden plockade vi bort efter frukost, drog på vandringskängor och begav oss. Det blev gröt med nyplockade blåbär och banan denna morgon.

Vi kom alltså från Gausdalen. En biltur på 900 höjdmeter där vi slog läger och sedan vandrade vi 1000 höjdmeter upp mot toppen. Det tog oss tio timmar och jag var otroligt mör i rumpan efter den tuffa terrängen den sista biten upp mot toppen. Jag tänker ofta att det gäller att anstränga sig lite extra och göra bra research för att uppleva extraordinära saker och platser i livet – så man inte hamnar i strömmar av turister som faktiskt drar ner betyget på upplevelsen. Det tycker i alla fall jag – får panik av stora turistmassor.
Vi mötte bara två par på hela vår vandring men när vi började nå toppen så slogs vår vandringsled ihop med den som kom från öster – oj oj oj, det var ett lämmeltåg av människor så på toppen  var det rätt smockat med folk faktiskt. Så kan det vara – men vandringen upp var helt otrolig så det gjorde inget. Vi hade med oss makrill i tomatsås, kokta ägg, en sallad på råris, kaffe på termos, kexchoklad och vattenflaskor som vi fyllde i fjällbäckarna.

På toppen fanns ett fik där de serverades våfflor och kaffe så vi stannande och njöt av utsikten samt fyllde våra magar innan vi började den långa vandringen ner igen.

Jag tog två kallbad i fjällsjön, åt chips och drack en öl för att fira att jag klarade den ganska utmanande vandringen. Rekommenderar att inte ta med hund eller barn och vara i god fysik om ni vill ta er an detta äventyr – en otrolig upplevelse. Om du följer mig på Instagram så kan ni kika i höjdpunkter – där finns en höjdpunkt som heter ”vandra i Norge” och där finns filmer, rutt och kartor.

Just nu befinner jag mig i Frankrike och min man försöker övertala oss andra att klättra Via ferrata här i närheten.
Via ferrata är en klättrings-/vandringsled i brant terräng vars framkomlighet och säkerhet förbättrats genom att en vajer bultats fast i berget. Man behöver klätterutrustning för att ta sig fram på den här och tydligen är den väldigt utmanande. Det är okej för mig men jag pallar inte att vara orolig för mina ungar – så jobbigt om något skulle gå fel och de faller. Fy satan. Kommer aldrig uppmuntra dem till bungy jump, fallskärmshopp eller skidåkning på farliga platser. Vill inte vara hönsmamma men blir så jäkla nojig ändå. Vill naturligvis att de ska uppleva häftiga saker i livet. Vi får väl se hur det blir. Återkommer såklart med en rapport om vi tar oss an utmaningen.

Frankrike

Ett litet hej från södra Frankrike

Vi firar påsken i vår lilla franska by. Första dagen här låg jag nästan hela dagen i sängen med en bok eller så sov jag. Så trött!
Men det är väl så när semestern lägger sig över axlarna och man har noll prestation på agendan. Ingen renovering och ingen deadline. Visst är det jobb med i resväskan men jag tänker inte ta tag i det än. Skönt att få sänka axlarna lite.

Vårt wi-fi är nere. De har klippt ner alla ledningar som hängt mellan husen och grävt ner dem. Något har definitivt gått fel med vårt fiber så nu snurrar vi runt i vårt franska hem med minimal skärmtid. Brädspel, böcker, matlagning och promenader fyller dagarna.

Välbehövligt och frustrerande på samma gång. Jag vill ligga och glo på serier eller dokumentärer. Det mest avslappnande som finns. Just nu sitter jag i mitt kök och knappar på tangenterna medan min familj är iväg och spanar efter belysning till terassen. Solen skiner in genom fönstret, min hund sover vid mina fötter och grannarnas franska sorl hörs genom den öppna köksdörren.

Idag åkte vi till matmarknaden i grannbyn för att köpa middagens råvaror, äta några ostron på det lilla torget och köpa ett stort fång blommor. Jag föll för dyra liljor och kom hem med ett stort fång att sätta i vas. Nu har jag burit runt dem överallt men det är helt enkelt inte fint med snittblommor här. Blev bara fel.  Så jag gick ut och klippte av en stor blommande gren i trädgården istället. Det vilda är oftast det vackraste. Inte sant?

Boris är med. Det är första gången för honom i huset och han har gjort sig hemmastadd. Det är mysigt att ha honom här.

Om nätterna lägger han sig på bäddtäcket som ligger på golvet vid fotänden.

Jag har längtat efter att hänga med barnen utan yttre distraktioner. De är stora nu och de här dagarna tillsammans är viktiga i den här åldern då det är lätt att tappa bort sig själv. Våra barn är 25, 18 och 14 år, tre pojkar.
När jag var sexton så flyttade jag in hos min kille och lämnade skolan – därefter var det bara utför under flera år för mig. Det finns inga garantier för någonting i livet. Men något av det bästa man kan ge varandra är tid tillsammans. Middagar, samtal, spelkvällar och äventyr. Ikväll ska vi spela Ticket to Ride och laga pasta med salvia ihop.

Hoppas ni har en skön påsk och fyller den med god mat, vila och människor som får er att må bra.

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST

Om bokslut, ekonomi & företagande

I fredags undertecknade jag 2023 års bokslut hos min revisor. Det tog lite extra tid detta år på grund av att vi hade en extern revision på bokföringen – det vill säga att en extern byrå granskade så allt var korrekt, tog stickkontroller på vår inventering och gick igenom våra siffror. Allt har gått bra och nu är vi klara. Fast som företagare blir man ju aldrig klar, nu jobbar vi intensivt med årets budget och tar stor lärdom av de år som passerat. Jag är enormt intresserad och väldigt medveten kring ekonomin i vårt bolag men det är inte jag själv som sitter med tabellerna dagligen – det gör min närmsta kollega Theoni. Hon har arbetat med ekonomi i hela sitt liv och har en bakgrund inom finansbranschen.

För den som inte är insatt i företagande så kanske ett inlägg om ekonomi kan vara intressant? Eller är det kanske ännu mer intressant för den som redan är intresserad och insatt?
Jag har varit egenföretagare i många år nu och i år var första gången jag satt hos revisorn och signerade ett bokslut utan tillväxt i vare sig omsättning eller resultat jämfört med föregående år. Ett litet skav i magen kändes absolut – jag vill ju alltid bli bättre och utvecklas. Men resultat och tillväxt hänger inte alltid ihop, och resultat är inte nödvändigtvis det bästa måttet på hur väl ett bolag utvecklats under ett år. Investeringar och satsningar kostar, och skapar förutsättningar för framtida tillväxt och lönsamhet. Du kan ha ett år då du investerar och gör satsningar och då är det verkligen inte säkert man gör ett positivt resultat. Titta på Spotify och Klarna – ingen av dessa visar positiva resultat, men är likväl framgångsrika inom sina respektive branscher. De prioriterar tillväxt och skalbarhet för att växa och vara lönsamma om några år.

Jag driver en helt annan affärsmodell, där jag vill växa stabilt och organiskt. Det tar lite längre tid att skala upp men jag behöver inte heller ha investerare som kikar mig över axeln, eller lån för att finansiera bolagets tillväxt.

Förra året och året innan gjorde jag bra resultat i bolaget vilket möjliggjorde en större utdelning som jag kunde investera i mitt franska hus.

Så här ser mitt bolag ut:
Vi producerar linnekläder i Baltikum och jobbar uteslutet med D2C som affärsmodell (direct to consumer).
Eftersom vi har egna digitala kanaler där vi kan nå ut till många människor så har vi haft möjlighet att välja denna försäljningsstrategi istället för att arbeta med återförsäljare. På detta sätt har vi bra marginaler och kan hålla nere vissa kostnader, jobba med kortare ledtider och själva ha kontroll över all kommunikation.

Men vad hände under året då?
Mitt mål för 2023 var en omsättning på 10 miljoner med bibehållen vinstmarginal. Detta fick jag i början av året revidera då inflationen och världsläget förändrade förutsättningarna för bolaget rejält. Olika omständigheter gjorde att vi tjänade mindre och kostade mer. Lönekostnader gick upp då personal jobbade mer. Vi hade tidigare hyresgäster i en del av lokalen som nu hade flyttat ut och deras hyresintäkter uteblev. Min och Marinas podd kostade en stor peng varje månad. Intäkter från influencer marketing minskade då företag drog ner på marknadsföring under året och uppdragen blev färre. Våra omkostnader ökade rejält på alla håll och ett förändrat konsumentbeteende med färre köp och fler returer smög på. Jag fick tänka ännu mer kreativt i marknadsföringen och jobba på räckvidd för att nå en större målgrupp.

För den som inte jobbar inom retail och har vant sig vid fast fashion är det kanske svårt att förstå hur ett plagg kan kosta 600 kr på ett ställe och 1900 kr på ett annat? Men om inte konsumenten betalar för plagget så är det någon annan som gör det – någon annan som inte får betalt för sitt arbete och det är förmodligen inte så bra kvalitet eller hållbart producerat. Bra saker kostar och de håller också i regel längre i garderoben. När man kikar på nedan bild så blir prisbilden lite tydligare.

(källa)

För att ta fram en vara så behövs det först utveckling av produkt och det tar lång tid och kostar pengar. Tyger ska vävas och färgas. Sedan ska plagget sys och därefter fraktas till vårt lager. Här börjar arbetet med att fota produkten och hela kedjan med marknadsföring. En del av plaggets peng ska också gå till löner av personal, hyra av butik och lager, kostnad för webhotell, bokföring, moms, utveckling av nya produkter mm.
Ja. Det är många hål som ska täckas med andra ord av ett plagg och då vill det till att man har okej marginaler och inte behöver rea ut för mycket av kollektionen.

En dyrköpt erfarenhet var när jag tog hem för stort lager av en produkt i olika kulörer och storlekar som jag sedan inte fick sålt till fullpris. Detta har gjort mig försiktig med inköp – jag beställer hellre mindre antal och fler designs av plagg än att riskera detta igen. Den negativa aspekten av detta är att inköpspriser blir högre med mindre volymer, och att vissa produkter säljer slut redan efter ett par timmar. Här arbetar vi hela tiden på att hitta en balans i inköpsvolymer. För är det något som kan få ett bolag att falla, så är det att stå med stora lager av osålda varor.

Ser fram emot 2024, och mot att utvecklas till att bli ännu mer professionell i mitt företagande.

Trädgården

Tagetes – älskad eller hatad

Jag vet att det ekar tomt på hyllorna hos de trendigaste varumärkena när det kommer blomsterfröer. Fattar inte varför.
Är det  den skarpa kulören? Doften? Formen? Eller är den så förknippat med ”tant” från barndomen?

Min farmor hade mängder av tagetes så för mig signalerar denna blomma trygghet. Jag har den i buketter, som ett bra komplement till de andra blommorna i rabatten, på maten och i drinkar. I år satsar jag stort och har köpt tagetesfrön i en mängd höjder, storlekar och kulörer.

Jag tänker plantera ett stort gäng av mina plantor i växthuset. Precis som Capellagården på Öland förra året.

Bland det vackraste jag sett faktiskt.

Här har ni Linnétagetes och jag tror den gula är Golden Gem. Vet någon? De är samplanterade med chili och jag tänker satsa på tomater och gurka också bland mina tagetes i växthuset.

I helgen diskade jag ur mina godislådor för att få ner mina frön i jord.

Jag har borrat hål i lådorna och sedan lägger jag ett tjockt lager planteringsjord som jag trycker till och vattnar på. Därefter bredsår jag en påse frön och toppar med ett tunt lager planteringsjord och vermekulit för naturlig jordförbättring och för att bevara fukten i jorden.

Sedan lägger jag på locket och så får de stå här inne i växthuset tills små plantor kikar upp. Då tar jag av locket och håller efter med vattning. När plantorna växt sig frodiga brukar jag omplantera i krukor och ibland delar jag bara dem som pluggplantor och sätter dem rakt ner i rabatten när det är frostfritt.

Tagetes blommar långt in på hösten, är väldigt tacksam och lättskött.

Det finns tre Tagetes-arter med olika utseende och egenskaper. Sedan finns det korsningar och hybrider som blandar flera sorter:

Stor tagetes (Tagetes erecta) med stora, fylliga och färgstarka blommor i gula, orange och krämvita nyanser.
Sammetstagetes (Tagetes patula) med enkla, fylliga eller halvfylliga blommor, ofta i två eller fler färger, dessa är väldigt motståndskraftiga nematoder.
Liten tagetes (Tagetes tenuifolia) som också kallas kryddtagetes tack vare sina små, enkla och ofta ätbara blommor.

Gemensamt för alla tagetes är att de är enkla att odla och sköta samt väldigt bra för dina andra växter. De skyddar nämligen mot nematoder, små rundmaskar som gillar att äta upp rötterna på växterna i rabatten. Det sägs också att tagetes skyddar mot andra typer av skadedjur. Så det är klokt att plantera tagetes tillsammans med grönsaker.

Mars trädgårdsliv i en bild. Massa påsar med frön, små krokus i glas och uppäten bananpannkaka.