Jag skadade mig förra fredagen på tränningen och har tagit en ofrivilig paus för att läka. Desto mer tid för härligt umgänge med vänner och familj denna vecka alltså och det har varit riktigt trevligt. Vi har varit i kyrkan och lyssnat på ljuvlig musik två gånger, ätit otrolig mat, skrattat så magen värkt och druckit en hel del vin ihop.
Mina tjejer! Bäst är de!
Vi var på Österlen på en liten tur och när jag skulle svida om till middagen så upptäckte jag att jag hade tagit med mig en med klack och en utan.
Men det gjorde ju inget. Jag var i gott sällskap med Marina som gick till middagen i röd toppluva.
En löktartin till middag.
Och Madeleinekakokor till frukost. Är det jul så är det – magen står i åtta hörn. Inte min favoritkänsla men allt runt de här mysiga sociala tillställningarna är så viktiga så lite kramp i tarmarna får jag väl helt enkelt välkomna så bra jag kan denna tid på året.
Otrolig kombination! Jag köpte mig en stor bukett som jag ska fota och visa er i helgen.
Nu är det pyntat och klart här hemma hos oss. Vi saknar endast en gran med ljus i utanför vår entré. Och snö då.
Så deppigt att det bara regnar, är grått och trist på västkusten.
Men det är mys inne. Lyssnar ni på podden idag? Marina och jag snackar om julklappar och andra viktigheter. Lyssna här.
Igår mötte jag upp Emma hos KLco för att fota nytt bildmaterial. Jag står i en spännande utvecklingsfas just nu och det arbetas bakom kulisserna med en större förändring vid årskiftet. Fyra år med Klco nu – det är dags att ta ett nytt steg i företaget och det känns både spännande och roligt. Även lite läskigt faktiskt. Har jobbat så hårt med att etablera ett nytt varumärke i min egen regi och det kan vara lockande att rulla på i trygga hjulspår som man känner till. Men jag älskar utmaningar och utveckling så det känns helt rätt i magen men visst fladdrar tvivlet förbi ibland…
Jag har investerat i en stor rulle målarduk och använder den som backdrop för våra foton.
Det är kul att fota Emma. Hon är på med mina idéer och är snabb på att byta uttryck i ansikte och kropp. Älskar rörelse i bilder och det oförväntade och ogillar när det blir för mycket traditionell posering.
Älskar den här blusen – den heter Kristin.
Just nu sitter jag i en bil på väg ner mot Österlen och jag har packat med mig den här bruna linnepyjamasen i min väska. Vi har bjudit med vår vän Marina på en resa eftersom hon fyllt jämnt i år. Hon har ingen aning om vart vi är på väg och det är så kul. Vi sitter och sjunger högt till julmusik allihop. Lisa stickar en mössa, Jennie scrollar, jag jobbar och Marina kör… Jag krockade min bil igår så den får stanna hemma. Så nu får jag guida Marina i vilka avfarter hon ska ta. Teamwork. Vi startade dagen med luciauppträdande och god frukost på Sonjas Veranda och sedan gick turen söderut.
Jo. Nu kommer lite reklam också. Vi har nytt släpp på söndag klockan 15.00. Klicka dig in här om du vill hinna får en vit Kristin blus eller en brun Sonja klänning.
”Du verkar ha sunt sätt att se på din egen och andras kroppar, har du alltid varit så och vill du i så fall dela dina tankar kring det?”
Tack för förslag på blogguppslag.
Jag vet inte men jag gör mitt bästa. Finns det någon kvinna som har ett sunt sätt att se på kroppar i det samhälle vi lever i? Vi är liksom våra kroppar och utseende – blir dagligen dömda av både oss själva och andra. Tyvärr. Det går inte komma ifrån. Men precis som du skriver så kanske det verkar som om jag har en sund inställning och det glädjer mig att höra. Jag jobbar verkligen med att inte vara en dömande människa. Det gäller att försöka förhålla sig så sunt och nyktert det bara går till hela baletten känner jag. Att bara hjärtat slår och att man har ben att gå på är ju ett mirakel i sig – det ska ska vi alla (som har) vara tacksamma för.
Jag har stor respekt och förståelse för att vi alla sitter på olika stolar – allt från vilken familj man är uppvuxen i, utmaningar i livet, erfarenheter man samlat på sig, eventuella sjukdomar, vilket umgänge man har och vilka miljöer man vistas i. Det är väldigt komplext och individuellt med andra ord. Vi har olika ingångar då vi diskuterar ämnet.
Och idag ska jag prata kring min ingång. Men jag vet att många kommer tolka det från sitt egna perspektiv och sin relation med sin egen kropp. Det är intressant det där – ju mer jag pratar med människor om hur de ser på saker och ting utan att lägga mitt egna personliga dömande i vad jag hör – desto bättre blir jag på det. Och det är något jag alltid vill göra – vara öppen för samtalet och nyfiken på olikheter.
Jag ska försöka formulera mig klokt och inspirerande i detta inlägg och låta bli att författa ett präktigt brandtal om vad som är rätt och fel.
Jag är uppvuxen i en miljö där både bantning, övervikt och beroendesjukdomar funnits. En miljö som kanske inte gör att man har en helt sund inställning till kroppen. Som nog faktiskt gör att man inte känner att man duger som man är. Detta är verkligen inte unikt och det är många som har en liknande historia.
När jag gick på högstadiet gick jag igenom perioder då jag slutade äta, testade att skära mig själv och stoppa fingrarna i halsen. Jag drack dessutom alkohol i tidig ålder varje helg och började röka redan som trettonåring. Jag hade med andra ord en vilsen tonårstid och sökte bekräftelse i destruktiva miljöer. Jag mådde dåligt och det blev bara värre. Då jag var sexton gick jag in i en relation med en äldre kille som fick livet att rämna – bokstavligen. Jag slutade skolan, slutade umgås med mina vänner och drog mig undan min familj. Detta var en relation som nästan kostade mig livet och hade det inte varit för att jag blev mamma under dessa år så hade jag avslutat det själv för att bara slippa leva mer. I den här miljön var jag äcklig, ful, korkad, föraktad, svag och liten. När jag tog mig därifrån fem år senare så öppnades en helt ny värld för mig. Skuldsatt över öronen, utan utbildning, och ensamstående mamma. 21 år.
Även om jag fortfarande levde under hot så var jag inte under någon annans kontroll längre – det gjorde något med mig.
Jag ville leva. Så bra jag bara kunde!
Jag berättar inte detta för att fiska sympatier på något sätt för jag ser mig verkligen inte som ett offer. Man går igenom utmaningar i livet och jag kan aldrig skylla mitt liv på andra. Inte på min uppväxt. Inte på de män jag levt med. Inte heller på de sjukdomar som korsat mitt liv.
Men hur kommer kroppen in i detta resonemang och navelskåderi då? Jo, jag vet inte men jag känner så starkt i magen att det är så förbannat idiotiskt att gå runt och hata på sin egen kropp för man vet fasen inte hur länge man får vara kvar.
Det är ett arbete och självkärlek är inga lätta grejer. Det har tagit mig många år att förlåta både mig själv och andra. Att vara tolerant, ickedömande och ödmjuk får man jobba på att vara.
Min kropp har tagit mig igenom mycket. Men jag lever. Jag vaknar på morgonen, går ner för trappan och kokar kaffe. Magi.
Jag har sett människor dö i både cancer och missbruk på nära håll. Jag har själv varit nära kanten och jag har letat efter mina närmaste då jag varit övertygad om att inte finna dem vid liv. Min kropp har blivit slagen, våldtagen och gått hungrig. Den har burit och krystat fram tre otroliga barn. Den har också älskat, skrattat, badat, dansat och vandrat.
Ät bullen. Eller låt bli. Låt kroppen få njuta av det den mår bra av och gör den lycklig – jag lägger ingen värdering i det över huvudtaget. Jag blir djupt ledsen över alla kvinnor som ägnar sina liv åt att hata på sina kroppar och jämför sig med andra. Lyssnade på Camilla Läckbergs sommarprat och blev helt bedrövad över hur hon kände och efter jag pratat med vänner i ämnet och sett det enorma gensvar hon fått så förstår jag hur jobbigt många har det med sina egna tankar kring sin kropp.
Vill också lägga till att jag upplever det som enormt deppigt med andra kvinnor som ogillar kvinnor som tycker om sina kroppar. Idiotiskt tycker jag det är faktiskt.
Jag har varit storrökare fram till jag var trettio och ätit enorma mängder socker och mat som inte gynnat min kropp så jag sätter mig verkligen inte på några höga hästar när jag ödmjukt säger att jag nu gärna vill ge min kropp de bästa förutsättningarna för att orka mycket och länge, vara stark och lycklig. Det är mitt val och jag lägger ingen värdering i vad någon annan väljer.
Sedan jag började se min kropp som ett verktyg i livet – att jag själv kunde påverka min livskvalité med justeringar som kost, positivt mindset, sömn och träning så har det varit så mycket lättare att älska mig själv. Hela mig. Och även mycket lättare att älska andra. Win win.
Man vet aldrig vad folk bär på och vilka perspektiv andra har. Så är det. Men är det något jag vill skicka med alla som läser detta inlägg så är det att det finns hjälp att få för smärta och dåligt mående – bland vänner, terapi, samtal i familjen, att vistas i naturen, i arbete med handen, i bearbetning och förlåtelse. Att förlåta sig själv och andra är den finaste gåvan man kan ge sig själv. Jag har blivit hjälpt av min coach i medberoende de senaste åren och under 2023 har min hälsosatsning gett mig helt nya tag om livet. Jag är tacksam över allt min kropp klarar av och att den tog mig hela vägen hit. tack kära kropp.
Snön har smält bort här på västkusten och det är grått och ruggigt igen. Den härliga julkänslan som byggts upp inom har fått pyspunka och håller så sakteligen på att lämna mig. Vi gör listor på klappar till barn och andra nära, bockar av i kalendern och byter vatten i vasen för amaryllis. Jag gjorde två collage av julklappar. En i det lite väl drömmigaste laget med en rejäl prislapp och en lite mer rimlig. Får se vilken jag skickar till jultomten…
Skojar bara.
Vi börjar med den rimliga tycker jag.
-En stor glasburk full med god hemmagjord granola och ett handskrivet kort med receptet på om man kanske vill göra mer då man käkat upp hela burken.
-Ett besök på Göteborgs Konstmuseum är alltid uppskattat
– En prenumeration på Dagens Nyheter
– Sigge Eklunds bok Varulvsdansen har jag velat läsa länge.
– Ett primuskök som man lätt bär med sig för att laga varm mat ute (jag har redan detta dock)
– Vinternumret av Vouge Scandinavia – min kompis Sofia Jansson är med i en stor intervju kring hennes papperskonst.
–Mjuka fårskinnstofflor vill man alltid ha.
– Ett brev med kärlekshälsning & en utflykt tillsammans till hemlig destination – packa med en korg godsaker och kläder för väder.
– Kroppsolja från BETIYON med magisk doft.
-En sweatshirt från ANINE BING, jag har använt min från Björn Borg nästan varje dag sedan jag köpte den och det hade varit fint med ett ombyte.
– En nyckelring att hänga runt halsen från By Malene Birger.
– En röd mössa – vet att både TIGER och GANNI har.
-En skön och klassisk top i merinoull, By Malene Birger
-En resa till Abisko, nattåget dit och sedan snövandring, god mat, bastu och norrsken.
–En otrolig ring från Bukowskis, jag har haft span på den här och auktionen avslutades igår utan att acceptpris var uppnått. Jag har satt som delmål i mitt företagande om att köpa mig ett smycke varje år jag går med bra resultat i bolaget. Det blir som en morot och ett minne för mig. Detta året la jag hela min utdelning i vårt nya hus i Frankrike så jag har inte kunnat prioritera ett smycke men man kan ju ha span ändå…
Hej på er.
Jag utlovade ett helt annat inlägg igår men jag fick en sådan där ögonmigrän igen så den texten gör jag klart till måndagen istället. Vi kikar på lite bilder från Skagen istället tycker jag.
Jag var där med min familj i november och det var så mysigt. En kortlek i handväskan så får man alla att lägga bort skärmar och fokusera på varandra och det är ju inte helt simpelt när man har med tonåringar att göra.
REn dag år jag fisksoppa till lunch annars var det en hel del smörrebröd. Bland det godaste jag vet!
Bröndums Hotell – längtar tills jag ska bo här nästa gång. Måste boka in resa till våren igen och då ta med min man. Strosa runt Skagen, äta smörrebröd i hamnen, cykla bort mot Grenen och den grå fyren och vandra ut längs stranden.
När sa ni att ni sätter in er gran? Det är ju lite delade meningar i den frågan minst sagt.
Så mysigt när alla hus står i juleskrud. Vårt torg i varberg har en mängd juleljus i träden som ramar in torget och mitt i står en gigantisk gran. ska ta bild och visa er. Har er stad mycket juleljus för att skapa stämning?
Sand på golvet. Lite svårt med dammsugaren här så killarna innan de slog sig ner och beställde Fish n Chips.
Önskar er en fin helg.
