Okategoriserade

Jag vill fortsätta dialogen om kroppen – är nyfiken

Så nyfiken. Jag vill inte släppa den här dialogen kring ämnet ”kroppshets” som vi snackade om i detta inlägg. Tack så mycket för alla kommentarer – det var verkligen högt och lågt och olika syn på det här om hur man upplever kommunikation kring kroppar.

En sak jag tänkte på. Jag förstår absolut men skulle ändå vilja ifrågasätta med andra perspektiv och ställa mig frågande varför det är så fel. En av kommentarerna löd:
”Jag ser en tendens hos många, även hos dig, att ju mer vältränad man blir desto fler bilder med lite/mindre kläder. Kan verkligen förstå att det kan upplevas som triggande, även om jag inte själv är känslig för det. Så… tror att det är bra att sprida budskapet om att träning är underbart för att det får en att MÅ bra, men att ta det försiktigt med utseendefokus, typ “Ser ni mina muskler?”

Jag är helt med på det och förstår. Men varför? Vad är det som är så provocerande och triggande?

Häromdagen skrev jag ett inlägg om mitt hår som växt ut och blivit långt. Jag berättade hur jag gått tillväga, hur mycket omvårdnad och arbete håret fått under flera år för att kunna nå mitt mål. Jag tog också bild på det för att visa att så här blev det. Kände mig lite stolt dessutom och jag har märkt att jag hellre tar bilder på mig själv nu när jag har ett längre hår. Jag gillar det. Tycker det är fint. Jag känner mig fin. Känner mig stolt över mig själv.

Jag målade om mitt vardagsrum i Frankrike, placerade möbler på sina ställen, hängde upp tavlor och det blev så otroligt fint. Jag kände mig jättenöjd över detta – blev stolt. Jag ville dela med mig omedelbart för jag tyckte det var så fint.
Kanske kunde det också vara inspiration för andra tänkte jag? Jag tog bilder och delade dem på sociala medier.

Jag har tränat i ett år, minst tre pass i veckan och även bokat en pt som lärt mig massor om kroppens funktioner när det kommer till att bygga den stark för att må bättre mentalt och fysiskt. Vi snackar om mat, sömn, återhämtning, vila, kvinnors menscykel och om hur jag kan bygga kroppen stark för att orka länge och vara frisk. Det är kul! Jag blir stolt över både den energi, tid och arbete jag lägger ner. Jag får en helt annan hållning, hyn känns friskare, magen fungerar bättre, jag sover bättre, är gladare, äter mer mat och får även imponerande muskler över ryggtavlan och en helt annan rumpa än tidigare. Helt plötsligt är det riktigt tajt över lår och rumpa när jag drar på byxan men inga problem att knäppa i midjan. Axlarna ser otroliga ut. Wow!
Jag känner mig fin och stark. Så jäkla stolt också. Känslan av att känna mig stark är otrolig – var helt oförberedd och överraskad på att jag kunde må så bra mentalt och fysiskt av att hålla i träningen så här. Precis som med håret och det där rummet jag fixade så bra och jag tänkte kunde vara inspirerande för någon annan så tar jag tar några bilder där jag visar ryggtavlan i en klänning – men nej, här blev det ju fel…eller?

Hade det inte varit riktigt märkligt om jag bara berättat om mitt hår som blivit långt, tagit en bild på mig själv med håret uppstoppat i en mössa och skrivit att själva känslan av att ha långt hår är otrolig men vill helst inte visa det för någon. För det finns ju dem som har andra förutsättningar, kort hår och så… som kan ta illa upp och bli triggade?
Eller med rummet – jag kanske står i dörröppningen och tar en bild av mig själv och berättar att här bakom är det så himla fint och jag är stolt över hur det blev men av hänsyn till andra som inte har möjlighet att inreda ett rum så här i Frankrike så får vi nog skippa visa resultatet. Men – jag mår sååååå bra av förändringen.
Jag är helt med på att det är samhället som skapat detta och att det går djupt i oss kvinnor – det är helt enkelt fel att tycka att man är fin, vara nöjd, känna sig tillfreds och vacker och sedan visa upp för andra. Då är man dålig.

Men hur blev det så? Funderar på att skriva ett inlägg om min träningsresa och tycker mina överarmar och lår skulle visa riktigt bra visuellt hur jag menar men känner hur skammen kommer krypande… Utseendefokus och kroppshets? Ta det försiktigt med sådant?
Jag fattar men vadå – jag fattar liksom ändå inte.

Hur känner ni när jag lyfter andra perspektiv så här?

Entreprenörskap, Vardag

I mitt huvud – om jobbet och framtiden

Hej från sängkanten i ett litet hus mitt på en åker. Har vaknat hos min vän Daniella Witte och ska alldeles strax kila iväg och äta frukost med henne. Men mer om det när jag har lite härliga foton på min miljön här.

Jag har en ledig helg inom sikte men tänker faktiskt dra till jobbet ändå. För imorgon ska vi förbereda för en renovering som ska äga rum i lokalen. Vi ska bygga riktigt fina provrum och då är det By Malene Birger på Biblioteksgatan som är den stora inspirationen. Håller tummarna för att detta blir bra. I samma veva får vi mer förvaringsytor, lager och det blir så jäkla bra.

Är typ livrädd att gör investeringar nu när hela världen svajar men min man brukar säga att man inte ska bromsa sig igenom en kris så då är det väl bäst att gasa. Med sunt förnuft såklart. men framåt ska vi ju oavsett och den nya hemsidan som byggs just nu ser toppen ut och kommer gå hand i hand med min plan om hur allt ska bli så ja, allt kommer bli toppen!
(Lova mig det…ghaaaa)

Vårt lager av vackra blusar sinar just nu och det glädjer mig att de är poppis – snabba dig in och se om fdet fortfarande finns kvar någon favorit i din storlek.
(reklam för egen verksamhet.

DEt är så himla roligt att få jobba med sitt egna på detta sätt och när kollektionen för nästa år satt som ett smäck i både vision och praktik så kändes det så himla fint i magen. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg – först ska ju vinterns julkollektion lanseras och vi ska också bygga upp en stämnngsfull butik i Varberg inför december månad. Så pepp på detta!

Jag tänkte ta all vår juldekoration och fylla grenarna här. Tror ni det blir bra?

Ser så himla mycket fram emot vad som komma skall inom företagandet – är både förväntansfull och livrädd på samma gång. Precis som det ska vara med andra ord.
Dagens poddavsnitt handlar förresten om ledarskap och företagande – vi har bjudit in min man JOnas och han delar flera klokheter. Lyssna här. 

Vardag

Med åldern kom dessa insikter

Ju äldre jag blir desto mer inser jag hur lite jag kan och förstår. Jag blir alldeles mjuk i kanterna och tar mig heller inte på så stort allvar längre, tror jag. Nu är jag ju varken purung eller närmre pensionen men jag är väl medelålders ~ kan man kalla det så vid 45?

Har kommit till en fin insikt att jag måste planera minst en ”njutig” sak per dag. Något som sätter guldkant som ett varmt bad med en serie, en stund i bastun, boka en massage, ta en tupplur, gå en långpromenad med bok i öronen eller glo på en film mitt på dagen. Förr prioriterade jag praktisk effektivitet ~ jobbade på kvällarna, fixade tvätten, lagade krångligare mat, ville vara duktig, städade onödigt mycket… ja, listan kan göras lång och det var väl inget fel med det i och för sig. Men nu behöver jag njut och återhämtning. Barnen är stora och det finns mer tid att rå om mig själv utan att jaga kvartar. Allt har sin tid.

En annan sak är definitionen av att ”unna mig”. Förr var det att göra något som kanske inte alls var så bra långsiktigt ~ nätshopping, socker  eller andra snabba kickar som gav dopaminer fast med rätt dålig eftersmak. Nu tycker jag istället att det är världens unn att göra en smaskig frukost med gröt med dadlar och kardemumma i tillsammans med jordnötssmör. Eller träna kroppen alldeles trött och go. Gå och lägga mig redan 20.30 på kvällen ~ shit vilket ”unn” enligt mig nu.
Gammal, präktig och tråkig? äsch.
Låt mig hållas. Värdeordet var ju HÄLSA detta året och alla positiva förändringar jag gjort i mitt liv på vägen från januari till november har verkligen gett mig perspektiv och fått mig må bättre än tidigare.

 

Hem & Inredning, Vardag

Det stora Blå – på omslaget 2016

Av en händelse ramlade jag över bilderna som togs i vårt hem för Elle Decoration 2016. Vilket fint och roligt minne!
Vårt hem hamnade till och med på omslaget och det visade sig senare att vårt hemma hos-reportage var det mest lästa på Elledecoration.se det året.

De kallade reportaget Det Stora Blå – & jag kan verkligen förstå det för just då så var alla våra rum i huset i en blå skala och nästan hela min garderob likaså.

Barnen var dessutom små och stod i trappan och kikade bland bilderna.

Det var Andrea Papini som fotograferade och han är fortfarande en av de bästa i Sverige tycker jag – älskar hans arbete. Jag stod för stylingen och jag tycker vi fick ihop en vacker fotoserie. Ska vi kika lite?

Hela mitt hem var fyllt av äldre möbler – det enda jag kan se av nyproduktion i detta foto är den bubbliga gröna krukan och lampan.

Rum i fil – fortfarande min finaste utsikt i huset men nu helt andra kulörer som letat sig in. Jag minns när vi målade huset i alla dessa blå färger – det var Dark Dijon och Light Dijon, en kulör hette Krickelins Dimblå och det är fortfarande många som skriver till mig att de målar sina rum i denna färg.

Hallen var blåblommig – så ljust och fint.

Vårt kök – still going strong. Vill verkligen byta diskho och blandare men annars tycker jag att det är klassiskt och kommer kännas vackert många år framöver. Fast om jag kommer måla det grönt kanske….
Är det ett stort arbete tro?

William Morris och en Bumling i guld i vårt kök. Verkligen hemtrevligt – det enda rum i huset som inte var blått.

På den tiden hade jag ganska mycket av min egen fotokonst på väggarna. Jag spanar in fem stycken här. Undrar förresten vart den lampan är?
Tänk vad tiden går och man ändras – jag kan fortfarande tycka detta är fint men trivs rätt bra med hur det ser ut i vårt hem just nu också. Förutsättningar förändras och stilen växer med en. Den här soffan var verkligen inte så skön som vår nuvarande heller…

Är det någon av er som minns reportaget?

Vardag

Anteckning i mobilen

Sjunde november och jag har misslyckats med allt hela dagen. Så känns det i alla fall och dessutom känner jag mig både svag och uppblåst.  Kunde inte ens komma i säng i tid och nu skriver jag ner mina mörka tankar i telefonen innan jag ska somna för att ibland så är man bara en förlorare som krälar runt i sin egen dålighet. Sämst är man. Men jag gjorde tacos. Alla blev glada. Något bra gjorde jag. Mitt barn skrev att han älskar mig. Det var också bra ju.

Jag köpte den där penseln så jag kan måla om tallrikshyllan och så svarade jag på det där mailet som hängde över. Kanske var jag inte så dålig i alla fall.

Jo. jag var nog det idag. Sämst faktiskt. Det är ok. Det kommer fler dagar då jag kommer vara sämst. Men de andra dagarna är jag helt okej.

Uppdatering: Idag är det den sjunde ser jag nu… det betyder att den sjätte var skit men jag jobbar på sjunde. Har drömt mardrömmar hela natten om att jag blivit dragen i en kedja under och över vattnet efter en färja så jag är verkligen i form. Snark.