Jag frågade mina följare på Instagram om vad de önskade för ämnen som blogginlägg. Fick en hel uppsjö av förslag.
– Lampor
– Klimakteriet
– Marknadsföring
– Arbetsprocessen med linnekollektionen
– Träning
– Att vara förälder till tonårsbarn
– Medberoende
Ja, listan kan göras ännu längre för jag fick in så mycket önskemål. Så nu blir det åka av här på bloggen!
Har verkligen ett enormt sug efter att blogga och slukar andra bloggar och poddar med hull och hår. Så mycket kreativa, smarta och fantastiska kvinnor där ute som delar med sig av sitt liv, mängder av inspiration och sina erfarenheter. Det finns också en hel de dömande åsikter från följare. Jag älskar ett levande kommentarsfält så missförstå mig inte – upplever dock ibland att en del gärna vill sätta bloggaren på plats och då är det en utmaning att kunna vara sårbar och inte bara dela med sig av det ytliga tycker jag. Tycker verkligen Elsa sätter fingret på det i senaste podden av Billgren & Wood. Lyssnade ni?
Innehållsbeskrivning:
I veckans avsnitt dyker vi ner i ett läskigt ämne som förhoppningsvis känns som lättnadens suck när vi är på andra sidan. Vad stör sig folk på hos oss? Vi pratar präktighet, ögon, spegelbild, mental health brake, hur vi är på internet och irl. Det blir ett ärligt, lättsamt ibland och tuffare ibland, samtal om vad man ska dela, vilka ens inre (och yttre) monster är och om tiden vi lever i där allt kan diskuteras och dissikeras.
Elsa delade en intressant reflektion om hur kommentarsfältet har förändrats under åren. Sofia pratade också om sina erfarenheter kring att bli bedömd hela tiden. Det är klurigt när man själv kanske kämpar på som tusan i livet. Här kan ni lyssna på avsnittet.
Ja, i alla fall. Ni var många som ville att jag skulle skriva mer om Frankrike. Och när jag ändå pratar om kommentarfält och engagemang från er följare – jag uppskattar så mycket när ni lämnar avtryck och vi måste inte alltid hålla med varandra. En god ton är dock ett krav jag har här i mitt forum. Tack!
Jag längtar så jag blir tokig snart. Men jag kommer åka ner då mimosan blommar som vackrast och jag räknar ner dagarna tills jag står här vid diskbänken och häller upp morgonkaffet igen.
Eller kryper ner bland nytvättade lakan.
När jag kommer ner ska jag ta tag i ett av vindsrummen tror jag. Kanske målar jag om, rullar ut en matta och bäddar upp en säng.
Så skönt att vi är klara med de viktigaste rummen vi använder mest. Varmvattenberedaren gick nyss sönder så vi har ordnat så den är utbytt – phu, det hade inte varit kul att komma ner och bara ha kallvatten.
Jag fick en fråga om hur det var lätt att komma i kontakt med fransmännen där vi bor.
Ja, det skulle jag vilja säga – alla är väldigt vänliga och pratar gärna. Jag kan inte göra mig förstådd på franska men min man är duktig. Fransmän talar ogärna engelska tyvärr.
Vi umgås med våra vänner Åsa och Mattias som också är svenskar, de har dragit med oss på lite picknics och fester på torget med byborna. De är mer sociala än oss och har verkligen vårdat relationerna med grannarna – jag är lite mer av det slaget att ”oh no, ska jag behöva prata med de här främlingarna nu…?”. Jag vet – det är dumt och jag är verkligen social när det krävs men jag söker inte upp dessa situationer.
Älskar bykrogen och att prata med ägaren där – så gullig och hjälpsam! Hälsar artigt på alla jag passerar. Vi anlitar bara lokala hantverkare och supportar såklart butikerna – anstränger mig alltid för att prata franska, googlar massor.
Jonas, min man, pratar med alla och har noll jobbigheter med det sociala.
I framtiden hoppas jag att vi bygger upp närmre relationer med våra franska grannar. Jag ska träna mer på Duolingo.
Så jag tror det handlar mer om hur man själv är och hur bra man är på språket.
Sist jag var här så fann jag en helt fantastisk målning med svanar på i en av antikbutikerna. jag blev snål och köpte inte – grämer mig så mycket. Den hade varit så fin i köket tror jag. Håller tummarna för att den är kvar.
När vi flyttade in satt det ikea hyllor här på väggen men efter vi målat så fann jag den här bruna gamla hyllan i källaren. Ägnade flera timmar åt att skrubba bort damm från 100 år tillbaka och sedan lyckades vi skruva upp den.
Likadant med skohyllan – den är byggd på samma sätt och tillhör den ursprungliga inredningen.
Jag har gärna äldre möbler och konst som passar husets stil. Vi har dock nya sängar till alla för det känns lite fräschare och skönare. Den här spegeln tillhör också husets historia. Likaså pianot och vårt matbord.
Enda rummet som fått gardiner är vårt sovrum. Vill sätta upp skira antika spetsgardiner på toaletten och i köket.
Måste verkligen lösa det här med de öppna spisarna också. Tänk så mysigt att kunna elda här i då man är här tidig vår och sen höst. Tända i brasan, gå och brygga en kopp kaffe och sen smita ner bland lakanen i sängen igen.
Längtar efter att ha ro att läsa böcker. Har tagit en ofrivillig paus och kommer liksom inte igång. Stackars vår bokcirkel här på bloggen – den har verkkligen blivit lidandes.
Jag tänker mycket på hur mina olivträd har klarat vintern här ute. Jag har en tjej som vattnar regelbundet så de ska nog vara okej men undrar såklart ändå hur det går. I år ska jag köpa mer fetbladiga växter tror jag.
Och så ska jag sitta på kontoret och jobba. Just det – här hängde redan sådana här skira spetsgardiner – visst är det vackert? Ska samla på mig fler. Vi bor med tio minuter till Pezenas och där finns en mängd antikbutiker. Såg ni avsnittet då systrarna besökte Pezenas i Vintageresan på Svt?
Ha en fin dag nu.
