Jag vaknade i vårt franska hem idag. Jag är här några dagar för att jobba i trädgården och har även tagit med mig mitt vanliga arbete. Jag var så sugen på att få massa saker gjorda så jag var igång redan vid sex i morse och kom på vid 10 att jag inte ätit frukost. Någon mer än jag som tappar tid och rum när den är mitt i arbete?
Morgonsolen var smått magisk över terassen denna morgon och riktigt tidigt – innan soluppgång, så låg dimman tät över bergen.
Min ambition var såklart att ha ett inlägg klart redan på morgonen men vloggen jag förberett har tagit en evighet att tanka upp och till slut gav jag faktiskt upp. Vårt fiber har inte kopplats in än och mobildatan är riktigt dålig – besvärligt när man jobbar digitalt minst sagt. Jag får gå till min granne när jag ska ladda upp podd och vlogg, samt skicka större filer. Ja, värre öde kan man verkligen ha.
Jag har ägnat dagen åt att räfsa, gräva och klippa i trädgården. Gassande sol och tjugofyra grader men rätt så skuggigt i vår trädgård så det gick bra. Har filmat lite till vloggen och ska visa er.
Men en sak i taget va?
Jag har fler avsnitt att dela från vår första vistelse här i huset, då vi flyttade in. Här är en liten film om hur vi fixar i köket. Håll tillgodo!
Ni är många som fortfarande hör av sig angående podden jag spelade in hos Marlene – om hur det är att vara förälder till ett beroendesjukt barn. Samtalet är inspelat med respekt för, och i samråd med, anhöriga och berörd son.
Det är ett ämne jag gärna pratar om och delar kunskap kring men försöker göra det på ett så balanserat och respektfullt sätt som möjligt för alla inblandade så det är väldigt sällan jag skriver om det i mina digitala kanaler. Jag är däremot väldigt öppen i samtal och delar gärna med mig av mina erfarenheter.
Min enda vinning i detta är att hjälpa till att bryta stigmat kring beroendesjuka så att de ska få samma förståelse, empati, stöd och vård som alla som bär på en kronisk sjukdom. De vanligast förekommande kroniska sjukdomarna tillhör grupperna hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes, cancersjukdomar, lungsjukdomar såsom astma, allergi och KOL, , neurologiska sjukdomar, muskel- och ledsjukdomar samt långvariga smärttillstånd. Psykiska sjukdomar inklusive beroendesjukdomar är också kroniska sjukdomar – de är dödliga och inte självvalda.
Som förälder och nära anhörig är du maktlös och livrädd. Det finns ingen sjukhussäng att besöka, det finns ingen febrig panna att badda, du kan inte donera din ena njure eller skjuta en rullstol genom en vårblommande park framför dig. Det finns inget öra att viska all din kärlek i och nacke att dra djupa tröstande andetag i. Ditt barn irrar runt i en värld du inte når och har tillgång till – du vet inte vart, med vem eller i vilket skick. Du kan köra runt i din bil, gå gata upp och ner, leta, leta leta…
Sjuka och familjer till anhöriga med beroendesjukdomar bemöts inte med samma empati eller förståelse som en cancersjuk person – varken från samhället, vänner och bekanta eller vården. Beroendesjukdomen är den enda sjukdomen i Sverige där man söker hjälp hos Socialtjänsten – inte sjukvården. Men oftast ligger det psykisk ohälsa och en diagnos bakom ett missbruk och sjukdomen har blossat upp då den självmedicinerats.
Som anhörig har jag under åren utvecklat ett destruktivt medberoende – jag har varit besatt över att få kontroll över en situation som inte går att kontrollera. Att vara medberoende är ett beteende eller tillstånd som kan drabba personer som lever nära en missbrukare eller en alkoholist. En person som är medberoende är helt upptagen av att kontrollera och hantera den beroende. Tillståndet innebär att man anpassar sin personlighet och sitt beteende efter den som är beroende i hopp om att kunna hjälpa.
Att förtvivlat försöka hjälpa någon som inte förmår att hjälpa sig själv är frustrerande och det är lätt att börja kontrollera då hjälpen inte når fram.
Det finns hjälp och stöd för medberoende och jag har hungrigt sugit i mig så mycket kunskap jag bara kan under åren för att kunna hantera situationen och inte helt gå under.
Här kommer lite tips för dig som kämpar med liknande utmaningar. Att bli medveten om, identifiera och erkänna den rollen som man som närstående kan ta på sig kan leda till en vilja och möjlighet att ändra på dem. Vi agerar ofta på ett visst sätt, utan att veta varför eller kanske utan att ens notera det.
1. Möjliggöraren
En person som ständigt försöker skydda den beroende. Detta kan innebära allt ifrån att betala personens räkningar, laga mat, städa, hjälpa personen att behålla hans/hennes arbete/utbildning genom att prata med chefen/skolan etc. Möjliggöraren undertrycker ofta svåra känslor så som rädsla, ilska eller skam.
2. Hjälten
En högpresterande person som strävar efter perfektion både innanför och utanför hemmet. Personen tar på sig ett stort ansvar, så som att försöka hjälpa de andra familjemedlemmar som påverkas av den anhöriges missbruk (laga mat, trösta etc.), samtidigt som denne är i ett stort behov av att vara den ”bästa” inom andra områden (skola, arbete, träning etc).
3. Syndabocken
Denne är vanligtvis ett barn i familjen. Hon/han agerar ut de känslor som har skapats ifrån den destruktiva hemmamiljön i olika negativa/icke accepterade beteenden, såsom att skolka, råka i slagsmål, få problem med lagen etc. Dessa beteenden brukar härstamma ifrån starka känslor av ilska.
4. Maskoten
Detta är en annan roll som ett barn i familjen kan ta på sig. I stället för att bryta mot samhällets/familjens regler/lagar, så använder hon/han ett mycket gott uppförande och/eller komik/humor för att bibehålla en balanserad familjemiljö och för att glädja de andra familjemedlemmarna.
5. Det förlorade barnet
En nästan apatisk roll; detta är ett barn som är tillbakadragen och isolerad. Han/hon saknar ofta sociala färdigheter och söker sig till att vara ensam. Barnet tar på sig denna roll som ett sätt att skydda och avskärma sig ifrån den destruktiva hemmamiljön.
6. Den beroende
Personen med missbruk kan, liksom de övriga familjemedlemmarna, ta på sig olika roller. De andra familjemedlemmars roller påverkar ofta hur personen ter sig. Innerst inne känner ofta denne stor ånger och skam, känslor som blir värre när han/hon känner sig pressad av sina närstående. Skammen förvandlas många gånger till ilska eller aggression. (källa)
Jag har gått i både gruppsamtal och privata samtal med Sanna Lundell för att få stöd i mitt medberoende det senaste året. Det har hjälpt mig mycket! Under åren har jag också läst boken Djävulsdansen och sett serien som gick på SVT , med Ann Söderlund och Sanna Lundell.
Jag bjöd in Sanna till Varberg och hon gav en helt fantastisk föreläsning om beroende och medberoende för ett par veckor sedan. Biljetterna tog slut på bara ett par timmar så jag vet att det finns ett stort behov av många att få stöd. Jag kommer intervjua henne här i ett blogginlägg också så passa på att ställa lite frågor i kommentarsfältet så tar jag med dem.
Önskar jag sökt extern hjälp tidigare och även blivit erbjuden samt rekommenderad detta. Jag har varit väldigt fokuserad på lösningar, kontroll och på den sjuka – jag borde ha gått på anhörigmöten och träffat likasinnade tidigare.
Önskar att jag som förälder blivit erbjuden mer stöd av socialtjänsten genom åren – Jag tror att jag hade haft stor behållning om jag till exempel fått stöd av CRAFT när sjukdomen blommade ut.
CRAFT hade inneburit minskad ångest, ilska och depression och en större förmåga att sätta gränser och bejaka mina egna behov.
Sök hjälp. Ingen klarar detta själv och det är inte meningen att du ska göra det heller. Det är svårt att prata med grannar och vänner – de kommer aldrig förstå men ändå vara ett stöd såklart. Prata med era vänner om er situation och sök samtidigt extern hjälp. Träffar du en coach eller någon som varit i liknande situation kan detta hjälpa dig mycket. Du behöver inte vara ensam i detta. Stor kram från mig.
Just nu sitter jag i en buss på väg till Lilla Hyttnäs. Så spännande!
Sist jag var där var det sensommar och en liten skara kollegor hade samlats i Dalarna för att uppleva den vackra miljön tillsammans. Vi hade den stora förmånen att få fota inomhus i Karin och Carl Larssons hem vilket är strikt förbjudet annars. Vi var pirriga av förtjusning och hela inlägget från tillfället finner du här.
Nu är jag alltså på väg till denna vackra plats ännu en gång och det är med inbjudan av Bookmark förlag och Elsa Billgren.
Idag äger nämligen lansering av boken ETT HEM rum! Har ni beställt ett exemplar än?
Jag älskar verkligen både Karin och Carl Larsson och hemmet de byggt upp är otroligt. Så mycket inspiration.
Ser fram emot en fin dag på Lilla Hyttnäs. Återkommer med rapport från dagen såklart – vi får ta kameran med oss in i huset så jag hoppas jag kan få en mängd vackra bilder att dela med er här.
Ha en fin torsdag nu.
När jag var i Skåne och föreläste i början av veckan så fick jag med mig en kasse färska kryddor därifrån. Samma kväll svängde jag ihop en pasta med kyckling, salvia och citron. Det blev så gott och uppskattat så jag delar receptet med er.
Du behöver:
Lårbensfilé från kyckling
En kruka salvia
Två citroner
Rosépeppar
Spagetti
Smör
Parmesanost
Koka upp pastavatten samtidigt som du klipper kycklingen i medelstora bitar. Stek kycklingen i en panna med smör, mortla rikligt med rosépeppar och häll i pannan, salta.
Parallellt kokar du pasta. I en annan panna bryner du ner rikligt med smör, låt mer än halva salviakrukan svettas i smöret och riv skalet av två ekologiska citroner ner i smöret. Ta flera skopor av pastavattnet och häll i smöret samtidigt som du rör kraftigt i det. Tillsätt sedan din pasta i pannan och rör ordentligt ner en stor bit riven parmesanost. Smaka av med salt.
Stek citroner på hög värme i en panna. Lägg över kycklingen i samma panna och dekorera med resten av salvian och stekta citroner att pressa över pastan. Addera mer rosépeppar också om du vill – så gott!
Jag har en Geranium som har gått bananas här hemma. Han heter Dr Westerlund och har en helt egen agenda. Ofta klipper jag ner honom för att hålla honom i schack men ibland låter jag honom få fritt spelrum. Bokstavligen.
Nu verkar det som om han är sugen på att spela en liten trudelutt på pianot och varje gång jag går förbi honom suckar jag bara.
”Men hörru kamma dig!” fräser jag mellan tänderna och påminner mig själv ännu en gång att ta fram saxen.
Han kan ju nämligen få en mängd bebisar i små krukor att ge bort och fylla resten av hemmet med. Det krävs bara lite omtanke och kärlek viskar han tillbaka medan han sträcker sina långa fingrar ut över pianotangenterna. Men det spelar ingen roll tänker jag. Han är en tålig jävel och han får vänta. Ingen annan spelar på det där pianot ändå och jag ägnar all min fokus åt de stackars godislådorna med frösådder ute i växthuset och små 3-literspåsar med dahliaknölar i källaren.
Sedan har jag en man som också behöver en frisering faktiskt… Hans långa mörka lockar börjar leta sig ner till en page och han har säkert bett mig ta fram saxen tio gånger nu.
Ja, jag klipper hela min familj. Hahaha!
Eller nä, barnen har faktiskt börjat gå till en riktigt frisör sedan något år tillbaka. Blir ruinerad – herregud så dyrt. Vill lägga alla mina pengar på gödsel.
Ja. Det är mycket att tänka på. Nu är det i alla fall tisdag och Dr Westerlund får vänta minst en vecka till. Jag ska ge honom en drink idag dock – någon form av resorb så han kan återställa fuktbalansen och inte vara helt uttorkad här i vårsolen. Han verkar kippa efter andan liksom…
Lite vatten och tångnäring får det bli.
Sedan ska jag snabba mig ut i trädgården för att sätta aprikos ringblommor i jorden.
