Mina tankar kring kläder och konsumtion

”Vill gärna höra mer om din syn på kläder och konsumtion – älskar din stil och mode i allmänhet men tycker det är ett trixigt ämne, vill gärna höra dina kloka resonemang .”

Ja, trixigt ämne att prata om i offentliga rum, minst sagt. Vi sitter alla på olika stolar och befinner oss i olika sammanhang vilket gör att vi har olika ingångar i samtalet. Vissa har mer kunskap och insikt än andra och det är väldigt individuellt vart på barometern du finner dig i klimatfrågan. Jag tycker det är snårigt att prata om och jag är egentligen ingen god förespråkare i hållbarhetsfrågan – jag arbetar som influencer och har även ett eget klädmärke. Textilindustrin är en av våra värsta klimatbovar och influencers är kända för att öka på konsumtionshetsen i samhället.
Om jag ska vara en god klimatvän och jobba helt hållbart så ska jag byta arbete och satsa på en helt annan bransch. Det är dagens sanning. Punkt.

Så har jag ens rätt att uttala mig i ämnet? Jag tror att många skulle svara nej på den frågan.
Jag tittade på Ekonomibyrån igår då Anita Clemens var med och pratade om sitt konsumtionsbeteende. Hon har haft ett osunt köpbeteende och har nu insett att hon måste förändra detta. Hon säger i programmet att hon har gett ett löfte om att inte handla kläder på tre månader. Genast ifrågasätter någon beslutet och undrar varför hon inte kan göra det i ett halvår…
Det blir så kontraproduktivt. Människor som vill bättra sig och vill förändra sitt beteende blir direkt påhoppade om att de inte gör tillräckligt och då backar man med skam i kroppen och håller tyst istället. Lika bra. ”Vill inte ens in i debatten” tror jag många känner eftersom debatten är så aggressiv och smutskastande. Jag ska inte flytta fokus här – ville bara berätta hur min känsla är när ämnet kommer upp. Jag backar långsamt därifrån för jag vill verkligen inte bråka med klimataktivister och jag är långt ifrån perfekt. Jag är ju faktiskt ganska operfekt och det är öppet mål på att skambelägga mig för både det ena och andra i klimatfrågan.

Med det sagt så vill jag ändå berätta om vad jag gör eftersom frågan är öppet nyfiken och ickedömande.
På det privata planet har jag helt slutat spontanshoppa – både i butiker och på nätet. Det måste rinna lite vatten under broarna och jag måste känna in köpet, tänka på plagget i olika situationer och så vidare innan det blir ett aktivt nyköp.
Jag har också börjat handla mer i kulörer och designs som går att kombinera och känns klassiska. Jag tänker väldigt mycket på materialet, (helst naturmaterial)  på hur länge jag kan använda plagget samt att jag försöker undvika trender. Jag klickar aldrig hem kläder för att prova som jag sedan returnerar. Jag är starkt emot de osunda returvanor som råder inom e-handeln och ser tyvärr själv de negativa konsekvenserna av ogenomtänkta köp som returneras i mitt arbete.
Därför är jag väldigt noggrann med att kolla mått och bilder på plagget för att se hur det faller och sitter så att jag inte ska behöva returnera något jag klickat hem. Vet ni att många varumärken eldar upp sina returer eftersom det inte är ekonomiskt hållbart att betala personal som hanterar alla returer? Vissa företag har 70% av all försäljning som kommer tillbaka…
Jag kan bättra mig på många fronter och på min ”to do” så står en rejäl garderobsstädning. Jag ska sälja eller skänka det jag inte använder och katalogisera de plagg jag använder i olika outfits. På det sättet kan jag lättare se hur jag kan kombinera det jag har innan jag känner ett behov av att köpa nytt. Gissa hur många vita romantiska blusar jag har liksom…? Skäms!

På jobbet har vi valt att jobba med lin som är ett naturmaterial som inte behöver lika mycket vatten som till exempel bomull vid produktion.
När plantan skördas används olika delar av den för att tillverka olika produkter än linnetyg – som garn, rep och även linfröolja. Linet växer också i Europa vilket gör att transportsräckorna från planta till färdig produkt i vårt lager blir kortare. Vi jobbar med en leverantör som prioriterar att skapa linneprodukter så hållbart de bara kan för att minimera deras CO2-avtryck.
Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Vi skapar klassiska plagg som ska kunna leva med kunderna länge.
Vi jobbar med B2C, vilket betyder business to consumer. På detta sätt kortar vi vägarna och mellanhänderna från produktion till kund. Vi jobbar alltså inte med återförsäljare och kollektioner som måste reas ut när säsongen är över och lämna plats för nya. Våra kollektioner får leva tills de är slut i sortimentet – vi ändrar och skruvar lite kring kommunikation och bildspråk för att kännas aktuella året om istället för en mängd nysläpp.

Jag jobbar med kunder som jag vet kan förbättra sitt hållbarhetsarbete och jag vet också att de lägger ner mycket pengar och energi för att förändra till det bättre. I större organisationer tar det längre tid att få igenom förändringar och det behöver man ha förståelse för. Även om jag förstår att det är frustrerande för många att det verkar gå så långsamt för vissa att ställa om. Det bästa du som konsument kan göra är att avstå från att handla av företag som inte når upp till de krav du ställer och de förväntningar du har.

Ja, lite så tänker jag kring kläder och konsumtion. Berätta gärna hur ni tänker och vad ni gör – gärna utan att skambelägga andra och berätta hur andra gör fel.

Om helgen – festligheter och vila

Hoppsan, det blev visst några dagars oplanerad bloggpaus. Beklagar detta.
Det är söndag och jag sitter skräddare i min soffa och äter bananpankakor från tallriken i knät. Min man åkte iväg för att åka skidor, barnen sover och hunden är bortlånad. Så märklig känsla att sitta här och äta utan att någon stirrar på mig. hahaha. Livet med hund alltså… Man fattar egentligen inte hur mycket jobb det är men när Boris inte är hemma så känner jag mig lite fri. Även om han sover mycket så vet jag att han helst vill leka, gå ut och gå eller tränas med och jag har alltid lite dåligt samvete över att jag borde erbjuda honom mer.
I alla fall. Ska göra det bästa jag kan av denna morgon. Lång promenad med podd i öronen och sedan ett varmt bad kanske?

Denna helg har varit fullmatad med festligheter då jag var på Varbergsgalan med mina vänner på fredagen och under lördagen åkte familjen på Melodifestivalen i Göteborg. Dags att samla ihop sig och ha en lugn söndag utan måsten. Har börjat kolla på serien The last of us och ska nog ägna några timmar åt detta. Har ni sett den?

Jaha, detta var ju ett ganska innehållsfattigt inlägg. Februari är en rätt trist månad tycker jag – ska vi dela in den i olika ämnen som jag skriver om? Hjälper ni mig lite på traven?
Har ni frågor eller önskemål om vad jag ska skriva om så lämna gärna ett avtryck i kommentarsfältet.

 

Allt har sin tid

Vi tog farväl av det lilla huset och jag knäppte dessa bilder i farten. Nu har jag huvudet fullt av tankar på den nya trädgården, hur vi ska kunna bygga bord av ekfaten i källaren och vart spisen ska stå i det nya.

Det sista blogginlägget vid skrivbordet.

Den sista blicken in mot köket.

Kläderna som packades ner och bars iväg.

En liten hälsning till de nya ägarna. Allt har sin tid. Både relationer, hem, arbeten, intressen…
Älskar att livet tar oss framåt och vidare.

Saker ur min telefon

Scrollar jag i min bildbank så finner jag så mycket smartheter jag skärmdumpat och sparat. Vi börjar med en selfie på mig – kände mig fin i fixade bryn och hade en bra hårdag.

En skiss i min telefon – försökte förklara för min man hur jag tyckte det nya köket skulle vara möblerat och vart den nya spisen ska stå. Tydligt va!?

Skärmdump på hur snyggt det var att visa skiss på plagget så här – kanske tar med mig detta in i KLco.

Fråga mig inte hur många skärmdumpar jag har från Ellen Dixdotters story – vd på By Marlene Birger. Svimmade när de lanserade sitt nya monogram på Copenhagen fashion Week nyss. Deras middag – druvorna med de små vita rosetterna och vita tändare med budskap på… Håll i hatten – de gör det så bra!!!

Det här. Detta jag kämpat med så många år nu som anhörig. Moment 22, alltid, hela tiden. Känner mig ofantligt maktlös inför systemet och dess brister.

Mer inspiration.

 

Marina och jag snackar om boråsare i nästa avsnitt av podden – alltså det är inte ämnet men ja, det kommer upp. Jag själv är ju en sådan. Detta drev mot boråsare hade tydligen gått henne rakt förbi under 2022 så jag var tvungen att ta skärmdump o visa henne.

Apropå podden – vi kom på att den nuvarande loggan var lite för beige för att sticka ut och hade vår kompis Jennie att jobba med nya förslag hela eftermiddagen. Här står jag efter träning i mitt badrum om kvällen och borstar tänderna samtidigt som jag har tjejerna på Facetime. Mina vänner är fantastiska – jag är en lyckans ost.

Kram till er alla – önskar er en fortsatt fin vecka.

Meerschaum vid kusten och lite om balansen

Jag drar på mig de där jeansen en följare skrev att jag var ful i, sveper kaffet och borstar tänderna. Det är måndag och vet att jag sa att jag skulle ta det lugnt till alla men jag har bokstavligen flugit runt med städ, tvätt, tygprover, mailsvar, packning och annat jag ligger hopplöst efter i. Det får man se som ett friskhetstecken tycker jag – får jag bara fixat en sköljning till mina bihålor så blir nog allt återställt i kroppen igen. Jag skyndar långsamt eller vad är det man säger? Farfar Nils svarade alltid  ”ja, det är jämna plågor…” när folk frågade hur det var.
Han tyckte det var lustigt men det finns väl egentligen inget lustigt i att gå runt och må piss – till och med raljera över det inför andra. Så trött på det och vill ge mig själv både fysiska och mentala förutsättningar till att må bra. Problem vi själva inte kan påverka har vi alla – men vad sägs om att göra det bästa av det vi faktiskt kan påverka?

Jag tror det är maten, återhämtningen, skrattet, kramarna, skapandet och rörelsen som är nyckeln. En balans där så är man hemma. Nu ska jag hålla mig frisk.
Längtar till havet och till mina bad. Håller tummarna för februari.

Jag knäppte det här fotot inför ett jobb jag gjorde med kalla bad. Tycker det är så häftigt när ett skum täcker klipporna så här efter kraftig vind under vintern. Ser ut som ett snötäcke.
Jag har aldrig sett fenomenet under vår, sommar eller höst så det måste ha något med kylan och vinden att göra tänkte jag. När jag googlat så har jag fått reda på att det heter Meerschaum. Det ser ut som skummet på en öl ungefär.

Från en källa om hur skummet bildas fann jag denna information.
Flera mekanismer orsakar havets av skum. Först och främst behövs vatten, salt och rörelse. & havet uppfyller alla dessa villkor.
Vatten, salt och rörelse förklarar dock inte allt. Skulle vi till exempel lägga saltvatten i en behållare och skaka den kraftigt så kommer vi inte att kunna bilda skum. Ett väsentligt element saknas alltså – ett organiskt material.

Men vad är organiskt material?
Det är den materia som bildas av alla levande varelser – växter, djur och mikroorganismer. Det organiska materialet som ansvarar för bildandet av skummet består av mikroalger av släktet Phaeocystis , som inkluderar sex olika arter som finns nästan överallt i planetens hav. När dessa mikroalger förökar sig och reproducerar sig avsevärt (vi talar om blomning) bildar de ett ämne (slem) som sväller vid kontakt med vatten och blir trögflytande som gelatin.

Så om ni häller saltvatten i en behållare, med lite gelatin och skaka kraftigt så bör ni se lite skum. Det är så havets skum bildas. Alltid kul att lära sig nya saker – visst?!