“Vill gärna höra mer om din syn på kläder och konsumtion – älskar din stil och mode i allmänhet men tycker det är ett trixigt ämne, vill gärna höra dina kloka resonemang .”
Ja, trixigt ämne att prata om i offentliga rum, minst sagt. Vi sitter alla på olika stolar och befinner oss i olika sammanhang vilket gör att vi har olika ingångar i samtalet. Vissa har mer kunskap och insikt än andra och det är väldigt individuellt vart på barometern du finner dig i klimatfrågan. Jag tycker det är snårigt att prata om och jag är egentligen ingen god förespråkare i hållbarhetsfrågan – jag arbetar som influencer och har även ett eget klädmärke. Textilindustrin är en av våra värsta klimatbovar och influencers är kända för att öka på konsumtionshetsen i samhället.
Om jag ska vara en god klimatvän och jobba helt hållbart så ska jag byta arbete och satsa på en helt annan bransch. Det är dagens sanning. Punkt.
Så har jag ens rätt att uttala mig i ämnet? Jag tror att många skulle svara nej på den frågan.
Jag tittade på Ekonomibyrån igår då Anita Clemens var med och pratade om sitt konsumtionsbeteende. Hon har haft ett osunt köpbeteende och har nu insett att hon måste förändra detta. Hon säger i programmet att hon har gett ett löfte om att inte handla kläder på tre månader. Genast ifrågasätter någon beslutet och undrar varför hon inte kan göra det i ett halvår…
Det blir så kontraproduktivt. Människor som vill bättra sig och vill förändra sitt beteende blir direkt påhoppade om att de inte gör tillräckligt och då backar man med skam i kroppen och håller tyst istället. Lika bra. “Vill inte ens in i debatten” tror jag många känner eftersom debatten är så aggressiv och smutskastande. Jag ska inte flytta fokus här – ville bara berätta hur min känsla är när ämnet kommer upp. Jag backar långsamt därifrån för jag vill verkligen inte bråka med klimataktivister och jag är långt ifrån perfekt. Jag är ju faktiskt ganska operfekt och det är öppet mål på att skambelägga mig för både det ena och andra i klimatfrågan.
Med det sagt så vill jag ändå berätta om vad jag gör eftersom frågan är öppet nyfiken och ickedömande.
På det privata planet har jag helt slutat spontanshoppa – både i butiker och på nätet. Det måste rinna lite vatten under broarna och jag måste känna in köpet, tänka på plagget i olika situationer och så vidare innan det blir ett aktivt nyköp.
Jag har också börjat handla mer i kulörer och designs som går att kombinera och känns klassiska. Jag tänker väldigt mycket på materialet, (helst naturmaterial) på hur länge jag kan använda plagget samt att jag försöker undvika trender. Jag klickar aldrig hem kläder för att prova som jag sedan returnerar. Jag är starkt emot de osunda returvanor som råder inom e-handeln och ser tyvärr själv de negativa konsekvenserna av ogenomtänkta köp som returneras i mitt arbete.
Därför är jag väldigt noggrann med att kolla mått och bilder på plagget för att se hur det faller och sitter så att jag inte ska behöva returnera något jag klickat hem. Vet ni att många varumärken eldar upp sina returer eftersom det inte är ekonomiskt hållbart att betala personal som hanterar alla returer? Vissa företag har 70% av all försäljning som kommer tillbaka…
Jag kan bättra mig på många fronter och på min “to do” så står en rejäl garderobsstädning. Jag ska sälja eller skänka det jag inte använder och katalogisera de plagg jag använder i olika outfits. På det sättet kan jag lättare se hur jag kan kombinera det jag har innan jag känner ett behov av att köpa nytt. Gissa hur många vita romantiska blusar jag har liksom…? Skäms!
På jobbet har vi valt att jobba med lin som är ett naturmaterial som inte behöver lika mycket vatten som till exempel bomull vid produktion.
När plantan skördas används olika delar av den för att tillverka olika produkter än linnetyg – som garn, rep och även linfröolja. Linet växer också i Europa vilket gör att transportsräckorna från planta till färdig produkt i vårt lager blir kortare. Vi jobbar med en leverantör som prioriterar att skapa linneprodukter så hållbart de bara kan för att minimera deras CO2-avtryck.
Genom att skapa produkter av hög kvalitet vill vi uppmuntra till en medveten konsumtion – där produkter används om och om igen, överlämnas till familj, vänner och till och med till kommande generationer. Vi skapar klassiska plagg som ska kunna leva med kunderna länge.
Vi jobbar med B2C, vilket betyder business to consumer. På detta sätt kortar vi vägarna och mellanhänderna från produktion till kund. Vi jobbar alltså inte med återförsäljare och kollektioner som måste reas ut när säsongen är över och lämna plats för nya. Våra kollektioner får leva tills de är slut i sortimentet – vi ändrar och skruvar lite kring kommunikation och bildspråk för att kännas aktuella året om istället för en mängd nysläpp.
Jag jobbar med kunder som jag vet kan förbättra sitt hållbarhetsarbete och jag vet också att de lägger ner mycket pengar och energi för att förändra till det bättre. I större organisationer tar det längre tid att få igenom förändringar och det behöver man ha förståelse för. Även om jag förstår att det är frustrerande för många att det verkar gå så långsamt för vissa att ställa om. Det bästa du som konsument kan göra är att avstå från att handla av företag som inte når upp till de krav du ställer och de förväntningar du har.
Ja, lite så tänker jag kring kläder och konsumtion. Berätta gärna hur ni tänker och vad ni gör – gärna utan att skambelägga andra och berätta hur andra gör fel.
Viktig fråga ❔ Vad gör vi priviligerade när resten av världen brinner? Fortsätter med verksamheter som vi har kunskap om inte är hållbara? Fortsätter konsumera som om det inte fanns en morgondag? För mig handlar miljöfrågan först & främst om empati och att aldrig ge upp att visa den. Jag ser det som min medmänskliga skyldighet att inte fortsätta med det jag vet inte är bra val utan välja nya hållbara vägar.
”Människor med hög status eldar på klimatförändringen – men har samtidigt störst möjligheter att vrida utvecklingen åt rätt håll”
Bra artikel på ämnet 👇
https://www.dn.se/vetenskap/forskare-darfor-ar-tioprocentarna-drivande-i-klimatkrisen/
för mig har det blivit enklare och enklare att dra ned på klädkonsumtionen. det finns så mycket fina kläder men 99% är sydda i så många märkliga materialmixar som jag svettas i och som jag luktar illa i efter en dags bärande. många av dem är i vad jag fattar som mer miljövänliga material men de tappar ofta passformen eller krymper. och de är inte sköna mot huden. så det blir till att jaga äldre kläder på secondhand eller köpa från tex dig på klco. jag vet att bomull inte anses vara ett miljövänligt material, men de äldre plagg jag har i 100% bomull är så sköna mot huden och så hållbara, tvätt efter tvätt efter tvätt, att jag aldrig kommer göra mig av med dem.
Jag är klimatengagerad OCH tycker att du är grym. Som berättar hur du gör och driver din verksamhet fungerar utan att försköna (de flesta modemärket gör ju precis tvärtom och försöker framställa allt som så mycket bättre än det är).
Jag är varken emot konsumtion eller mode, däremot jag emot snabbmode och överkonsumtion.
Man måste ställa sig frågan vilka varumärken som platsar i en hållbar värld.
Ett småskaligt varumärke med produktion i Europa, med genomtänkt filosofi vad gäller design och material. Ja tack! Snabbmode. Nej tack!
Jag tycker du är grym. Vad bra att du börjat fundera över vad du kan påverka, och grattis till att du tagit dina första steg. Du inspirerar.
Spännande att du tar upp det här ämnet tycker jag. 🙌 Blir verkligen glad av att det lyfts! ♻️🌏
Håller med mycket här i fältet. Tänker ibland på skuldfrågan som är så känslig i det här samtalet. Självklart ska vi aldrig skuldbelägga och skamma varandra och samtidigt känner jag ofta att vad annat kan vi känna som mänsklighet än just skuld? Ändå någon slags rimlig känsla i sammanhanget när vi så uppenbart lever över våra tillgångar, överkonsumerar och lever på andra människors bekostnad och även framtida generationers förutsättningar. Världen går inte ihop och hade ännu mindre gjort det om fler på jorden fick samma ”privilegier” till att leva som vi gör. Och vad hade hänt då? Där mynnar jag ofta ut i att ett visst mått av skuld också är rimligt att känna kopplat mot klimatet och försöker vända den känslan till att istället vara en empatisk motor för min egen omställning. Precis som många skriver här bör vi inte lägga denna skuld på varandra, utan istället inspireras som här i tråden av bra grejer och modiga människor som vågar göra bättre val. Och ta vid varandra!
Ett steg i taget! Och samtidigt behöver vår omställning tillsammans måste gå med stora kliv framåt. Därför glad att du lyfter ämnet, för det tror jag för frågan framåt alltid oavsett vart man befinner sig på denna resa 🙌
Jag kör andra hand i första hand med tillägg av plagg som är juste producerade. För något år sedan kom en studie från ett brittiskt universitet som sa att riktmärket kan vara 2-3 plagg om året. Hurra ett mål. Så förra året köpte jag tre nya plagg (två hos dig). Men fallerade ändå för behövde trosor. Nya tag i år. Kanske inte blir nått nytt i år! Tänker att moralen liksom satt in. Varför ska jag köpa nytt om så många far illa av det – nu och framåt. Det är ett skav, ett bra skav. Men vi kommer ju fortfarande ha behov att klä oss. Jag älskar tanken på att ha en bra balanserad garderob uppbyggd av plagg av god kvalitet. Så gjorde vi på 30 och 40-talet. Vi kan göra det igen! Tack för att du tar upp detta vi behöver prata om det – men inte skamma. Min hållbarhetsprocess har pågått i mer än 10 år – andra är precis på väg att hoppa på tåget. Det måste vara helt ok att vi är i olika vagnar så länge tåget rullar framåt. Och är inte ändå känslan att det rullar fortare i rätt riktning nu. Jag vill tro det så innerligt gärna!
Ska jag vara ärlig går tyvärr inte mina tankar bara till miljön när vi pratar konsumtion. Jag tänker ekonomi. Jag vet att jag inte behöver mer kläder eller prylar överlag så då handlar jag heller inte! Och vill jag verkligen ha något, begrundar och funderar jag noggrant innan eventuellt köp, oftast blir det inget. Har inte handlat kläder på över ett halvår och har inte ens tänkt på det, föränn nu! Och har inte heller saknat något! Men så bra ämne. ☺️
Tack för ett väldigt ärligt och nyanserat svar, precis det här jag var ute efter! Jag tänker själv mycket på mina klädinköp nu för tiden: under många år av studier, renovering och föräldraledigheter så har pengarna för att handla mycket kläder inte funnits, det tvingade mig att tänka ”andra hand i första hand”, när jag väl började jobba heltid igen så gick jag in på en fastfashion-butik och frossade loss i byxor, tröjor och blusar (hade en tanke om att jag behövde en ”basgarderob”) men jag mådde så himla illa över vetskapen över hur många stackars kvinnor (kanske barn??) som fått riskera hälsa och leverne för mitt påhittade behov av kläder. Så nu är jag tillbaka till ”andra hand i första hand” varvat med genomtänka inköp av kläder med god kvalitet. Köper inte särskilt ofta men när jag gör det mår jag inte illa över mitt beteende i alla fall. Känns som att med medvetenheten kommer en hel del ansvar också ❣️ Tack för ett intressant inlägg!
Om man vill åstadkomma förändring gör man det bäst i små steg. Viktigaste är att börja gå. Många är vi nog som önskar en enkel lösning men dom finns sällan.
Endast den som sover gör inga misstag.
Så himla intressanta frågor det här! En sak som jag upplever har förändrats är att många numera säger konsumera kläder, inte köpa/ använda kläder. En liten grej kan tyckas, men jag tycker det skvallrar om någon slags förskjutning i hur vi ser på vad vi tar på kroppen. Låter liksom lite som att man ska konsumera några citroner från Ica ungefär, men det är ju inte riktigt samma sak.
Ibland upplever jag också att vi är så himla pekpinniga och alltid tror vi vet bäst i Sverige, som om hela världen skulle leva som oss ungefär, eller att vi går i bräschen för att vi är så himla duktiga, när det litegrann är tvärtom! Vi suger ju ut planeten nåt helt enormt! Ibland får jag svindel när jag tänker på att vi bara är drygt 10 miljoner människor i Sverige, ett så himla litet pluttland. När jag tänker på att Kina och Indien också konsumerar och släpper ut massor, och ryssars resevanor, och ja folks resevanor generellt, ja då får man verkligen plocka fram någon slags hoppfullhet att allt inte kommer gå åt hlelvete, Själv försöker jag praktisera förnöjsamhet typ, att se vad man själv har, inte hela tiden titta in i andras liv och jämföra sig, inte tro att man blir lyc’klig för att man skaffar en dyson eller speciella (dyra) hudvårdsprodukter. Blir glad när jag fortsätter dricker gokaffe ur min blå favoritkopp, och köper kläder jag genuint älskar, för då kommer jag använda de länge. Många bäckar små kanske, att vi tillsammans kan göra skillnad, även om det ofta känns så jävla hopplöst.
Det är en bra fråga att ställa sig själv, hur förhåller jag mig till kläder och konsumtion. Alla vill vi väl gå omkring i vackra kläder och det finns miljoner nya stilar som jag inte har och gärna hade haft. Ibland tycker jag att det är enklast att förälska sig i sin egna stil, köpa väldigt få plagg och gotta sig på second hand butiker. Om man köper ett plagg som är nytt då och då är det väl inte hela världen. Jag tror jag köpte 4 nya klädesplagg förra året varav en var en välbehövd keps. Hade jag haft råd hade jag köpt mer kvalite och sånt som jag verkligen gillar men just nu nöjer jag mig med det jag har och spanar alltid efter något nytt på second hand.
Tack för bra inlägg om detta! Det är ju aldrig effektivt att kräva att individer gör 100 % rätt. Det är därför det inte är arga veganer utan snarare ett stort antal semi-vegetarianer som har gjort att djurindustrin förändras en liten bit i taget. Det går inte att tvinga människor att gå över en natt till att självspäka sig totalt. Och ingen stor miljö-organisation (eller dito för djur) jobbar ju med såna hårda allt eller inget-budskap. Och även om influencers har större ansvar än gemene man, samma ansvar som företagen de samarbetar med, så är det ju både empatlöst och kontraproduktivt att kräva att dessa påverkare ska leva i ett naturligt kretslopp utanför samhället. Det är så lätt att lägga ansvaret för samhällets problem på individers axlar. Men vi är samhället tillsammans, inte en och en. Vi får dela på mödan och hålla utkik efter möjligheter att bidra med det vi orkar.
Sanningen är ju att om vi människor på riktigt tog in allt lidande i världen, eller ens i vår närhet, så skulle vi inte stå ut en dag till. Ingen klarar av att överleva utan skygglappar. Ingen av oss är felfri och alla bidrar vi till problem. Men vi kan alla också bidra till lösningar. Då är en väldigt viktig del, har jag insett, att bidra till att folk orkar ta till sig fakta utan att krascha i självförakt och självspäkande. Känner samma sak om feminismen faktiskt: det var några år där vi var så hårda mot andra och varandra att vi sög musten ur oss och andra. Vill man bidra till ett nätter samhälle så är det väldigt mycket värt att bidra till positiv energi, att bidra till att människor får pusta ut ibland, att bidra till att människor får älska sig själva trots långt ifrån felfria. En människa som inte tyngs av skam har lättare att orka se och justera sina egna privilegier.
Jag brukade vara så sträng när jag ville göra gott. Det var en stor tankevurpa.
Det absolut viktigaste vi kan göra på jorden är att sätta syrgasmasken på oss själva och sen på vår närmaste omgivning så att värme och omtanke sprids. Man kan inte skälla eller tvinga fram en positiv förändring inuti en människa. Man kan bara få en skamsen lydnad. Och hur hållbart är det? För själarna.
Att journalisten frågade Anitha om 3 månader vs fler var för att redaktionen förstår att många följare/tittare tänker så. Inte för att journalisten själv anser det. Bra att hon gjorde det för Anitha mfl svarade så bra.
Klok kommentar
Heja dig 🌻
Jag har också försökt ändra min konsumtion av kläder. Försökte först med att köpa allt second hand – bor i Stockholm med stort utbud av second hand i olika former. Men det var svårt – de flesta kläderna fanns inte i min storlek då jag behöver större storlekar än 36-38😕 Hade också svårt att hitta de material jag söker (linne, ull).
Så då har jag börjat tänka lite åt det håll du beskriver i din text. Få kläder med bra kvalitet som funkar i alla sammanhang och håller över tid💚
Dina fina linnekläder är för övrigt en stomme i denna garderob som jag nu har byggt upp de senaste 3 åren -tack!
Håller med dig svårt att sticka ut med åsikt i detta ämne , men tänker att jag vill applådera alla som vill och har möjlighet att påverka fast fashion. Tillsammans gör vi skillnad 🙌
Jag tycker du resonerar otroligt klokt. Det här ”allt eller inget-tänket” är en del av samtiden och jag tror tyvärr inte det är gynnsamt. 3 månader är bättre än 1 månad, och 1 månad är bättre än ingen!
Själv älskar jag kläder och har alltid gjort. Det är lekfullt och inspirerande för mig. Dessutom tycker jag att de blir min sköld och rustning mot omvärlden (ja, hade inte skönhetsidealet funnits så hade jag förmodligen aldrig utvecklat det intresset osv osv. Jag förstår ju naturligtvis det, men det hjälps inte). Kan trösta mig med att jag inte har köpt ett enda NYTT klädesplagg på säkert tre år, jo några kris-plagg till barnen har det blivit förresten. Dock köper jag ganska mycket kläder på loppis, det är inte helt bra såklart, men bättre än om jag hade köpt allt nytt.
Spännande att få ta del av dina tankar! Jag tyckte också att Anitas tre månader lät väldigt kort – det kan definitivt gå så långt tid mellan mina klädköp. Jag köpte tre plagg på hela hösten/vintern varav ett var uppsytt av skräddare. Nu i januari köpte jag en kostym på tradera och har span på begagnade hängselbyxor. Det är medvetet, för jag blir ganska äcklad av utbudet i affärerna numera. För bara några år sedan jobbade många (även kedjorna) med lyocell och tencel – nu är det mest bara polyester. Helt sjukt att klä sig i plast ju.
Med det sagt – Anita har ett jobb som säkert ”kräver” att hon är intressant och vackert klädd. Andra bor jättelångt bort från butiker och beställer hem kläder för att prova. Jag förstår dem, jag tycker också att kläder är kul, men jag bor i Göteborg där mycket finns att prova och känna på. Jag försöker göra så gott jag kan, men har aldrig varit sådär jätteintresserad av kläder, och har respekt för att andra inte orkar eller vill se problemet med att köpa massor av nytt hela tiden. Vi är ju invaggade i att det är så man ska göra och så samhället ska gå runt.
Ser konstigt ut att jag först skriver att jag tycker att kläder är kul och sedan att jag inte är jätteintresserad. Det jag menar är att jag aldrig haft för vana att köpa särskilt mycket kläder, typ ”gått och shoppat”. Men jag tycker om att klä mig fint.
Precis det jag menar – för dig som redan köper lite kläder är det inga problem att avstå i ett halvår eller ett år men för Anita som köpt kläder flera gånger i veckan och kanske förknippar detta med sitt arbete så kanske just tre månaders uppehåll är en stor förändring.
Jag äter inte kött eller godis till exempel – och det är såklart super enkelt för mig att avstå detta medans någon annan verkligen får kämpa med sitt beteende för att förändra klara ev ett uppehåll i en månad. Vi sitter alltså på olika stolar och borde uppmuntra andras försök till att kloka förändringar i livet och inte förlöjliga dem. En sak i taget.