Vardag

Om tiden

Tid. Det enda vi alla har lika mycket av. En lyxvara kan man tycka då man börjar bli äldre, vänner omkring blir sjuka, barnen växer upp och ja, det finns ju så mycket man vill hinna med att göra. Man blir ödmjuk över livet och inser att man kanske inte får alla de där dagarna man räknat med.

Framför allt vill man bara få vara i nuet och njuta av det stora i det lilla. En puss i nacken. En promenad i skogen. En simtur i havet. Morgonkaffet.

Jag överdriver inte när jag säger att jag köpslagit med kvartar denna sommar. Planerat in sömntimmar och pressat mig på bristningsgränsen till vad som är hälsosamt gällande arbetsbelastning. Det blev inte alls som jag tänkt mig –  jag tänkte att vi planerat perfekt – allt skulle hinnas med och det finns tid för alla delar men det blev mer jobb än jag räknat med. Inte helt optimalt om jag ska vara ärlig – men jag tar igen mig snart.

Jag längtar ihjäl mig efter en dag liggandes i solen på en varm klippa med en bok. Eller kanske bara ligga i sängen med en skål jordgubbar på magen och Netflix på datorn.

Nästa vecka ska jag ha en sådan dag. Jag lovar mig själv på heder och samvete.

Just nu lägger jag några timmar på att få ordning här ute då jag har ett magasin som kommer och fotar min trädgård denna torsdag. Det är eftersatt minst sagt och det behöver snyggas till lite för att se ok ut.  Men det blommar för fullt på sina ställen. Vackrast är rosenskäran.

Fast visst älskar man det spretiga och vilda?

I växthuset ska jag binda upp och slänga tomatplantor som inte klarat sig. Jag ska kratta bort alla äpplen som fallit från trädet och ställa vackra stilleben på mina favoritställen.
Så mysigt det kommer bli här ute. Ska ta några bilder och visa er därefter.

Älskar morgonstunderna här ute. En kaffekopp, Boris och jag som strosar runt och börjar dagen.

Jag drar ett kort och läser klokheter som vägledning, dricker upp kaffet och vattnar gurkorna.

En ny sats hudsalva är på gång av de sista ringblommorna. Jag vet exakt vilken vän jag ska ge en liten burk tillsammans med en stor bukett dahlior och rosenskära.

Jonas hävdar att han ska göra vin av druvorna i år. Vad tror vi om det?

Låter spännande. Jag är mest glad att någon förbarmar sig över dem och skördar av innan alla getingar börjar smaska på de övermogna och sliskiga druvorna.

Nu ska jag krypa i säng och titta på Young Sheldon med lillebror. Har ni sett serien? Så mysig.

Hjärtefrågor, Vardag

Om barnen

Jag cyklar hem genom i ett ljummet åskregn och värmen bubblar i bröstet. Har precis kramat min stora mellankille hejdå för en stund, 16 år. Jag tog med honom och hans två vänner till restaurangen i hamnen och satt över fish n chips och pratade om livets väsentligheter. Det finns väl inget viktigare än att lyssna på våra tonåringar?

På alla våra barn, i olika åldrar och med olika personlighetstyper, skilda behov och förmåga till att uttrycka sig. Lyssna på alla. Hitta språket – ge inte upp, lirka, leta, fundera, läggs sig bredvid, inte tjata, var tyst och lyssna, skriva sms och prata i bilen om det är det som funkar bäst, var nära, komma och hämta, skjutsa så mycket man kan, bjuda alla på mat, bli kompis, aldrig dömma, ge frukost på sängen, låta dem sova, vara stolt, vara närvarande, prata värderingar och relationer, visa att man är trygg och alltid kommer finnas där.

Barnen. Det finaste och dyrbaraste vi har. Nu börjar skolan snart. Inte så roligt för alla faktiskt. Många känner sig ensamma och är utsatta för mobbing av sina skolkamrater. Skolan är en hemsk plats för många barn i Sverige. På söndag har My Feldt och jag tänkt att vi ska ha en livesändning på Instagram gällande detta – vi tänker att vi ska prata om mobbing och om hur vi vuxna kan göra för att motverka detta- Hur vi kan stötta våra barn. Både de som mobbar och de som mobbas.

Vill ni titta i så fall – och vilken tid söndag eftermiddag önskar ni?

Det ena hör kanske inte till det andra här, jo, kanske lite. Men innan jag sätter punkt skulle jag vilja tipsa om Sebastian Stakset fantastiska sommarprat.
Om skuld, skam och vikten av att kunna bli förlåten.

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST

Liten skola i näthandel

Nu har jag jobbat med näthandel i nästan tio år och lärt känna både fördelarna och nackdelarna med detta digitala sätt att konsumera. Jag jobbar med infrastukturen och drift kring försäljning online och även med kommunikationen inför och efter köp. Med det menar jag att man bygger upp ett förtroende till kunden och bygger en story kring sin produkt och når ut med den i det digitala bruset. Sedan tar jag emot feedback kring produkten och även ibland synpunkter på upplevelsen kring köpet. Människor som är missnöjda med upplevelsen kommer i regel inte tillbaka och vi får heller inte reda på vad som var negativt men en del hör av sig med feedback.
Jag tar tacksamt emot feedback på vårt arbete – detta använder jag till att förbättra företaget och erbjuda en ännu bättre upplevelse och sortiment.

En återkommande negativ feedback kring ett köp hos oss brukar vara ifrågasättandet av frakt – och returavgift. Därför tycker jag det är hög tid att diskutera detta fenomen med fri frakt och fria returer. Berätta lite hur vi tänker då vi faktiskt låter kunden stå för dessa kostnader hos KLco.

Jag anser att detta är ett försäljningsknep som företag tar till för att locka till fler impulsiva ogenomtänkta köp. Detta är inte hållbart varken ur klimatsynpunkt eller för företaget. I en retur så ligger så mycket mer än bara kostnaden till transportbolaget. Om jag som företagare ska stå för frakt och returavgift betyder  det att jag betalar fraktbolaget för deras tjänster, bekostar förpackningsmaterial samt att jag behöver betala min personal som först plockar ihop och packar varan och sedan tar emot samma vara, får vika och steama om och hantera emballaget och därefter gå in manuellt i vårt system för att hantera återbetalning till kund. Detta är en oerhörd kostnad för företaget och denna utgift packas istället in i priset på varan för de som väljer att jobba med fri retur och frakt. Eller så räknar företagen med att det klickas hem så mycket mer produkter på grund av att de bjuder på kostnaderna så det ena jämnar ut det andra.

Ett ganska osunt ekorrhjul inom näthandeln tycker jag – vissa stora företag försöker få ner utgifterna för hanteringen av returer och skickar till och med detta utomlands där arbetskostnaden inte är lika hög som i Sverige. Men detta resulterar bara i ännu fler fraktvägar och varan skickas runt och runt.
Många kunder är så bortskämda med att få fri frakt och retur så de klickar hem en av varje färg och alla storlekar för att kunna testa olika alternativ – det är kul och smidigt såklart! Men då tycker jag att det är rimligt att man får betala för detta . Vad tycker ni – är det ett hållbart sätt att konsumera nu när ni vet hur returhanteringen går till och hur mycket det kostar både ur klimatsynpunkt och ekonomiskt?

Jag ser hellre att våra kunder tänker till en extra gång innan de klickar hem en vara. Jag från min sida kan bli bättre på att skriva ut modellens storlek, fota andra kroppsformer, ha tydligare mått med skisser och mått på plaggen för att förenkla köpet för kunden. Har ni några tankar kring att göra det lättare att handla klokt och ansvarsfullt på nätet för er som kunder?

 

 

Entreprenörskap, K. LAGERQVIST, Varberg, Vardag

Expandering – man bromsar sig inte genom en kris…

”Det är inte så smart att bromsa sig genom en kris – kom igen, detta har du gjort förr!”
Min man tittar på mig och får det att låta hur lätt som helst när jag beklagar mig över att jag återigen har gjort en oerhört stor satsning i mitt företagande precis då samhället går in i en kris och konsumentbeteendet förmodligen kommer förändra sig rejält. Inflation och sinnessjuka elpriser. gud hjälpe mig. Oss alla.
Sist var våren 2020 då pandemin var ett faktum och jag lanserade KLco där på försommaren mitt under restriktioner och rädslor.

Nu är det åter igen dags för mig att utveckla något nytt jag har varit sugen på under en längre tid. Tanken med Klco är att det ska vara som en livstilsbutik som erbjuder utvalda produkter till hemmet och hela livet. Konst, litteratur, inredning, kläder, te och mycket mer.
Nu bygger vi upp inspirerande inredningsmiljöer där det även finns möjlighet att beställa möblerna vi inrett med till sitt egna hem. Detta i kombination med våra vackra linnekläder blir en riktigt bra tror jag. Drömmen är att jag ska kunna ha en liten vinkyl och kunna erbjuda ett glas naturvin och några fina oliver så folk kan slå sig ner en stund när de ändå är här men jag tror inte det funkar i praktiken. Inte just nu.
Kanske någon gång i framtiden då hamnen är färdigbyggd och området jag jobbar i är mer likt Kødbyen i Köpenhamn….? Lite mer mat och häng blandat med butiker. Då ska jag ha ostron också. Så mysigt – tre ostron och ett glas kallt när man svänger förbi.
Nu svävade jag visst iväg, sorry. Tillbaka till vad det faktiskt är vi skapar här i den nya lokalen.

Jag har tillbringat två heldagar med att måla golvet och flytta möbler och lådor från hörn till hörn. När vår allt i allo Robert kom förbi dagen efter trodde han inte det var sant – hade jag gjort allt det själv mellan passen? Shit alltså, alltid roligt att imponera på män tycker jag, hahahaha!
Har väl flow just nu antar jag – jobbar mycket med fullt fokus på det och slappar med familj i mellanrummen. Min källare är alltså fortfarande inte städad och keramikateljén står orörd. Mina vänner ser inte röken av mig.

En sak i taget. Vi bygger ju företag här borta, skapar arbetstillfällen och bidrar till utvecklingen i vår kommun. Det är viktiga grejer!
Men snart ska jag också checka ut och ta igen mig. Har en Norge trip på gång, heldygn med mellanbror i Göteborg och har även bokat Frankrike med vänner. Så mysigt!

Ses snart igen så ska jag ge er en uppdatering härifrån steg för steg.

Kvinnokroppen, Vardag

Om mina tatueringar

Jag började tatuera mig när jag var en bit över trettio. Hade varken varit sugen eller haft något intresse tidigare men så började jag hänga med vänner om hade ganska mycket tatueringar och fick plötsligt ett blodad tand. Kanske jag skulle dekorera kroppen med något fint….

En blev två och sedan tre –  nu har jag ganska många och de flesta är på mina underarmar.

Den första är en skock fåglar som flyger över sidan på min rygg. Detta var kanske den svåraste att fota för att visa er. Men ni ser kanske att det är lite fåglar som flyger upp från min högra höft och upp på över ryggplattan. Detta är är också den jag ångrar. Kanske för att jag aldrig ser den själv och då inte skapat en relation med den.

Jag hade googlat och letat runt på Pinterest inför min första och fann då en mängd inspirerande foton på kvinnor som hade en skock fåglar som flög över armen, halsen eller ryggen. En sådan ska jag ha tänkte jag och tog med bilden till tatueraren. Samtidigt passade jag på att få ett litet ankare intatuerat i min handled för det hade jag sett att Kate Moss hade.
När tatueraren var klar med mina fåglar så sa han att jag var den tredje tjejen denna vecka som var inne och tatuerade flygande fåglar  med denna bild som inspiration. Oj, så originellt! Kände mig dum. Varför hade jag inte valt ett motiv som talade till mig och berättade en historia istället för att bara hoppa på en trend?

Och vad hände med det lilla ankaret?
Jo, det flöt ut i handleden och blev fult så tatueraren fick rädda det med att fixa en liten svala som täckte den. Ni ser på första bilden.

Pilarna gjorde jag för att jag tyckte det var fint att korsa dem – En pil kan bara skjutas iväg om den först dras bakåt. Det är en symbol för att när livet försöker hålla dig tillbaka så måste du framåt.
Versalerna är min familjs första bokstav i deras namn.

Och den fina svalan. Det finns en symbolisk betydelse i svalan också. Tycker  om detta, trösterikt:

“Hos sjömännen står svalan förutom för erfarenhet även för hopp. De visste att när det var storm så var synen av en svala ett förebud om att vädret skulle lugna sig. En annan typ av hopp gällde ett liv efter detta och själens frälsning. De trodde att om man drunknade så förde svalan den drunknades själ till himlen”

Både min man och min svåger har tatuerat sig med varsin svala efter deras bror gick bort hastigt strax innan vi födde vår mellanbror. Känns fint att bära med sig honom på detta sätt.

Fjärilen är en av de senare tatueringarna. En modig placering. Som ett smycke. Den symboliserar frihet och skörhet för mig.
En blå fjäril är oftast en symbol för tur också. När puppan blir till en fjäril visar den sina färgrika vingar och därför representerar fjärilens vingar även förvandling.

Ankaret gjorde jag samtidigt som fjärilen – den glömmer jag lätt eftersom jag inte ser den så ofta. Men vad fin den är !!
Den betyder lojalitet och stabilitet för mig.

“Vid stormigt väder är ankaret en sjömans sista skydd, ett hopp om att omständigheterna kan bli bättre.”

När jag skulle fota denna bildserie så fann jag en mängd pressade blommor i boken. Vilken mysig överraskning – måste legat där sedan sommaren 2020.
Jag har en våg under vänstra armhålan och min mans bokstav under den högra också. Ingen bild på det här. Men i detta gamla inlägg så får ni en kik. 

På vänstra underarmen så har jag Subbe Fyr. Först tänkte jag Eiffeltornet men efter samtal med min man så landade det i att välja ett landmärke lite närmre –  på min egen ort. Så det blev fyren här i Varberg. Här kan ni läsa ett inlägg om det. 

Samtidigt tatuerade jag in min äldsta sons namn i ett rött hjärta. Det är min finaste.

Ja, nu har ni fått en liten presentation kring mina tatueringar. Har ni några tatueringar eller är sugna?
Vad betyder de för er i så fall?

Jag rycker upp bildörrrar...