Jag gjorde en omröstning på Instagram där jag frågade om nästa inlägg skulle handla om mitt hem eller vad jag blev sur av. Flest önskade följande.
Ja, vad gör mig sur egentligen? Ingenting om du frågar min man som tycker det bästa med mig är att jag alltid anstränger mig för att välja bort konflikt och surhet. Dels för att det helt enkelt är meningslöst att lägga energi på och att jag aldrig är långsint blandat med att jag tror det mesta alltid är mitt egna fel och är snabb på att förlåta. Kanske beror det på att vi lever med NPF hemma hos oss – det är aldrig värt att brusa upp eller vara negativ, då får man betala dyrt i längden och ett lågaffektivt bemötande är alltid det bästa.
Men det svartnar hos mig också såklart. Låt mig rabbla nedan.
Jag kan bli förbannat irriterad på detta:
1.Rökning. Jag har själv varit rökare i väldigt många år. Slutade när jag skulle springa Göteborgsvarvet när jag var 30+ så med risk för att skita i det blå skåpet, eller vad man säger…
Jag verkligen hatar när någon tänder en cigg bredvid mig på perrongen, när jag står i kö, sitter på en klippa i solnedgången, ligger och solar vid havskanten, när jag sitter och äter på en uteservering eller vart som. Varför ska jag behöva andas in den skiten och få mina kläder att dofta rök? Verkligen provocerande.
2. Människor som kör långsamt i vänstra körfältet. Vad är det för fel på dem??!!! Blir förbannad när jag bara tänker på det. Kör in till höger, snälla, lämna plats åt de som vill ta sig fram.
3. Högerregeln och väjningsplikt. Otroligt hur många som stannar och tänker högerregel när de ser att jag har väjningsplikt med de de där taggarna i gatan.
Varför stannar de när de ser att jag har väjningsplikt och står still? Idiotiskt.
4. Människor som alltid ser det negativa hos andra och i situationer. Man frågar hur de haft det och de bara ”ja, det här var ju inte så bra….” så drar de upp det enda som var dåligt på en veckas semester. Eller när de ska beskriva en människa och berättar dess negativa egenskaper, så taskigt och småsint liksom.
5.När andra säger till mig att jag ska vila och ta det lugnt. Det är en trigger för mig för det känns som de ifrågasätter mitt sätt att vara på. Jag är snabb, jag gör saker, vill att det ska gå fort. Jag vilar när jag har lust – andra behöver inte uppfostra mig. Jag har en man och en mamma som kan prata med mig om detta.
6. När jag vill göra något med hemmet som känns vackert och min man ifrågasätter mig praktiskt. Blir så jävla förbannad inombords – oftast för att han har rätt såklart. Jävla skit.
Hm… Nu kan jag inte komma på fler grejer. Klart jag kan rabbla upp vilket ojämställt samhälle vi lever i och göra ett feministiskt inlägg av detta. Eller prata om integration och orättvisor. Politiken inför slutspurten i valet gör mig vansinnig just nu btw. Deppigheten över detta är konstant såklart. Jag kan inte gå runt och sura i mitt liv och vara negativ för det i alla fall. Och det var heller inte ett sådant inlägg jag tänkte mig.
Vad blir ni sura eller förbannade av?













