Snövandra i Abisko

Abisko betyder ”skogen vid det stora vattnet” på nordsamiska. Här ligger det stora vattnet Torneträsk som är en glaciärfördjupad sjö. Den är över 70 km lång och Sveriges näst djupaste sjö med sitt största djup på 168 meter – vår guide hävdar dock att den är ännu djupare på sina ställen då den blivit urgröpt av isarna som drev fram här för tusentals år sedan. Sjön ligger bredvid Abisko nationalpark, även Njullá som den kan kallas ibland, ”blomsterfjället” – på grund av sin blomsterrikedom.

Några blommor upplevde vi dock inte denna gång för vi tar nattåget upp genom Lappland mitt i vintern för att bege oss ut på snövandring bland vandringslederna i Abisko.
Vi vill gärna uppleva norrsken och blir lite besvikna då vi inser att det kommer vara molnigt och snöa nästan hela vår vistelse. Väderprognosen ser inte bra ut.

Men väl i Abisko så får vi hoppfull information från receptionisten på hotellet – Abisko ligger som i en dal, det är nästan alltid helt stjärnklart och de har landets lägsta medelnederbörder per år – de tunga regnmolnen lurar bakom de mjukt formade fjällen och tar sig inte fram – här är det snabba väderomslag så vid sextiden på kvällen så sprang vi alla ut innan middagen och möttes av böljande grönt skimmer över den stjärnklara himlen. En fantastisk upplevelse!

Norrsken uppstår när de partiklar som träffar jordens atmosfär krockar med de atomer och molekyler som finns där. Partiklarna fångas in av jordens magnetfält och styrs normalt mot jordens poler. Det beror på att magnetfältet där lutar ner mot jordytan. Det är därför norrsken ofta syns i norra Sverige.

100km från Kiruna och här har samerna under århundraden nyttjat området kring Torneträsk. Det är Gabna sameby som använder marken för tamrenskötsel här i Abisko. Vi såg bara en ren när vi var ute och körde skoter. Inte så mycket djur alls faktiskt – tänker att det är fler på vår och sommar. Lo verkar vara en blyg rackare…

Det var riktigt roligt att köra snöskoter så nu har jag bestämt mig att skaffa körkort samtidigt som mellanbror.

Abisko har en lång tradition av fjällturism och det är inte svårt att förstå när man ser det här. Snövandring är mjukt för kroppen dessutom och något jag varmt rekommenderar. Vi hade med oss snöskor men behövde inte använda dem då vi gick på redan upptrampade leder. Om man lämnar stigen så sjunker man dock djupt ner i snön. Här finns även linbana, isklättring, kallbad i vak, hundspann och mycket mer att sysselsätta sig med vintertid.

Vi snövandrade på förmiddagen och yogade på eftermiddagen. Det var en mycket skön kombination.

Stillheten och möjligheten till att landa i eftertanke började redan på tåget upp då Wi-Fi saknades. Sedan fortsatte det så. Vandringar i tysthet eller i samtal med nya bekantskaper ~ här är ingen vad vi gör, vi är bara ett gäng i funktionskläder som vandrar på förmiddagen och vrider kroppen i spännande ställningar på yogamattan om eftermiddagen. Äter, bastar, sover.
Här är det den magnifika naturen som står i centrum och får all vår uppmärksamhet. Utsikten över Lapporten och Torneträsk från Stornabben bör ingen missa under sin tid på jorden.

Den tar andan ur mig och fyller upp kroppen med kärlek på samma gång.

Vi bodde på Abisko Mountain Lodge  och det var verkligen toppen. Jag hade bokat in mig på en gruppresa där mat, yoga och boende ingick i kostnaden och det var fint att bara haka på och glida med i schemat. Någon hade bestämt vilka leder vi skulle vandra och vad vi skulle äta. Smidigt!
Kul också att träffa nya människor på detta sätt. Människor är väldigt spännande – det gäller bara att vara öppen, lyhörd och fördomsfri så har man mycket att lära av varandra.

Vi tog nattåget hem under måndag eftermiddag och åkte sedan ett dygn genom Sverige för att nå landets västkust.

Känner mig ödmjukt tacksam och skulle vilja uppmana er alla att se till att ni kommer iväg på det där ni drömmer om – bokar den där kursen , säg upp dig och sök nytt jobb eller vad som. Skjut inte upp saker. Risken är att det blir för sent och allt det där du sköt upp för att göra när allt lugnade sig inte går att genomföra.

Vill du lära dig lite mer om Abisko och norrskenet du kan ta del av där så kika på denna film

Ett hem

Mitt hem i vintersolen i veckan. Vid den här tiden varje år längtar jag efter förändring i hemmet. Då julstjärnorna plockats ner från fönsterna och jag hivat alla trötta lökar som fyllt fönsterbrädorna. Jag vill ha in ljuset och plocka bort grejer. Kanske möblera om och definitivt måla något rum. Får lägga band på mig själv för ofta tar jag mig själv vatten över huvudet när jag startar något projekt hemma då det inte finns utrymme för det. Men man kan ju drömma?
Och visst behöver sovrummet målas om…? Det säger till och med min man som drömmer om lite mer ”hotellkänsla” likt Miss Clara i Stockholm. Där är så fint!

Här är ett foto från ett besök 2016 – inredningen är lika klassisk och vacker fortfarande. Bokar oftast detta hotell då jag besöker Stockholm.

Men vårt hem har ju inte alls den stilen så vi får se om det bli applicerbart i sovrummet. Man kanske kan göra en kompromiss.

Fast jag älskar vårt brokiga hem. Inte alls tillrättalagt och perfekt på något sätt om du frågar mig. Känns som att detta är en miljö fullt av liv, med färger och blandade material i en härlig mix. Ser du hur vackert pelargonerna skapar skuggmönster på dörren i detta rum?

De behöver beskäras och få lite ny jord här på vårkanten. Men så fantastiskt att de letar sig upp över fönstret på detta sätt – sträcker ut sig för att fånga de små ljusglimtarna som visar sig under vinterhalvåret.

Från detta rum stiger man rakt in i matrummet så de tre rum vi använder mest gemensamt ligger i fil. Tavlan med pressade rosenskäror har jag gjort själv och damen med hatten fann jag i ett av uthusen då vi flyttade in.

Äskar detta rum – ingens spelar piano längre men det får stå kvar till någon av oss plockar upp intresset att lära oss. Ett av barnen gick på pianolektioner för några år sedan men tröttnade – kanske han får blodad tand igen. Vem vet, fint att ha det nära till hands i så fall och altid vackert med ett musikinstrument i inredningen tycker jag.

Ja, det var lite solglimtar från mitt hem denna söndag. Hur är vädret där ni bor idag?

Jag vaknade i Abisko denna morgon och ska ut på snövandring. Det ska snöa och inte vara så kallt som igår. Vi håller tummarna för att det inte ska börja regna… Känns inte optimalt att snövandra i regn – känns liksom isigt, blött och svårt. Ha en bra dag nu.

snabbt hej från Abisko

Jag ligger  i min säng i Abisko efter en lång snövandring denna förmiddag. Kroppen känns alldeles mör och skön efter både vandring och varm soppa till lunch. La mig faktiskt och blundade en stund. När hände det sist?

Minns inte men det kroppen vill ha mest av allt just nu är rörelse och vila i bra balans. Den vill vila från prestation, njuta av norrsken och åka hundspann.
Kikar in senare igen eller imorgon. Kram till er.

Och du – jag såg norrskenet igår…

Sommaren 2004 – Då den stora kärleken slog ner

Det var sommaren 2004 och dansgolven fylldes av sommargäster hoppandes till en röst som klämkäckt skrålade hej hej monika i högtalarna. Jag hade fyllt tjugofem och ödet hade tagit mig till Varberg några år tidigare. Min son och jag hade flyttat in en  liten lägenhet mitt emot tågstationen och jag kände mig både ensam och full av livslust på samma gång då jag nu byggde oss ett liv i denna vackra sommarstad.

Efter flera år på den anrika restaurangen känd för sin kolgrillade fläskfilé hade jag sökt ett nytt jobb i Sociétetshuset i Varberg – den stora vackra parkbyggnaden användes nu som restaurang och nattklubb och var omåttligt populär. Under samma tidsperiod hade Jonas Bengtsson flyttat hem till sin barndoms stad efter en tid i Stockholm där han blandat drinkar på Sophies på Stureplan de senaste åren.
Jonas var ett år yngre än mig och hade fått tjänsten som barchef på vår nu gemensamma arbetsplats.

Det var en varm sommar och jag bollade familjeliv, jobb och ett växande roligt socialt liv. Det var en fantastisk sommar på så många sätt – min föräldrar hade skilt sig ett par år innan och som ensamstående mamma fick jag stor hjälp av dem båda under denna period. Det var skönt – efter en jobbig och destruktiv tonårsperiod hade jag mycket att ta igen – är så tacksam att de stöttade och ställde upp så mycket som morföräldrar under denna tid.

Att vara ung mamma – jag vet inget annat men ofta önskar jag såklart att jag hade kunnat ge honom en mer trygg start i livet. Men det finns också fördelar med att få barn tidigt.
23 år gammal nu men den här varma dagen på Skara Sommarland känns som igår då min sons uppfordrande isblå ögon bestämt blickade in i mina. Tänk vad livet tog oss igenom.

Jag tänker på hur han dök upp och rakt in med hela hjärtat så självklart. Hur kunde det bli så?

Han hade precis kommit in på Handelshögskolan i Uppsala och gjort högskoleprovet med högst resultatet i Halland. Så ambitiös och med så stora planer för livet. Han kändes viktig och på en helt annan nivå än vart jag kände mig.
Jag hade inga planer. Jag levde timme för timme. Ensamstående vilsen mamma utan vare sig utbildning eller ambitioner. Bara glad att få leva. Ingen aning om vad han såg hos mig men i efterhand har han sagt att han gillade min mage – den var fin. Tur för mig att det var en sommar då det var poppis med korta tröjor och låga jeans. Eller tur för honom.

Men kanske att det var något mer än magen som fick honom på fall. Jag kan ju vara rätt charmig när jag själv vill 😉

Jag hade nog lite fullt upp med allt för att fatta att han blev förälskad. I mina ögon var han lite för snygg och bra. Ett tag i början trodde jag dessutom att han var gay för han visade inte lika stort intresse för tjejer som jag upplevde att andra killar gjorde. Han var cool, snygg och trevlig. Upplevde honom som en människa med väldigt hög integritet – känner fortfarande så och det är en fin egenskap tycker jag.

Först var han såklart inte ute efter något seriöst. Han var ju dessutom på väg därifrån och mellanlandade mest i sin hemstad. Kanske var det just det omöjliga och otippade i situationen som var det attraktiva och fängslande för oss båda?

Åh. Här är jag lite slirig ser jag – det är efterfest i slutet av säsongen och vi hade officiellt kommit ut som ett par i arbetsgruppen. Jonas ser lycklig ut. Fint!

Ibland får jag skamkänslor över att jag fick honom att ge upp allt för mig. Att han blev kvar här – att han flyttade sina studier, blev ofrivillig förälder tidigt och kastade om sina drömmar. Men vi skapade nya ihop och anpassade hans högt flygande planer med mitt liv. Och det var ju faktiskt hans höga krav på livet som fick mig att också höja blicken och vilja mer – tro mer och våga utmana mig själv.

Så unga. Så kära. Allt blev bra. Aldrig har jag tvivlat på hans kärlek. 18 år nu.
Kärlek bär. Kärlek lyfter berg och tröstar. Jag önskar alla människor får uppleva en sådan kärlek.

 

Sit ups och armhävningar i tågkupén?

Jag har slagit mig ner i soffan efter att ha stått och jobbat vid köksön i flera timmar fram till batteriet börjat lysa ilsket rött. Vilken dag va?!
Vad är det med en vissa dagar – snälla snabbspola fram till läggning. Jag skulle egentligen posta ett ärligt inlägg om föräldraskap men det finns det rakt av ingen energi till så jag letade fram den här bilden från mig på en toa i Värnamo istället. Försöker finna någon ”caption” till detta men hjärnan är tom.

Kom på att jag behövde slänga in mina ullbrallor i tvätten eftersom jag åker till Abisko imorgon. 12.00 går tåget och sen är vi uppe där någongång dagen efter. Det ska regna och vara fyra plusgrader – vad är oddsen… Undrar hur det blir med norrskenet och med snöskorna jag köpt. Blir det bara bastu och bok kanske?

Idag har jag hållit i en te-skola för tjejerna som jobbar med mig på KLco och därefter åkte jag hem för att jobba vidare. Hade med mig träningskläder men jag vet inte vad som hände – känns bara som att kroppen behöver vila sig igenom Januari.

Här får ni en bild till. Den är inte min men den är inspirerande. Kan mitt hår få se ut som @brennerjulia när vi når sommaren tro….

Ses imorgon när jag sitter på tåget då. Ska göra lite burpees i ren panik här nu på golvet så jag inte kommer upp på den här vandringshelgen i Abisko helt jävla otränad…hahahaha….. sit-ups och armhävningar hela vägen upp i tågkupén… kram K