Nu räknar jag ner dagarna tills vi går i gränderna i denna lilla by igen.
Just nu läggs det nytt golv i vårt kök och jag försöker klura ut hur jag kan fixa en platsbyggd soffa så lätt som möjligt. Även en bokhylla i sovrummet ska byggas upp och jag funderar på om jag kan köpa Billy på IKEA och bygga ut från den och sedan måla hela alltet. Eller varför säger jag att jag ska fixa? Jag kommer med idéer och pekar, pratar om form och kulörer. Min man sågar, spikar och skruvar bäst hemma hos oss.
Mitt i detta har jag ett jobb att fixa för en kund och så ska jag fota hela kollektionen för KLco kommande säsong också.
Är så himla pepp på allt kul som ska hända! Jag låter givetvis er följa med och ska ta massa bilder som jag kan blogga med.
Det lilla violetta huset. Var helt förskräckt över denna kulör och tänkte att det var det första vi skulle göra – måla om. Men så ångrade vi oss. Det är rätt häftigt tycker jag nu.
En av min farmors favoritblommor. vad heter de – minns inte nu?
Ja, här ska det byggas upp hyllor alltså. Skrivbordet får stå kvar och så bygger vi in det. Går det tro?`
Utsikten från bykrogen.
Från marknaden på torget och den lilla grannbutiken.
Jag har ett bord som inte går att få upp i trapphuset – undrar om jag kan vincha det upp på utsidan av fasaden och upp på terassen?
Nu skakar min man på huvudet här… mina krav verkar bli lite väl optimistiska och jobbiga.
Det är fint med planer och drömmar tycker jag. Det ska bli härligt att komma ner till vårt franska lilla ställe snart igen.
Obs. Tusen tack för alla kloka, sårbara och fina kommentarer på de senaste inläggen. Jag ska svara på alla och uppskattar dem så. stor kram
Det är en tisdag förmiddag precis i början av februari då jag slår mig ner i soffan på jobbet för ett viktigt samtal – kanske ett av de viktigaste jag kommer ha i livet.
Min kollega Marlene har riggat upp sin poddurustning framför mig och ber mig testa ljudet. Vi har kramats, bryggt örtte och pratat fram och tillbaka om hur betydelsefullt det är att det här samtalet blir konkret och nära. Att dialogen når sitt syfte och blir bra.
”Jag vill inte ta på mig en offerkofta och att det ska vara geggigt – det ska vara informativt, äkta och sårbart, med integritet. Man måste förstå varför jag delar det här” tillägger jag och häller upp te i muggarna.
Jag har valt poddformatet och det mjuka samtalet med Marlene för detta budskap eftersom jag tycker kanaler som delar det skrivna ordet lätt kan misstolkas och ifrågasättas. När det kommer till detta ämne som jag vill prata om så vill jag inte lämna utrymme för missförstånd och spekulationer.
Så berättar jag om beroendesjukdomen jag levt sida vid sida med sedan jag var ung tonåring – jag berättar om mitt medberoende och den stora maktlösheten, om rädslan, kontrollbehovet och känslan av misslyckande. Jag berättar om hur omgivningen bemöter beroendesjuka och hur jag upplever att vården och samhället möter denna sjukdom.
Vi pratar om ett av våra mest stigmatiserande ämnen som får familjer som lider i det tysta att isolera sig och gå under. Det är svårt att prata om missbruk – ofta har de som inte har egna erfarenheter kring problematiken tron att det är fråga om ett karaktärsdrag och att det bara är att skärpa sig. De förstår inte den psykiska ohälsan bakom ett missbruk och hur substanserna blir en okontrollerbar självmedicinering som skördar liv. Den här sjukdomen lever i alla samhällsklasser och kulturer.
Jag vill ge ett annat ljus och ge andra möjlighet att lyfta blicken med empati och förståelse.
Har du sett Lars Lerins serie ”Vägen Ut” på svt play? Här berättar beroendesjuka om deras resa både in och ur missbruk, du får lära känna människan bakom sjukdomen. Jag kan också tipsa om Euphoria säsong 1 och säsong 2 som går på HBO Max – detta är en tung serie som handlar om en flicka som sjunker ner i ett missbruk efter hennes far gått bort. Den visar naket och ärligt om hur ett missbruk kan driva en människa till att göra vad som helst – hur sjukdomen påverkar föräldrar, syskon och vänner. Svek, lögner, skuld och skam.
Vill också be dig titta på Beautiful Boy – en av de mest smärtsamma och vackra filmer jag någonsin sett som förklarar precis hur det är att vara förälder till ett beroendesjukt barn – om rädslan & maktlösheten, men också om den oerhörda kärleken man känner för sitt barn. Hur man vill skydda dem från allt ont men hur mycket man än kämpar så misslyckas man fatalt med just detta. Se trailer här.
Jag har ägnat hela dagen åt att plöja poddar och måla vårt sovrum. Det blev kalasbra och nu, efter bastu och middag, har jag ramlat ner i soffan med en skön känsla i kroppen. Uppfylld av olika livsöden jag lyssnat på under dagen och trött i kroppen efter att ha målat både väggar och tak i två strykningar.
Men så bra jag blev klar, risken är annars att allt står huller om buller i flera veckor tills jag ”får feeling” igen och det är verkligen inte något som känns skönt. Då känner jag mig alltid så misslyckad och ogenomtänkt – typiskt adhd-drag kan jag tro.
Tusen tack för att ni delade med er av egna erfarenheter och kloka reflektioner i förra inlägget om NPF. Jag skulle vilja lägga till att om ni lever med adhd där hemma så tycker jag att ”Adhd – från duktig flicka till utbränd kvinna” är otroligt bra och jag uppmanar alla som lever bredvid att läsa denna också.
Författaren Lotta Borg Skoglunds egna ord:
”Under mina år som läkare har jag träffat många flickor och kvinnor som kämpat så hjärtskärande hårt för att få ihop sina liv. Trots intelligens, trots begåvning och livsklokskap, trots vita knogar och ständiga omstarter berättar de för mig att de bara inte får livet att fungera. Tyvärr har vare sig forskningen eller vården haft ett särskilt stort intresse för flickors och kvinnors unika utmaningar vid adhd och kunskapen om den här stora gruppen av kämpande människor är fortfarande skrämmande låg. Den här boken är till er.”
Imorgon är jag med i en podd och jag pratar om ett ämne jag tidigare aldrig har varit så öppen med i sociala medier. Känns både läskigt och skönt på samma gång – hoppas den tas emot med värme och får andra att lyfta blicken för ett vår tids mest stigmatiserande ämne och folksjukdom.
Finns det något jobbigare än när andra berättar om hur fantastiska deras barn är när man själv kämpar som tusan i föräldraskapet?
Det har ofta kliat i kroppen på mig när andra pratat om deras barn som tar ansvar för både hem, träning, skola och sociala situationer. Jag har till och med velat ropa ”håll käften din jävel!!!” till vissa föräldrar som rapat på om deras barns förträfflighet – ja, det är såklart helt irrationellt och vansinnigt att känna så, alla föräldrar ska få vara stolta över sina barn och ”skryta” så mycket de vill och kan om det. Det är helt i sin ordning.
Det är bara det att i vissa perioder har jag inte klarat av att höra det för det har gjort så himla ont – jag har känt mig så väldigt misslyckad själv som förälder.
Har ni också sett Uppdrag gransknings serie ”Bokstavsbarnen”?
Min man sitter bredvid mig i soffan då jag har på serien på datorn i mitt knä – han sitter och jobbar på sin egen.
”Jag fattar inte att vi har gått igenom allt det här med två barn – hur fan klarade vi oss?” utbrister jag med en stor klump i magen och minnesbilder från helt vansinniga situationer ploppar upp i hjärnan. Kors vad vi föräldrar har kämpat.
Åh, herregud vad barnen har kämpat!
”ja, säger min man, allt det där de visar har vi ju gått igenom. Så jävla sorgligt.” säger han och viker ner blicken.
Vi lever med NPF (Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) och man kan ju lugnt konstatera att det har funnits stora utmaningar genom åren. Saker som andra barn har klarat av med lätthet har i vissa lägen varit helt omöjliga hos oss. Rådet vi fick som unga föräldrar var att sätta gränser, ställa krav och visa vem som bestämmer. Hos barn med adhd och add resulterar det dock med motsatt effekt – detta är i alla fall min upplevelse som har levt med detta i många år och gjort mitt absolut bästa och testat olika metoder för att saker och ting ska fungera här hemma. Jag har tagit för mig av utbildningar, föreläsningar och läst galet många böcker i ämnet under åren. För oss har ett lågaffektivt bemötande med stort tålamod varit det som fungerat bäst. Bo Hejlskov har skrivit många bra böcker i ämnet.
En obehandlad och missförstådd adhd-diagnos kan i många fall leda till destruktiva följdsjukdomar som psykisk ohälsa, självskadebeteende, ätstörning, beroendesjukdom och depression.
När vissa säger att ”idag får ju var och varannan unge en diagnos” och pratar om adhd som en ”superkraft” har de ju oftast ingen aning om hur svårt vissa familjer har det. Det är ensamt.
Jag tänker inte berätta om vilka situationer mina barn hamnat i på grund av våra utmaningar – kanske någon dag om de själva är okej med det, för jag tycker verkligen att dessa utmaningar bör talas om i alla rum så vi kan lära av varandra.
Jag kan dock dela med mig av att samhället har i många lägen släckt deras gnista och deras strålande briljans – snabba, begåvade, roliga, finurliga, kloka små hjärnor som omgivningen sakta men säkert tryckt in i en box tills den till slut slocknar och ger upp eller exploderar av frustration.
Titta du på serien ”Bokstavsbarnen” du också för att få förståelse hur många familjer har det.
Följ gärna @Kungamamman och @mickegunnarsson på Instagram. Skärmdumpen ovan är från @dittesvanfeldts story och jag tror den sammanfattar hur många av oss föräldrar känner.
Titta också på detta klipp om Pusselfamiljen på Nyhetsmorgon.
Hej där.
Det var så fint att prata med er om matrutiner häromdagen så jag fortsätter med mer inspiration för att ta hand om kroppen. Idag vill jag berätta om torrborstning,
Jag började torrborsta kroppen regelbundet förra året. Det var inget nytt fenomen för mig, detta har jag gjort sporadiskt i flera år men när jag upptäckte gropar på mina lår började jag fundera på hur jag kunde hjälpa kroppen och då var torrborstningen en rutin jag började med dagligen.
Inget konstigt med gropar i låren såklart, jag är ju 43 år och kroppen åldras och förändras precis som den ska. Men det blev en påminnelse för mig att ta hand om mig själv lite extra mycket. Jag började som sagt torrborsta mig varje dag och har nu detta som en mysig och skön rutin innan jag hoppar in i badet eller duschen. Men varför?
Torrborstningen gör under för både insida och utsida av kroppen. Huden är ju vårt största organ så att ta hand om den har vi mycket att vinna på.
Låt mig berätta om de olika fördelarna och kanske även inspirera dig att börja.
Friskare hud – Du får en klarare och renare hud eftersom du skrubbar bort döda hudceller och ganska snart får ett synbart resultat med en härlig lyster och huden blir dessutom alldeles mjuk. Och när du får fart på blodcirkulationen hjälper det också huden att se friskare ut.
Motverkar celluliter – Att torrborsta kroppen kan också hjälpa till ett motverka celluliter och ojämn hud. Du borstar bort slaggprodukter och vätska som ansamlats i kroppens vävnader och stimulerar dem till att rensas ut, samtidigt som blodcirkulationen ökar. Här krävs det en regelbunden borstning, helst daglig, för att du ska märka resultat. Det var alltså därför jag började borsta varje dag men jag är nu minst lika intresserad av vad borstningen gör för insidan av kroppen för det är så häftigt.
Utrensande – Genom att torrborsta så stöttar du kroppens utrensningsprocess. Genom borstningen sätter du fart på kroppens lymfvätska vilket stimulerar den naturliga utrensningsprocessen genom lymfkörtlarna. Med hjälp av att borsta huden i cirkulerande mönster kan du alltså hjälpa huden att släppa och utsöndra slaggprodukter. Det hjälper också till att hålla hudporerna öppna och rena, vilket avlastar levern och njurarna i sitt reningsarbete.
Detta sägs vara en riktigt detoxkur för både kropp och hud! Jag kan faktiskt känna mig alldeles ren och rensad efter en skrubb. Som efter jag gjort andningsövningar ungefär – som att jag syresätt kroppen på ett bra sätt.
Lymfsystemet – Du hjälper även lymfsystemet med fysisk aktivitet och djupandning. Lymfsystemets viktigaste uppgifter är att upprätthålla vätskebalansen i kroppen tillsammans med blodsystemet. Detta görs genom att överflödig vätska från olika delar av kroppen transporteras bort. Det är rätt spännande att läsa på om hur lymfsystemet fungerar tycker jag.
Så här gör du – Borstar går att köpa lite varstans – du behöver en borste av naturfibrer som varken är för hård eller för mjuk. Borsta huden fem till tio minuter för att få fart på cirkulationen ordentligt och då börjar du nedifrån och arbetar dig uppåt med cirkulära rörelser – använd ett lätt tryck borsta medsols. Du börjar borsta fötterna, både fram och baksida, och sedan arbetar du dig sedan vidare upp mot anklarna, vaderna, knäna och låren.
Därefter tar du händer och armar upp till armhålorna.
Avsluta med rumpan, så mycket du når av ryggen och magen, fortfarande med cirkulära rörelser och medsols upp mot hjärtat. Jag brukar borsta rätt mycket på lår och rumpa.
Undvik att skrubba dig på åderbråck och ytligt liggande blodkärl, och absolut inte i ansiktet – var extra lätt på handen i början så du vänjer kroppen vid denna nya rutin.
Efter dusch och bad smörjer jag in mig i en olja eller en fet kräm. Just nu har jag dessa från Weleda jag varierar bland men kan också ta massageolja eller kokosolja. Jag smörjer in vader och lår extra långsamt och noga för dessa kroppsdelar är torra och behöver extra omsorg.
