Vi stiger ur taxin i den kalla vinterkvällen och söker med blicken efter portnummer 37. På gatan trängs trafik med blinkande ljus kantade av fasader fyllda med lysande stjärnor och advenstljusstakar, det ger sannerligen en vacker inramning till kvällen då vi snabbt tar oss över till andra sidan gatan, slår portkoden och slinker in i trapphuset. Vi ska på julmingel med branschkollegor – andra författare, formgivare, förläggare och säljare.
I hissen vänder jag mig plötsligt om mot min man och utbrister – Åh, vem är jag idag? Eller vad ska jag säga att jag gör menar jag…?
Under många år har detta varit krångligt tycker jag. Jag har befunnit mig i en mängd olika sammanhang och det är inte alltid det känns klockrent att presentera sig som bloggare eller influencer. Jag lägger liksom ribban för att den som står framför mig inte tar mig på allvar och har fördomar om mitt yrkesval. Det är sorgligt såklart men ett faktum – jag har dock inga som helst behov att hävda mig själv och prata om mitt arbete i sociala sammanhang.
Jag har ofta sagt att jag är fotograf, marknadsförare eller skribent istället. Eller att jag jobbar med digital kommunikation. Punkt. Och så vänt frågan till min bordsgranne istället för att få en utläggning om vad hen jobbar med och sedan ställer jag gärna massa följdfrågor. Det fungerar jättebra i de flesta situationer men ibland står man i ett sammanhang då det är dags att pitcha sig själv och ta plats. Nu var det en sådan situation.
Jag läste ett bra inlägg hos UnderbaraClara om att vara Influencer – Gör det eller håll klaffen.
Bra tankar kring yrket och också intressanta kommentarer.
”En frustrerande grej att förhålla sig till som influencer är alla som hävdar att vilken idiot som helst kan klara ens jobb. Att det man gör är rent trams, att man lever på att fota sin lunch och att yrket är så okvalificerat och enkelt att vilken femåring som helst skulle kunna göra det. Och att det dessutom är orättvist. Orättvist att en influencer kan tjäna enkla pengar. Får så mycket gratisgrejer och glida fram genom livet på en räkmacka.”
”Det är så frustrerande när man både får skit för att man sysslar med hjärndöd verksamhet samtidigt som folk är arga för att man tjänar pengar på det.”
Egentligen var det inte explecit mitt arbete jag ville diskutera i detta inlägg. Jag tycker bara det är en märklig företeelse att vi svenskar alltid ska fråga vad andra jobbar med. Som att det definierar en person vad de har för yrke – ja, det säger kanske mycket om en men ibland kanske det inte blir ett jämställt möte mellan två personer eftersom vi ofta rangordnar yrkesgrupper och dess legitimitet.
Är det mer intressant att lyssna på hjärnkirurgen vid bordet än vad servitrisen har att säga?
Jag har jobbat som servitris i många år och lät då gärna kirurgen ta mer plats eftersom jag inte kände att mitt yrke var viktigt och intressant nog… Därför tycker jag det är fint om vi kan öppna upp samtal med nya människor på andra sätt – som att fråga ”vad klappar ditt hjärta mest för just nu?” , ”vad är du mest tacksam för just nu?” eller som en bloggläsare föreslog ” vad i ditt liv är du mest upptagen av just nu?”
Med det sagt vill jag samtidigt påpeka att det är naturligtvis många som har ett brinnande intresse för det de arbetar med och gärna samt välkommet delar sin kunskap och inspiration kring deras kall. Hur känner ni?
Jag sitter med uppslagen dator i sängen och det är tidig morgon, 3e Advent. Jag har smugit ner för trappan, in i köket och bryggt mig en riktigt stor kopp kaffe, tänt några doftljus på vägen och tagit mig tillbaka för att krypa ner under täcket igen. Allt är tyst och stilla, snön ligger kvar på taken och det är mysigt att vara vaken när halva huset fortfarande sover.
Önskar er en riktigt fin dag nu. Jag har planer på pepparkaksbak och hoppas jag kan kika in här ikväll med lite bilder på mig själv och den nya kollektionen vi lanserar idag.
Kram från mig
