Har tagit en paus från paketinslagning och rimstuga för att kika in här till er och önska en riktigt God Jul!
Hoppas den blir allt du drömt om och blir den inte det så får det vara ok. vila i det. Du är ok och det blir jul oavsett om det inte det inte blev precis så som du tänkt det.
Jag tycker julen är lite jobbig för det är familjemedlemmar som saknas oss. Det blir så tydligt när andra familjer och släkter förenas under julhelgerna att något är trasigt hos oss.Vi saknar de som inte är med oss så innerligt mycket.
Men det blir klappar, julgröt och mys för hela slanten här ändå såklart.
På detta bordet har det varit julverkstad hela veckan och jag har väntat in rätt feeling. Mellanbror var klar först och slog in alla sina klappar så fint och bra – han är så himla grym och har gjort alla helt själv, inget köpt här inte.
Så stolt över allt han åstadkommit under detta året.
Juldagarna tänker jag ägna åt att plöja serier, läsa böcker, spela familjespel och ta utflykter till hav och skog med familjen.
Och äta massa gott såklart. Hoppas det blir bad och träning också. Vill träffa vänner också. Mysigt.
Kanske att vi fixar en girlang eller två och ger bort ihop med en skål knäck.
Ett är i alla fall säkert. Jag kommer bo i min blommiga pyjamas eller i denna klänning med tofflor till.
Jag kommer logga ut från blogg och Instagram och avstå helt från scrollande några dagar. Så vi ses till helgen igen. Var rädda om er.
Jag vet att ni är många som väntar på det här utlovade inlägget. Det kom ett litet hinder i vägen och jag behövde ta ny sats och skrapa ihop nytt mod för att dela.
Jag känner ett stort behov att dela det nu när vi är många som går in i ledigheter. Ledighet kan betyda avkoppling och återhämtning men det kan också betyda skräck för många kvinnor och barn som lever i hem med våldsamma män. Julhelgerna är också tuffa för de familjer som lever med beroendesjukdomar. Ofta är det en kombination av båda.
Min vän ringde mig och sa att han hade fått stort stöd och mod av de tidigare inläggen jag skrivit om att lämna en relation där man blir utsatt för våld. Han ville stötta en kollega i en flykt och jag föll nästan ut i gråt över att höra att det jag delat i mina digitala kanaler ledde till att andra får hjälp. Så tacksam. Det hjäper mig själv att läka.
Jag har delat med mig av mina egna erfarenheter tidigare och berättat att det är viktigt att erbjuda kvinnan en flyktplan – hon kanske inte behöver den med en gång, hon kanske rent av nekar och slår bort hela påståendet om att hon lever i en livssituation som håller på att ta livet av henne.
Men en dag så behöver hon fly och då minns hon att Du var den som sträckte ut handen – Du ville hjälpa till.
Jag flydde en sommarnatt för 20 år sedan. Då hade jag levt i en våldsam relation i fem år. Jag fattade beslutet efter de senaste veckornas hotfullt accelererande händelser.
– Paniken i att återigen sitta i en bil där han gasar och hotar att ta livet av oss rakt in i en bergvägg.
– Desperationen där hemma då han tänder eld på tidningssidor som han slänger runt om oss i huset samtidigt som han säger att han ska bränna oss inne och avsluta allt.
– Skräcken i då han drar mig i håret genom rummen och säger att han ska skjuta mig.
– Vanmakten då jag om nätterna står i köket med handen runt den vassa kökskniven och funderar över om det är Jag själv som ska avsluta allt för att inte behöva leva med skräcken längre.
Det sägs att det farligaste ögonblicket är då Hon lämnar. Kanske var det därför det dröjde tills det nästan var för sent för mig.
Jag skrev ett avskedsbrev och lämnade då han var på jobbet. Åkte genom Sverige och flyttade in på ett hem för misshandlade mammor och deras barn.
Där bodde en trebarnsmamma vars förövare för tillfället var inlåst på PIVA – efter att han hade försökt skära halsen av henne.
Där var också en ung tjej som var jagad av en hel släkt – hon hade varit deras slav och till slut hade hon lyckats fly med sin lilla bebis. Hon var nog inte mer än 18 år, hon var väldigt tyst och rädd.
En dag kom polisen och sa att jag måste flytta från det skyddande boendet. Jag var ett hot mot de andra kvinnorna eftersom en man hade ringt och frågat efter mig. De kunde inte skydda mig längre.
Så här ser det ut för mängder av kvinnor i Sverige just nu. Gömda. Under hot. Hemlösa med stora skulder som männen dragit på dem. Med trasiga kroppar och krossade drömmar. De känner sig smutsiga och inget värda. De är rädda.
De är ensamma.
I Sverige 2018 – En stor andel av det dödliga våldet sker i närstående relationer. Sedan en tid tillbaka har snittet på antalet dödade kvinnor i närstående relation legat på 14 per år, nu har det ökat till 22. 67 procent av det dödliga våldet mot kvinnor sker i parrelationer; 22 dödade kvinnor under 2018.
Checklista om du vill hjälpa en kvinna att fly:
– Hjälp till att byta telefonnummer – ta bort appar där han kan komma i kontakt med henne
– Finn ett boende där hon kan gömma sig.
– Se till att det finns en vän eller annan anhörig som stöttar upp och är hos henne de första dygnen.
– Rekommendera att skriva ett tydligt avskedsbrev till förövaren så att det inte finns några frågetecken kring varför hon lämnar – viktigt med detta mentala avslut för henne också.
– Prata inte illa om förövaren – var snarare ett stöd och lyssna, var tydlig med att det inte finns någon framtid i en relation där man är utsatt för våld.
Att tänka på för dig som lämnar en våldsam relation:
– Packa en väska redan nu som du kan ha gömd någonstans om läget blir kritiskt då kan du snabbt komma iväg men ändå få med dig lite tillhörigheter.
– Ha ordning på pass och legitimation.
– Ordna med ny telefon och bank-id så du snabbt kan göra dig av med din gamla alternativt stänga av alla platstjänster och byta Apple-ID.
– Kontakta socialtjänsten, de kan hjälpa till med skyddat boende och sekretessmarkering om det krävs samt vara ett stöd i uppbrottsprocessen. Det går att kontakta soc innan man har bestämt sig, få hjälp att göra upp en plan om situationen inte är akut för dagen. Här finns även hjälp att få om det finns gemensamma barn.
– Fundera över att ta kontakt med läkare för sjukskrivning för att inte bli hittad på jobbet.
Tack så mycket för bra info och kloka kommentarer i detta inlägg.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Under hösten har jag blivit volontär i den lokala kvinnojouren och vi har också stöttat upp kvinnan som behövde skydd via min vän.
Vad du kan göra – Knacka på eller ring polisen om du hör bråk i lägenhet, i hotellrum osv.
Prata med era ungdomar om våld i unga relationer. Vad är ok i en relation?
Bli volontär. Dela kunskap.
Tillsammans minskar vi våldet.
Hej där. Kom lite av mig men det var inte alls meningen – fick någon svacka med pms bland stora livsfrågor och tyckte jag var värdelös där ett tag men nu så har jag kommit ur den känslan.
Har precis kommit ut ur bastun, tänt massa ljus, lagt en skön mask på ansiktet, hällt upp ett glas vitt och satt mig vid mitt skrivbord i bokrummet. Håller på och letar efter bra filmer till ikväll och funderar på om man bara kan äta typ brietårta till kvällsmat…
Ingen direkt agenda med mitt skrivande utan låter tankarna få forma inlägget.
Pratade med en vän idag som berättade att 2019 stod för död och avslutande. 2020 för nystart.
tack. Vi säger så då.
Jag flyttar runt i skåpen, fyndar en lampskärm på loppis och gör julgodis med lillebror. Dagarna innan jul gör vi till något mjukt och luddigt. Helst inga måsten utan det får bli lust. Kraven här hemma är minimala.
Små juldetaljer har letat sig hela vägen in i slåpen och känner jag mig själv rätt så stannar vissa kvar ända till påsk.
Det var en liknande debatt precis för ett år sedan om branschen och jag finner någonstans att även då jag vill kräkas när jag läser om hur vissa ser på mitt yrke så är jag ändå tacksam – det får mig att vilja bli bättre och det är med stor övertygelse jag inser att jag är på väg åt rätt håll men behöver vara ännu tydligare med varför jag fortsätter vårda detta utrymme istället för att göra något annat i livet.
Jag väljer kommunikation och inspiration. En dialog. Jag är väldigt intresserad av vad ni har att säga och vad ni tycker om det jag delar. Det är ingen enmansshow utan jag har ju det här utrymmet tillsammans med er.
Jag tänker trots allt att jag är ganska bra på att dela med mig av stort och smått i livet och den som inte mår bra av att följa med får vara så god att inte klicka in. Så lätt är det.
Välj det Du själv mår bäst av – i alla lägen. Ditt välmående måste komma först.
– Det talas om influencerns kommande död – vad tror du om det? frågade en vän häromdagen.
Jo, mitt svar på den frågan är neutral och rak. De som är relevanta och vet vart de är på väg kommer vara bestående och kvalitativa att följa i sociala medier – de andra faller bort. Det blir självsanerande.
Hur känner ni?
Nyfiken – vad vill ni helst läsa i bloggar och på Instagram? Vad vill ni se mindre av?
Nu sitter jag på tåget hem från Köpenhamn. Vilket fint dygn vi haft!
Vi har blandat jobb, möten, studiebesök men en stor dos inspiration och massor av god mat. Bästa sortens miniresa om du frågar mig.
En tur på stan såklart. Vi besökte Holly Golightly och fick med oss varsin julklapp härifrån.
På kvällen åt vi middag hos Cofoco – varm rekommendation. Ta en kik på deras hemsida och boka in till nästa besök. Så fin och enkel inredning också.
Denna morgon vaknade jag supertidigt och fick ligga och lyssna på ljudbok flera timmar innan jag vågade väcka Daniella.
Dock lugn och skön start på dagen så det gick ingen nöd på mig – förutom att jag nog hade behövt lite mer sömn.
Vi fick brådis till frukosten som serveras både på första och på femte våning. Mycket trevligt att ha alternativ.
Vi valde takvåningen då det var ett vackert morgonljus här uppe och väldigt lugnt.
Uppskattar verkligen att få beställa ur en meny och inte stå och välja vid en buffé. Grapen hade de flamberat med råsocker och strösslat citroncest över. Allt var galet gott såklart.
Daniella hade fixat en rundvisning på hotellet till oss efter frukosten – det var både intressant, spännande och inspirerande. Det visade sig att hotellet är privatägt och ägaren Alexander var tidigare dansare vid den kungliga baletten. Han hade ägnat mycket tid i det förestående hotellet och började drömma om att köpa hotellet och rusta upp det – för fem år sedan blev det hans och sedan har det genomgått en stor renovering som skapat en fantastisk ”hem-känsla” i kolonial stil.
Väldigt inspirerande historia. Drömmer nu om att checka in med Jonas i ett dygn och bara mysa runt i de olika hotellmiljöerna.
Vi begav oss ut på stan för att gå till Katarina som driver Kasti Studio och på vägen dit ramlade jag över en liten butik med stenar. Fastnade en stund och köpte några till Igor.
Sedan provade jag mig igenom Kasti Studios kollektion av tofflor. Så fina!
Jag hade inga innetofflor så jag köpte med mig dessa till mig själv.
Därefter blev det ett stop hos Studio Oliver Gustav – här hade jag aldrig varit innan. Men wow! Vilken miljö!
Många tips har jag fått hos Elsa Billgren så vill du ha en bra guide till Köpenhamn så ta en kik hos henne.
Lite inspo till kontoret…?
Fattar inte att jag inte köpte ostronfatet till Jonas i den här franska butiken…
Dags att äta igen. Vi hade bestämt oss för att gå till Apollo Bar. Detta var till och med ett snäpp bättre än restaurangen dagen innan. WoW!
Vi tog ostron till förätt och det var lätt det godaste ostronet jag ätit och sedan tog vi lite plockrätter och delade på. Naturvin i glasen. Mums!
Ok, det var det hela som fastnade i min mobil. Ledsen att jag inte tog med mig mnin stora kamera och kunde ge er ett snyggare inlägg men det finns en charm med mobilbilder också – inte sant?
Nu är det bara två skoldagar kvar och jag har inga mer jobbleveranser för i år. Jag har bara lite administrativt kvar att göra och det känns väldigt skönt och bra på alla fronter.
Hur känns er december?
Jag bloggar från en hotellsäng i Köpenhamn medan min vän Daniella Witte stå i duschen. Magen kurrar efter god frukost och hjärtat är tacksamt. Kan inte finnas en vackrare tid på året att besöka denna stad än i December.
I brist på härliga bilder från juligt Köpenhamn får du en liten dos Island istället.
Jag kikade efter bilder för ett jobb jag skulle skicka in och ramlade över dessa minnen från tidigare i år. Igår när jag berättade historier om fortkörningsböter, konkursade flygbolag och utskällning av islänning över ett glas vin på en uteservering så skrattade Daniella så tårarna rann.
Haha! Vilken resa Anna, barnen och jag gjorde.
Vi hade fina och positiva upplevelser också såklart.
Den absolut bästa upplevelsen var då vi red islandhästar upp över berg och älvar.
På vägen upp stannade vi och drack vatten i medhavda kåsor och åt en macka med blicken fäst på den vackra naturen. Så glad för att jag gjort detta med mellanbror.
Ok, nu är det dags för frukost och sedan har Daniella fixat en rundvandring på det vackra hotellet vi bor på. Är faktiskt helt tagen av myset här på Hotel Sanders. Återkommer i eftermiddag och bloggar från tåget om detta dygn Ha det fint så länge!
