Här kommer en salig blandning med foton från min telefon den senaste veckan.
Halva jag i solnedgången iklädd HM-klänning och fantastisk utsikt i Ljungskile.
Jag innan jag ska på liten spelning med Moonica Mac iklädd min finaste klänning från Adoore.se.
En förmiddag i sovrummet. Jag har på mig den gula linneklänningen som har blivit så poppis hos KLco.
Samma klänning fast med förklädet över och en nyplockad bukett från trädgården.
Åh, något annat än jag och mina kläder. En tallrik boveterisotto med en fantastisk bit kummel ovanpå. Sjukt gott på Fiskbar17 i Göteborg.
Jag i min absoluta favoritbralla från Nygårdsanna, blus från KLco och jacka från Rodebjer.
I en spegel hos Artilleriet som jag tycker vi borde ha hos KLco, visst Anna?
Innan jag somnade i en av sofforna med min bok över bröstet och fötterna i min mans knä på denna veranda.
Jag i klänning från Klco och blus från Ellos, med en ny bukett.
Alltså rosorna i vår stad just nu. Värt väldigt många fler regniga hundpromenader.
”Tro inte på allt du tänker” säger Björn Nathiko och hans lugna stämma ekar inom mig då jag försöker ta några djupa andetag igenom mörkret jag för stunden befinner mig i. Ringer min mamma och berättar att jag är paranoid och tror människor konspirerar mot mig – klarar inte av att gå igenom matbutik eller en restaurang full av människor. Går runt, bakvägen, bara ingen ser mig och tycker något minsta lilla. Står liksom inte ut. Vill aldrig mer gå ut bland människor någonsin igen.
Inbillar mig att de tänker ”där går hon, vilken pinsam jävla människa, vem tror hon att hon är egentligen, jävla bluff..” Puff. Vill försvinna tills alla de dumma tankarna är borta och pratar lugnt till mig själv om att jag inte kan vara omtyckt av alla, det är en omöjlighet med det jobbet jag har. Allt är precis som det ska vara. jag är där jag ska vara. allt kommer bli bra. Känslan kommer passera.
Och nu är den borta. Phu.
Jag behövde en bok, en varm famn, sömn, natur, god mat och stillhet. tack!
Imorgon kommer en stor produktion och ska fota i min trädgård så jag måste upp i ottan för att fixa allt som blåst omkull i stormen som härjar här på västkusten. Men från en trädgård till en annan.
Jag var hos Norrvikens Trädgårdar och gjorde en livesändning med Hanna Wendelbo denna söndag – en mycket lyckad och rolig sådan om du frågar mig. Hanna fick mig till och med att klättra upp i hennes barndoms klätterträd under sändningen. Den finns sparad i IG-tv här om du vill se.
Vilken fantastisk plats. Här vill jag vara minst en gång i veckan fram till de stänger för säsongen.
Nästa gång jag kommer hit så kommer den här gången med lavendel stå i full blom. Längst där uppe ser du Abelins byst – det är han som anlagt den vackra trädgården.
”Rudolf Abelin, 1864 – 1961, var ende sonen i en officersfamilj och levde i kretsar där det inte ansågs fint nog att bli trädgårdsmästare. Han påbörjade universitetsstudier inom juridik, men när han fick en ursäkt att avbryta dem, grep han chansen att byta bana och följa sitt hjärta. Då utbildade han sig istället till hortonom och pomolog.
Till Båstad kom han 1905, lockad av Ellen Key och barndomsvännen Ludvig Nobel. Båstad var redan då en badort i ropet, som drog till sig både societeten och folk ur kulturkretsar. Här fann han den perfekta platsen för sin nya trädgård. Namnet Norrviken fick den efter hans tidigare trädgård, som han lämnat bakom sig.
Platsen har ett särdeles gynnsamt odlingsklimat. Havet bidrar med fuktighet, medan Hallandsåsen ger skydd för vinden. Växtzonen är 1. Här planerade och anlade Rudolf en av Nordens största fruktträdgårdar med mer än femtusen fruktträd av hundratals olika sorter och minst dubbelt så många hasselnötsbuskar. Detta var tänkt att finansiera hela anläggningen, som också skulle ha trädgårdar för sin skönhets skull.
För Rudolfs filosofi var, att en riktigt lyckad trädgård skulle kunna bjuda på både god avkastning och skönhet. Mat på bordet och en inkomst från såld skörd är nog så viktig, resonerade han, men människan behöver också sinnlig upplevelse. Och tvärtom.”
Om du precis som jag jag älskar en sådan här historia så kan du fortsätta läsa här.
Här vill man ju ha årskort liksom…
Åh, tillbaka till min egna trädgård som är ett enda kaos just nu.
Ska lägga mig tidigt och gå upp här och jobba med första koppen kaffe imorgon.
Vet ni? – jag har ju lanserat en butik och en webbshop under den senaste veckan.
Jag är både stolt, glad, tacksam och lite mör. Det har varit mycket jobb såklart och det är klart man har varit lite spänd över hur allt ska landa. Kommer tekniken funka – kommer folk förstå konceptet – kommer de vara nyfikna på vårt te? Vad kommer vara populärt och vad kommer inte sälja?
Nu när jag tittar lite i backspegeln och ser över hur jag lagt upp våren inför lanseringen så är jag väldigt glad över att jag började bygga varumärket, inredde den fysiska miljön och delade mina tankar kring mjuka värden innan jag delade sortimentet.
Tusen tack till alla vänner, kollegor och följare som stöttat, peppat och delat KLco i era egna kanaler. Är ödmjukt tacksam.
Jag behövde inte vara orolig för teförsäljningen – i lördags sålde jag nästan slut på min favorit och då har vi bara haft öppet i några dagar.
Så nu ska jag sätta mig och beställa mer jag inte blir utan denna sommar. Vill ju kunna brygga mängder av kallbryggt te som ni ska få smaka på.
Det ska jag berätta mer om en annan dag – hur man gör kallbryggt alltså.
Nu ska huvudet nå kudden för några timmars sömn. Hoppas ni haft en fin helg:
Och du – vill du spana in den nya sidan så finner du den på KLco.se
Regnet faller över vår trädgård och det som först var så välkommet känns nu lite bitterljuvt då jag kikar på väderleksprognosen de kommande veckorna … Måste nog samla ihop en bra skara filmer och böcker att mysa med inne i växthuset med kaminen på.
Här växer det för fullt och växthuset är nästan överväxt av en gigantisk klematis på utsidan och vinrankor på insidan. Att tjuva tomaplantorna har det visst slarvats med en hel del och den här platsen behöver lite kärlek nu.
Av någon konstig anledning är de flesta dahliorna jag planterat chockrosa – även fast jag inte beställt en enda av denna sort. Jag har googlat en del på det här – om dahliaknölar som kan byta färg eller vad sjutton som hänt. Jag har i alla fall beställt blekrosa och aprikos och hela trädgården blommar nu i cerise…haha… antar att trädgården vill ge mig lite färg och lekfullhet & spelar mig ett spratt. Räknar till 13 buskar med chockrosa dahlior…
Ett i-landsproblem får jag då sannerligen hålla med om. Det är ganska skönt dock – att diskutera färgen på dahliablommor istället för att prata om jobbigheter. De bor här också, vet du – precis som hos oss alla. Jag lyssnar mycket på musik då ångesten rider mig. Texterna och tonerna är läkande. Så jag vill avsluta inlägget med en fråga och att dela Moonica Mac. Jag hade förmånen att se henne live på en liten intim spelning hos Gästis Matsalar denna vecka och detta minne lever jag på länge.
Fråga:
Hur gör ni med sociala medier under sommaren? Pausar ni och försöker lägga undan telefonen? Läser ni bloggar under sommaren?
Jag är relativt aktiv och kikar också runt vad andra gör. Men jag märker att jag njuter av digitala pauser väldigt mycket och är sparsam med vad jag delar.
Lyssna på Moonica Mac och njut av sommaren nu. Regnig eller solig. Det blir bra ändå.
”Tack vare att du o jag pratat om detta förut, och att jag då lärde mig massvis, kunde jag nu hjälpa denna tjejen”
Nu är det andra gången min vän hör av sig och ber om råd inför att hjälpa ännu en utsatt kvinna att lämna en våldsam och destruktiv relation. Bra!! Blir stolt och varm i magen av engagemanget. Hade han inte haft kunskapen så är det möjligt att han inte heller sett signalerna och kanske varit en av dem som blundat och tänkt att han inte ska lägga sig i.
Därför vill jag dela samma inlägg jag skrev dagarna innan julafton 2019.
Läs detta – du kan rädda liv. Här kommer det: Jag känner ett stort behov att dela det nu när vi är många som går in i ledigheter. Ledighet kan betyda avkoppling och återhämtning men det kan också betyda skräck för många kvinnor och barn som lever i hem med våldsamma män. Semestern är också tuff för de familjer som lever med beroendesjukdomar. Ofta är det en kombination av båda.
Min vän ringde mig och sa att han hade fått stort stöd och mod av de tidigare inläggen jag skrivit om att lämna en relation där man blir utsatt för våld. Han ville stötta en kollega i en flykt och jag föll nästan ut i gråt över att höra att det jag delat i mina digitala kanaler ledde till att andra får hjälp. Så tacksam. Det hjäper mig själv att läka.
Jag har delat med mig av mina egna erfarenheter tidigare och berättat att det är viktigt att erbjuda kvinnan en flyktplan – hon kanske inte behöver den med en gång, hon kanske rent av nekar och slår bort hela påståendet om att hon lever i en livssituation som håller på att ta livet av henne.
Men en dag så behöver hon fly och då minns hon att Du var den som sträckte ut handen – Du ville hjälpa till.
Jag flydde en sommarnatt för 20 år sedan. Då hade jag levt i en våldsam relation i fem år. Jag fattade beslutet efter de senaste veckornas hotfullt accelererande händelser.
– Paniken i att återigen sitta i en bil där han gasar och hotar att ta livet av oss rakt in i en bergvägg.
– Desperationen där hemma då han tänder eld på tidningssidor som han slänger runt om oss i huset samtidigt som han säger att han ska bränna oss inne och avsluta allt.
– Skräcken i då han drar mig i håret genom rummen och säger att han ska skjuta mig.
– Vanmakten då jag om nätterna står i köket med handen runt den vassa kökskniven och funderar över om det är Jag själv som ska avsluta allt för att inte behöva leva med skräcken längre.
Det sägs att det farligaste ögonblicket är då Hon lämnar. Kanske var det därför det dröjde tills det nästan var för sent för mig.
Jag skrev ett avskedsbrev och lämnade då han var på jobbet.
Åkte genom Sverige och flyttade in på ett hem för misshandlade mammor och deras barn.
Där bodde en trebarnsmamma vars förövare för tillfället var inlåst på PIVA – efter att han hade försökt skära halsen av henne.
Där var också en ung tjej som var jagad av en hel släkt – hon hade varit deras slav och till slut hade hon lyckats fly med sin lilla bebis. Hon var nog inte mer än 18 år, hon var väldigt tyst och rädd.
En dag kom polisen och sa att jag måste flytta från det skyddande boendet. Jag var ett hot mot de andra kvinnorna eftersom en man hade ringt och frågat efter mig. De kunde inte skydda mig längre.
Så här ser det ut för mängder av kvinnor i Sverige just nu. Gömda. Under hot. Hemlösa med stora skulder som männen dragit på dem. Med trasiga kroppar och krossade drömmar. De känner sig smutsiga och inget värda. De är rädda. De är ensamma.
I Sverige 2018 – En stor andel av det dödliga våldet sker i närstående relationer. Sedan en tid tillbaka har snittet på antalet dödade kvinnor i närstående relation legat på 14 per år, nu har det ökat till 22. 67 procent av det dödliga våldet mot kvinnor sker i parrelationer; 22 dödade kvinnor under 2018.
Checklista om du vill hjälpa en kvinna att fly:
– Hjälp till att byta telefonnummer – ta bort appar där han kan komma i kontakt med henne
– Finn ett boende där hon kan gömma sig.
– Se till att det finns en vän eller annan anhörig som stöttar upp och är hos henne de första dygnen.
– Rekommendera att skriva ett tydligt avskedsbrev till förövaren så att det inte finns några frågetecken kring varför hon lämnar – viktigt med detta mentala avslut för henne också.
– Prata inte illa om förövaren – var snarare ett stöd och lyssna, var tydlig med att det inte finns någon framtid i en relation där man är utsatt för våld.
Att tänka på för dig som lämnar en våldsam relation:
– Packa en väska redan nu som du kan ha gömd någonstans om läget blir kritiskt då kan du snabbt komma iväg men ändå få med dig lite tillhörigheter.
– Ha ordning på pass och legitimation.
– Ordna med ny telefon och bank-id så du snabbt kan göra dig av med din gamla alternativt stänga av alla platstjänster och byta Apple-ID.
– Kontakta socialtjänsten, de kan hjälpa till med skyddat boende och sekretessmarkering om det krävs samt vara ett stöd i uppbrottsprocessen. Det går att kontakta soc innan man har bestämt sig, få hjälp att göra upp en plan om situationen inte är akut för dagen. Här finns även hjälp att få om det finns gemensamma barn.
– Fundera över att ta kontakt med läkare för sjukskrivning för att inte bli hittad på jobbet.
Tack så mycket för bra info och kloka kommentarer i detta inlägg.
Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Under hösten har jag blivit volontär i den lokala kvinnojouren och vi har också stöttat upp kvinnan som behövde skydd via min vän.
Vad du kan göra – Knacka på eller ring polisen om du hör bråk i lägenhet, i hotellrum osv.
Prata med era ungdomar om våld i unga relationer. Vad är ok i en relation?
Bli volontär. Dela kunskap.
Tillsammans minskar vi våldet.
