Okategoriserade, Trädgården, Vardag

Stora inlägget om tulpaner

Det är första året jag har en hel drös med olika sorters tulpaner i trädgården. Den ena vackrare än den andra. Vissa ser ut som stora pioner och de blir bara vackrare ju mer de slår ut.

Tulpanlökar kan man plantera i sin trädgård från september och fram till frosten kommer. Jag tycker det är fint att plantera dem tätt och i grupper för då blir det som vackra färgklickar i rabatten.

Jag har varit lite osäker på vad det är som gäller nu när de snart blommat över – ska man låta de vara kvar i jorden och hoppas på att de blommar om nästa vår eller ta upp…?
Jag har nu läst på lite och delar det senare i inlägget. Först tittar vi på vilka sorter jag har tycker jag.

Jag fotade av alla och jag tror jag nu kan namnen på de flesta. Rätta mig gärna om jag har fel.

Verona doftar citronglass och ser ut som en stor ljusgul pion – hon är en av mina favoriter tillsammans med Double Touch.

Som stora vackra karameller – inte sant. Tänk att längtan efter buketter har varit så stor och tulpaner är den mest perfekta blomman att   komma först ut på säsongen efter narcisser och påskliljor.

Ställer jag en bukett i kallt vatten och snittar om efter fem dagar så står de sig länge. Och de är nästan som vackrast på slutet.

Man kan torka bladen och ha dessa i en glasskål i finaste vitrinskåpet kanske – som ett minne av månaden maj. Fint att lägga i paket då man går bort också, bland silkespapper i en låda  – som lite hållbar och färgglad konfetti.

Här kommer nu namnen på mina tulpaner.

Double Touch

China Town

Shirley

Apricot Foxx

Danceline

Horizon

Queen of Night

Verona

Den här lila har inte slagit ut än och jag vet inte riktigt vad de heter. Någon som har koll?

När man planterar ska man tänka på att ha väldränerad jord så inte löken ruttnar om den är för blöt. Man kan använda lökjord blandat med benmjöl, jag använde inget av detta utan satte de bara rakt ner i rabatten i november. Jag har hört att man kan gödsla med blodmjöl på våren innan blomning för då ökar chansen att de få sidolökar så de förökar sig.
Googlade blodmjöl :
Blodmjöl är ett proteinrikt gödsel som även fungerar avskräckande på rådjur och kaniner. Det framställs genom att blod från slaktdjur torkas och därefter pulvriseras.

Många av de moderna hybriderna ( de jag har ) har inte tillräckligt med energi kvar efter blomning för att klara av att bilda sidolökar tyvärr och det kan vara svårt att veta vilka sorter som klarar att föröka sig. Googla på en sort som förökar sig om du vill ha blomning även nästa år – ett säkert kort ska tydligen Darwin-hybriden Apeldoorn vara.

Efter blomningen tulpanerna vissna ner i sin egen takt men det ser ju för trist ut i rabatten, inte sant? Men om man planterat i en lökkorg kan man enkelt gräva ner lökarna på en mer undanskymd plats i trädgården – det har ju inte jag såklart men jag tänker gräva upp mina ändå och hålla tummarna för att en del av dem skapat sidolökar.
En tulpanlök blommar nämligen aldrig två år i rad, däremot sätter den sidolökar som i sin tur kan bli tillräckligt livskraftiga för att blomma kommande säsong. Därför bör man alltid låta blasten sitta kvar tills den har vissnat ner helt. Näringen går nämligen tillbaka ner i löken.

Om jag gräver upp med blast och allt och låter de torka i mitt förråd över sommaren så kanske det går… Ska naturligtvis beställa fler lökar också så jag är säker på att få lika fin blomning nästa år.

Klockan tio idag så pratar jag och Hanna Wendelbo om detta i vår live på Instagram – det avsnittet ligger uppe i Hannas kanal 24 timmar efter. Kika in där om du vill ha mer tulpansnack.

Ha nu en riktigt fin dag.

Entreprenörskap, Vardag

Samma som alla andra – fast sämre

Villade bort mig i fotostunden denna morgon och tiden jag tänkte lägga på ett maffigt inlägg om olika sorters tulpaner gick upp i rök. Men jag fick en hel del annat gjort och det får man ju vara glad för.
Så här får ni två av dagens bilder och en varm fredagshälsning från mig istället.

Jag lyssnade på Billgren & Woods podd denna morgon och kunde relatera så mycket till känslan Sofia pratar om.  ”Egen och unik eller samma som alla andra” – lyssna på den.
Ibland upplever jag att jag tappar min kompass i den här branschen och blir väldigt påverkad av vad alla andra gör – helt plötsligt känns det som att jag gör precis som alla andra fast mycket sämre. Prestationskravet är förödande. Och obehagligt.
Känns som en tävling som jag inte signat upp att delta i. Jag vill bara stå för mig själv och göra min grej utan att varken jämföra eller bli jämförd. Förvirrande.

Men ofta känner jag också att jag har min egen röst och min stil, att jag gör min grej utan att bry mig om hur andra gör.
Så kommer några sköra dagar då man ramlar ner i värdelösträsket igen… jaja, så är väl livet antar jag då man är en känslomänniska.

Det här är i alla fall Verona. Hon doftar citronglass och var så tung så hon ramlade av sin stjälk. Visar hennes vänner så snart jag kan. Kram och fin helg till er.

Entreprenörskap, Vardag

Min dag – inspelning och pelargoner

Vilken maxad dag jag haft. Känner mig nästan lute snurrig och landar i soffan efter ett långt bad med lillebror. Bästa möjliga – att landa mjukt hemma med barnen efter en händelserik dag.

Jag började med att fota tulpanerna för ett blogginlägg och sedan packade jag ihop mig för att åka på filminspelning med några elever från Event Management programmet på Campus. De skulle jobba med Röda Korset och skapa content för deras kanaler. Få fler att handla kläder second hand. Så bra!
Så kul att bli tillfrågad att jobba med dem då ett av mina mål för i år är att jobba mer med ungdomar.

Mitt i inspelning fick jag ta ett telefonsamtal från Miljö och hälsa – söker tillstånd för olika saker och då vill man ju vara tillgänglig och pepp såklart. Anna var med och grym som alltid. Vi håller förresten på att skapa ett digitalt Ett Mjukare Varberg i år och sitter mitt uppe i planeringen. Håll utkik.
Fast nu var det ju fokus på de här avsnitten för Youtube som skulle se ut lite som Lisa Anckarmans stylingar.

Efter detta satt jag och jobbade i lokalen ett par timmar. Inget bildbevis på detta dock för satt med näsan ner i datorn eller i möte med Anna.

Tog upp kameran igen när jag kört till Arvidssons i Fjärås. Här skulle jag hämta upp mängder av pelargoner för en grej jag ska göra ihop med Blomstefrämjandet. I mitt sortiment har jag nämligen skapat något kring en av mina favoritpelargoner och passar då på att lyfta något som ligger mig varmt om hjärtat. Närodlat, pelargoner och min relation till denna växt.
Hoppas såklart jag kan dela massa tips med er också.

Jag vet inte, men det verkar som att kroppen och hjärnan inte är van vid detta höga tempo längre. Efter pandemin drog igång och hela världen bromsade och saktade ner –  för nu är jag helt slut.
Det känns som jag sprungit ett marathon idag men jag insåg under middagen nu och i samtal med min man att det är också är så att jag kastat upp tjugo bollar i luften som jag nu ska fånga i rätt takt samtidigt som det känns som ett helt fotbollslag försöker preja mig bort från planen. Hela konceptet håller på att sätta sig, sortimentet är snart på plats, lokalen är så gott som klar, hemsidan håller på att ta form & tillstånd är typ i hamn.

Hela kampanjfotograferingen är fortfarande i mitt huvud dock men jag har världens vackraste musa till KLco så jag vet redan i magen att allt kommer bli bra. Men det dyker upp saker hela tiden som gör att jag måste släcka bränder. Alla varor från Sri Lanka är såklart fortfarande fast där nere till exempel.

Denna vecka ska jag få ut det första nyhetsbrevet där jag kommer berätta mer – flera hundra har redan signat upp sig och vill du vara med i detta gäng så kan du klicka in dig här.

Vet inte vad jag vill ha sagt med ovan bild men plockade fram det jag fick feeling för. En kvist Nemesia, en loppisköpt börs, stenar att hålla i hand under breath work och en palo santo rökelse jag fick av Michelle. Vad står detta för?
Trädgårdsliv, avkoppling, hälsa och ekonomi?

 

Vardag

Hos Johanna på Snickarglädjen

Igår var jag hos Johanna på Snickarglädjen. Har bara träffat mina närmsta kollegor i Varberg och knappt träffat vänner sedan i början av mars så vi båda var svultna på umgänge och branchsnack. Det är väldigt värdefullt att få ha vänner och kollegor på detta sätt för jobbet som bloggare kan bli lite ensamt stundtals. Och allra helst nu i dessa tider.

Jag fick en god lunch och Boris som var med gjorde sitt bästa med att bli kompis med katterna. Det gick sådär…hahaha.

Otroligt vackert med vedspis i köket – vilken dröm att få ha det.

Vi tog en tur ut i trädgården och spanade in både hönhus, trädgårdsland och tunnelväxthus fullt av plantor.

Jösses! Kolla här – det kommer bli helt magiskt när alla dessa plantor får ta plats i Johannas odlingsbäddar.

’

Dessa bäddar har hon inte hemma utan vi begav oss till hennes nya projekt – hon har nämligen köpt en prästgård som hon ska rusta upp och göra fint inför sommaren. Kolla – vilken dröm!
Bilderna gör stället inte rättvisa, det var mycket vackrare i verkligeheten. Och nu när grönskan slår ut också, det kommer bli magiskt här i sommar.

Mängder av små hus och lador, en liten damm och jordkällare. Här ska det bli både b&b, butik, självplock och fik.

Snart så gräver Johanna ner alla plantor här. Det kommer bli så fint.
Jag kommer definitivt åka hit och plocka mig en bukett i sommar – tur vi inte bor så långt ifrån varandra.

Väldigt mysig plats att ha med sig barnen på också. Johannas barn är verkligen lyckligt lottade som får växa upp så här på landet bland  gårdar, stora ytor att röra sig på och massa djur.

Vi gick in i butiken och spanade på finheter. Johanna kommer öppna upp vid Mors Dag så allt var fint iordning redan nu.

Älskar den här sortens butiker, påminner mig om Strömma Farmlodge.

En sådan här hatt hade man ju velat svassa omkring med i trädgården i sommar.

Innan jag satte mig i bilen igen så kikade vi in i boninghuset också. Detta omvandlas nu till ett b&b och det kommer bli jättefint. Drömmig kakelugn.

Tack för att jag fick komma Johanna. Nästa möte blir snart hos mig.

Följ Johanna på @snickarglädjen  @snickarglädjensträdgård @prästgården_i_jala och på hennes blogg

Varberg, Vardag

Allt ljus och kärlek till Marie från Håkesgård – så här ser det ut nu

Nu kommer ett inlägg som handlar om Marie på Håkesgård och den hemska brand hennes familj drabbades av. Jag har dealat lite med mig själv om hur jag ska formulera mig eftersom det kan kännas som jag klampar rakt in i någon annas tragedi och sorg – det är känsligt, och jag har djup respekt för Marie och hennes familj. Men när jag var där sist så hade jag med mig kameran och frågade om jag kanske kunda ta några bilder.
”Det känns helt ok, jag tror det är bra att folk får se, många skriver till mig och beklagar och frågar om vi fortfarande kan bo i huset. De förstår inte, hela hemmet och gården runt om är ju verkligen borta.” svarade Marie.

Kvar står Maries blomsterodling, tunnelväxthus, gäststugan uppe i slänten, den här eldsvädda ladan och det lilla fina grå växthuset.

Min väns hem och verksamhet brann ner till grunden denna vår. Vi möttes av nyheten en söndagmorgon i april och blodet frös bokstavligen till is i kroppen då jag såg bilderna som lokaltidningen publicerade medan det fortfarande stod i lågor.
Familjen hann ut ur huset – tack gode gud.

Kära Marie – det som hände är helt fruktansvärt och jag är så ledsen för familjens skull.
Man vill så gärna hjälpa dem att bära denna chock, förtvivlan, maktlöshet & sorg.

Men – Någonstans här i allt mörker har har jag sett ett ljus som skiner klarare än någonsin – en lust att se framåt och att våga drömma igen. Att det kreativa skapandet och lusten att sätta händerna i jorden och i arbete fortfarande spirar inom. Och att familjen och vänskapsrelationerna är så stark så det finns inga gränser för vad den kraften kan bära.

Den uppslutning som visat sig de senaste veckorna med hjälp till att binda & sälja buketter, insamlingar, kaffestunder, kramar, skratt och tårar. Det är en läkande kraft tänker jag.
Och nu – då hela världen är i ett öppet hav som stormar och många har tryckt på paus i livet så känns det ännu mer viktigt att sluta upp och hjälpa till.

Här är några ögonblickbilder jag tog på plats sist jag besökte Håkesgård.

Den vackra innegården gapar nu tom och det jobbas febrilt med att städas upp efter den våldsamma branden.

Den lilla dammen i mitten av innergården som var här. Gården var från 1700-talet och det går inte att bygga upp något liknande. Men jag är säker på att familjen kommer bygga upp något riktigt bra här och få ett nytt tryggt hem på denna plats.

Här står jag på innergården och blickar ner över växthusen. Ni som varit här förstår vad som gått förlorat när ni ser detta.

Det är så bra och fint att Marie har blomsterodlingarna kvar och kan jobba i. Under dessa veckor har hon sålt hur många buketter som helst av hennes vackra tulpaner och snart åker dahlior och sommarblomster ner i jorden igen.
Allt kommer bli bra.
Så länge man har varandra, drömmarna, hoppet och modet kvar.
Trädgårdsliv är dessutom väldigt läkande.

All kärlek till Marie och alla runt om som stöttar upp.

Läs fler inlägg från Håkesgård här.

Påsk på Håkesgård