Inlägget presenteras i samarbete med Albert – den digitala matteläraren
Nu är skolan igång för fullt och hela familjen mår riktigt bra av rutiner och vardag.
Minns ni att jag tipsade om den digitala matteläraren Albert i somras?
Sättet att lösa uppgifter här gör det roligt för våra barn att förstå och lära sig matematik och det passar även mig som förälder då jag hade det riktigt tufft med matten då jag gick i skolan..
Jag har hört att det är bra att uppleva matematik på ett underhållande sätt och att det är grunden för en god lärupplevelse för yngre barn.
Mer av detta tack!
Vilket ämne i skolan tyckte ni var roligast?
Jag tyckte bild – och det var också där jag briljerade och fick bäst betyg.
Albert anpassar sig efter just barnens nivå och vilken tid på dygnet det än är och detta är ju perfekt som läxhjälp när matten börjar bli lite mer avancerad för mig som förälder. Jag sitter bredvid och kikar över axeln och så löser vi det ihop.
Matte kan vara så roligt när man får den hjälp man behöver och lyckas lösa koderna! Annars blir det ett brant berg att klättra upp för och en stor klump i magen.
Igor använder min dator då han sitter med Albert och det funkar bra eftersom skärmen är stor och det är lätt navigera.
Otto är 13 och når Albert via sin app på telefonen.
När han svarar rätt så strösslas det konfetti över hela skärmen. En riktigt rolig och bra grej tycker jag som går igång på hejarop och bekräftelse.
Denna vecka har Otto och jag suttit i soffan och jobbat ihop. Det har varit riktigt skoj att göra tillsammans. En varm rekommnedation med andra ord.
Jag landade mjukt hos familjen hemma i Varberg igår. De hade tänt ljus i varje hörn, dukat fint och bakat pizza. Igors varma kramar och söta pussar verkade aldrig ta slut och vi somnade med armar och ben om varandra efter lässtunden. Tänk att det finaste med att åka bort är att komma hem. Så viktigt och bra att dela på varandra ibland och längta.
Jag började dagen med att plocka in en maffig bukett och koka starkt kaffe.
Sedan plockade jag upp min resväska och fixade iordning alla mina fynd.
De här knivarna till exempel.
Träskaft och inskription – Paris.
Utanför ett hus stod en hylla fullt med saker – ”Donner” stod det på en skylt och det betyder ju att de gav bort gratis så det var bara att plocka på sig det man gillade. Fina blåvita fynd!
Jag plockade också med mig kvistar från ett rosepepparträd. Ska torka och sedan mortla.
Av Martin på Le Ponteil fick jag en bit av hans Kombucha svamp. Just nu förvarar jag den i en liten glasbehållare och släpper in lite luft – imorgon ska jag lägga ner den i te och socker. Håll tummarna för att den klarar sig.
Tavlan är ändå det vackraste fyndet jag fick med mig hem. Idag spikade jag upp den ovanför sängen. Den kommer från Villa Pauline i Grasse påstod mannen som sålde den och drog en lång historia om Napoleon och hans syster som kom till Grasse för att andas den rena luften och bli friska. Torkade blommor i den vackraste kompositionen.
Väldigt nöjd med detta tillägg i rummet.
Idag är jag tacksam över så mycket.
– att jag haft fina samtal med min äldsta son.
– att mitt återbesök hos mammografin visade sig att det inte var något i vänstra bröst som de var oroliga för.
– att vi haft mycket bra samtal med Jenny Brandt om struktur ooch planering hos FGL.
– att vi ev får nya grannar på loftet.
– att jag åkt iväg och fått distans till ”ekorrhjulet” här hemma så jag kan uppskatta min vardag mer.
Vad är du tacksam över? Vill du dela några rader med mig?
Imorgon har jag en flera givande möten.
Vi ska träffa vår coach på frukostmöte, jag ska bli intervjuad av den lokala tidningen för ett porträtt och ha planeringsmöte med ett gäng tjejer gällande ett projekt senare i höst. Där i mellan ska jag leverera lite jobb och planera in nästa veckas intervjuer för På Djupet.
Hej. Jag sitter på ett tåg som susar genom södra Sverige. Inom mig så bubblar det av lust och energi att ta tag i saker ordentligt. Plocka ner bollarna och bli den bästa versionen av mig själv.
Jag har mycket som engagerar mig under hösten och jag brinner verkligen för dem alla. Just nu klappar mitt hjärta extra hårt för eventet Ett Mjukare Varberg som äger rum nästa onsdag, den 18/9.
Jag vill att du hjälper oss att fylla Arena Varberg – för att budskapet ska nå så många som möjligt och ge ringar på vattnet. Bor du i grannkommuner och det fortfarande finns platser kvar så tycker jag att du ska boka in dig. Ta med detta till era städer.
Så Välkommen till en helkväll på Arena Varberg – kvällen handlar om att lyfta fram och tala om de utmaningar dagens unga möter i vårt digitala samhälle och hur vi tillsammans – vuxna och ungdomar – kan hjälpas åt att skapa ett mjukare Varberg att leva och växa upp i.
Vi har bjudit in riktigt starka individer på scen, korta föreläsningar varvas med musik och samtal. Så här ser programmet ut.
Under kvällen får du lyssna på:
– Hampus Nessvold – programledare, skådespelare och artist – och en av Sveriges främsta föreläsare och aktuell med showen ”Ta det som en man”, regisserad av Mia Skäringer. Hampus blandar allvar med gränslös humor och talar om machokulturen, ifrågasätter könsnormer och om vikten av att låta pojkar växa upp till mjuka män.
– Ungdomsjouren Tigerlilja – berättar om de utmaningar de möter i Varberg, hur de dagligen stöttar ungdomar genom sin jourverksamhet och om tjejer och killars olika behov.
– Anna Rask Sanchez, Varbergs största hjärnnörd och leg psykoterapeut. Utifrån den senaste forskningen kombinerat med en gedigen erfarenhet av praktiskt arbete med individer och organisationer tar Anna oss med på en snabbvisit in i vår hjärna och ger oss viktig kunskap om hur vår hjärna mår i den digitala världen – om möjligheter och utmaningar med vår ständiga digitala närvaro.
– Mikael Bergman, en surfande livscoach som älskar att skapa mjuka män. Mikael har gedigen erfarenhet av att arbeta med ungdomar som tappat sin livslust, ungdomar med diagnoser och drogproblem. Mikael kommer att dela med sig av praktiska verktyg kring motivation och drivkraft, om stress, ångest och glädje och hur vi når ut till ungdomarna.
– Musik från Mollie Minott och Land of Trees. En favorit i repris från ”Ett mjukare Varberg” på Brukstorget i våras. Den magiska duetten de sjön tillsammans, ”Shallow”, glömmer vi aldrig. Mollie Minnot och Land of Trees sätter toner på kvällens ämne och borrar sig rakt in i hjärtat.
Jag reser själv hit och checkar in med datorn under ena armen och en bok under den andra. Jag ska inte göra mycket. Bara vara. Eller bara göra det jag känner för.
Det är ett rofyllt ställe jag funnit mitt i Antibes. Eller stället fann faktiskt mig… Efva, som är en av ägarna till Le Ponteil, skrev ”kom till oss!!!” när jag frågade om tips på boende i närheten av Nice.
Jag som förälskade mig i klippiga bad och Gamla Stan när jag var här i juni bokade in mig direkt och nu stod jag alltså här på den gröna trappan för incheckning.
Stället får mig att känna mig precis så där ensam som jag vill. Alltid ett leende och varmt bemötande – men helt ok att dra sig undan med min bok om jag själv vill ha det så. Här är lugnt och jag verkar ha ett helt annat tempo än det andra som bor här. Stället är fullbokat men jag var nästan själv vid frukosten.
Kan ju dock bero på att jag var 20 minuter för tidig då jag missuppfattat då den öppnade och redan hade varit vaken sedan 06…
Lustigt. Men turligt på samma gång för jag hade gott om tid att smyga runt med kameran alldeles själv.
Gröna små shots med kanel, persilja, äpple och spenat dukades fram och jag ombads att finna en plats i trädgården för att bli serverad juice och croissant. Fick nypa mig i armen av härlighet. Hela dagen framför mig och så startar den så här bra!
Älskar att vara själv. Då lägger man märke till så mycket. Dofter, ljud, omvärldens uttryck, smaker…
Jag tror dock det krävs lite träning för att kunna njuta av detta. Många blir obekväma och rastlösa utan sällskap. Vi är alla olika och det är okej.
Mycket mysig trädgård att äta frukost i.
Den där luggen får gömmas bakom ett spänne numer och jag har haft samma shorts på mig i fem dagar.
I ett hörn läste jag om Martin och Efva som flyttade och följde sin dröm. Lite som Lisa och Niclas på Villa Juli som jag nyss lämnade.
Vågar jag säga vad min framtida dröm numer är? När minsta pojken fyller tjugo kanske?
Imorgon åker jag hem och jag ska packa ordentligt innan huvudet når kudden strax. Allt ska med! Vinglas i kulörta färger, häst i mässing och en tavla. När jag var på vintagemarknad i Antibes fann jag både det ena och det andra.
Kolla så mycket fint. Vad gillar du mest?
Flugan är tydligen en gammal askkopp. Man kan nämligen lyfta på vingarna och finna en liten skål där under. Tänker ha den till flingsalt.
Lägger mig tidigt ikväll så jag kan ta en simtur i havet och en lugn frukost innan jag beger mig hem till Sverige igen.
Hoppas ni fått en fin start på veckan.
Jag har tillbringat några dagar i Frankrike med kreatörer som jobbar med sociala medier precis som jag. En del av tjejerna hade jag inte träffat innan och det var med spänd förväntan jag mötte upp gänget i i Köpenhamn och tog tåget vidare ner mot Nice.
En lång färd som gav oss möjlighet till många fina och kloka samtal.
I Nice hyrde vi två bilar och begav oss till Villa Juli i Spéracèdes. Min familj var här i juni så jag kände till Niclas och Lisa, som driver stället, från tidigare vistelse.
Vi ankom ganska sent torsdag kväll, åt en sen middag och bäddade sedan ner oss. Morgonen efter vaknade jag till den här soluppgången. Vänta…
… den blev bara mer och mer magisk.
När det var det var dags för mig att gå en trappa upp och äta frukost stod septembersolen gyllene bakom olivlunden nedanför huset vi bodde i. En smått magisk stund som jag sparar nära hjärtat.
Frukosten på Villa Juli är inget man skojar bort. Här finns allt jag älskar.
Det ligger så mycket kärlek bakom den här frukosten så man drar gärna ut på den extra länge och njuter av stunden.
Malin och Anna, som står bakom Mrs Mighetto, visade sig vara två helt underbara tjejer.
Sådan fet girlcrush fick jag i dem båda – måste ses snart igen. De driver sitt företag så inspirerande och jag kände att jag blev bara klokare och klokare av mina samtal med dem.
Vi begav oss iväg på de franska slingriga vägarna efter frukosten och satte in vår gps på Antibes. Det är nämligen vintagemarknad 06-13 där under lördagar och söndagar.
Mina ögon föll direkt på detta etui med knivar från Paris. Lite dyrt tyckte jag och gick vidare men kunde inte släppa dem och gick tillbaka och prutade ner dem…
Hade jag haft mer plats hade fömodligen denna fabror följt med hem till Varberg.
Efter lite bad, sol, bokläsning och god lunch begav vi oss till villan igen. Hanna Wendelbo och jag gick en härlig promenad upp till Cabris och njöt av utsikten och när solen sedan höll på att gå ner gick Anna och jag ner i olivlunden för att fotografera varandra. Så fint att få vara bland likasinnade i flera dagar.
Så vackert alltihop.
Jag vet inte om de använder oliverna här men så himla drömmigt att ha en egen olivlund i sin trädgård.
Eller hur?
Det vankades middag en våning upp och vi smög upp för trappan och skålade med de andra. Man kunde nästan tro att vi färgkordinerat kvällen tillsammans. Här står Marlene på Fruvintage och Malin i glatt samtal. Stort tack till Marlene som fixat allt det här för oss alla!
Anna förevigade kvällen bakom kameran. Så coola kläder, smycken och glasögon varje dag. Mina ögon ploppade nästan ur huvudet av all härlig outfit-inspiration från henne.
Så gulliga tjejer. Vi hade sanerligen en fin resa ihop och blev så himla fint omhändertagna hos Villa Juli. Att resa iväg på något sådant här rekommenderar jag varmt – det är spänannde att lära känna nya människor på detta sätt.
Sista kvällen med gänget! Underbart, så varmt och glädjefullt. Skratt och tårar varvades runt bordet denna afton och jag är så otroligt tacksam över dessa möten.
Nu har jag checkat in på ett hotell i Antibes och ska smita ut och äta något gott för att sedan smyga ner i sängen tidigt och sova som en stock. Ser fram emot att vara tyst och vara för mig själv efter dessa sociala dagar – det är galet givande men tar väldigt mycket på min energi.
Jag ska springa, äta, bada, sova, läsa och jobba. Bra kombo.
