resor, Vardag

Hos Claude Monet – i målarens Trädgård

Förra veckan besökte vi Monets Trädgård. Det är en av världens vackraste platser enligt mig.

Jag är så glad över att jag inte satt mig att redigera bilderna förrrän nu – det var som en liten karamellask att plocka upp. En ask med bara favoriter i.

Vi besökte Monets Trädgård en tisdag i mitten av juni. Entrén öppnade klockan 09 och kön var  10-15 meter utanför då vår familj anslöt 20 minuter innan öppning.  Jag var pirrig i magen och kände mig alldeles känslosam – både förväntansfull och orolig.
Jag var så pepp på att se allt det vackra men också så orolig över att jag skulle få ångest över stora folksamlingar.

Vi satte fart mot boningshuset med en gång innan det blev för långa köer utanför. Om det var mycket folk?
Ja.

Det syns inte på fotona men här står jag i köket med 25 fotograferande asiater. Haha! Vissa rum gick jag tillbaka till och kikade in i igen – älskar detaljerna i huset och blandningen av kulörer. Så inspirerad och även väldigt imponerad!

Claude var uppvuxen i Le Havre och hans far ville egentligen att han skulle ta över familjeverksamheten – men hans önskan att måla var mycket större. Han träffade sin första fru Camille och fick två barn med henne – hon var också modell på en hel del av hans målningar. Camille dog dessvärre i Tuberkolos redan då hon var 32 år.

Deras vän Alice flyttade då in med sina barn hos Claude och de blev en stor familj med sju barn. 1883 flyttade paret & alla barn till Giverny  och Monet började bygga upp en praktfull trädgård i nivåer och med växter som skulle blomma både tidigt på våren och långt in på hösten. På detta sätt kunde Monet vara ute i trädgården och arbeta med sina målningar under en lång säsong.

Monet var väldigt inspirerad av Asien och dekorerade många rum i huset med asiatisk konst. Så fint!
Han tog sig aldrig utanför Europa men det var många japaner som kom till Giverny och inspirerades av Monet.

Jag älskar hur det asiatiska gifter sig med den gula färgen i matsalen och det kakelsatta  golvet. Tavlor från golv till tak – precis som jag gillar.

Alltså – det här är ju så himla fint!

Tapeter, konst och växter – överallt.

Som här. En rosa dörr och mintgrön vägg. Kanske valde man att inte använda dörren och hängde därför två tavlor upp på. För bra!!

Här står jag i Alice och Monets sovrum och tar ett foto ut över trädgården. Har redigerat bort alla kineser för er skull – vassegooo!!

Fast det var en fasligt smal säng. De kanske inte sov ihop…?

I det stora sällskaprummet drömde jag mig bort. Konsten kryllar över väggrna och deras upphängning är ju hur smart som helst. Hänger liksom i snören på små bruna lister i väggen. Jag måste verkligen ha en blommig soffa nu – maila mig om du har en över. Letar febrilt!

Tre av mina favoriter på rad. Har älskat dessa hela mitt liv.

Och här har man också tryckt in en av Monets näckrosmålningar. Tanken med målningarna  var att man skulle lägga märke till hur motivet och färgerna i målningarna ändrades i olika ljus, årstider, och tidpunkter t.ex. dag, natt, morgon, middag.
Tänker på mig själv då jag fotograferar – svårast har jag för skarp sol och dess skuggor det ger. Lättast för kvälljuset och då fotar jag gärna i varmt motljus.

Monet’s garden at Vétheuil, 1880, här är sönerna Michel Monet and Jean-Pierre Hoschedé.
Alice och Camilles söner föddes nästan samtidigt och växte sedan upp tillsammans i Giverny.

Drömmen att ha så många solrosor i trädgården. Ghaaaa!!!!

Alltså – ganska så spännande familjehistoria tycker jag. Jag hoppas att de levde lyckliga och var snälla mot varandra.

Vi tog såklart en tur i trädgården också. Tänker att jag skulle kunna stanna här i flera dagar och drömma mig bort. Men – det var alltså kö runt om allt… hahaha. Ska du hit så måste du försöka kolla så det inte är så mycket turister.

Jag knäppte lite foton på vallmon och tänkte att 2020 blir det vallmon som ska få gå loss hemma hos mig.

Den lilla båten i vassen. En klassiker.

Och alla magiska gångar i denna trädgård. Området är stort och jag undrar hur många trädgårdsmästare de hade…

Så fint med vallmon och denna blå blomma. Är det en näva eller vad heter den?

Tack Monet för allt vackert du skapat. Det är som en dröm alltihop och jag tar med mig all den här inspirationen hem till Varberg och mitt lilla hus med trädgård nu.

Entreprenörskap, Hjärtefrågor

Hur jämställda är vi?

Nu kommer ett långt inlägg om yrkesval & om hur vi tänkt kring jämtälldhet genom åren. Jag väljer att dela med mig av detta för att ge en nyanserad bild och ge lite olika perspektiv.
Livet och samhället är inte svart och vitt. & Vi är alla barn av vår tid.

Jag fick den här kommentaren efter mitt inlägg om kvinnligt entrepenörskap.

” Svaret är helt enkelt nej, det går inte att kombinera en superkarriär med att vara en närvarande mamma. De allra flesta mammor mår bättre av att prioritera umgänge med sina barn framför karriären. Kvinnor “bromsas” inte av att ta den största andelen av föräldraledigheten utan de allra flesta väljer att göra det. Det bara är så. Naturens lagar står över jämställdhetsideologin i detta fallet.”

Jag känner verkligen att jag skulle vilja att vi granskar strukturer och ifrågasätter varför vi gör de val vi gör. Och också funderar över vad konsekvenserna blir.

Jag känner också att klimatet är tufft nog för kvinnor i den mansdominerade företagsvärlden – inte ska vi dessutom behöva stå ut med gliringar och skammande från andra kvinnor?
Kvinnor kan visst vara grymma företagare och samtidigt finnas där för sina barn på bästa sätt. Man bygger upp en smart arbetskultur med effektivt arbete, bygger på bredden istället för på höjden. Kvalité framför kvantitet.

Vi pratar mycket om jämställdhet hemma hos oss och jag funderar över min egen livsresa just nu. Jag tänkte berätta lite om hur min yrkesresa och vår relation sett ut och om hur prioriteringar och värderingar skiftat genom åren som gått.

När jag var runt tjugo lämnade jag en destruktiv relation – jag var då ensamstående mamma med stora skulder och utan gymnasiekompetens. Mitt högsta mål i livet just då var att omge mig av människor som ville mig väl och att överleva dagen eftersom jag då också levde med besöksförbud på skyddad adress. Jag började jobba på en restaurang i Varberg som servitris.

Jag jobbade med servering i många år och jag tyckte verkligen om det. Det var högt tempo, roligt och enormt fostrande i social kompetens.
Jag träffade min man efter några år och han hade ett utstakat mål – han hade ett intresse för ledarskap och skulle studera ekonomi på Handelshögskolan. Under hans utbildningsår började han samtidigt jobba på banken där han haft praktik.
Vi födde under denna period vårt första gemensamma barn. Jag hade ett otroligt stort ”duktighetsbehov” och vet att jag satte prestige i att fixa allt själv – vara ”stark”. Redan dagen efter förlossning var min man på jobbet vi gemensamt beslutat att han skulle ta för att få in en fot i bankvärlden.
Så fortsatte åren. Ett barn till. Jag tog båda föräldraledigheterna och var hemma så mycket jag kunde med våra tre barn. Min man erbjöds nya bra tjänster, pendling och gjorde en strålande karriär som uppskattad medarbetare och ledare. Så stolt över honom.

Vi gjorde såklart det som kändes mest rätt just då. Ingen kände att någon behövde stå tillbaka för någon annans skull.
Tyckte att vi gjorde medvetna val.

Vi var barn av vår tid – uppvuxna i familjer där fäderna var de som jobbade, med mammor som jobbade halvtid inom omsorgsvärlden och tog merparten av ansvaret för hemmet.
Vi pratade om jämställdhet under denna tid också och tyckte vi var jämställde eftersom vi gemensamt valt denna fördelning.

När vår minsta var tre så började jag jobba mer med min hobby på sociala medier, Krickelin som varumärke växte och vi startade också FGL Store. Helt plötsligt fann jag mitt ”kall” i livet och mitt stora intresse.

Det har inte varit på kartan att jag skulle be min man bromsa sin karriär, vara hemma och låta mig med mina projekt få ta mer plats och utvecklas. Det var ju dessutom han som drog in mest pengar till hushållet.
Med det sagt så vill jag ändå poängtera att min man alltid stöttat mig i alla mina projekt och trott på mig till 100%. Han hjälper mig otroligt mycket i mitt företagande och är en stor klippa.

2017  tog jag på mig ett annat par glasögon och tittade kritiskt på vår relation. Varför hade vi tagit dessa beslut?
Detta kändes ju inte alls speciellt jämställt längre. Jag slet som ett djur för att få allt att gå ihop.

Jag vet att det var i samband med metoo – all den otroliga kvinnokraft som svepte över landet som en störtflod – det berörde mig.
Det började bli förbannat tungrott att vara hemma mest och jag började känna en stor missunnsamhet.
Året därpå planerade min man dessutom att ta en Ironman och la ner väldigt mycket tid och engegemang i träning upp på sin heltidstjänst tio mil bort.
Jag såg hur glad han blev av både jobb och träning och hatade mig själv för att jag fann det så provocerande. Han hade massa energi och glädje då han var hemma. Jag bet mig i läppen och förbannade läget – Som man bäddar får man ligga.
Egentligen kände jag nog att det var min tur att gasa och jag vet att min man också vill att jag gör det. Kör som tusan säger han!
Men hur blir det för barnen då?

Jag började bli bitter och det gick så långt så jag började fundera över om varannan vecka liv kanske skulle passa oss bättre. På det sättet skulle jag kunna satsa 100% på mitt jobb och mig själv ena veckan och 100% på föräldraskapet andra veckan. Min man kunde jag ju dejta då och då tänkte jag.
Ja, jag är ju passionerat kär i denna man.

Istället började jag läsa väldigt mycket om jämställdhet. Jag bad min man läsa Feministfällan med ett öppet sinne.

”Tack så mycket för att du fick mig läsa den här boken! Den öppnade verkligen mina ögon” /Jonas

Vi pratar mycket om hur vi ska få det mer jämställt nu och tar båda medvetna val i relationen. Små saker som att jag har börjat byta gasolen och fixa grillen. Han köper lussekläder och annat fix jag lagt på mitt bord förut.  Vi delar jämnt mellan att gå med till skola, läkare, samtal och annat med barnen. & Nu är det lika självklart för oss båda att lämna jobbet för att täcka upp där hemma.
Det ligger en djup respekt från båda håll inför båda våra respektive jobb och vårt föräldraskap. Detta är verkligen inte självklart och något jag rekommenderar att man jobbar på om det är något som skaver. Lösningen finner man ofta i kommunikation.

När mina föräldrar skildes var jag osäker på hur pappa skulle kunna klara av att laga middag själv och också orolig över hur mamma skulle klara sig ekonomiskt. Jag vill att mina pojkar ska känna att vi båda är helt oberoende och jämställda.

Jag menar inte att du som kvinna ska känna att du ska börja jobba mer.
Men om det är det Du vill – så ska du naturligtvis ges samma förutsättningar i yrkeslivet som en man och samtidigt räkna med att få stöttning från både din partner och omvärlden. Och tänk en gång till på de val man gör. Kanske snurrar livet bara på och man gör som man ”borde” och kanske inte vad som egentligen passar bäst för dig.

Läs inlägget om det kvinnliga entreprenörsskapet och dess kommentarsfält >>

Läs Jag smetar ihop arnbete med livet och dess kommentarsfält >>

Entreprenörskap, Vardag

Detta händer på Brukstorget i sommar

Det är himla skönt att kicka igång sommarlovet med lite miljöombyte med att åka iväg med familjen.
Men oj vad kul det ska bli att komma hem. Vi går in i högsäsong för FGL Store och det ska fint att se hur området där vi jobbar utvecklas under sommaren. Vi har massa skoj på gång.

Samtidigt som vi planerar inför vår mest intensiva månad så tar vi också emot de nyheter som ska lenseras under sensommaren. Dessa två är mina favoriter. Jag har med mig den blommiga klänningen till Frankrike men det är så himla varmt så den har inte åkt på en enda gång…
Vi har förresten öppet flera dagar under Juli i år, onsdag-torsdag 14-18 & fredag-lördag 10-14. Välkomna!

Vi älskar våra grannar! Passa på och sväng förbi deras ställe och köp lite konst och keramik med dig hem. Så fint minne från Varberg.
Strömma Farmlodge är också alltid värt minst ett besök.

Stadens utbud av loppisar är helt ok. En av de bästa ligger granne med oss – Röda Korset. Här har bästa Jennie målat på väggen. Hon är grym och skapar alltid magi. När jag kommer hem så tror jag att nya vimplar är fästa bland hustaken också. Här finns pingisbord och andra roliga utelekar man kan sysselsätta sig med och vi har ju dessutom ett galet bra bageri för god fika i området.

Förra veckan var Jenny Brandt och fotade oss för ett reportage i Plaza Interior. Vi hade en så fin och glad stund ihop. Håll utkik i julinumret 🙂

Vi har förresten rea på alla kjolar och shorts hos FGL idag. (söndag)
Den här röda är en favorit och den finns ju också i blå.

Annat kul som händer. Jo, vi har spikat datum för nästa Kustfolk, 24-25 augusti.
Vi har loppis på torget utanför den 5 juli. Vi kommer nog ha lite utställare likt ovan inne hos FGL under sommaren  – maila vid intresse. Vi planerar kanske en frukost också…
Hörs vidare om detta.

Entreprenörskap, Hjärtefrågor

Jag smetar ihop arbete med livet

Något jag tänkt på det senaste.

Att få energi av att jobba?
Jo, men så kan det vara för många.
Frågan är varför vissa blir så otroligt provocerande av detta  – de kan liksom inte låta bli att ge gliringar liknande ”Du borde sakta ner på tempot” , ”fattar inte hur du hinner allt – blir alldeles matt av dig” eller ”Oj oj oj, dig ser man ju verkligen överallt” och ”Unna dig själv en paus och checka ut”.

Ja, men om det inte funkar för alla då. Kan man inte få blanda ihop allt till en stor klump och ha lite jobb på semestern om man vill? På det sättet kan jag ju ha lite semester på jobbet också… Så himla bra balans för mig.
Så länge det inte får negativa konsekvenser för familjelivet såklart.

Nu jobbar jag ju dock inte några vanliga arbetsdagar 8-17. Allt flyter ihop och jag jobbar då jag har möjlighet och mitt arbete är bland det roligaste jag vet.

My Feldt skriver ”Jag smetar ihop arbete med livet, för jag vet inte riktigt skillnad? ”

Precis så känner jag.

Tänk att det kan vara så stressande för många att se hur andra väljer att fördela sin tid. Jag har då aldrig i mitt liv sagt till någon som är långsam att öka tempot. Det vore ju det sjukaste!! Väldigt kränkande också faktiskt.

Om jag hade blivit sjukt stressad av hur andra väljer att göra så är det ju något Jag måste jobba på. Inte de som inte håller samma tempo. De får ju checka ut, ta digitala pauser, vila och pilla naveln bäst sjutton de vill. Jag har inte med det att göra.
En annan märklig sak – då någon kommentarer min kropp. Att ”jag har blivit för smal och borde äta upp mig”. Helt otroligt faktiskt!
Har aldrig i hela mitt liv sagt till någon att de borde äta mindre för de har gått upp i vikt.

Dessa kommentarer känns inte som de är sprungna ur välmening –  man borde vända spegeln mot sig själv istället och fråga sig  varför man blir provocerad. Försöka jobba på att få bort den känslan istället för att tycka till om hur andra väljer att spendera sin tid.

resor, Vardag

B&B i Giverny

Tänkte berätta om vårt första franska boende under semestern. Vi bestämde oss för att lägga några dagar i Giverny som är en liten ort i Normandie.  Här fann vi via googlande ett litet B&B som vi bokade med  två månaders framförhållning.
Giverny ligger 75 km nordväst om Paris och på Seines högra strand. Den har bara några hundra invånare – här finner man väldigt vackra hus och underbara trädgårdar. Och så Monets Trädgård då förstås!
Claude Monet bodde här med sin familj i 43 år och inspirerade en mängd andra konstnärer att ta tåget från Paris och ut på landsbygden för att måla.

Vi bokade ett litet hus med kök, två sovrum, vardagsrum och mysig trädgård. Vi blev verkligen inte besvikna! Les Rouges Gorges visade sig vara en liten pärla.
Erik – den gulliga mannen som drev stället, gav oss nycklarna till La Maison Colombelle och visade oss runt.

Allt var otroligt mysigt och pittoreskt. Köket med den kaklade diskbänken och oljemålningen är som en vacker tavla tycker jag.

Överallt – dessa vallmo i olika färger.

På morgonen går vi ett pat meter ner för gränden och går in i Eriks trädgård där det serveras frukost.

Här, under rosorna, sköter han om tvätten.

Och här är hans lilla hus. Missade att ta ett foto på Erik men han ser ut som en rockstar med målafärg på brallan, liten svart mössa på sned, målarfärg på sina Lévis och ofta med en lite cigarill i mungipan. Han berättadew att hans son var med i ett rockband och turnerade just nu New York och Oregon.

Frukosten var så fransk den kunde bli. En baguette med smör och marmelad, juice och kaffe.

Charmigt som tusan. Vi gick förbi en hel del mysiga B&B i denna by så kika på Booking eller googla så finner ni priser och locations. Ovanför byn ligger en slinga man kan vandra på eller ta kanske ta en löptur. Den ligge3 på 300 höjdmeter  och jag var ehlt slut då jag bara kommit upp för backen… Min man fick springa vidare själv och jag gick och snackade med några vita kor och plockade lite blommor istället.

Erik har bara tre- fyra rum tror jag och det gör det väldigt mysigt. Kändes som vi var helt ensamma på stället nästan.

Stockrosor och vallmo i kombination. Mina ögon har mnästan ploppat ut huvudet av allt vackert dessa dagar.

Undrar om mina vallmo blommar i purpur där hemma nu.

Det här är så knasigt. Men ända sedan jag träffade Jonas så har han alltid börjat kolla på hus eller lägenheter till salu på de ställen vi besöker. Vi har inte varit någonstans där det inte hänt. Jo, kanske Köpenhamn nu när jag tänker efter.

Kolla – här har han hittat ett slott längs en liten flod. Hahaha! Jag tyckte vi kanske kunde be om en rundtur – så nyfiken ju.

Nu har vi åkt neråt i landet och tagit oss till havet. Ser fram emot en dag full av bad och snorkling.
Mer från detta ställe strax – här nästan fyllt mitt minnekort på kameran med den vackra utsikten utanför vår dörr.