Om det kvinnliga entrepenörskapet

På väg hem från Island – där tankarna hunnit landa och nya banor vävts inne i skallen. Vi har haft ganska många restimmar och jag har fått ner en del av mina tankar i print.

Var på en föreläsning med Lena Apler. Kvinnan som startade bolaget Collector år 1999 –  ett bolag som under 2018 omsatte 2,5 miljarder. Hon berättade om sin resa som kvinnlig entreprenör och bolagets företagskultur – om risktagande och hårt arbete.

Hon pratade generellt om bolag drivna av kvinnor. De har långt ifrån samma tillväxtfart som hos män. Det kunde jag naturligtvis själv lista ut genom att att bara ta en snabb kik runt om mig och samhället i övrigt.
Men hon satte verkligen fingret på jämställdhetsfrågan med att prata om fakta kring detta – kvinnor är försiktigare och tar inte samma risker som män, kvinnor har inte samma möjlighet att låta sina företag växa  eftersom de oftast tar det stora ansvaret i hemmet – de har helt enkelt inte möjlighet att investera i 80 timmars arbetsvecka för att få bolaget att växa.

Normen i samhället vurmar inte för en mamma som tar för sig och bygger en karriär och låter mannen ta det största ansvaret för hemmet. Kvinnor bromsas i farten av graviditeter och föräldraledigheter.

Jag kan bara se till mig själv här – jag har byggt upp mitt bolag utan ett enda lån på banken, investerat klokt och riskat minimalt,  växt organiskt utan investerare. Det har tagit tid.

Så samtidigt – bolag drivna av kvinnor är stabila och helt klart värda att investera i långsiktigt.

Är detta typiskt kvinnligt – bygga bolag tryggt och säkert och inte ta de stora riskerna. Ha en fot i varje läger – jag vill ju vara hemma med mina barn så mycket jag kan.
Visst går det att kombinera?

Att somna om kvällarna med bärbar likviditet i skallen och samtidigt fundera över hur man man kan tidsoptimera företagandet ännu mer och räcka till extra mycket i hemmet.
Och för sig själv. För det är ju mycket det mitt varumärke profilerar sig på – lev livet lite enklare och var din egen lyckas smed.

Jag tänker på min man och det bolag han arbetar med. Tre grabbar som satt med en idé i en liten lägenhet i Varberg för 11 år sedan och med hårt jobb, mångfald och unik kompetens bland de anställda – med en enorm drivkraft, fantastiska investerare  och mentorer har detta bolag nu börsnoterats och har en fortsatt fantastisk tillväxtresa framför sig.

Jag har funnit så mycket inspiration och klokhet i diskussioner med dessa killar  och deras investerare. Och jag menar på att vi har så mycket att lära av varandra.

Oavsett vad du har för sorts företag och hur du vill växa, vad dina mål än är så har vi en fantastisk idé.
Vi får ofta höra att vi har ett imponerande kontaktnät av kvinnliga entrepenörer som hjälps åt i Varberg. Från olika branscher – vi hjälps åt och går tillsammans. Vi delar med oss. Det är en framgångsfaktor.
Vi skulle gärna vilja dela den med er.

Anna Linton som är en av hjärnorna i We are Laja (som jag reser med)  och jag har börjat fundera över en helg då vi möts upp och delar våra erfarenheter i Varberg.

Korta föreläsningar varvas då med upplevelser, samtal och god mat under två dagar i vår hemstad. Skulle du vara intresserad av det?

Idén är bara i sin linda men vi kommer finna bra ramar för detta och skapa ett grymt koncept. Förslag på helg i höst?
Vilka entrepenörsresor känns spännande att lyssna på? Kanske Marina på Strömma Farmlodge? Ska vi fråga Lisa Lemke? Dorthe på Johns Place?

Skriv gärna i kommentarfältet vad du önskar för innehåll och föreläsare.

Vykort från Akureyri

Vi tillbringar några dagar på Island och har tagit oss hela vägen till Akureyri som ligger på den nordöstra delen av ön. En fem timmar biltur från flygplatsen i Reykjavik.
Första dygnet vaknade vi till denna utsikt över byn och jag som alltid vaknar först vart jag än är njöt av de tysta minuterna bland fågelkvitter i en vindstilla morgonstund.

Här går solen ner vid tolv och upp redan vid två – så det blir inte riktigt mörkt den här tiden på året. Stora delar av ön täcks av de här blommade blå lupierna.

Och gyllene vallmo blommar längs huskanterna.

Här strövar djuren fritt på fjället från juni till september. Där betar de, dricker ur källor och har det allmänt gott. Både hästar och får.
Isländska djur måste vara de lyckligaste på vår jord.

Överallt omges man av den mest fantastiska miljö.

Vi reser med Anna Linton och hennes pojke. Hon har varit här förr och har ockaså en vän som bosatt sig på Island med sin familj. Här driver de ridskola, lär upp hästar och rider med islandhästar i grupper upp på fjället.

Tänk att ha närhet till den här miljön – helt galet. Vet vart vi skulle fota våra kampanjbilder till FGL.

Man kan inte besöka Island utan att rida häst tänkte vi. Anna hade hört av sig till vännen Sara och hon välkomnade in oss en hel förmiddag på deras gård och fjäll. Så fina hästar!

Min hette Frosti och vi hade samma frisyr.

Jag lämnade kameran i bilen men fick med mig mobilen upp på fjället. Kanske blir det ett helt eget inlägg med mobilbilder från detta då vi drack vatten ur bäckar och red på hästarnas ryggar på de små stigarna uppe på fjället.

Tillbaka nere på gården igen. Här bor över 300 djur och det ligger mycket jobb bakom en så här stor gård. Barnen är med och jobbar och jag imponerades då Sara berättade att hennes trettonåring cyklade 2,8 mil varje dag till fotbollträningen.

Det är så långa avstånd här. Vi har tillbringat otroligt mycket tid i bilen för att ta oss till olika platser. Men vägen är vacker och det är värt resan.

Herregud så många hästar som ska skos om…

På gården bodde lammet Kajsa som flaskmatas just nu på grund av att hon inte har någon mamma. Hon följer med familjen som en liten valp.

Vi testade att få upp drönaren och filma allt vackert men det blåste tyvärr för mycket.

Vi var också iväg och badade i en lagun & det var en häftig upplevelse. Har inga bilder därifrån tyvärr.

Vi stannade också i Hverir – där lera kokar och ryker av hettan under jorden.

Att uppleva detta med Otto har varit fantastiskt. Perfekt ålder för att resa på ett äventyr  – han fyller 13 år nästa vecka.
Att dela upp familjen  så här tycker jag är kanon. Det blir så mycket kavelitetstid ihop och de andra hemma får också mysiga stunder.

Nu sitter vi i bilen tillbaka till Reykavik och imorgon åker vi hem. Längtar som en tok efter resten av familjen och min trädgård.

På Strömma Farmlodge just nu

Jag åkte ut till Strömma Farmlodge för att möta upp mina tjejer – Marina, Anna och Lovisa. Hjärnorna bakom Farmers Market.
Vi har nämligen kommit på att vi ska ha Kustfolk samma helg som Farmers Market den 24-25 augusti. Klockrent – inte sant?

Lite pizza och sköna samtal innan jobbet satte igång.

De skulle göra en stor skylt för Farmers Market och började med att blanda ihop färger för den perfekta kulören. Stor koncentration här.

Vilket roligt jobb! Medan tjejerna fixade så tog jag en tur med kameran i området. Ville ju kika in i gårdsbutiken, boningshuset, restaurangen  och den andra fina butiken med kläder och inrednning.

Marinas verksamhet har vuxit så det knakar sedan hon drog igång samma år som oss på FGL – 2013. Nu har hon ett helt område som hon skapat till en fantastisk sommardestination.

Jag kikade först in i gårdsbutiken.

Här inne är så fint! Här kan man komma ifrån med en kasse närodlat och annat fint för hem och kök.

Detta var urspungligen ett grisstall och jag älskar vad Marina gjort med stället. Tapeten i taket är verkligen pricken över  i och skapar nästan en sakral känsla.

Fin och inspirerande dukning.

Måste vara en dröm att få jobba här under säsong. Hade jag inte haft mycket med FGL just nu hade jag velat sommarjobba här – älskar pulsen med service. Ska i och för sig jobba i kassan på spelningen med Linnea Henriksson i sommar. Ser verkligen fram emot detta!

Nu blommar lupinerna och det är så vackert här denna tiden av året. Kommer ihåg då vi fotade till vår bok på Strömma – där har vi fångat säsongernas skiftningar.

Uppe i boningshuset är det nytapeserat i nästan varje rum. Detta är Hanna Wendelbos tapet för Midbec – tycker så mycket om den.

Den här vet jag inte namnet på – men visst är det fint med  romantiska rosor i matsalen.

Övervåningen har målats i rosa – både väggar och tak. Här hänger en samling blomstermålningar.

Jag strosade ut på området igen och begav mig ner till den andra butiken. Så fint skapat till de yngre besökarna.

Här inne har Marina satt upp boksidor från vår bok på väggarna vid kassan. Så himla fint!

I butiken kryllar det av ”villhöver” saker jag vill bära med hem.

Här hänger min lampa förresten.

Men en ny kudde kan man väl unna sig till växthuset i sommar…

Tjejerna fortsatte med skyltskapandet och jag smet in i restaurangen.

Här var det nystädat och  stolarna hade lyfts upp på borden.

Jag är en mästare av att ”slå två flugor i en smäll” och passade på att fråga om Marina kunde vara med på lite foton i FGL’s kläder.

Kolla vad snygg hon är i vår svarta Bua dress!

Så vackert här i motljus bland nässlor och maskrosor. Miranda kallade henne ”en vuxen Lotta på Bråkmakargatan” då hon såg bilderna.

Marina i prickigt. Kan du läsa på bänken – ”mitt hjärta är ditt att förstöra” En av Marinas favoriter från Håkan. Hade varit så himla fint att se Håkan uppträda här på Strömma. Inte sant?
Vilken dröm liksom.

Det började bli sent. Jag hjälpte till att måla lite på skylten och satte mig sedan i bilen och åkte hem med högtalarna på fullt ös med Håkans ”Gårdakvarnar och skit”.

Hoppas ni har en härlig dag i sommarvärmen. Jag har begett mig ut på ett äventyr med mellanbror Otto och nästa inlägg blir nog ett av de vackraste slagen.

Och ibland får jag ont i magen

Dagarna går som de vill. Jag fyller de med vackerheter runt omkring, köper en alldeles för dyr klänning, vänder pannkakor och får skit under naglarna i trädgården.

Det går perioder då jag tittar på min lilla skärm i det blå ljuset och tänker på alla de lyckliga där ute – de som sitter i syrenbersån med den hemkokta rabarbersaften och de leende barnen. Ibland är det härligt.
Och ibland får jag ont i magen – känner mig liten och dålig. Det är då man ska lägga bort telefonen och trycka in sin bästa låt i öronen, gå ut i trädgården och sätta händerna i jorden eller gå ut och springa det fortaste man kan.

Jag är ju en del av den här världen som skapar allt det där blommiga och väldoftande. Hoppas du stänger av mig när jag får dig må illa.
& att du sedan kommer tillbaka när du är nyfiken på vad som blommar i min trädgård och i mitt huvud.

Vi kämpar ju alla med vårt  – som man så väl vet när man tänker efter. Allt ryms inte i den lilla rutan.

Just nu är det lite snårigt inne i skallen, i trädgården blommar syrenen nu över och små lila blomblad ramlar ner på grusgången.

På min senaste vallmobuske har en alldeles klarröd blomma slagit ut.

Och här står mängder av plantor som saknar plats i trädgården.

Det var det hela. Nu ska jag stänga datorn, packa med min kamera och åka till mina vänner. Det blir fint. Hoppas ni har fått en bra start på veckan.

Jag har investerat i en drönare – kolla här!

Det är roligt att utmana sig själv och våga gå nya vägar. Bloggen har jag nu drivit i 11 år och den är som navet i allt annat jag gör – Instagram, föreläsningar, workshops, fotograferingar, samarbeten mm

Jag bestämde mig för att börja göra rörlig film i våras och tog hjälp av min son Otto för att hålla kameran, redigera och klippa. Han fyller tretton om ett par veckor och det är verkligen roligt att ha detta projektet ihop.

Jag kikar en del på Jonna Jintons och Elin Lewenhaupts youtubekanaler och inspirerar massor. De lever nära fantastiskt natur som de dokumenterar på ett magiskt sätt via drönare och kamera på stativ. Detta ska jag också lära mig & har nu investerat i en drönare. Min man och Otto har redan lärt sig hur den fungerar och nu måste jag också fatta hur man flyger den här mojängen.

Jonas, Boris och Igor följde med mig ner till Subbe Fyr för att fånga lite miljöer på film.

Det här är en av mina absoluta favoritplatser – jag har ju till och med tatuerat in denna plats på min vänstra arm.

Vi strosade runt i området och Jonas flög med drönaren fram och tillbaka.

Jag plockade hundkex inne i gärdsgården och hade klätt mig i Hanna Wendelbos fina klänning.

Visst är den vacker? Skjortklänningar är verkligen ett användbart plagg.

Så här blev resultatet av helgens filmande.
En läsare frågade mig varför man ska prenumerera på mig på Youtube – det enklaste och ärligaste svaret är att i mitt jobb så är det likes, kommentarer, sidvisningar och engagemang från läsare avgör hur duktig jag är på det jag gör.
Är det bristande intresse att se mig i rörlig film så kanske det inte är där jag ska lägga ner mer tid och arbete. Eller också finner jag en ny målgrupp i just den kanalen. Vem vet. Jag ska ge det några månader och sedan utvärdera. Ett mål jag hade den första tiden var att nå 1000 prenumeranter ganska så snart – jag är uppe i 556 i skrivande stund.

Det skulle alltså betyda väldigt mycket för mig om du valde att klicka in dig som prenumerant. Det gäller för övrigt i alla kanaler jag driver, kommentarer och pepp fungerar lite som bränsle för den som lägger ner arbete på att bygga content i sociala medier. Får man mer av detta så  skapar det självförtroende vilket leder till mer kreativitet och bättre material.

Ge massa pepp och kommentarer till era favoriter där ute.