Redan helg – tycker dagarna flyger fram även fast jag inte gör något speciellt. Bollar jobb, familjeliv, träning och vila med en ganska bra balans.
Det kanske är för att dagarna fortfarande känns så korta – vid 19 på kvällen börjar jag kika på klockan och undrar när jag kan gå och lägga mig. Så skönt att sova ju!
Denna vecka har jag jobbat på FGL med Miranda. Så kul att hon har kommit tillbaka lite till kontoret efter hon blivit mamma. Finn följer såklart med så det blir massa bebisgos och lugnt tempo för oss båda. Så skönt.
Denna vecka lanserade vi vår Peony Dress och vi vet att det är en efterlängtad modell. Den går i omlott och hur fin som helst med silke i tyget. Passar alla kroppsformer tänker jag – men snabba dig, den finns bara i begränsad upplaga. Titta så fin Miranda är i sin klänning.
Hör så många prata om att sänka tempot, jobba smartare och mindre. Vara hemma med oplanerade dagar oftare och hänga mer med barnen. Johanna Bradford skriver om tiden här, och även Trendenser och Julia Mjörnstedt skriver smart om hur de vill sakta ner.
Har känt under en lång tid hur jag själv vill jobba mindre och ha fler dagar som är helt fria och obokade. Det är naturligvis en förmån om man jobbar frilans och också känner att bolaget har råd att sakta ner på tempot. Det skulle naturligvis inte vara möjligt om jag inte jobbat mycket och bäddat för detta innan.
Har stor respekt för de som ligger i ”gasa-läget” och jobbar som tusan för att bygga upp sin verksamhet. Likadant för dig som är anställd och behöver jobba fulltid för att få ekonomin att gå ihop. Har själv varit där och välkomnar nu en lugnare period i livet. Ett tag i alla fall. Allt har sin tid.
Men ändå fint att pendeln slår över lite och normen förhoppningsvis går åt att vi alla jobbar mindre och lever mer. Hur mycket vi än älskar och brinner för det vi gör på arbetet.
Äsch, snurrar jag in mig i något pretto-träsk här nu (?) , hoppas du fattar vad jag menar. Det är alltså av välmening till både dig och mig jag skriver det här.
Mer långa frukostar, sovmornar, kalla bad och lek åt folket! 😉
Ha en härlig helg nu.
Tillsammans med Boråstapeter har jag tapetserat om vårt bokrum med Rosewood Night från kollektionen Oriental Dreams. Är helt tagen av det vackra resultatet.
Tapeten klädde rummet på en otroligt mjukt vis.
Har fallit pladask för interiören i en serie jag kollar på just nu – ”Hemma igen” på Svt Play.
Deras tapeter och snickerier är otroligt vackra och jag blev inspirerad till att måla in bokhyllan och dörren i kulörer som gifter sig med tapeten. Tänk vilken skillnad mönster och färg kan göra i ett rum.
Igor tyckte det blev väldigt ombonat och mysigt och tillsammans har vi gjort en hel del fynd i vår egen boksamling. Böcker vi glömt av har blivit nya skatter i våra händer och jag har sällan haft ett sådant sug efter att sluka en bok som nu. Tur jag slagit ner på takten och har mindre jobb – så jag har tid för att spontanligga i soffan med en ny bladvändare. Ska bara se färdigt på alla mina serier först…
Jag vet att det är många som tycker att det är svårt med tapet, att man är rädd för att det blir för mycket mönster som tar för sig i hemmet och att det konkurrerar med möbler och konst. Jag skulle vilja säga raka motsatsen. Titta så fint tapeten ramar in nästa rum här och på vilken utmärkt fond den blir till den lilla Emma-fåtöljen.
Fåtöljen som jag förövrigt fyndade för 200 spänn förra året. (!)
Den broderade pallen har jag fått ärva efter mormor Ruth.
Och det här med tavlor på tapetserad vägg – sååååå klurigt tycker många. Jag tycker det är fint ha en stor som tar för sig eller att bygga upp många mindre i olika storlekar på höjd i en tavelvägg så här. Blir lite mer spännande på detta sätt.
Att ha ett tema och se till att tavlorna man hänger upp stämmer överens med varandra och rummets karaktär känns också klokt. Här har jag valt träramar och äldre motiv. Igor hjälpte mig att få ordning och tillsammans kikade vi på träbiten vi fann i vår egen källare.
Titta – Det är ju vårt hus inkarvat i träblocket.
Huset är byggt 1926 och på vägen utanför gick då kyrktåget från Varbergs Torg upp till stadens kyrkogård.
Ovanför oss byggdes det likkkistor i ett litet snickeri har jag fått berättat för mig. Älskar historier som följer med fastigheter. Ska ta reda på mer och skriva ner det i en bok och lägga bland blåritningen.
Jag tycker det blev en brokig och skoj samling här på väggen – man behöver ha humor och oväntade grejer i inredning känner jag. Och lite ”man tager vad man haver -tänk.”
All inredning fanns redan i hemmet så det är bara tapeterna och färgen som är nytillskottet. Ett bra sätt att förändra ett rum med enkla medel.
Jo, jag letade faktiskt efter nya lampor till rummet. Jag var ute i sista mintuten och då gör jag ofta idiotiskt dyra impulsköp…
Men vilken tur – en vinröd lampa under hundralappen fann jag hos Röda Korset och så flyttade jag taklampan i rummet bredvid.
Att måla en annan kulör runt dörrens speglar blev en fin detalj i rummet.
& Att placera en tavla lutad mot bokhyllan istället för att hänga upp den på väggen tycker jag är jättefint.
Att tapetsera själv är inte så svårt som man kan tro. Man får se till att ha rätt förutsättningar inför jobbet och ha gott om tid.
Du kan titta på denna instruktonsfilm som jag spelat in med Boråstapeter, en enkel och bra steg för steg -guide.
Så mysigt att slå sig ner här nu med en kopp kaffe och en bok.
Att inreda en bokhylla med mer än böcker är roligt. Känns som när jag var barn och inredde dockhuset.
Bokhyllan blir levande och får en hemtrevlig känsla om man stoppar in lite personliga detaljer och klängväxter.
Det finns ett vackert skimmer i Rosewood Night och den ger nya spännande uttryck beroende på hur ljuset faller i rummet. Den finns i tre färgställningar och är verkligen jättefin.
Nu till något jätteroligt. Tillsammans med Boråstapeter har jag fixat så att en av mina följare ska få tapetrullar till ett helt rum. Tävlinge äger rum hos mig på Instagram – så kika in där @krickelin
Är inne i en maffig vecka och har en hel del bollar i luften. Både kul och spännande då det är projekt som känns riktigt bra i magen. Igår möttes teamet runt @ettmjukarevarberg upp på frukostmöte hos Okéns. Det är min man, Anna Linton och jag som styr upp allt och årets ämne vi jobbar kring är ”Unga relationer”. Ser fram emot att berätta mer och ge er datum att boka upp er på.
Älskar att äta frukost här.
Efter mötet tog jag mig till Brukstorget och mötte upp Frida Ramstedt på Trendenser och Johanna Bradford. Vi åt god råraka på Verket och hade galet mycket att prata om. Alla tre bubblade av funderingar kring branschen vi jobbar i och det är så skönt kunna ventilera sina tankar.
Vi gick förbi tjejerna på Blomsterbaren – är ju såååå stolt över att få ha dem som grannar.
Kaffe och kanelbullar hos FGL Store och ännu mer givande samtal
Tiden flög iväg och helt plötsligt fick jag syn på Jennie utanför fönstret. Jag bjöd in oss själva till hennes studio på andra sidan väggen.
Detta ställe får mig att må så bra. Älskar den härliga och kreativa röran av alla skojigheter.
Eller någon röra är det kanske inte. Var sak har ju sin plats såklart. Jennies samling porslinfigurer till exempel – Ett evighetslångt projekt då hon målar av alla på flera olika sorters vis. Blir alldeles varm i magen när hon pratar om detta – hennes ögon lyser och man blir liksom smittad av hennes glädje.
En misslyckad spegel-selfie hann jag med när tjejerna gått.
Passade också på att fota av en otroligt fin gåva från Frida. En ”shedevil” i silver som jag direkt trädde på min kedja och hängde kring nacken. Frida berättade att en Shedevil är ett tecken för starka kvinnor och bars som en slags symbol för kvinnor som står upp för sig själva. Känner mig både stolt och smickrad över att hon tänkte på mig när hon köpte detta smycke.
Tack Frida!
Sedan kom Lisa . Här var ju redan magen full av kanelbullar men en liten semla kunde jag tydligen trycka ner också…
Jag fick en kommentar idag som jag tycker är värd att bemötas i ett helt blogginlägg. En viktig fråga att lyfta och reflektera över eftersom jag vet att det är många i vårt samhälle som känner så här. Jag skulle vilja ge en nyanserad bild, försöka få alla att tänka ur ett annat perspektiv och se den strukturella problematiken i ämnet. Om vi endast diskuterar mäns våld på individnivå kommer vi aldrig komma tillrätta med problemet.
Alla män slåss inte. Helt rätt.
I Sverige mördas en kvinna var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Helt rätt.
Ska vi gemensamt se till att få en ändring på detta. Ja, detta är helt rätt.
Då behöver vi gå i samma riktning.
Frågan var ställd till min man och löd:
Eftersom jag antar att du är en man som behandlar kvinnor med respekt – hur känns det när din partner ofta pratar om män i allmänhet som om att de alla misshandlar kvinnor eller beter sig på andra sätt mot kvinnor som ingen självrespekterande man skulle göra? Känner du dig som att din karaktär kritiseras inför publik? Jag frågar eftersom min man aldrig någonsin skulle behandla kvinnor illa och jag blir lite irriterad när alla män dras över en kam, när det kunde kännas som att de kriminella männen som gör sådana saker borde vara de som kritiseras, inte alla män. För det är en milsvid skillnad mellan en man som har karaktär och respekt för kvinnor och män som tar sig friheter, tycker jag.
Jonas svar:
Det korta svaret på din fråga om hur jag känner mig när Kristin talar om mäns våld mot kvinnor – är att jag känner en oerhörd stolthet över att hon använder den röst ni läsare gett henne till att försöka hjälpa kvinnor och göra skillnad. Jag vet också vad dessa erfarenheter kostat henne i livet, vilket gör henne till den mest generösa och goda människa jag känner.
Jag kan inte sluta undra vad som egentligen ligger bakom din fråga. Att du känner dig kränkt å din mans vägnar? Att du finner det viktigare att de goda männen i samhället hålls okränkta än att kvinnor skyddas mot våld? Borde inte du som hustru istället ställa dig upp tillsammans med din goda man och förbanna alla de män som begår övergrepp (och de är många) för att de gör tillvaron lite irriterande för er?
Kanske att frågan bara var något du kastade ur dig utan att riktigt ha reflekterat innan. Och när du läser de efterföljande kommentarerna så känner du att det kanske inte var helt genomtänkt. Du är ju trots allt en klok person, och dessutom en god människokännare som ser skillnad på en man ”med karaktär” och en som ”tar sig friheter”.
Tyvärr tror jag att du är långt ifrån ensam om att känna som du gör, vilket är ledsamt. Det gör att alla som kämpar för samma sak som Kristin – strävar i motvind, snöstorm och uppförsbacke på en och samma gång. Jag skulle önska att du och din man – för ni är förmodligen goda människor – funderar över varför ni reagerar som ni gör.
Så, nej – varken jag eller min karaktär känner oss det minsta uthängda, kritiserade eller kränkta. Jag lever med en person som valt att blotta sig själv för att hjälpa andra, och det tycker jag är storartat!
Emma, en annan följare, gav detta svar i kommentarsfältet och jag tycker vi läser också detta och funderar över våra egna värderingar och vart vi står i frågan:
Ingen har någonsin sagt ”alla män”. Däremot män. För det är män som slår, våldtar, trakasserar, trycker ner och förföljer. Män.
Och det är ett strukturellt problem.
Om ditt barn kommer hem från skolan och berättar att flera andra barn har mobbat hen, då svarar du knappast att ”ja men lilla vän, alla barn mobbas inte”.
När sedan grannbarnet kommer hem och berättar samma sak men från en annan skola, då svarar du inte att du minsann känner barn som är snälla.
Nej, du svarar att mobbning är uppenbarligen ett problem i flera skolor som man behöver göra något åt.
Att skriva att Kristin besitter ett sådant mansförakt att hon hävdar att alla män är svin, efter hennes starka inlägg tidigare om sina fruktansvärda erfarenheter, det tyder på en sådan oerhörd respektlöshet, empatilöshet och en förvånande okunskap kring vilka strukturer som kvinnor idag lever i.
Förutom din brist på respekt och empati bör du snarast dra huvudet ur sanden och läsa på.
Googla patriarkat, feminism, strukturella problem + jämställdhet.
Följ Cissi Wallin på instagram och utbilda dig.
Vi har inte råd med kvinnor som inte är med o kämpar för en förändring, gör inte framtidens medmänniskor en björntjänst genom att stanna vid att konstatera att du har en snäll man. Ojämställdhet har dödliga konsekvenser även i Sverige, två exempel är att unga pojkar är den mest representerade gruppen som tar livet av sig. Mycket pga machonormen som ett patriarkat bidrar till. Andra exemplet är att en kvinna i Sverige mördas var tredje vecka av en man som hon har/haft en relation med. Och tro inte för en sekund att det är en viss typ av kvinnor som faller för dessa män. Att inte råka ut för en sådan man, det är ren jävla tur ska gudarna veta.
Lång dag idag. Jag har suttit åtta timmar i bilen då jag skjutsat ett av barnen till en behandling. Så värt men lite läskigt i snöstormen bland alla bilolyckor på vägen hem.
Nu ska jag krypa till sängs men först några söndagsbilder från mig.
Så mysigt att krypa ur sängen och morna sig i en soffa med en filt medan någon annan gör frukost.
Det blev fattiga riddare. En klassiker på vårt frukostbord. Denna dag hade vi stekt äpple i smör, kanel och färskmald kardemumma och så skar vi upp riktigt saftiga apelsiner och klippte basilka över. Gott att lägga på de smaskiga mackorna och glufsa i sig till en stor kopp kaffe.
Vår bebis. Gulliga, gulliga Boris!.
Jag är förresten på gång med en intervju till Jonas. Jag tänker lyfta frågor som jämställdhet, föräldraskap, sorg och ledarskap …
Har ni någon fråga till honom? Han brukar ju inte figurera så ofta här på bloggen men han är så klok och har mycket vettigt att dela med sig av tänker jag.
Ok. Så här kan det se ut när jag håller på här hemma – någon som tog sen en frukost och jag som planterar om och grejar runt med minst tre projekt samtidigt. Så härligt. Eller helt förfärligt. Beror kanske på vem man frågar…
