Just nu tycker jag mycket runt om mig är så vansinnigt vackert.
Antingen är det min frukost, solen som silar mjukt in över golvplankorna eller Boris som har somnat vid Igors fötter.
Det stormar runt om mig just nu och då måste jag plocka ner allt i små bitar och lyfta blicken än mer.
Tänka på hur vackert livet, olika möten och platser är. Vi är skapta för svåra utmaningar och man får aldrig mer än man klarar av. Det var så vi sa i alla fall… Eller?
Jag var på Everts Sjöbod i Grebbestad under torsdags kväll. Här äter de mängder av ostron.
Ett så mysigt ställe. Blev alldeles förälskad i både sjöbod och dess omgivning.
Någon som är väldigt intresserad av ostron hade vunnit SM i ostronöppning flera gånger om…
Kanske tränar han här vid kajkanten varje dag…?
Inte så tokigt att ha en ostronodling under bryggan direkt.
Min kompis påpekade att man inte får plocka ostron hur som helst i havet. De tillhör markägaren och man får åka på ordande ostronsafaris med kajaker eller ha en överenskommelse med ägaren innan man dyker ner och tar för sig.
Hur mysigt hade det inte varit att krypa ner i dessa uppeldade karen en kväll i solnedgången med några vänner? Kanske efter man varit ute och plockat ostron och skapat en mysig middag tillsammans på bryggan med bubbel och ostron.
Jag var inbjuden för att föreläsa om mig själv och sociala medier. Jag berättade om min 10-åriga resa från hobbyblogg till arbete som jag kan leva på idag.
Jag passade också på att prata om vad sociala medier gör för självkänslan hos många av oss. Blir vi stärkta eller får alla dessa tjusiga bilder oss bara att må sämre och sämre.
Hur hittar man en balans och insikt i att allt är inte vad det ser ut att vara i en liten kvadrat?
Hur ska vi kunna prata mer om ångest, stress och tunga saker i en annars glossig värld. Hör dessa ämnen ens hemma där?
Jag hävdar att de gör det.
Livet är sött och salt. & stundtals också jävligt surt.
Jag tycker det är bra att dela med sig av erfarenheter och kunskap. Speciellt om man har en stor kanal som man kan nå ut i. Tänk vilken skillnad man kan göra för många – andra får luft under trötta vingar, blir inspirerade och inser att de inte är ensamma.
Jag brukar aldrig dela med mig av svårigheter då jag är mitt i dem. Det blir så skört och sårbart då. Men sedan – när stormen ebbat ut och jag står kvar med ett gäng nya erfarenheter i famnen. När jag bearbetat och kastat om allt i huvudet flera gånger. Då kan jag eventuellt skriva om dem här för er. Dela.
Fin dag till dig nu.
Kika in ikväll för då har jag en ny inspirerande intervjua att dela med mig av.
