Det är tredje dagen i vackra Garmisch-Partenkirchen. Jag ligger i sängen med datorn i knät strax efter sex, balkongdörren står öppen och fåglarna kvittrar. Samtidigt hör jag hur de spränger kontrollerade laviner uppe på berget.
Jag är här för att åka skidor med min man och vår mellanpojke. Han fyller tjugo i år. Det är inte ofta man får de där stunderna på tu man hand längre, när barnen blivit stora. Herregud, min äldsta är 27. Det betyder ju att jag själv närmar mig 50, och det är något som händer i kroppen när man blir äldre. Eller kanske i huvudet?
Jag har blivit räddare. Mer försiktig i backen. Tänker på hur det skulle bli om jag ramlade och bröt ryggen. På konsekvenser. Och rädslan stannar inte bara i kroppen, den flyttar in i huvudet och börjar möblera om med katastroftankar. Laviner. Gondoler som störtar ner i dalen. Liftar som pajar. Galna snowboardåkare som klyver mig på mitten. Faror lurar överallt.
Är lika glad varje dag när jag tar mig från backen till bastun med en kropp som fortfarande bär mig.
Igår öppnade jag dock bastudörren och möttes av sju nakna äldre män. Jaha, nudistbastu är tydligen grejen här nere i Tyskland, men där går min gräns. Jag separerar gärna män och kvinnor om vi ska ta av oss kläderna. Kunde inte tänka mig något mer obekvämt än att slå mig ner där, så jag gick och tog en simtur istället.
Maten är däremot otrolig. Jag är verkligen positivt överraskad. Här går jag all in på gluten och socker, man måste ju smaka allt. Magen mår sådär, lär vara förstoppad i en vecka men det kan det ju vara värt. Jag vill ogärna begränsa matupplevelsen när jag möter en ny matkultur.
Och ja, vi har haft lite otur. Det är inte meningen att låta negativ, men så här är det ju ibland när man reser. På sociala medier låter allt alltid så lyckat, så jag tänkte skriva några ärliga rader om hur det också kan vara.
Vi var sena med bokningen och det mesta var fullt. Hittade ett hotell som såg okej ut och jag tyckte det var smidigt med middag på plats om kvällarna. Väl framme visade det sig att standarden inte riktigt matchade mina förväntningar och att de serverar buffé varje kväll. Mitt värsta. Vi har valt att kolla upp lite bra restauranger att besöka om kvällarna istället för hotellbuffén. Frukosten är dock fantastisk.
När vi kom till backen insåg vi att vi prickat in sportlov för både UK, Bayern och Sverige. Mycket folk. Plusgrader. Regn. Dimma så tät att vi knappt ser tio meter framför oss. Backarna körs snabbt upp till puckelpist och längst ner är det slush i stora högar och i princip omöjligt att åka utan att vara livrädd. Alla ser ut som om det är första gången de står på skidor.
Det är bättre högre upp, runt 2000 meter, där det snöar ordentligt. Men när jag ser att det är lavinvarning 4 börjar det snurra i huvudet igen.
Googlar:
”Stor fara” på den femgradiga skalan.
Mycket instabilt snötäcke.
Laviner kan lösas ut lätt.
Stora spontana laviner kan förekomma.
Hm. Så härligt med Alperna, haha. Så kan det ju också vara när man reser bort.
Nu har jag en skiddag kvar och vill såklart inte döda stämningen med min rädsla. För vi har också haft helt fantastiska stunder. Det är obeskrivligt vackert här. Byn är magisk med alla vackra hus och som sagt, maten är bland det godaste!
Jag är så tacksam att vi kom iväg. Fullt medveten om att det är få förunnat att resa till Alperna med sitt barn.
Men jag påminner mig själv om att det lönar sig alltid att vara ute i god tid. Att göra ordentlig research kring hotell och restauranger. Vädret kan man inte styra över, men packade liftköer och högsäsong kan man faktiskt försöka undvika. Nu ska vi vara ute i riktigt god tid denna morgon för härligt nypistade åk. Så nu ska jag stänga datorn.
Fler sprängladdningar ekar genom dalen. Wish me luck.
Tack för en nyanserad bild. Har diskussionerna med en av mina söner om detta att få åka på resor hej vilt. Sen utöver detta med pengar så är det just det att man inte kan lita på vädret och då
Blir det ännu värre. Jag som vuxen har väldigt svårt att hantera blöta backar osv. Så heja dig säger jag.
Hej Kristin, kul att höra hur du upplever Alperna. Jag bor nere i Österrike, i Flachau, en bit söder om Salzburg. Och ja, visst blir man räddare med åren. Det märker jag med både mig o mina vänner. Med både fulla backar och att inte vara så erfaren skidåkare. Och ja, hela februari är sportlovsveckor i Alperna! Tyskar, Österrikare, Holländare, Danskar och vi svenskar mm har sportlov från vecka 6-9. Lägg därtill också att nere i Europa firas karneval aka Fasching, då blir det ännu mer folk. Hur vet man när det är den sk Faschingveckan, jo enkelt det är i den veckan vi har fettisdagen. Vi ‘locals’ åker inte skidor under dessa veckor pga för mycket folk. Så att välja rätt vecka / period, om man kan, gör en stor skillnad. Kram Catharina
Hej igen, och ett av de bästa tipsen från ’the locals’ är att vara ute när liftarna öppnar, och inte att åka ut vid tio eller elva som många gör. De första åken i backen nästan alltid ensamma på machesterpistade backar är helt fantastiska! Och de gör hela skiddagen. Kram